Kermesbärsläktet
| Kermesbär | |
 Phytolacca americana | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Nejlikordningen Caryophyllales |
| Familj | Kermesbärsväxter Phytolaccaceae |
| Släkte | Kermesbär Phytolacca |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phytolacca | |
| Auktor | Linné |
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Kermesbär (Phytolacca) är arter i ett släkte av storvuxna (2 m) örter, som växer vilda i Amerikas, Sydostasiens och Nya Zeelands medelvarma trakter. De odlas i södra Europa. Arterna Phytolacca americana (amerikanskt kermesbär) och P. acinosa (kermesbär)[1] kan odlas som prydnadsväxter i Sverige, och är härdiga till zon 4. Det finns även en brokbladig variant med grön-vit brokiga blad och rödlila stjälkar som är mycket dekorativ. Blommorna sitter i en cirka 20 cm lång klase, bären är en cm-bred samling av flera delar, som bildats ur blommans flera apokarpa pistiller.
Bären innehåller en starkt röd saft, som har använts till färgning av vin och konditorivaror, vilket är alldeles olämpligt, då växten är giftig för däggdjur[2]. Förgiftningssymptomen är kräkningar, följt av diarréer och ibland kramper. Saften har också använts till att färga ylle och silke violett. Drogen har prövats även som läkemedel, men inte vunnit någon betydelse. Har på SLU i Alnarp testats som medel mot sniglar med gott resultat.
Synonymer[redigera | redigera wikitext]
Scharlakansbär [3].
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Aldén, Björn; et al. (1998). Kulturväxtlexikon. Natur och Kultur. sid. 243. ISBN 91-27-33-907-6
- ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. ISBN 91-20-04445-3sid 48
- ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. ISBN 91-20-04445-3sid 48, nr 85