Jönköpings Tändsticksfabrik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jönköpings Tändsticksfabriks AB vid Vätterns strand, teckning från omkring 1910
Patenterade säkerhetständstickor från Jönköpings Tändsticksfabrik
Litografi av Jönköpings tändsticksfabrik 1872

Jönköpings Tändsticksfabriks AB med säte i Jönköping grundades 1857 genom en sammanslagning av bröderna Lundströms tändsticksfabrik, grundad 1845, med fem andra ledande tändsticksfabriker. Företaget förvärvades av Ivar Kreuger 1917 i samband med grundandet av Svenska Tändsticks Aktiebolaget (STAB) som är ursprunget till dagens Swedish Match AB.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Jönköpings Tändsticksfabrik grundas[redigera | redigera wikitext]

Jönköpings Tändsticksfabrik grundades av Johan Edvard Lundström, som 1845 hade påbörjat tillverkning av tändstickor i en förhyrd lokal i envåningshuset i sydvästra hörnet av Barnarps- och Västra Storgatan i Jönköping. Ett år senare, 1846, gick hans bror Carl Frans L. med i företaget och 1847 köpte de en tomt vid Vätterns strand där de första fabriksbyggnaderna för storskalig tändsticksproduktion uppfördes.

Till en början tillverkades fosforstickor som hade nackdelen att lätt självantända och kunde tändas mot vilken skrovlig yta som helst. Den vita fosforn som användes blev också ett mycket stort arbetsmiljöproblem i tillverkningen, som orsakade många mänskliga tragedier.

Fosforångor som inandades av de som arbetade med doppningen för påföringen av tändsatsen kunde efter lång tids exponering göra arbetarna livshotande sjuka, med symptom som bland annat tandlossning, inflammationer och benförändringar på underkäken. Sjukdomen kom att kallas för fosfornekros. När man hade kommit underfund med att det var fosforn som var orsaken införde man bättre ventilation men insåg snart att den vita fosforn måste ersättas av något annat.

Säkerhetständstickan[redigera | redigera wikitext]

Utvecklingen av den fosforfria säkerhetständstickan som uppfanns av Gustaf Erik Pasch (1788-1862) och som han 1844 fick svenskt patent - det svenska patentet på säkerhetständstickan gick ut 1859 - på och senare patenterade i många andra länder kom att bli en avgörande faktor för att göra Sverige till ett ledande land inom tändsticksproduktion. J. E. Lundström vidareutvecklade - tillsammans med brodern Carl Frans Lundström - Gustaf Erik Paschs patent efter att ha fått prov på röd fosfor under Londonutställningen 1851 av den brittiska firman Albright and Wilson, som ett par år senare blev huvudleverantör av röd fosfor till hela tändsticksindustrin.[1] På säkerhetständstickan ersattes den vita fosforn av ofarlig röd fosfor som bands till ett plån på utsidan av tändsticksasken. Tillverkningen av den nya tändstickan kom igång omkring 1853 och på världsutställningen i Paris 1855 fick man en särskild utmärkelse för uppfinningen. Övergången till säkerhetständstickor gjorde att företagets tillverkningsvolym ökade snabbt. Redan 1858 tillverkade och sålde bröderna närmare 12 miljoner "elddon" (askar) och Jönköpings tändsticksfabrik kom från cirka 1860 och framåt att inta en ledande ställning i världen under många år på produktion och försäljning av säkerhetständstickor.

Ombildning till aktiebolag 1857[redigera | redigera wikitext]

1857 ombildades företaget till aktiebolag, med J. E. Lundström som disponent fram till 1863 och därefter Anders Bernhard Hay[2] fram till 1898. Det var företrädesvis under ledning av Bernhard Hay (född 1835) som fabriken från 1863[3]- trots en hårdnande konkurrens både inom Sverige och utomlands - med användande av avancerade tändsticksmaskiner, utvecklade av A. L. Sjöberg och Alexander Lagerman, som företaget blev ett storindustriellt företag och gjorde namnet Jönköping känt över hela världen. Säkerhetständstickor blev synonymt med Jönköping i stora delar av världen. 1910 tillverkades i genomsnitt 1,8 miljoner askar per dag. Förutom de i handeln vanligen förekommande tändstickorna, tillverkades även askar och tändstickor i olika specialvarianter. Även fosforständstickor exporterades till en del länder som efterfrågade detta, men då med bättre produktionsmetoder som reducerade risken för fosfornekros hos arbetarna.

Jönköpings & Vulcans Tändsticksfabriks AB grundas 1903[redigera | redigera wikitext]

I början av 1903 gick bolaget ihop med 5 andra av landets större tändsticksfabriker (Jönköpings västra, Vulcan, Uddevalla, Annebergs och Västerviks nya) i det då nybildade Jönköpings & Vulcans Tändsticksfabriks AB, förkortat Jönköpings Tändsticksfabriks AB. Aktiekapitalet uppgick till 10 014 000 kr. Från 1 januari 1909 leddes företaget av disponent E. von Seth.

Fabriksområdet 1910 omfattade cirka 15,4 ha och bestod av 70 större fabriksbyggnader och mindre hus. Till fabriken hörde ett litografiskt- och accidenstryckeri, en såg med 2 ramsågar, snickarverkstad och mekanisk verkstad, där alla fabrikens arbetsmaskiner tillverkades, en central station för produktion av elektrisk ström till såväl fabriksdriften som till belysningen.

För de anställda, cirka 1000, fanns det medel avsatta som uppgick till totalt 290,748 kr. i januari 1909. Medlen utgjordes dels av donerade pengar och dels av bolaget avsatta medel till sjuk- och begravningshjälp samt understöd och pensioner, men även medel som donerats av enskilda personer för undervisning och änkepensioner. På fabriksområdet fanns också ett stort antal flerbostadshus med lägenheter för anställda, stora samlingssalar med lokaler för bibliotek, studier, föredrag, musik m.m.

Försäljning till Ivar Kreuger 1917[redigera | redigera wikitext]

År 1913 försökte Ivar Kreuger förmå Jönköpings tändsticksfabriker att gå samman med hans under 1913 grundade AB Svenska Förenade Tändsticksfabriker, men detta avböjdes av företaget. Det skulle dröja till 1917 då Ivar Kreuger med hjälp av Handelsbanken och Emissionsbolaget, köpte upp Jönköpings tändsticksfabriks AB och i samband med förvärvet grundade Svenska Tändsticks Aktiebolaget (STAB) med Ivar Krueger som verkställande direktör. STAB kom att omfatta samtliga tändsticksfabriker i Sverige inkluderat alla råvaruföretag och även de ledande företag i Sverige som tillverkade tändsticksmaskiner.

Tillverkningen vid huvudfabriken i Jönköping lades ner 1940. Systerfabriken, Jönköpings västra tändsticksfabrik, fortsatte med produktionen fram till 1970.

Se också[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Threlfall, Richard E. (1952). The Story of 100 Years of Phosphorus Making: 1851 – 1951. Oldbury: Albright & Wilson Ltd.
  2. ^ Under åren 1873-85 var Bernhard Hay samtidigt chef för Jönköpings brandkår.
  3. ^ Bröderna Lundström lämnade båda tändsticksindustrin under 1863.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Cederschiöld, Gunnar; Feilitzen Einar von (1946). Den svenska tändsticksindustriens historia före de stora sammanslagningarna (2. uppl.). Stockholm: Natur & Kultur. Libris 871369 
  • Dahlgren, Lars (2000). Epoken Hay i Jönköping 1853-1917. TmVs skriftserie (Jönköping), 1402-6821 ; 5. Jönköping: Tändsticksmuseets vänner. Libris 3084848 
  • Ekedahl, Ulla; Jerkeman Per (2005). På brukspatrons tid: snillet, industrialisten och deras liv till vardags och fest. Stockholm: Carlsson. Libris 9883177. ISBN 91-7203-711-3 (inb.) 
  • Hadenius, Stig (1999). ”Jönköping: tändsticksindustrins Mecka i Smålands Jerusalem”. Guide till Sveriges historia / (1999 ;): sid. 384-389 : ill..  Libris 10591150
  • Johnsson, Ann (1996). Tändsticksområdets byggnader: [sammandrag av föredrag på Tändsticksmuseet den 6 dec 1995]. TmVs skriftserie (Jönköping), 1402-6821 ; [1]. Jönköping: Tändsticksmuseets vänner. Libris 3212112 
  • ”Jönköpings tändsticksfabrik 150 år: vad ett försäkringsbrev kan berätta”. Gudmundsgillets årsbok 1998 (54),: sid. 5-8 : ill.. 1998. 0347-8491. ISSN 0347-8491.  Libris 10950788
  • Jönköpings tändsticksfabriks 100-årsjubileum 1848-1948.. Jönköping. 1948. Libris 2037062 
  • Loewe, Walter; Jansson Arne, Rosell Carl Magnus (1997). De tände en eld: den svenska tändsticksindustrin 1836-1996 : en bok om visionärer och uppfinnare, fabrikanter och affärsmän, män och kvinnor som vid maskinerna och skrivborden tillsammans skapade den svenska tändsticksindustrins världsrykte. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 8353971. ISBN 91-46-17184-3 (inb.) 
  • Åsgrim Berlin, Agneta (1997). Tegel, gjutjärn och ångkraft: Jönköpings tändsticksfabriks byggnadshistoria. Jönköping: Tändsticksmuseet. Libris 7452103. ISBN 91-630-5562-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]