Kristian Huselius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kristian Huselius
Kristian Huselius 2015-03-23 001.jpg
Smeknamn Husse
Nationalitet Sverige Sverige
Född 10 november 1978 (38 år),
Österhaninge, Sverige
Spelardata
Position Vänsterforward
Skjuter Vänster
Längd 187 cm
Vikt 85 kg
Klubbar
Spelade för Hammarby IFFärjestad BKFrölunda HCFlorida PanthersLinköpings HCRapperswil-Jona LakersCalgary FlamesColumbus Blue JacketsAIK
Övrigt
NHL-draftad 47:e totalt, 1997
Florida Panthers
Proffsår 1996–2013

Lars Kristian Huselius, född 10 november 1978 i Österhaninge, är en svensk före detta professionell ishockeyspelare. Han gjorde på tio säsonger över 600 matcher i NHL, där han spelade för Florida Panthers, Calgary Flames och Columbus Blue Jackets. I Elitserien spelade han för Färjestad BK, Frölunda HC, Linköpings HC och AIK. Den 8 januari 2013 meddelade Huselius att hans karriär var över på grund av skadebekymmer.[1]

Säsongerna 1996/97 och 1997/98 vann han SM-guld med Färjestad BK. 2000/01 vann han Guldhjälmen, som tilldelas säsongens mest värdefulla spelare, bland annat efter att ha vunnit Elitseriens poäng- skytte- och assistliga. På 49 matcher noterades Huselius för 67 poäng (32 mål, 35 assist). Säsongen 2004/05 vann han återigen Elitseriens assistliga.

Huselius debuterade i Tre Kronor 1999 och har gjort 63 A-landskamper. Han har spelat fyra VM-turneringar och tagit brons vid tre tillfällen (2001, 2002, och 2009). Som junior tog han ett EM-brons 1996.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Klubblagskarriär[redigera | redigera wikitext]

Huselius slog tidigt igenom i moderklubben Hammarby IF, varpå han värvades av Elitserielaget Färjestad BK inför säsongen 1996/97. Han tillbringade en stor del av säsongen med Färjestads J20-lag och blev också under en period utlånad till IFK Munkfors i Division 1, där han på sex matcher gjorde åtta poäng (sex mål, två assist). Han fick också chansen i Elitserien med Färjestads A-lag. I slutspelet spelade han i fem matcher och noterades för ett mål, när klubben vann sitt fjärde SM-guld. I juni 1997 blev han draftad i den andra rundan som nummer 47 totalt av Florida Panthers. 1997/98 spelade han fler matcher i A-laget än föregående säsong men tillbringade också tid med klubbens J20-lag, och blev återigen utlånad till Munkfors. Vid säsongens slut stod det klart att Huselius och Färjestad vunnit sitt andra raka SM-guld. Mitt under säsongen 1998/99 blev han bortbytt till Frölunda HC. De två efterföljande säsongerna blev två av Huselius poängmässigt bästa i Elitserien. 1999/00 vann han Frölundas interna poängliga efter att ha gjort 44 poäng på 50 matcher. Den efterföljande säsongen blev hans sista i Frölunda. Han utsågs efter säsongen till seriens mest värdefulla spelare och tilldelades Guldhjälmen. Han vann Elitseriens poäng- skytte- och assistliga efter att ha gjort 67 poäng på 49 matcher (32 mål, 35 assist).

Inför säsongen 2001/02 flyttade Huselius över till USA för spel med Florida Panthers i NHL. Han skrev i juli 2001 på ett tvåårskontrakt med klubben.[2] Han debuterade i NHL den 4 oktober 2001 mot Philadelphia Flyers och gjorde också sitt första NHL-mål samma match. Som rookie var Huselius en av Panthers mest betydande spelare och slutade tvåa i lagets interna poängliga, efter 45 poäng på 79 matcher (23 mål, 22 assist). Huselius blev trea i den totala poängligan för rookies och blev uttagen till NHL All-Rookie Team, han var också en av de nominerade att vinna Calder Memorial Trophy.[3] Efter ytterligare en säsong med Panthers förlängde han i augusti 2003 sitt kontrakt med klubben med två år. 2003/04 blev en av Huselius poängmässigt sämsta säsonger i NHL. Laget hamnade långt ner i tabellen och Huselius producerade 31 poäng på 76 matcher (10 mål, 21 assist).

Under NHL-lockouten säsongen 2004/05 representerade Huselius Linköpings HC och fann tillbaka till den produktiva ådra som gjorde honom till fixstjärna i Elitserien åren kring millennieskiftet. Han ledde Elitseriens poängliga med 14 mål, 35 assist och 49 poäng på 34 matcher, när han avskedades med omedelbar verkan sedan han och två andra landslagsspelare haft sex med en 22-årig kvinna och blivit anklagade för våldtäkt. Huselius tvingades då att skänka innestående lön till klubbens ungdomsverksamhet.[4] Trots att han fick avsluta säsongen i förtid och endast spelade 34 matcher, vann han Elitseriens assistliga. Huselius skrev därefter på för Rapperswil-Jona Lakers i den schweiziska ligan.[5] Han debuterade i klubben den 26 februari och spelade i fyra slutspelsmatcher med laget, vilket resulterade i fyra poäng (ett mål, tre assist).

Huselius med Calgary Flames 2007.

Återkomsten till NHL var till en början svår för Huselius och i Florida-tröjan hann han bara med åtta poäng på 24 matcher – innan han den 2 december 2005 blev bortbytt till Calgary Flames mot Steve Montador och Dustin Johner.[6] I Flames kom han att bilda ett fruktat radarpar med superstjärnan Jarome Iginla, och i sin första match i sin nya klubb stod han för tre poäng då Calgary besegrade Pittsburgh Penguins med 3–2.[7] Flames tog sig så småningom till slutspel, där man i den första rundan ställdes mot Mighty Ducks of Anaheim. Den 21 april 2006 gjorde Huselius sin första slutspelsmatch och gjorde sitt första slutspelsmål två dagar senare. Ducks besegrade Flames med 4–3 i matcher. Den 19 juni 2006 förlängde Huselius sitt kontrakt med Calgary med två år, och den efterföljande säsongen blev hans poängmässigt bästa i NHL. Han slutade trea i lagets interna poängliga med 77 poäng på 81 matcher (34 mål, 43 assist). Laget åkte återigen ut i den första rundan i slutspelet, denna gång mot Detroit Red Wings med 4–2 i matcher. Den 13 december 2007 gjorde Huselius sitt första hat trick i NHL då han stod för fem poäng i en 9–6-seger mot Tampa Bay Lightning (tre mål, två assist).[8] För tredje säsongen i följd åkte laget sedan ut i den första rundan av slutspelet då man besegrades av San Jose Sharks med 4–3 i matcher.

I början av juli 2008 skrev Huselius på ett fyraårskontrakt med Columbus Blue Jackets.[9] Han gjorde sin första match och sitt första mål för Blue Jackets den 10 oktober samma år i en 5–4-seger mot Dallas Stars. Laget tog sig för första gången någonsin till Stanley Cup-slutspelet, men föll mot Detroit Red Wings i åttondelsfinalserien med 0–4 i matcher. 2009/10 blev Huselius poängmässigt bästa säsong med Columbus. På 74 matcher stod han för 63 poäng (23 mål, 40 assist) och vann lagets interna assistliga. Säsongen 2010/11 blev till en stor del spolierad av skador. I oktober 2010 ådrog han sig en skada i en match mot Chicago Blackhawks och återvände inte till spel förrän drygt två månader senare.[10] Han ådrog sig en ny skada i mitten av februari 2011 och återvände sedan i april för att spela de fyra avslutande matcherna av säsongen. 2011/12 blev Huselius sista i NHL. Under försäsongen skadade han bröstmuskeln och missade inledningen av säsongen.[11] Han gjorde comeback i början av december samma år, men hann endast spela två matcher innan han skadade sig igen.[12] Den 6 december spelade han sin sista NHL-match, mot Montreal Canadiens.

Efter ett flertal operationer och rehabilitering skrev Huselius kontrakt med AIK Hockey i december 2012.[13]. Knappt en månad senare valde han att avsluta karriären på grund av skadebekymmer. Han spelade fem matcher och gjorde tre poäng under tiden i AIK.[1]

Landslagskarriär[redigera | redigera wikitext]

Kristian Huselius
Ishockey, herrar
Världsmästerskap
Brons Tyskland 2001 Ishockey
Brons Sverige 2002 Ishockey
Brons Schweiz 2009 Ishockey
Svenska mästerskap
Guld Färjestads BK 1997 Ishockey
Guld Färjestads BK 1998 Ishockey
Europamästerskap för juniorer
Brons Ryssland 1996 Ishockey

Huselius var med i den trupp som tog ett brons under JEM i Ryssland 1996. Hueslius noterades för sex poäng på fem matcher (fyra mål, två assist) och slutade tvåa i Sveriges interna poängliga. Året därpå blev Huselius uttagen att spela JVM, som avgjordes i Schweiz. Sverige slutade näst sist i sin grupp och tvingades kvala för att hålla sig kvar i JVM:s A-turnering. Trots att laget föll mot Schweiz med 2–6, höll man sig kvar, tack vare en 8–2-seger mot Tyskland. Tillsammans med Niklas Anger var Huselius Sveriges poängmässigt bästa spelare då han på sex matcher noterades för fem poäng (ett mål, fyra assist). I det efterföljande juniorvärldsmästerskapet i Finland spelade Huselius endast två matcher. Han noterades inte för några poäng och Sverige föll i kvartsfinal mot Schweiz.

1999 debuterade Huselius i A-landslaget och blev 2000 uttagen till VM i Ryssland. Han spelade samtliga av Sveriges sju matcher och var med fyra mål lagets främste målskytt. Totalt noterades han för fem poäng och blev trea i den interna poängligan. Sverige slutade sjua, efter att ha slagits ut av Finland i kvartsfinal. Huselius var med under VM-turneringen även året därpå, i Tyskland. Sverige tog sig vidare från gruppspelet och ställdes mot Ryssland i kvartsfinal – vilken man också vann – med 4–3. Laget föll dock två dagar senare, i semifinal, mot Tjeckien och ställdes mot USA i bronsmatchen. Huselius inledde målskyttet och Sverige tog till slut brons då man vann matchen med 3–2.[14] På nio matcher stod han för totalt fem poäng (två mål, tre assist). 2002 gjorde Huselius sitt tredje raka världsmästerskap – denna gång på hemmaplan i Sverige. Laget tog sig fram till semifinal, vilken man förlorade mot Slovakien med 2–3. I den efterföljande bronsmatchen, mot Finland, låg Sverige under med 3–0, men lyckades vända matchen till seger med 3–5.[15] Huselius tog därmed sitt andra raka VM-brons och gjorde sitt poängmässigt bästa VM. Han vann Sveriges interna poängliga och kom tvåa i den totala poängligan efter att ha gjort elva poäng på nio matcher (fem mål, sex assist).

Under Sweden Hockey Games i februari 2005 blev Huselius och landslagskollegorna Henrik Tallinder och Andreas Lilja hörda upplysningsvis angående en anmälan om gruppvåldtäkt av en 22-årig kvinna.[16] Men ärendet avskrevs då brott ej kunde styrkas.[17] De tre spelarna blev därefter avstängda från spel i landslaget i över ett år.[18]

I slutet av april 2009 var Huselius tillbaka i landslaget, efter ett uppehåll på över fyra år, då han anslöt till VM i Schweiz.[19] Detta kom att bli Huselius sista VM-turnering, och också hans sista landskamper. Sverige förlorade semifinalen mot Kanada med 3–1 och fick möta USA i bronsmatchen, som man vann med 4–2.[20] Huselius tog därmed sitt tredje raka VM-brons. På åtta matcher noterades han för sju poäng (fyra mål, tre assist).

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Klubbkarriär[redigera | redigera wikitext]

    Grundserie   Slutspel
Säsong Klubb Liga Matcher Mål Assist Poäng Utv. Matcher Mål Assist Poäng Utv.
1996–97 Färjestad BK Elitserien 13 2 0 2 4 5 1 0 1 0
1997–98 Färjestad BK Elitserien 34 2 1 3 2
1998–99 Färjestad BK Elitserien 28 4 4 8 4
1998–99 Frölunda HC Elitserien 20 2 2 4 2 4 1 0 1 0
1999–00 Frölunda HC Elitserien 50 21 23 44 20
2000–01 Frölunda HC Elitserien 49 32 35 67 26 5 4 5 9 14
2001–02 Florida Panthers NHL 79 23 22 45 14
2002–03 Florida Panthers NHL 78 20 23 43 20
2003–04 Florida Panthers NHL 76 10 21 31 24
2004–05 Linköpings HC Elitserien 34 14 35 49 10
2004–05 SC Rapperswil-Jona NLA 4 1 3 4 2
2005–06 Florida Panthers NHL 24 5 3 8 4
2005–06 Calgary Flames NHL 54 15 24 39 36 7 2 4 6 4
2006–07 Calgary Flames NHL 81 34 43 77 26 6 0 2 2 4
2007–08 Calgary Flames NHL 81 25 41 66 40 7 0 4 4 6
2008–09 Columbus Blue Jackets NHL 74 21 35 56 44 4 1 1 2 4
2009–10 Columbus Blue Jackets NHL 74 23 40 63 36
2010–11 Columbus Blue Jackets NHL 39 14 9 23 10
2011–12 Columbus Blue Jackets NHL 2 0 0 0 2
2012–13 AIK Elitserien 5 2 1 3 0
NHL totalt 662 190 261 451 256 24 3 11 14 18
Elitserien totalt 228 77 100 177 68 18 7 9 15 16

Internationellt[redigera | redigera wikitext]

År Lag Turnering   Matcher Mål Assist Poäng Utv
1996 Sverige JEM 5 4 2 6 10
1997 Sverige JVM 6 1 4 5 4
1998 Sverige JVM 2 0 0 0 0
2000 Sverige VM 7 4 1 5 4
2001 Sverige VM 9 2 3 5 0
2002 Sverige VM 9 5 6 11 0
2009 Sverige VM 8 4 3 7 6
Junior totalt 13 5 6 11 14
Senior totalt 33 15 13 28 10

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Huselius tvingas sluta”. Sveriges Television. 8 januari 2013. http://www.svt.se/sport/ishockey/huselius-tvingas-sluta. Läst 20 januari 2016. 
  2. ^ ”Kristian Huselius får drömlön”. Aftonbladet. 6 juli 2001. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article10220021.ab. Läst 26 januari 2016. 
  3. ^ ”Huselius kan bli Årets Rookie”. Svenska Dagbladet. 2 maj 2002. http://www.svd.se/huselius-kan-bli-arets-rookie. Läst 22 januari 2016. 
  4. ^ Fransson, Malin (15 februari 2005). ”Skandalspelare får sparken. Kristian Huselius och Henrik Tallinder tvingas lämna LHC och Andreas Lilja avbryter säsongen.”. Svenska Dagbladet. http://www.dn.se/arkiv/diverse/skandalspelare-far-sparken-kristian-huselius-och-henrik-tallinder-tvingas-lamna. Läst 28 september 2015. 
  5. ^ ”Huselius och Tallinder får nya drömkontrakt”. Expressen. 23 februari 2005. http://www.expressen.se/sport/hockey/elitserien/huselius-och-tallinder-far-nya-dromkontrakt/. Läst 23 januari 2016. 
  6. ^ ”Flames acquire playmaker Huselius”. CBC. 2 december 2005. http://www.cbc.ca/sports/hockey/flames-acquire-playmaker-huselius-1.565680. Läst 23 januari 2016. 
  7. ^ ”Flames 3, Penguins 2”. NHL. 6 augusti 2014. http://www.nhl.com/gamecenter/en/recap?id=2005020393. Läst 25 januari 2016. 
  8. ^ ”Fem poäng av Kristian Huselius”. Expressen. 14 december 2007. http://www.expressen.se/sport/hockey/nhl/fem-poang-av-kristian-huselius/. Läst 25 januari 2016. 
  9. ^ ”Huselius nya drömlön: 114 miljoner kronor”. Aftonbladet. 3 juli 2008. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article11452967.ab. Läst 25 januari 2016. 
  10. ^ ”Columbus Blue Jackets Place Left Wing Kristian Huselius on Injured Reserve, Recall Right Wing Mike Blunden from Springfield (AHL)”. NHL. 11 november 2010. http://bluejackets.nhl.com/club/news.htm?id=543235. Läst 26 januari 2016. 
  11. ^ ”Huselius skadad – blir borta länge”. Aftonbladet. 14 juli 2011. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article13322649.ab. Läst 26 januari 2016. 
  12. ^ ”AIK:s drömvärvning – Kristian Huselius”. Expressen. 4 september 2012. http://www.expressen.se/sport/hockey/elitserien/aiks-dromvarvning---kristian-huselius/. Läst 26 januari 2016. 
  13. ^ ”Kristian Huselius klar för AIK”. Sveriges Radio. 17 december 2012. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2688&grupp=12218&artikel=5383667. Läst 26 januari 2016. 
  14. ^ ”VM-brons till Sverige”. Aftonbladet. 13 maj 2001. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article10210780.ab. Läst 26 januari 2016. 
  15. ^ ”Brons till Sverige i hockey-VM”. Aftonbladet. 10 maj 2002. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/article10277195.ab. Läst 26 januari 2016. 
  16. ^ Jansson, Hans; Fransson, Malin; Winiarski (11 februari 2005). ”Tre Kronor-stjärnor i polisförhör om våldtäkt”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 28 december 2009. http://www.webcitation.org/5mLaLNkvH. Läst 28 december 2009. 
  17. ^ Sörbring, Gunnar (11 februari 2005). ”Spelarna friade från våldtäkt”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 28 december 2009. http://www.webcitation.org/5mLacItKH. Läst 28 december 2009. 
  18. ^ ”Avstängda - ett år till”. Aftonbladet. 1 juni 2005. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/article10605650.ab. Läst 21 januari 2016. 
  19. ^ ”Huselius tillbaka”. Aftonbladet. 25 april 2009. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/landslag/masterskap/article11782995.ab. Läst 21 januari 2016. 
  20. ^ ”VM-brons till Tre Kronor”. Sveriges Radio. 10 maj 2009. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2688&grupp=12254&artikel=2825349. Läst 21 januari 2016. 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Rikard Franzén
Guldpucken
Kristian Huselius

2001
Efterträdare:
Ulf Söderström