James Mackintosh

Från Wikipedia
James Mackintosh
Porträtt av James Mackintosh målat av Thomas Lawrence.
Född24 oktober 1765[1][2]
Inverness, Storbritannien
Död30 maj 1832[1][2] (66 år)
London
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland och Kungariket Storbritannien
Utbildad vidEdinburghs universitet
Aberdeens universitet
University of Aberdeen School of Law
SysselsättningHistoriker, läkare, filosof, politiker[3], författare[4]
Befattning
Ledamot av Förenade kungarikets 6:e parlament
Storbritanniens 6:e parlament
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av Förenade kungarikets 5:e parlament
Storbritanniens 5:e parlament, Nairnshire (1813–1818)[5]
Ledamot av Förenade kungarikets 6:e parlament
Storbritanniens 6:e parlament, Knaresborough (1818–1820)[5]
Ledamot av Förenade kungarikets 7:e parlament
Storbritanniens 7:e parlament, Knaresborough (1820–1826)[5]
Ledamot av Förenade kungarikets 8:e parlament
Storbritanniens 8:e parlament, Knaresborough (1826–1830)[5]
Ledamot av Förenade kungarikets 9:e parlament
Storbritanniens 9:e parlament, Knaresborough (1830–1831)[5]
Ledamot av Förenade kungarikets 10:e parlament
Storbritanniens 10:e parlament, Knaresborough (1831–1832)[5]
MakaCatherine Stuart[6]
Catherine Allen[6][7]
BarnMary Rich (f. 1789)[6]
Maitland Mackintosh (f. 1792)[6]
Catherine Mackintosh (f. 1795)[8]
Frances Emma Mackintosh (f. 1800)[8][6]
Robert James Mackintosh (f. 1806)[6]
FöräldrarCapt. John Mackintosh[6]
Marjory MacGillivray[6]
Utmärkelser
Fellow of the Royal Society
Redigera Wikidata

Sir James Mackintosh, född 24 oktober 1765 i Aldourie i Inverness-shire (i nuvarande Highland) i Skottland, död 30 maj 1832, var en skotsk moralfilosof och historisk skriftställare.

Mackintosh blev 1788 läkare i London och 1795 advokat. Han intog en bemärkt ställning i tidens politiska och litterära kretsar sedan han fäst uppmärksamheten vid sig genom sin 1791 utgivna försvarsskrift för franska revolutionen, Vindiciae gallicae. Denna skrevs som svar på Edmund Burkes arbete Reflections on the revolution in France och den erhöll nästan lika stor framgång som hans vältalige motståndares verk.

Mackintosh adlades 1803, var 1804–1811 överdomare (recorder) i Bombay och tillhörde som underhusmedlem (från 1813 till sin död) whigpartiets mera bemärkta män. År 1830 utnämndes han till ledamot i Board of control (departementet för indiska ärenden), efter att 1818–1824 ha varit professor i lagkunskap vid Ostindiska kompaniets läroanstalt Haileybury college.

Mackintosh, som mot 1790-talets slut tillkännagivit sin övergång till Burkes uppfattning av franska revolutionen, verkade i parlamentet bland annat för strafflagens förmildring, katolikernas emancipation och parlamentsreformen. Som moralfilosof intar han en mellanställning mellan den äldre intuitiva etiken och den moderna altruistiska utilitarismen.

Hans mest bekanta filosofiska arbete är Dissertation on the progress of the ethical philosophy (i "Encyclopaedia britannica", 1830, separat i 4 upplagor, senast 1872). Han gjorde omfattande förstudier till en stor engelsk historiebok, men hann utarbeta endast en översiktlig sådan i Dionysius Lardners "Cabinet cyclopaedia" och en ofullbordad History of the revolution in England in 1688 (1834), som högt prisades i en essä av Macaulay. Mackintoshs Miscellaneous works utgavs i 13 band 1846.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, James Mackintosh, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e f] The History of Parliament.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f g h] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]