Nils Poppe

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nils Poppe
Nils Poppe 1942
Nils Poppe 1942
Född Nils Einar Jönsson
31 maj 1908
Malmö, Sverige
Död 28 juni 2000 (92 år)
Helsingborg, Sverige
Aktiva år 1930–1993
Maka Inga Landgré (1949–1959)
Gunilla Poppe (1965–2000)
Webbplats poppe.se
Betydande roller
Sten Stensson Stéen i Sten Stensson kommer till stan
Harry Orvar Larsson i Pengar – en tragikomisk saga
Fabian Bom i Soldat Bom
Tiburtius "Tibbe" Pettersson i Greven från gränden
Gycklaren Jof i Det sjunde inseglet
IMDb SFDb
Nils Poppe på Filmstaden i Solna.
Nils Poppe (detalj), av Jonas Högström, i Fredriksdalsparken i Helsingborg.

Nils Einar Poppe (före 27 maj 1966 Jönsson),[1] född 31 maj 1908 i S:t Pauli församling[2]Möllevången i Malmö, död 28 juni 2000 i Helsingborg, var en svensk skådespelare, komiker och teaterdirektör. Han är främst förknippad med folkliga komedier, och erhöll utmärkelsen Illis Quorum år 1988.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Poppes mor var ogift och utackorderade honom till en dansk änglamakerska i Malmö, som satte honom på en diet av bröd doppat i öl. Efter två år räddades han från henne[3] av Anders och Amanda Jönsson på Möllevången i Malmö, som blev hans fosterföräldrar. Hans teaterdrömmar började spira tidigt och i skolan visade han upp sin komiska talang.

Den 1 augusti 1926 tog Poppe värvning vid flottan och utbildades till torpedeldare vid 1. yrkeskompaniet i Karlskrona som nr 427 Jönsson[4]. Den fyråriga värvningsperioden avbröts i förtid den 16 mars 1928 på grund av kassation, troligen ett resultat av ett hjärtfel som strax innan hade föranlett 30 dagars intagning på Flottans sjukhus. Någon värnplikt blev därefter inte aktuell, men han mönstrade med inskrivningsnummer 936-2/1928.[5] 1929–1930 gick Nils Poppe på Fridhems Folkhögskola i Svalöv.

Tidig scenkarriär[redigera | redigera wikitext]

Karriären började hos Oscar WingeHippodromteatern i Malmö 1930. Från början hade han siktet inställt på att bli en dramatisk skådespelare, men efter hand märkte han att publiken fnissade och skrattade när han visade sig på scenen. Det var uppenbarligen något i hans mimik som lockade till skratt. Han bestämde sig för att utveckla sin komiska ådra. Redan från början hade han naturlig fallenhet för dans och akrobatik, något som han använde sig av under större delen av sin karriär.

Under sina fyra år på Hippodromteatern medverkade han i en lång rad revyer och operetter, bland annat Guds gröna ängar, Äktenskap instiftas i himlen, Storklas och Lillklas och Blomman från Hawaii. Under en folkparksturné med operetten Mr Cinders (1934) blev han erbjuden engagemang i Klangerevyn på Folkets Hus-teatern i Stockholm. Poppe tackade ja och blev stockholmare för lång tid framöver. Poppe blev snabbt en omistlig del av Klangerevyn. Sketcherna där han fick demonstrera sina akrobatiska talanger var något nytt. Han blev känd och populär i det stockholmska nöjesvimlet. Det var på Folkets Hus-teatern som han för första gången gjorde sin Chaplin-parodi. Nils Poppe kom ofta att bli jämförd med Charlie Chaplin; likheterna var många även om Poppe med tiden utvecklade en alldeles egen stil.

På 1940-talet började en ny epok i karriären då Poppe anställdes av teaterdirektören Gustaf Wally. Wally var känd för sina påkostade uppsättningar och lanserade modern musikteater, så kallade musikaler. Nils Poppes definitiva genombrott kom i operetten BlåjackorOscarsteatern 1942. Det var där hans mångåriga samarbete med Annalisa Ericson och koreografen Albert Gaubier startade. Paret Poppe-Ericson blev ett populärt danspar och jämfördes ofta med Ginger Rogers och Fred Astaire. Tillsammans spelade de i musikalen Lorden från gränden på Södra Teatern i Stockholm 1947. Rollen som kanonfotografen Bill Snibson i Lorden från gränden blev en paradroll för Poppe; han spelade den sammanlagt 1 040 gånger på olika scener i Sverige, Finland och Danmark. 1949 gjordes en filmversion med titeln Greven från gränden.

Filmkarriären[redigera | redigera wikitext]

Filmdebuten skedde 1937, en blygsam roll som björn i Adolf Jahr-filmen Adolf Armstarke. Sedan följde en rad filmlustspel som Tre glada tokar, Tre skojiga skojare och Karusellen går.

Under 1940-talet blev Nils Poppe landets ledande filmkomiker. Med Annalisa Ericson som partner gjorde han komiska dansfilmer som Tappa inte sugen och Stackars lilla Sven. Han försökte förena sin komiska talang med allvar och eftertanke i filmer som Aktören (1943), Pengar – en tragikomisk saga (1946) och Ballongen (1946), de filmerna blev konstnärliga framgångar men inga publiksuccéer.

1948 föddes Fabian Bom, den pedantiske översittaren med prickmustacher som kom att bli en av Poppes mest populära rollfigurer på film. Den första filmen, Soldat Bom, blev en braksuccé som gick 48 veckor på stockholmsbiograferna. Det gjordes sju så kallade Bom-filmer, bland annat Pappa Bom (1949), Tull-Bom (1951) och Flottans överman (1958). Bom-filmerna blev även internationella framgångar, och speciellt populära blev de i Tyskland.

En annan figur som förknippas med Poppe är Sten Stensson Stéen från Eslöv, den skånske kandidaten som kunde lagens alla paragrafer utantill. Det blev fyra långfilmer med Stensson som centralfigur.

Många höjde på ögonbrynen när komikern Nils Poppe fick en roll i Ingmar Bergmans film Det sjunde inseglet 1957. Men de som tvivlade på Poppe hade fel.[källa behövs] Han gjorde en mycket varm och medmänsklig rollgestaltning av gycklaren Jof. Senare medverkade han i ännu en Bergman-film, Djävulens öga (1960), där han spelade kyrkoherde.

Tiden på Fredriksdalsteatern[redigera | redigera wikitext]

I början av 1960-talet infann sig en svacka i karriären. Lusten att underhålla försvann och populariteten dalade. Han fick en nytändning i karriären när han övertog Fredriksdalsteatern i Helsingborg 1966. Den första pjäsen hette En enkel man och blev starten till en långvarig tradition. Med operetter och farser som Charleys Tant, Vita Hästen, Fars lille påg, Oskulden från Mölle och Min syster och jag gjorde han den vackra friluftsteatern till en riksangelägenhet. Folk vallfärdade från hela Sverige för att se Poppe, antingen i regn eller solsken. När TV började sända pjäserna i trettonhelgen ökade publiksiffrorna än mer. Vid sidan av framgångarna på Fredriksdalsteatern gästspelade han på Lisebergsteatern i Göteborg, Maximteatern i Stockholm, stadsteatrarna i Helsingborg och Malmö. Särskilt minnesvärd är hans Tevje i musikalen Spelman på taketHelsingborgs stadsteater 1979.

Under hela sin karriär var Poppe försiktig med att framträda privat och berätta om sig själv. Lagom till 80-årsdagen 1988 övertalades han av TV-producenten Bengt Roslund att ställa upp i en intervjuserie som fick namnet Poppe i närbild. Många beundrade och förundrades över Poppes otroliga vitalitet och rörlighet, vid 80 års ålder kunde han fortfarande utföra mindre dansnummer på scenen. Han drog sig tillbaka vid fyllda 85 och gjorde sin sista föreställning Bröderna Östermans huskors 1993. Där spelade han mot Eva Rydberg, som sedan kom att ta över Fredriksdalsteatern och föra den vidare i Poppes anda.

Ett bevis på sin internationella storhet fick Poppe redan 1959, då National Theatre i London arrangerade filmkomikerfestivalen 100 clowns. Praktiskt taget alla historiens filmkomiker representerades med ett av sina verk. Där fanns storheter som Harry Langdon, Buster Keaton, Harold Lloyd, Helan och Halvan, Bob Hope, Peter Sellers, Danny Kaye med flera. I denna lysande samling fanns alltså Nils Poppe, som presenterades så här: "Sweden's greatest clown and comedian of the classic mould, which has affinities both with Chaplin and with Kaye."

Sista åren och privatliv[redigera | redigera wikitext]

De sista åren gick det snabbt utför med Poppe. Han drabbades av flera blodproppar som tog synen och talförmågan. Han hamnade i rullstol och miste kommunikationsförmågan. Poppe ligger begravd på Allerums kyrkogård norr om Helsingborg. Hans gravsten pryds av ett epitafium: "Hälsa och säg att jag ligger på Allerums kyrkogård", något som han ofta sade när han kände sig trött på ålderns höst.

Poppe var gift med Inga Landgré 1949–59 och med Gunilla Poppe från 1965. Han fick barnen Anja Landgré och Dan Landgré samt Thomas Poppe och Mia Poppe.

Poppe bodde från 1968 och fram till sin död i Domsten norr om Helsingborg.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Produktion (urval)[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (som skådespelare)[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1930 Kalle Kärlekstokar och abborrkrokar
Hedvig Nenzén
Pildammsteatern
1934 Jim Mr Cinders
Vivian Ellis, Richard Myers, Clifford Grey och Greatrex Newman
Hippodromen
Folkparksturné
1936 Medverkande Heja folket, revy
Harry Iseborg och Nisse Berggren
Ragnar Klange Folkets hus teater[6]
65, 66 och jag
Axel Frische
Ragnar Klange Folkets hus teater[7]
1937 Anton Klarén, innehavare av detektivbyrån "Alltid redo" Här kommer jag
Axel Frische och Fleming Lynge
Ragnar Klange Folkets hus teater[8]
1938 På kryss med folket
Ragnar Klange
Ragnar Klange Folkets hus teater, Stockholm
1939 Uppåt igen
Södra teatern
1941 Wallyrevyn
Gustav Wally Oscarsteatern[9]
1942 Sam Blåjackor
Lajos Lajtai, André Barde och Lauri Wylie
Leif Amble-Naess Oscarsteatern[10]
Franck Schultz Teaterbåten
Jerome Kern och Oscar Hammerstein II
Leif Amble-Naess Oscarsteatern[11]
1943 Huckleberry Haines Roberta
Jerome Kern och Otto Harbach
Leif Amble-Naess Oscarsteatern
1944 Medverkande Wallyrevyn
Leif Amble-Naess Cirkus, Stockholm[12]
Harry Livet är ju härligt
William Saroyan
Per Knutzon Oscarsteatern[13]
1945 Ökensången
Oscar Hammerstein, Otto Harbach, Frank Mandel och
Sigmund Romberg
Stora Teatern
1946 Behärska dig kvinna
Stanley Lupino och Edward Horans
Johan Jacobsen Chinateatern[14]
1947 Lorden från gränden
L. Arthur Rose och Noel Gay
Södra Teatern
1950 Lord Fancourt Babberley Var är Charley?
Frank Loesser och George Abbott
Södra Teatern
1954 Fabian Bom Popperetten Bom
Adolf Schütz, Paul Baudisch, Jules Sylvain och Gösta Rybrant
Nils Poppe Vasateatern[15]
1956 Sam Blåjackor
Lajos Lajtai
Albert Gaubier Lorensbergs Cirkus[16]
1958 Spetsbyxor
P.A. Henriksson, Hans Alfredson, Tage Danielsson och Jacques Offenbach
Nils Poppe Odeonteatern, Stockholm
1959 Lord Fancourt Babberley Här dansar Charleys tant
Frank Loesser och George Abbott
Lars-Erik Liedholm Norrköping–Linköping stadsteater[17]
1961 Svejk Den tappre soldaten Svejk
Jaroslav Hašek
Folkteatern, Göteborg
1962 Svejk Den tappre soldaten Svejk
Karl Larsen
Åke Falck Skansens friluftsteater[18]
Perrichon Herr Perrichons resa
Eugène Labiche
Riksteatern
1964 Blågula Svea
Uddevalla Folkets Hus
1965 Kääärlek
Murray Schisgal
Keve Hjelm Stockholms stadsteater
Lilla teatern [19]
1966 Läkaren Sprutt
John Antrobus
Göran Graffman Stockholms stadsteater[19]
Överste Feng Oss åsnor emellan
John Arden
Hans Abramson Stockholms stadsteater[19]
1967 Pengar
Nils Poppe, Arne Wahlberg och Nisse Hansén
Malmö stadsteater
1968 Lord Fancourt Babberley Charleys Tant
Brandon Thomas
Fredriksdalsteatern
1971 Elwood P. Dowd Min vän Harvey
Mary Chase
Helsingborgs stadsteater
1973 Célestin/Floridor Lilla Helgonet
Hervé, Henri Meilhac och Albert Millaud
Fredriksdalsteatern
1975 Amandus Propp Fars lille påg
Franz Arnold och Ernst Bach
Fredriksdalsteatern
1976 Putte Bolster Oskulden från Mölle
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1977 Perrichon Fantastiska pappa
Eugène Labiche
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1978 Calle Pettersson, fröhandlare Hjälten från Öresund
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1979 Tevye Spelman på taket
Jerry Bock, Sheldon Harnick och Joseph Stein
Helsingborgs stadsteater
Fabian Filosel Min syster och jag
Ralph Benatzky och Robert Blum
Egon Larsson Fredriksdalsteatern
1980 Pelle Finkel, kamrer Mimmi från Möllevången
Ralph Benatzky, Alexander Engel och Julius Horst
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1981 Sten Stensson Steen Sten Stensson Steen går igen
Carro Bergqvist och Nils Poppe
Egon Larsson Fredriksdalsteatern
1982 Jimmy Boy Blomman från Hawaii
Paul Abraham, Alfred Grünwald och Fritz Löhner-Beda
Fredriksdalsteatern
Norman Thayer Jr Sista sommaren
Ernest Thompson
Helsingborgs stadsteater
1985 Amandus Propp Fars lille påg
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1987 Ta mej! Jag är din!
Franz Arnold och Ernst Bach
Fredriksdalsteatern
1988 Putte Bolster AB Dun och Bolster!
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1991 Perrichon Vår fantastiska pappa
Eugène Labiche
Helsingborgs stadsteater
1992 Spanska flugan
Franz Arnold och Ernst Bach
Fredriksdalsteatern
1993 Bröderna Östermans huskors
Oscar Wennersten
Fredriksdalsteatern

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lindorm, Per-Erik (1978). Ett folk på marsch 1960-1977: en bokfilm. Bonniers folkbibliotek, 99-0133706-2. Stockholm: Bonnier. sid. 94. Libris 8345072. ISBN 91-0-041950-8 (inb.) 
  2. ^ (CD-ROM) Sveriges dödbok 1947-2003 Swedish death index 1947-2003 (Version 3.0). Sundbyberg: Sveriges släktforskarförbund. 2005. Libris 9854744 
  3. ^ Czenky Persson, Vicky (26 november 2010). ”Nils Poppes liv återberättades”. Norra Skåne. http://www.nsk.se/article/20101126/PERSTORP/711269865/1163/*/*/nils-poppes-liv-aterberattades. Läst 13 februari 2012. 
  4. ^ http://www.nad.ra.se/archive_index.aspx?id=2d6da140-8652-423f-b6b0-24386994b822&s=Balder
  5. ^ Berg, Bo (22 januari 2010). ”Nils Poppe och den svenska militärfarsen”. Riksarkivet. http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=21222. Läst 13 februari 2012. 
  6. ^ Ivar Norberg (2 januari 1936). ”Folkets hus teater: 'Heja, Folket!'”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-01-02/1/18. Läst 28 december 2015. 
  7. ^ Glad militärfars på Folkets hus”. Dagens Nyheter: s. 18. 4 oktober 1936. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-10-04/270/18. Läst 8 januari 2016. 
  8. ^ Cyrano (3 oktober 1937). ”'Här kommer jag' på Folkets Hus teatern”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-10-03/268/14. Läst 10 februari 2016. 
  9. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1941 s. 200
  10. ^ 'Blåjackor' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 22. 20 februari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-20/50/22. Läst 15 augusti 2015. 
  11. ^ Teaterbåten, programhäfte från Oscarsteatern 1942
  12. ^ Sten af Geijerstam (27 maj 1944). ”Wally bjuder till fest på Cirkus”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-05-27/142/6. Läst 6 februari 2016. 
  13. ^ Sten af Geijerstam (30 april 1944). ”Saroyan på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-04-30/116/26. Läst 31 augusti 2015. 
  14. ^ C.B-n (13 september 1946). ”Musical comedy på China”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-09-13/249/12. Läst 30 augusti 2015. 
  15. ^ ”Popperetten Bom”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14151&pos=468. Läst 6 maj 2016. 
  16. ^ 'Blåjackor' i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 13. 11 september 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-09-11/247/13. Läst 18 mars 2016. 
  17. ^ Barbro Hähnel (21 februari 1959). ”Poppe i Norrköping”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-02-21/50/10. Läst 25 december 2015. 
  18. ^ Barbro Hähnel (10 juni 1962). ”Svejk på Skansen: Den breda vägen till publikgunsten”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-06-10/155/12. Läst 20 mars 2016. 
  19. ^ [a b c] Rollarkivet, Stockholms stadsteater

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]