Karin Bergström

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karin Bergström
Född22 juni 1949 (69 år)
SFDb

Karin Bergström, född 22 juni 1949, är en svensk skådespelare från Norrköping.

Bergström inledde sin bana som delfintränare i Kolmårdens Djurpark. Hon studerade teatervetenskap vid Stockholms universitet och var operettprimadonna på Arbisteatern i Norrköping, innan hon 1976 fick sitt första professionella engagemang hos Nils PoppeFredriksdalsteatern i Helsingborg. På Fredriksdal har hon medverkat i många uppsättningar både under Nils Poppes och Eva Rydbergs ledning. Hon spelade i Hagges revyLisebergsteatern i Göteborg 1980 och spelade fars på Vasan i Stockholm under några år på 1980-talet, bland annat långköraren Spanska flugan med Carl-Gustaf Lindstedt.

I sex år var Bergström anställd vid Östgötateatern i Norrköping-Linköping. I sin hemstad Norrköping spelade hon även revy tillsammans med Tjadden HällströmSkandiateatern. Hon har turnerat med Riksteatern, arbetat på Scalateatern i Stockholm och även varit verksam som regiassistent. Hon var gift med regissören Hans Bergström.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1980 Fröken Fromm, sekreterare
Hulda, hembiträde
Mimmi från Möllevången
Ralph Benatzky, Alexander Engel och Julius Horst
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1981 Paula Klinck Spanska flugan
Franz Arnold och Ernst Bach
Per Gerhard Vasateatern[1]
1985 "Honda-Madonnan" Min käre man
Pierrette Bruno
Per Gerhard Vasateatern[2]
1995 Husan också!
Åke Cato och Mikael Neumann
Hans Bergström Fredriksdalsteatern[3]
2000 Kajsa Gardin, husa Arnbergs korsettfabrik
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
2001 Apotekare Hedvig Vaxén Kärlek och lavemang
Molière
Hans Bergström Fredriksdalsteatern

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bengt Jahnsson (26 september 1981). ”Spanska flugan: Ett underverk av komik”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1981-09-26/261/20. Läst 17 april 2016. 
  2. ^ ”Min käre man”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14063&pos=507. Läst 6 maj 2016. 
  3. ^ Ingegerd Waaranperä (19 juni 1995). ”Eva Rydberg den enda som håller”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123162432/http://www.dn.se/arkiv/kultur/eva-rydberg-den-enda-som-haller. Läst 29 juni 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]