Julita kyrka

Julita kyrka.
Kyrka
Kyrktorn och ingång från väster
Kyrktorn och ingång från väster
Land Sverige Sverige
Län Södermanlands län
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Strängnäs stift
Församling Katrineholmsbygdens
församling
Plats 643 96 Julita
 - koordinater 59°8′30″N 16°3′15″Ö / 59.14167°N 16.05417°Ö / 59.14167; 16.05417
Invigd 1200-talet
Bebyggelse‐
registret
21300000003365

Julita kyrka är en kyrkobyggnad i Julita distrikt i Strängnäs stift. Den är församlingskyrka i Katrineholmsbygdens församling. Kyrkan ligger 2,5 mil nordväst om Katrineholm. Julita kyrka har troligtvis ända från början fungerat som församlingskyrka.[1] Munkarna i det närbelägna Saba kloster sedermera Julita kloster, hade en egen kyrka som revs efter reformationen.

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan med torn är till sina äldsta delar från ca 1200 och den förlängdes mot öster samt försågs med sakristia troligen på 1300-talet. Valven tillkom på 1500-talet. I den treskeppiga kyrkan finns rester av den romanska kyrkan kvar inkapslade i grunden till det västra koret.[2] I koret syns även det Ryningska gravmonumentet från tidigt 1600-tal.

1600-talet dekorerades kyrkans valv med blomrankor och bibliska bilder av en målare som endast är känd som "Julitamästaren". Målningarna, som senare överkalkades, togs fram under 1900-talets första år, men tyvärr blev restaureringen alltför okänsligt utförd.

Omkring 1690 byggdes ett gravkor i söder. Predikstolen är från 1720-talet medan korsarmarna tillbyggdes 1723.[2] Koret stod klart 1763, samma år som altaruppsatsen tillkom.

Inventarier[redigera | redigera wikitext]

Orglar[redigera | redigera wikitext]

Kronologi:

  • 1769: Orgelbyggare Carl Wåhlström, Stockholm, (1725-1785) bygger en 12-stämmig orgel.
  • 1857: Bakom Wåhlströms fasad bygger kompanjonerna Åkerman & Setterquist, Strängnäs om den tidigare orgeln. 12 stämmor.
  • 1907: Bakom samma fasad bygger orgelbyggare Johannes Magnusson (1852-1923), Göteborg, en ny 14-stämmig orgel.
  • 1961: Firma Åkerman & Lund, Knivsta, bygger ny orgel bakom Carl Wåhlströms fasad, som utökas med ryggpositiv.[3] Wåhlströms fasadpipor gör åter ljudande. Instrumentet erhåller mekanisk traktur och registratur.

Disposition:[3]

Huvudverk (II) C-g³ Ryggpositiv (I) C-g³ Svällverk (III) C-g³ Pedalverk C-f¹ Koppel
Principal 8' Rörgedackt 8' Rörflöjt 8' Subbas 16' I/P
Gedackt 8' Kvintadena 8' Gemshorn 4' Gedackt 8' II/P
Oktava 4' Principal 4' Principal 2' Oktava 4' III/P
Rörflöjt 4' Gemshorn 2' Ters 1 3/5' Nachthorn 2' II/I
Oktava 2' Sifflöjt 1' Kvinta 1 1/3' Mixtur III ch. III/I
Mixtur III-IV ch. Scharf II-III ch. Cymbel III ch. Fagott 16'
Trumpet 8' Dulcian 8'
Tremolo
Tremolo

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar och källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sten L. Carlsson (1973). Sveriges kyrkorglar. Lund: Håkan Ohlssons förlag. ISBN 91-7114-046-8 
  • Dag Edholm (1985). Orgelbyggare i Sverige 1600–1900 och deras verk. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-499-6 
  • Dag Edholm (red.): Inventarium över svenska orglar 1989:III, Strängnäs stift, Förlag Svenska orglar, Tostared 1990, ISSN 1100-2700