Jämförande levnadsteckningar
Jämförande levnadsteckningar (grekiska: Βίοι Παράλληλοι Bíoi parálleloi) är en samling biografier om framstående män under antiken, skrivna av den grekiske författaren Plutarchos. De flesta biografierna är ordnade parvis och avhandlar en grek och en romare, följt av en jämförelse mellan de två männen. Texterna har ett moraliskt syfte och används som både inspirerande och avskräckande exempel, utifrån författarens platonska livsåskådning. Berättandet är rakt och saknar de retoriska grepp som annars var typiska för tiden.[1]
Plutarchos (c:a 45–120 e.Kr.) tros ha skrivit biografierna under de sista två årtiondena av sitt liv, under kejsarna Trajanus och Hadrianus. Totalt finns 23 biografipar och fyra fristående biografier bevarade.[2] Levnadsteckningarna har varit mycket populära under stora delar av Europas historia, och olika biografier har betonats i olika syften.
Levnadsteckningar
.JPG)
- Theseus och Romulus
- Lykurgos och Numa Pompilius
- Solon och Publicola
- Themistokles och Camillus
- Perikles och Fabius Maximus
- Alkibiades och Coriolanus
- Timoleon och Aemilius Paullus
- Pelopidas och Marcellus
- Aristides och Cato den äldre
- Filopoimen och Flamininus
- Pyrrhus och Gaius Marius
- Lysandros och Sulla
- Kimon och Lucullus
- Nikias och Crassus
- Eumenes och Sertorius
- Agesilaos och Pompejus
- Alexander den store och Julius Caesar
- Phokion och Cato den yngre
- Agis, Kleomenes, Tiberius Gracchus och Gaius Gracchus
- Demosthenes och Cicero
- Demetrios och Marcus Antonius
- Dion och Brutus
- Aratos
- Artaxerxes
- Galba
- Otho
Eftermäle
Biografierna var mycket lästa under antiken och medeltiden och fick ständigt nya avskrifter. De lästes flitigt av renässanshumanisterna och översattes till andra europeiska språk under 1500-talet. Jacques Amyots franska översättning från 1559, Vies des hommes illustres, blev en klassiker i egen rätt och lästes även utanför Frankrike. Thomas North översatte Amyots version till engelska, och William Shakespeare använde denna som förlaga till sina pjäser Julius Caesar, Coriolanus och Antonius och Cleopatra.[3] Bland upplysningstidens filosofer var Plutarchos populär genom Montesquieu, som betonade biografierna om Theseus och Solon som viktiga för kunskapen om hur en republik bör inrättas.[4] Levnadsteckningarna gav upphov till ordet "plutark" som benämning på en biografisamling om framstående personer.[5]
Källor
- ^ Strömholm, Stig (12 juni 2006). ”Plutarchos tecknade rika liv utan kosmetika”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/plutarchos-tecknade-rika-liv-utan-kosmetika. Läst 17 augusti 2015.
- ^ Hägg, Tomas (2012) (på engelska). The art of biography in antiquity. Cambridge: Cambridge University Press. sid. 239. ISBN 9781107016699. https://books.google.se/books?id=NhLQbSdTKooC&pg=PA239
- ^ Smith, Christopher (2000). ”Sir Thomas North”. i Classe, Olive (på engelska). Encyclopedia of literary translation into English: A–L. London: Fitzroy Dearborn. sid. 1009. ISBN 9781884964367. https://books.google.se/books?id=C1uXah12nHgC&pg=PA1009
- ^ Kingston, Rebecca (2013). ”Montesquieu and Plutarch: reflections on historical analysis in broader social scientific comparison”. i Bourgault, Sophie; Sparling, Robert Alan (på engelska). A companion to enlightenment historiography. Leiden; Boston: Brill. sid. 142. ISBN 9789004251847. https://books.google.se/books?id=EvbmLaxBXBkC&pg=PA142
- ^ ”Plutark”. Nordisk familjebok. Stockholm: Nordisk familjeboks förlag. 1915. sid. 1095–6. http://runeberg.org/nfca/0600.html
Externa länkar
Wikisource har originalverk relaterade till Jämförande levnadsteckningar. (grekiska)
