Johan Gustaf Richert

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Johan Gustaf Richert
Johan Gustaf Richert TEKA0115493.jpg
Född16 maj 1857[1][2][3]
Stockholms domkyrkoförsamling[1][2]
Död4 februari 1934[1][2]
Oscars församling[1][2]
BegravdNorra begravningsplatsen[4][5][6]
kartor
NationalitetSvensk
Alma materKungliga Tekniska högskolan Blue pencil.svg
SysselsättningFörfattare[1], väg- och vattenbyggnadsingenjör[1]
BefattningRiksdagsledamot[1]
Politiskt partiFrisinnade försvarsvänner[1]
BarnArvid Richert (f. 1887)[7]
Gösta Richert (f. 1888)
FöräldrarJosef Richert
Redigera Wikidata

Johan Gustaf Richert, född 16 maj 1857 i Stockholm, död 4 februari 1934 i Stockholm, var en svensk vattenbyggnadsingenjör, företagare och grundare av AB Vattenbyggnadsbyrån.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Richert var son till Josef Richert och sonson till Johan Gabriel Richert. Bland hans barn fanns diplomaten Arvid Richert och ingenjören Gösta Richert.

Richert tog studenten 1876 och avlade avgångsexamen från Kungliga Tekniska högskolan 1880, var ingenjör vid Stockholms byggnadskontor 1880–81 och vid Göteborgs byggnadskontor 1881–97, konsulterande ingenjör i Stockholm sedan 1897, efter 1902 i egenskap som direktör i det egna företaget AB Vattenbyggnadsbyrån.

Åren 1898–99 tjänstgjorde Richert som extra lärare i vattenbyggnadskonst vid Tekniska högskolan och utnämndes 1903 till förste innehavaren av professur i detta ämne, vilket han tog avsked från 1909, men uppehöll tjänsten till 1911. Richert åtnjöt högt anseende som vattenbyggnadsingenjör och var som grundvattenstekniker känd i hela den tekniska världen, särskilt genom sina metoder för tillverkning av så kallat konstgjort grundvatten, till exempel vid Göteborgs stads vattenledningsverk.

Richert var ledamot av Stockholms stadsfullmäktige (1904–10), tillhörde drätselnämnden och gasverksstyrelsen samt var ledamot av Första kammaren 1907–09. Han var 1909 ledamot av den så kallade kanalkommittén och 1906–10 av vattenrättskommittén.

Sedan 1908 var Richert överrevisor i Järnvägsstyrelsen, och 1912 ledamot av den s.k. Malmslättskommissionen tillsatt efter järnvägsolyckan i Malmslätt.

Richert var en av Svenska pansarbåtsföreningens stiftare och ledamot av dess styrelse från 1912.

Richert är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[8]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Vattenbyggnad[redigera | redigera wikitext]

  • Om grundvattens förekomst och användning (1891)
  • Om offentliga slakthus och kreatursmarknader (1895)
  • Om Sveriges grundvattenförhållanden (1911)
  • Om vattenledningstryck och eldsläckning (1913)
  • Vattenkraftanläggningar i höga norden (1914)
  • Ett stort antal tekniska förslag och utredningar för stat, kommuner och enskilda i Sverige och utlandet.

Varia, resor och memoarer[redigera | redigera wikitext]

  • Monaco (1923), Åhlén & Åkerlund
  • Detektiven i romanen och i verkligheten (1928), Åhlén & Åkerlund
  • Minnesanteckningar (1929), Norstedt.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Richertsgatan i stadsdelen Johanneberg i Göteborg är uppkallad efter honom.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] J Gustaf Richert, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt biografiskt lexikon: 6727, läs online
  2. ^ [a b c d] Sveriges dödbok, omnämnd som: 18570516 Richert, Johan Gustaf, läst: 31 maj 2018
  3. ^ Göteborgs Gustavi eller Domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Personalförteckningar, SE/GLA/13180/A I a/29 (1883-1890), bildid: A0006314_00076, Husförhörslängd, s. 136, läs online, läst: 31 maj 2018
  4. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 4 juni 2017
  5. ^ Richert, JOHAN GUST., SvenskaGravar.se, läs online, läst: 4 juni 2017
  6. ^ Sten nr 100 – Gustaf Richert, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 4 juni 2017
  7. ^ Arvid G Richert, Svenskt biografiskt lexikon: 6725, läst: 31 maj 2018
  8. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.126 ISBN 91-88016-69-2
  9. ^ Göteborgs gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, Göteborgs Kommuns Namnberedning, Göteborg 1986 ISBN 91-7810-577-3, s. 244.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Torsten Althin, Vattenbyggnadsbyrån 1897-1947: historik (1947)