Järnnitrat

Från Wikipedia
Järnnitrat
Järn(III)nitrat vattenfritt
Systematiskt namnJärn(III)nitrat
Övriga namnJärnnnitrat
Kemisk formelFe(NO3)3
Molmassa403,999 g/mol (nona-hydrat)
241,86 g/mol (vattenfritt) g/mol
UtseendeBlekvioletta kristaller (hygroskopiska)
CAS-nummer10421-48-4
SMILES[Fe+3].O.O.O.O.O.O.O.O.O.O=[N+]([O-])[O-].[O-][N+]([O-])=O.[O-][N+]([O-])=O
Egenskaper
Densitet1,68 g/cm3 (hexahydrat)
1,6429 g/cm3(vattenfri) g/cm³
Löslighet (vatten)150 g/100 ml (hexahydrat)
Smältpunkt47,2 (vattenfri) °C
Kokpunkt125 °C
Faror
Huvudfara
Irriterande Irriterande
[1]
NFPA 704

0
1
0
OX
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Järnnitrat eller järn(III)nitrat, är namn som används för en serie oorganiska föreningar med formeln Fe(NO3)3. n(H2O). Vanligast är nonahydratet Fe(NO3)3.9(H2O). Hydraterna är alla blekfärgade, vattenlösliga paramagnetiska salter och starkt hygroskopiska.

Hydrater[redigera | redigera wikitext]

Järn(III)nitrat är hygroskopiskt, och det är vanligt förekommande som nonahydratet Fe(NO3)3· 9H2O, som bildar färglösa till blekvioletta kristaller. Denna förening är trinitratsaltet i aqua-komplexet [Fe(H2O)6]3+.[2] Andra hydrater Fe(NO)3)3·xH2O är:

  • tetrahydrat (x=4), närmare bestämt triaqua dinitratoiron(III)nitratmonohydrat, [Fe(NO)3).2(H2O)+3][NO3]·H2O, har komplexa katjoner där Fe3+-atom samordnas med två nitratanjoner som bidentatligander och tre av de fyra vattenmolekylerna, i en femkantig bipyramidkonfiguration med två vattenmolekyler vid polerna.[3]
  • pentahydrat (x=5), närmare bestämt penta-aqua nitratoiron(III)dinitrat, [Fe(NO)3(H2O)2+5][NO-3]2, där Fe3+ atom samordnas till fem vattenmolekyler och en unidentat nitratanjonligand i oktaedrisk konfiguration.[3]
  • hexahydrat (x=6), närmare bestämt hexaakvairon(III)trinitrat, [Fe(H2O)3+6][NO-3]3, där Fe3+-atom samordnas till sex vattenmolekyler i oktaedrisk konfiguration.[3]

Kemiska egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Sönderdelning[redigera | redigera wikitext]

Vid upplösning bildar järn(III)nitrat gul lösning på grund av hydrolys. Vid upphettning till nära kokning kommer salpetersyra att avdunsta från lösningen, och allt järn kommer att fällas ut som järn(III)oxid Fe2O3.[4]

Föreningen löses upp i smält stearinsyra och sönderdelas vid ca 120 °C för att ge järn(III)oxid-hydroxid FeO(OH).[5]

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Föreningen kan framställas genom behandling av järnmetallpulver med salpetersyra.

Fe + 4 HNO3 → Fe(NO3)3 + NO + 2 H2O.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Järnnitrat har inga storskaliga applikationer. Det är en katalysator för syntes av natriumamid från en lösning av natrium i ammoniak:[6]

2 NH3 + 2 Na → 2 NaNH2 + H2

Vissa leror impregnerade med järnnitrat har visat sig vara användbara oxidanter i organisk syntes. Till exempel har järnnitrat på Montmorillonit - ett reagens som kallas "Clayfen" - använts för oxidation av alkoholer till aldehyder och tioler till disulfider.[7]

Järnnitratlösningar används av juvelerare och metallsmeder för att etsa silver och silverlegeringar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Iron(III) nitrate, 25 juli 2022.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Iron(III) Nitrate Nonahydrate”. American Elements. https://www.americanelements.com/iron-iii-nitrate-nonahydrate-7782-61-8. Läst 20 juni 2019. 
  2. ^ Hair, Neil J.; Beattie, James K. (1977). ”Structure of Hexaaquairon(III) Nitrate Trihydrate. Comparison of Iron(II) and Iron(III) Bond Lengths in High-Spin Octahedral Environments”. Inorganic Chemistry 16 (2): sid. 245–250. doi:10.1021/ic50168a006. 
  3. ^ [a b c] H. Schmidt, A. Asztalos, F. Bok and W. Voigt (2012): "New iron(III) nitrate hydrates: Mall:Chem·xMall:Chem with x = 4, 5 and 6". Acta Crystallographica Section C - Inorganic Compounds, volume C68, pages i29-i33. doi:10.1107/S0108270112015855
  4. ^ Egon Matijević and Paul Scheiner (1978): "Ferric hydrous oxide sols: III. Preparation of uniform particles by hydrolysis of Fe(III)-chloride, -nitrate, and -perchlorate solutions". Journal of Colloid and Interface Science, volume 63, issue 3, pages 509-524. doi:10.1016/S0021-9797(78)80011-3
  5. ^ Dan Li, Xiaohui Wang, Gang Xiong, Lude Lu, Xujie Yang and Xin Wang (1997): "A novel technique to prepare ultrafine Fe2O3 via hydrated iron(III) nitrate". Journal of Materials Science Letters volume 16, pages 493–495 doi:10.1023/A:1018528713566
  6. ^ Hampton, K. G.; Harris, T. M.; Hauser, C. R. (1973). "2,4-Nonanedione". Organic Syntheses.; Collective Volume, vol. 5, p. 848 As of 2007, 22 other entries describe similar preparations in Organic Syntheses
  7. ^ Cornélis, A. Laszlo, P.; Zettler, M. W. "Iron(III) Nitrate–K10 Montmorillonite Clay" in Encyclopedia of Reagents for Organic Synthesis (Ed: L. Paquette) 2004, J. Wiley & Sons, New York. doi:10.1002/047084289X.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Järnnitrat&oldid=54097505”