Hans Bergström (skådespelare)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra personer med samma namn, se Hans Bergström.
Hans Bergström
Hans Bergström 1968.
Hans Bergström 1968.
Född Hans Gustaf Filip Bergström
14 september 1935
Stockholm
Död 4 april 2004 (68 år)
Skåne

Hans Gustaf Filip Bergström, född 14 september 1935 i Stockholm, död 4 april 2004[1] i Skåne, var en svensk regissör och skådespelare.

Hans Bergström drömde tidigt om att bli skådespelare och redan efter två veckor i teaterskola fick han sin första filmroll. Sin karriär som regissör påbörjade han i Göteborg där han fick vara regiassistent vid Folkteatern. Den första pjäsen han regisserade var Pippi Långstrump av Astrid Lindgren. Åren 19641967 var han anställd som regissör vid Helsingborgs stadsteater. Han var teaterchef för Länsteatern i Västerås 19671970, Nya teatern i Göteborg 19801981 och Östgötateatern i Norrköping-Linköping mellan åren 1988 och 1992. Han gjorde regiuppdrag för Riksteatern och TV-teatern.

I TV-produktionen Hem, ljuva hem från 1978 debuterade hans dotter Helena Bergström.[2] Under 1980-talet regisserade han flera av Hagge Geigerts revyer på Lisebergsteatern i Göteborg. Hans Bergström regisserade flera av Nils Poppes största succéer på Fredriksdalsteatern i Helsingborg bland andra Fars lille påg, Oskulden från Mölle och Vita Hästen. När Eva Rydberg övertog Fredriksdalsteatern stannade Bergström kvar som regissör i flera uppsättningar.[3] Han belönades med en Guldmask för bästa regi till farsen Arnbergs korsettfabrik 2000.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han var gift med (1) skådespelerskan Kerstin Widgren och (2) skådespelerskan Karin Bergström. Han var far till skådespelaren Helena Bergström.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Regi (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1961 Pippi Långstrump
Astrid Lindgren Folkteatern, Göteborg[4]
1968 En midsommarnattsdröm
A Midsummer Night's Dream
William Shakespeare Riksteatern[5]
1971 Oh! Calcutta!
Kenneth Tynan Folkan[6]
1974 Paviljongen, revy
Carl Zetterström Scalateatern[7]
1976 Oskulden från Mölle
Der Keusche Lebemann
Franz Arnold och Ernst Bach Fredriksdalsteatern[8]
Chicago
John Kander och Fred Ebb Riksteatern[9]
1977 Fantastiska pappa
Le voyage de M. Perrichon
Eugène Labiche Fredriksdalsteatern[8]
1983 En midsommarnattsdröm
A Midsummer Night's Dream
William Shakespeare Riksteatern[8]
1995 Husan också!
Åke Cato och Mikael Neumann Fredriksdalsteatern[10]
Min mamma herr Albin
La cage aux folles
Jean Poiret Folkan[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://hd.se/familj/2004/04/06/hans_bergstroem_har_avlidit/
  2. ^ "Helena Bergström – Beskrivning". Arkiverad 2 januari 2017 hämtat från the Wayback Machine. Svensk Filmdatabas. Läst 19 oktober 2015.
  3. ^ Sicken Ärta program Eva Rydberg nöjesproduktion 1998
  4. ^ Teater i veckan”. Dagens Nyheter: s. 41. 10 december 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-12-10/335/41. Läst 22 augusti 2015. 
  5. ^ Barbro Hähnel (21 september 1968). ”Riksteaterns 'Midsommarnattsdröm': Shakespeare som hippie”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-09-21/257/12. Läst 31 augusti 2015. 
  6. ^ Bengt Jahnsson (18 juni 1971). ”'Oh, Calcutta' på Folkan: Så snällt att man rodnar”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-06-18/162/14. Läst 20 augusti 2015. 
  7. ^ Leif Zern (20 januari 1974). ”Carl Z i rävsaxen, men Birgitta är fin”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1974-01-20/19/16. Läst 23 januari 2016. 
  8. ^ [a b c] Mago (1988). Klä av, klä på... Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 9170545723 
  9. ^ Anne Marie Lindman (17 december 1976). ”'Chicago' på Oscars: Absurd historia i hisnande fart”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-12-17/343/24. Läst 1 maj 2016. 
  10. ^ Ingegerd Waaranperä (19 juni 1995). ”Eva Rydberg den enda som håller”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123162432/http://www.dn.se/arkiv/kultur/eva-rydberg-den-enda-som-haller. Läst 29 juni 2015. 
  11. ^ Pia Huss (14 oktober 1995). ”Patetiskt skrattspektakel: 'Min mamma Herr Albin' når knappt över vattenytan”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/patetiskt-skrattspektakel-min-mamma-herr-albin-nar-knappt-over-vattenytan. Läst 27 mars 2016.