Hoppa till innehållet

Johan Bergman (arkeolog)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Johan Bergman (professor))
För andra personer med samma namn, se Johan Bergman.
Johan Bergman
Född6 februari 1864[1][2][3]
Tydje församling[1][2][3], Sverige
Död18 augusti 1951[1][3][4] (87 år)
Sankt Matteus församling[1][3][4], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[3]
Tingvallagymnasiet, [3]
SysselsättningGymnasielärare, historiker, politiker[5][3], filolog, arkeolog
Befattning
Förstakammarledamot, Värmlands läns valkrets (1918–1919)[3]
Förstakammarledamot, Värmlands läns valkrets (1923–1941)[5][3]
ArbetsgivareTartu universitet (1919–1923)[3]
Politiskt parti
Liberala samlingspartiet (–)[3]
Liberala samlingspartiet (–)[3]
Frisinnade folkpartiet (–)[5][3]
Folkpartiet (–)[3]
BarnGösta Bergman (f. 1894)[3]
Sten Bergman (f. 1895)[3]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Johan Bergman (i riksdagen kallad Bergman i Stockholm), född 6 februari 1864 i Tydje socken i Älvsborgs län, död 18 augusti 1951 i Stockholm, var en svensk professor i arkeologi och politiker (folkpartist). Han var far till Sten Bergman och Gösta Bergman samt morfar till Carl Olof Tamm.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Johan Bergman, som kom från en bondefamilj, blev filosofie doktor vid Uppsala universitet 1889 på en avhandling i latin. Han studerade även arkeologi i Grekland och Italien 1895–1896. År 1891 grundade han Djursholms samskola, vars rektor han var 1891–1892, för att därefter vara läroverkslärare i Vänersborg 1892–1896, Norrköping 1896–1901, samt lektor vid Stockholms högskola 1901–1919 och 1922–129. Åren 1908–1929 var han lärare vid Stockholms södra latinläroverk. Åren 1919–1923 var han professor i latin och klassisk arkeologi vid universitetet i Dorpat. Han fick professors namn i Sverige 1930.

Bergman var riksdagsledamot i första kammaren för Värmlands läns valkrets 1918–1919 samt 1923–1941. I riksdagen tillhörde han Frisinnade landsföreningens riksdagsgrupp Liberala samlingspartiet, efter den liberala partisplittringen Frisinnade folkpartiet, och från 1935 det återförenade Folkpartiet. I riksdagen var han bland annat vice ordförande i första kammarens första tillfälliga utskott vid lagtima riksmötet 1919 samt ledamot i bevillningsutskottet 1925–1933. Han var även ordförande i riksdagens nykterhetsgrupp 1933–1941. Som riksdagsledamot var han särskilt engagerad i alkoholpolitik samt i utbildningsfrågor.

Johan Bergman var en av sin tids främsta företrädare för nykterhetsrörelsen; han var en av stiftarna av Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund 1888, blev 1911 superintendent för världslogen av Godtemplarorden och var 1907–1937 styrelseordförande i den Lausannebaserade Internationella byrån mot alkoholism. Han utgav också ett stort antal nykterhetspolitiska skrifter. 1927 deltog han i skapandet av den europeiska utbildningsreformen i Nationernas Förbund, som föreslogs av den Internationella ententen för radikala och liknande demokratiska partier.[6]

Tillsammans med Emil Svensén författade Johan Bergman även en omfångsrik världshistoria på svenska i åtta band; Världshistorien berättad för svenska folket, (1901–1907). Han översatte också bland annat Rousseaus Émile eller om uppfostran och medeltida latindiktning.

Familj

[redigera | redigera wikitext]

Johan Bergman var son till hemmansägare Nils Andersson och Sofia Andersson, född Engelbrektsdotter. Han gifte sig 1891 med lärarinnan Kerstin Henriksson, dotter till John Henriksson och Kristina Henriksson, född Andersson.[7]

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Carmina latina (1890; 2. uppl. 1898)
  • Den svenska nykterhetsrörelsens historia från forna tider till våra dagar (1893; 3. uppl. 1913)
  • Dikter (Wettergren & Kerber, 1894)
  • På klassisk mark (2 band, 1896 och 1906-1908)
  • Dikter. Ny samling (Wahlström & Widstrand, 1899)
  • Pompeji: dess förstöring genom vesuviuseruptionen år 79 e. Kr. och dess återuppståndelse i nyare tid (Bohlin, 1900; 3. uppl. 1925)
  • Världshistorien, berättad för svenska folket (tillsammans med Emil Svensén, Bohlin, 1901–1907; 5. uppl. 1922–1924)
  • Dikter. Saml. 3, Saga och sång: nya dikter (Wahlström & Widstrand, 1912)
  • Svecia Latina: valda prov på svensk medeltidslatinsk och nylatinsk litteratur (1918)
  • Prudentius: der grösste christliche Dichter der Altertums (1921)
  • Prudentii carmina (textkritisk upplaga utgiven på uppdrag av Vetenskapsakademin i Wien 1926)
  • Hågkomster från skiftesrika levnadsöden i Sverige och främmande länder (Norstedts, 1943)

Översättningar

[redigera | redigera wikitext]
  • Jean-Jacques Rousseau: Emil eller Om uppfostran (Emile ou de l'éducation) (Göteborg, 1892)
  • Prudentius: Fornkristna hymner (Wettergren & Kerber, 1894; 3. uppl. 1916) [Belönad med Letterstedtska priset för översättningar 1895]
  • Ur medeltidens poesi (1899)
  • Ur forntidens sång: ett urval ur antikens diktning, företrädesvis den lyriska, i svensk tolkning (Ljus, 1908)
  • Seneca den yngre: Om lifvets korthet: om lifslycka - om själens ro - valda bref (De brevitate vitae) (Björck & Börjesson, 1912)
  • Platon: Två dialoger: Sokrates' sista samtal och hans död (Kriton och ur Faidon) (Björck & Börjesson, 1918)
  • Johannes Brovallius: Den första biografien öfver Linné: Curriculum vitae Caroli Linnaei (för första gången utgifven på svenska språket af Johan Bergman) (Norstedts, 1920)
  • Vergilius: Sagan om Aeneas (Aeneis) (Norstedts, 1921–1923)
  • Thomas a Kempis: Om Kristi efterföljelse (De imitatione Christi) (Diakonistyrelsen, 1934)
  • Antikens poesi: från äldsta tider till folkvandringstidevarvet (Ljus, 1945)
  • Sofokles: De sju bevarade dramatiska verken (Norstedts, 1947–1948)

Psalmer

[redigera | redigera wikitext]

Johan Bergman verkade också som översättare, bland annat av Nicolaus Hermannis Birgittahymn Rosa rorans bonitatem från latinet till svenska under titeln

  • Ros, den himmelsk dagg bestänker.

Han bearbetade också den svenska översättningen av psalmen

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Svensk uppslagsbok. Malmö 1939
  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 387–388
  • Värmländskt porträttgalleri omfattande Värmlands län och Karlskoga bergslag, red. Major B. Billman, Waldemar Zachrissons boktryckeri, Göteborg 1926 s. 20
  • Bergman, Johan i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d] Johan Bergman, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 18644, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Publicistklubbens porträttmatrikel, Publicistklubben, 1935, s. 48, läs onlineläs online, läst: 9 december 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 4, 1985, s. 387, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABgb1Q, läst: 17 mars 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Matteus kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/6024/F I/16 (1951), bildid: 00051158_00040, sida 37, död- och begravningsbok, s. 37, Nationell Arkivdatabas Referenskod: I/16 SE/SSA/6024/F I/16, läs onlineläs online, läst: 7 maj 2023.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] Sveriges riksdag 1924 : porträttalbum, 1925, s. 49, läs onlineläs online, läst: 17 mars 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ https://www.retronews.fr/journal/l-ere-nouvelle-1919-1940/19-octobre-1927/383/1534637/2? L’Ère nouvelle, 19 octobre 1927
  7. ^ Bergman, Johan i Vem är det 1945

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Artiklar om psalmer
Psalmtexter på Wikisource
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Johan_Bergman_(arkeolog)&oldid=55834347”