Johannes II Komnenos
| Johannes II Komnenos | |
 | |
| Född | 13 september 1087 eller 1088[1] Konstantinopel |
|---|---|
| Död | 8 april 1143 Kilikien, Turkiet |
| Begravd | Zeyrek moské |
| Medborgare i | Bysantinska riket |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Bysantinsk kejsare (1118–1143) | |
| Maka | Irene av Ungern (g. 1104–)[2] |
| Barn | unknown daughter Comnene[3] Maria Komnene Alexios Komnenos (f. 1106) Andronikos Komnenos (f. 1108) Isaac Komnenos (f. 1113) Theodora Komnene (f. 1116)[4] Eudokia Komnene (f. 1116) Manuel I Komnenos (f. 1118) Anna Komnene |
| Föräldrar | Alexios I Komnenos Eirene Doukaina |
| Släktingar | Anna Komnena (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Johannes II Komnenos, född 13 september 1087, död 8 april 1143, var bysantinsk kejsare 1118–1143.
Johannes II Kommenos var son till Alexios I Komnenos, och Irene Dukas. Han lät i samråd med sin döende far oväntat kröna sig och förekom på så sätt släktens försök att uppsätta Johannes syster Anna Komnena och hennes man på tronen.
Johannes, kallades "Kalo-Johannes" (Johannes den ädle) uppskattades av undersåtar och utlänningar för duglighet, allvar och karaktärsfasthet.[5]
Johannes fortsatte sin fars strävan att expandera på sina grannstaters bekostnad och lyckades att erövra ytterligare områden av turkarna i Anatolien, och han lyckades genom militära framgångar behålla de bysantinska territorierna i större delen av Balkan. Ett troget stöd hade han i sin barndomsvän, den statskloke turken Axuk. Mot normannernas kung Roger II av Sicilien sökte han stöd genom förhandlingar med den tyske kejsaren.[6]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo20251282814, läst: 4 januari 2026.[källa från Wikidata]
- ↑ The Peerage person-ID: p11411.htm#i114110, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ↑ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ↑ Leo van de Pas, Genealogics, 2003.[källa från Wikidata]
- ↑ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 494
- ↑ Carlquist, Gunnar, red (1930). Svensk uppslagsbok. Bd 5. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 512
