Philadelphia Flyers

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Philadelphia Flyers
Claude giroux.jpg
LigaNational Hockey League
ConferenceEastern Conference
DivisionMetropolitan Division
Grundad8 februari 1966
LaghistorikPhiladelphia Flyers
1967 –
StadUSA Philadelphia, Pennsylvania, USA
ArenaWells Fargo Center
Kapacitet20 327
LagfärgerOrange, svart & vit
              
Organisation
ÄgareComcast Spectacor, L.P.
OrdförandeDave Scott
PresidentValerie Camillo
(affärsverksamheten)
Chuck Fletcher
(ishockeyverksamheten)
General managerChuck Fletcher
TränareAlain Vigneault
KaptenClaude Giroux
FarmarlagAHL
Lehigh Valley Phantoms
ECHL
Reading Royals
Statistik
Flest matcherBobby Clarke (1 144)
Flest målBill Barber (420)
Flest assistsBobby Clarke (852)
Flest poängBobby Clarke (1 210)
Flest utv.minRick Tocchet (1 817)
Utmärkelser
Divisionsmästare(16) 1967–1968, 1973–1974, 1974–1975, 1975–1976, 1976–1977, 1979–1980, 1982–1983, 1984–1985, 1985–1986, 1986–1987, 1994–1995, 1995–1996, 1999–2000, 2001–2002, 2003–2004, 2010–2011
Presidents' Trophy(0)
Conference-mästare(8) 1974–1975, 1975–1976, 1976–1977, 1979–1980, 1984–1985, 1986–1987, 1996–1997, 2009–2010
Stanley Cup-segrar(2) 1973–1974, 1974–1975
Övrigt
WebbplatsNHL.com/Flyers

Philadelphia Flyers är en amerikansk ishockeyorganisation vars lag är baserat i Philadelphia, Pennsylvania, och har varit medlemsorganisation i National Hockey League (NHL) sedan 1967 då organisationen bildades. Klubbens hemmaarena är Wells Fargo Center som har stått till Flyers förfogande sedan 1996. Laget spelar i Metropolitan Division tillsammans med Carolina Hurricanes, Columbus Blue Jackets, New Jersey Devils, New York Islanders, New York Rangers, Pittsburgh Penguins och Washington Capitals.

Flyers hade en storhetstid under 1970-talet då de fick smeknamnet "Broad Street Bullies" på grund av sitt brutala spel. Flyers har vunnit Stanley Cup två gånger, 1973–1974 och 1974–1975. Flyers har genom åren haft många stora spelare som Bobby Clarke, Eric Lindros, Bill Barber, Rick MacLeish, Pelle Lindbergh, Brian Propp, John LeClair, Bernie Parent, Paul Coffey, Darryl Sittler, Peter Forsberg, Reggie Leach, Dale Hawerchuk, Adam Oates och Jeremy Roenick.

Historia[redigera | redigera wikitext]

60-talet[redigera | redigera wikitext]

Philadelphia Flyers gick med i NHL 1967. Det var första gången på 40 år som nya lag gick med. Ett annat av de sex nya lagen var St. Louis Blues. De gamla lagen, kallade Original Six favoriserades av NHL. Philadelphia Flyers spelade i Western Division tillsammans med de andra ny lagen. Flyers bäste målskytt var Leon Rochefort som gjorde 21 mål. I slutspelet förlorade de mot St. Louis Blues i kvartsfinalen.

  • 1968 – Förlorade i första ronden mot St. Louis Blues med 4–3 i matcher.
  • 1969 – Förlorade i första ronden mot St. Louis Blues med 4–0 i matcher.

70-talet[redigera | redigera wikitext]

I början av 1970-talet höll Philadelphia jämna steg med Original Six och de nya lagens första superstjärna blev Bobby Clarke. Flyers spelade väldigt hårt och kallades för The Broad Street Bullies. Under den första Stanley Cup-vinnarsäsongen, 1973-1974, nådde över sju spelare 100 utvisningsminuter på en säsong. Värst var Dave 'The Hammer' Schultz som var utvisad 348 minuter, lika mycket som sex hela matcher. Flyers vann finalen mot Boston Bruins med 4-2 i matcher.

Säsongen 1974-1975 försvarade Flyers Stanley Cup mot Buffalo Sabres med 4-2 i matcher. Under säsongen slog Schultz rekordet för utvisningar med 472 minuter. Året efter förlorades Stanley Cup till Montreal Canadiens med 4-0 i matcher.

80-talet[redigera | redigera wikitext]

1979-1980 spelade Flyers återigen final, den här gången mot New York Islanders. Bob Nystrom slog in det avgörande målet i match sex. Flyers poängliga vanns av Ken Linseman.

1984-1985 gick Flyers till final igen. I mål stod svenske målvakten Pelle Lindbergh och de mest framstående anfallarna var Tim Kerr och Brian Propp, som båda gjorde över 40 mål i grundserien. Edmonton Oilers vann med 4-1 i matcher. I november 1985 omkom Pelle Lindbergh i en bilolycka.

1986-1987 spelade Flyers sin sjätte final på 13 år, den här gången mot Edmonton Oilers. Ny målvakt var Ron Hextall. Flyers förlorade med 4-3 mot Wayne Gretzkys Edmonton Oilers.

  • 1980 – Förlorade i finalen mot New York Islanders med 4–2 i matcher.
  • 1981 – Förlorade i andra ronden mot Calgary Flames med 4–3 i matcher.
  • 1982 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3–1 i matcher.
  • 1983 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3–0 i matcher.
  • 1984 – Förlorade i första ronden mot Washington Capitals med 3–0 i matcher.
  • 1985 – Förlorade i finalen mot Edmonton Oilers med 4–1 i matcher.
  • 1986 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3-2 i matcher.
  • 1987 – Förlorade i finalen mot Edmonton Oilers med 4–3 i matcher.
  • 1988 – Förlorade i första ronden mot Washington Capitals med 4–3 i matcher.
  • 1989 – Förlorade i tredje ronden mot Montreal Canadiens med 4–2 i matcher.

90-talet[redigera | redigera wikitext]

1991 draftade dåvarande Quebec Nordiques (idag Colorado Avalanche) Eric Lindros, "The Next One". Men Lindros vägrade spela för Quebec och det ledde till den största spelaraffären någonsin i NHL:s historia, Lindros-affären. Quebec bytte bort Lindros till Philadelphia Flyers. Åt andra hållet gick flera spelare, som till exempel Peter Forsberg, Mike Ricci, Steve Duchesne samt 15 miljoner dollar.

10 år efter den senaste finalen, 1996-1997, spelade Philadelphia sin sjunde final ledda av Legion of Doom-kedjan med John LeClair, Eric Lindros och Mikael Renberg. Detroit Red Wings vann med 4-0 i matcher.

00-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 2000-talet hade Philadelphia Flyers ett av de bättre förhandstippade lagen men nådde aldrig hela vägen fram till Stanley Cup-final.

Den 5 mars 2004 blev Flyers det första laget exklusive Original Six som nådde 10 000 mål. I samma match, mot Ottawa Senators satte klubbarna nytt NHL-rekord i antalet utvisningsminuter, 419 minuter.

Den 3 augusti 2005 gjorde Philadelphia Flyers ett mycket uppmärksammat nyförvärv, när de kontrakterade Peter Forsberg för två år. Forsberg får därmed till slut spela för den klubb som draftade honom 1991. I Lindros-affären byttes han bort till Quebec Nordiques/Colorado Avalanche. På grund av att det nya lönetaket (som kom till i det nya kollektivavtalet efter 2004-2005) överskreds, bytte man bort stjärnan Jeremy Roenick till Los Angeles Kings för att man skulle komma under lönetaket. I och med värvandet av Forsberg, Derian Hatcher och Mike Rathje.

Säsongen 2005-2006 var Flyers framgångsrika, man hade en av ligans främsta kedjor med Simon Gagne, Peter Forsberg och Mike Knuble. Dessa backades upp av unga forwards som Jeff Carter, Mike Richards och R.J. Umberger hade nya regler införts, som skulle främja snabbt och offensivt spel. Flyers, med sitt traditionellt tunga och fysiska spel, hade stundtals problem med att hänga med och drog på sig utvisningar.

Detta problem skulle nå sin kulmen säsongen därpå, 2006-2007, då laget gjorde en störtdykning jämfört med föregående år. Philadelphia Flyers hade fortfarande inte tagit till sig det "nya NHL", och resultatet var förödande. De tidigare så hyllade nyförvärven Rathje och Hatcher hade uppenbart svårt att hänga med motståndarnas snabba forwards - och var inte ensamma. Tidigare hade laget kunnat använda sitt fysiska spel och haka i större utsträckning, men när domarnivån sänktes ledde det ofta till utvisningar. Dessutom var offensiven inte lika bra som tidigare: Peter Forsberg var ofta skadad, och utan honom fick Gagne och Knuble svårare att producera. I mål kämpade Robert Esche och Antero Niittymäki och platsen som förstemålvakt - och båda var mycket ojämna. Säsongen var helt misslyckad, Flyers hamnade sist i Eastern Conference och frågan var: skulle man bygga nytt från grunden eller försöka värva ihop ett bättre lag till nästa säsong?

Svaret blev ett mellanting. Till att börja med bytte man bort Forsberg till Stanley Cup-kandidaten Nashville Predators, och fick i utbyte unge forwarden Scottie Upshall, backtalangen Ryan Parent och ett förstaval i draften (En affär som skulle visa sig gå kraftigt i Flyers favör, då Predators åkte ut i första slutspelsomgången, varpå Forsberg blev free agent). Sedan skickade man tillbaka förstavalet till Predators i utbyte mot den rutinerade offensive backen Kimmo Timonen och den tuffe forwarden Scott Hartnell. För att få in en stabil förstemålvakt så bytte Holmgren till sig Martin Biron från Buffalo Sabres.

Man lyckades också skriva kontrakt med centern Daniel Brière, som var en utmärkt ersättare till Forsberg i förstakedjan. Genom att byta bort den begåvade men ojämne backen Joni Pitkänen och 36-åringen Geoff Sanderson till Edmonton Oilers så kunde Holmgren addera unge forwarden Joffrey Lupul och den rutinerade defensive backen Jason Smith till truppen.

Sammantaget hade Flyers uppgraderat varje position, och man hade värvat både talang och rutin. Spelare som Lupul, 24, Hartnell, 25, och Upshall, 23, var tillräckligt gamla för att bidra direkt, men kunde ändå stanna i laget i flera år framöver. Sammantaget såg det bra ut för det nya Flyers, och laget ansågs ha god chans på en slutspelsplats nästa säsong.

Både i slutspelet 2007-2008 och 2008-2009 åkte Flyers ut mot Pittsburgh Penguins, första gången i Conferencefinalen, andra gången i slutspelets första omgång.

  • 2000 – Förlorade i tredje ronden mot New Jersey Devils med 4–3 i matcher.
  • 2001 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–2 i matcher.
  • 2002 – Förlorade i första ronden mot Ottawa Senators med 4–1 i matcher.
  • 2003 – Förlorade i andra ronden mot Ottawa Senators med 4–2 i matcher.
  • 2004 – Förlorade i tredje ronden mot Tampa Bay Lightning med 4–3 i matcher.
  • 2005 – Lockout.
  • 2006 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–2 i matcher.
  • 2007 – Missade slutspel.
  • 2008 – Förlorade i tredje ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–1 i matcher.
  • 2009 – Förlorade i första ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–2 i matcher.

10-talet[redigera | redigera wikitext]

Inför säsongen 2009-10 genomfördes flera förändringar. Målvaktsduon Martin Biron och Antero Niittymäki tilläts lämna som free agent och istället värvades Ray Emery från Atlant Mytisjtji som förstemålvakt och Brian Boucher från San Jose Sharks som backup. Backuppsättningen förstärktes genom att den rutinerade storbacken Chris Pronger byttes in från Anaheim Ducks mot Joffrey Lupul, Luca Sbisa och Flyers förstaval i draften 2009 och 2010. Tränaren John Stevens sparkades också och ersattes med Peter Laviolette.

Både Emery och Boucher drabbades av skador, som i Emerys fall spolierade hela säsongen. Istället fick tredjemålvakten Michael Leighton ta över som förstemålvakt. Av Leightons 10 första matcher vann Flyers 8. Dock drabbades också han av en skada och Boucher tog tillbaka platsen som förstemålvakt. Totalt använde Flyers sju (!) målvakter under säsongen.

Trots förstärkningarna uteblev den omedelbara framgången och Flyers tvingades i grundseriens sista omgång spela en helt avgörande match om en plats i slutspelet mot New York Rangers. Flyers vann och ställdes mot New Jersey Devils i slutspelets första omgång. Trots att New Jersey varit ett topplag under hela säsongen medan Flyers slagits kring slutspelsstrecket vann Flyers relativt enkelt med totalt 4-1 i matcher, mycket beroende på storspel från Boucher.

I andra omgången ställdes Flyers mot Boston Bruins, och trots att serien var jämn vann Bruins de tre första matcherna. I den fjärde matchen återvände den tidigare skadade Simon Gagné och avgjorde på övertid, vilket tvingade fram en femte match. I match fem vann Flyers komfortabelt med 4-0. Boucher, som dittills varit en av slutspelets bästa målvakter, åkte dock på en skada och Michael Leighton fick hoppa in för första gången sedan mars. Boucher och Leighton blev därigenom det första målvaktspar sedan 1955 att dela på en slutspelsnolla. En Flyers-seger med 2-1 i match sex tvingade fram en helt avgörande match i Boston. Efter att ha legat under med 3-0 i matchserien och 3-0 i den sista och avgörande matchen genomförde Flyers historiens kanske mest imponerande vändning i NHL:s historia, genom att vända den sista matchen till 3-4 efter ett sent mål av Gagne. Flyers blev därigenom den tredje klubben i NHL:s historia att vinna en slutspelsserie efter att ha legat under med 3-0, efter Toronto Maple Leafs 1941-42 och New York Islanders 1974-75.

I Conference-finalen mötte Flyers Montreal Canadiens och tog sig vidare till Stanley Cup-finalen efter 4-1 i matcher, mycket beroende på fantastiskt spel från Leighton, som blev den första Flyers-målvakten någonsin att hålla tre nollor i en slutspelsserie. Det var första gången på 13 år var Flyers i final.

I finalen väntade Chicago Blackhawks. Efter att ha förlorat de två första matcherna tog Flyers två raka och utjämnade, men efter en 7-4-förlust i femte matchen var laget tvungen att vinna både match sex och sju. Flyers pressade fram övertid i den sjätte matchen, men efter att Patrick Kane gjort mål var Blackhawks Stanley Cup-mästare för första gången sedan 1961.

Daniel Brière vann slutspelets poängliga med 30 poäng och Ville Leino, som tradats till Flyers från Detroit Red Wings tidigare under säsongen, tangerade med 21 poäng NHL:s rekord för flest gjorda poäng av en rookie i ett NHL-slutspel.

Säsongen 2010-2011 inledde flyers starkt och ledde under större delen av säsongen Western Conference, men slutade som tvåa efter att Pronger blivit långtidsskadad och laget tappade formen totalt under seriens sista månader. I första rundan mötte flyers Buffalo Sabres, som besegrades med 4-3 i matcher efter en vändning från 2-3. I Conference-semifinalen var laget dock chanslösa mot blivande Stanley Cup-mästarna Boston Bruins som vann fyra raka matcher och därmed tog revansch från fjolårets möte lagen emellan.

20-talet[redigera | redigera wikitext]

  • 2020 – Förlorade i andra ronden mot New York Islanders med 4–3 i matcher.
  • 2021 – Missade slutspel.

Namnhistorik[redigera | redigera wikitext]

Namnet Flyers valdes av en kommitté efter en namntävling där 25 000 bidrag lämnades in. Vinnaren var en lite pojke som hade skrivit "Fliers" på sitt bidrag eftersom det fonetiskt lät bra tillsammans med Philadelphia.

Arena[redigera | redigera wikitext]

Philadelphia Flyers spelar i Wells Fargo Center, byggd 1996. Arenan bytte namn från Wachovia Center inför säsongen 2010-2011. Tidigare kallades arenan för CoreStates Center och First Union Center efter bankerna som sponsrade. I arenan spelar också NBA-laget Philadelphia 76ers. Innan Philadelphia Flyers flyttade till Wells Fargo Center spelade de i Wachovia Spectrum, bara ett stenkast därifrån.

I närheten av Wells Fargo Center och Wachovia Spectrum ligger Citizens Bank Park, en baseboll-arena (hemmaarena för Philadelphia Phillies) och Lincoln Financial Field, där Philadelphia Eagles spelar sina hemmamatcher i amerikansk fotboll.

Nuvarande spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Spelartruppen 2021/2022[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 26 november 2021.
Alla spelare som har kontrakt med Flyers[1] och har spelat för dem under aktuell säsong[2] listas i spelartruppen. Spelarnas löner är i amerikanska dollar[3] och är vad de skulle få ut om de vore i NHL-truppen under hela grundserien (oktober–april)[4]. Löner i kursiv stil är ej bekräftade.

Målvakter
Nr Namn Födelsedatum Födelseort Lön 21/22 Kontrakt Kom till laget Kom ifrån
35 Kanada Martin Jones 10 januari 1990 (31 år) North Vancouver, British Columbia, Kanada $2 000 000 [5] 2022 2021 San Jose Sharks
79 Kanada Carter Hart 13 augusti 1998 (23 år) Sherwood Park, Alberta, Kanada $3 479 000 [6] 2024 2018 Lehigh Valley Phantoms
Backar
Nr Namn Födelsedatum Födelseort Lön 21/22 Kontrakt Kom till laget Kom ifrån
3 USA Keith Yandle 9 september 1986 (35 år) Boston, Massachusetts, USA $900 000 [7] 2022 2021 Florida Panthers
6 Kanada Travis Sanheim 29 mars 1996 (25 år) Elkhorn, Manitoba, Kanada $4 000 000 [8] 2023 2018 Lehigh Valley Phantoms
9 Ryssland Ivan ProvorovA 13 januari 1997 (24 år) Jaroslavl, Ryssland $7 125 000 [9] 2025 2016 Brandon Wheat Kings
24 USA Nick Seeler 3 juni 1993 (28 år) Eden Prairie, Minnesota, USA $750 000 [10] 2022 2021 Chicago Blackhawks
61 USA Justin Braun 10 februari 1987 (34 år) Vadnais Heights, Minnesota, USA $1 800 000 [11] 2022 2019 San Jose Sharks
70 Finland Rasmus Ristolainen 27 oktober 1994 (27 år) Åbo, Finland $5 400 000 [12] 2022 2021 Buffalo Sabres
94 Kanada Ryan Ellis Injury icon 2.svg 3 januari 1991 (30 år) Freelton, Ontario, Kanada $7 700 000 [13] 2027 2021 Nashville Predators
Forwards
Nr Namn Pos Födelsedatum Födelseort Lön 21/22 Kontrakt Kom till laget Kom ifrån
11 Kanada Travis Konecny HF/VF 11 mars 1997 (24 år) London, Ontario, Kanada $5 250 000 [14] 2025 2016 Sarnia Sting
13 USA Kevin HayesA C 8 maj 1992 (29 år) Boston, Massachusetts, USA $9 000 000 [15] 2026 2019 Winnipeg Jets
14 Kanada Sean CouturierA C 7 december 1992 (28 år) Phoenix, Arizona, USA $4 750 000 [16] 2030 2011 Voltigeurs de Drummondville
17 Kanada Zack MacEwen C/HF 8 juli 1996 (25 år) Charlottetown, Prince Edward Island, Kanada $950 000 [17] 2022 2021 Vancouver Canucks
19 Kanada Derick Brassard VF/C 22 september 1987 (34 år) Hull, Québec, Kanada $825 000 [18] 2022 2021 Arizona Coyotes
21 Kanada Scott Laughton VF/C 30 maj 1994 (27 år) Oakville, Ontario, Kanada $2 250 000 [19] 2026 2014 Lehigh Valley Phantoms
23 Sverige Oskar Lindblom VF 15 augusti 1996 (25 år) Gävle, Sverige $2 600 000 [20] 2023 2018 Lehigh Valley Phantoms
25 USA James van Riemsdyk VF 4 maj 1989 (32 år) Middletown Township, New Jersey, USA $7 000 000 [21] 2023 2018 Toronto Maple Leafs
28 Kanada Claude GirouxC YF/C 12 januari 1988 (33 år) Hearst, Ontario, Kanada $5 000 000 [22] 2022 2007 Olympiques de Gatineau
38 USA Patrick Brown C/HF 29 maj 1992 (29 år) New York, New York, USA $750 000 [23] 2023 2021 Lehigh Valley Phantoms
44 USA Nate Thompson C 5 oktober 1984 (37 år) Anchorage, Alaska, USA $800 000 [24] 2022 2021 Winnipeg Jets
48 Kanada Morgan Frost C 14 maj 1999 (22 år) Aurora, Ontario, Kanada $832 500 [25] 2022 2021 Lehigh Valley Phantoms
55 Kanada Samuel Morin VF/B 12 juli 1995 (26 år) Lac-Beauport, Québec, Kanada $750 000 [26] 2022 2019 Lehigh Valley Phantoms
71 USA Max Willman C/YF 13 februari 1995 (26 år) Barnstable, Massachusetts, USA $750 000 [27] 2023 2021 Lehigh Valley Phantoms
86 USA Joel Farabee VF/HF 25 februari 2000 (21 år) Cicero, New York, USA $925 000 [28] 2028 2019 Lehigh Valley Phantoms
89 USA Cam Atkinson HF/VF 5 juni 1989 (32 år) Riverside, Connecticut, USA $5 275 000 [29] 2025 2021 Columbus Blue Jackets
Positioner: CHFVFYF | C = Lagkapten; A = Assisterande lagkapten | Injury icon 2.svg = Långtidsskadad

Spelargalleri[redigera | redigera wikitext]

Staben[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterat: 13 juli 2019[30]

Yrkestitel Namn
President för ishockeyverksamheten och general manager Chuck Fletcher
Senior vicepresident Bobby Clarke
Assisterande general manager Barry Hanrahan
Brent Flahr
Rådgivare till general manager Dean Lombardi
Tränare Alain Vigneault
Assisterande tränare Ian Laperrière
Michel Therrien[31]
Mike Yeo[31]
Målvaktstränare Kim Dillabaugh
Videocoach Adam Patterson

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Pensionerade nummer[redigera | redigera wikitext]

Fem spelarnummer har blivit "pensionerade" av klubben, det vill säga ingen annan spelare kommer någonsin att få använda samma nummer i Philadelphia Flyers medan ett är "inofficiellt". Ytterligare ett nummer har blivit pensionerat av själva ligan.

Hall of Famers[redigera | redigera wikitext]

  • Allan Stanley (Invald 1981)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1968 och 1969.
  • Bernie Parent (Invald 1984)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1967 och 1971 och 1973 till 1979.
  • Bobby Clarke (Invald 1987)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1969 och 1984.
  • Ed Snider (Invald 1988)
    • Ledare: Var både majoritets- och minoritetsägare för Flyers sedan starten 1967 och tills hans död 2016.
  • Darryl Sittler (Invald 1989)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1982 och 1984.
  • Bill Barber (Invald 1990)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1972 och 1984.
  • Bud Poile (Invald 1990)
    • Ledare: Var general manager för Flyers mellan 1967 och 1969.
  • Keith Allen (Invald 1992)
    • Ledare: Var anställd hos Flyers sen 1967 och var general manager, huvudtränare
      och vice president.
  • Dale Hawerchuk (Invald 2001)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1996 och 1997.
  • Roger Neilson (Invald 2002)
    • Ledare: Var huvudtränare för Flyers mellan 1997 och 2000.
  • Paul Coffey (Invald 2004)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1996 och 1998.
  • Mark Howe (Invald 2011)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1982 och 1992.
  • Adam Oates (Invald 2012)
    • Spelare: Spelade i Flyers 2000.
  • Fred Shero (Invald 2013)
    • Ledare: Var tränare för Flyers mellan 1971 och 1978.
  • Peter Forsberg (Invald 2014)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 2005 och 2007.
  • Chris Pronger (Invald 2015)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 2009 och 2011.
  • Eric Lindros (Invald 2016)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1992 och 2000.
  • Pat Quinn (Invald 2016)
    • Ledare: Var tränare för Flyers mellan 1978 och 1982.
  • Mark Recchi (Invald 2017)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1992 och 1995 respektive 1999 och 2004.

Troféer[redigera | redigera wikitext]

Lag[redigera | redigera wikitext]

Stanley Cup

Clarence S. Campbell Bowl

Prince of Wales Trophy

Individuellt[redigera | redigera wikitext]

Bill Masterton Memorial Trophy

Conn Smythe Trophy

Frank J. Selke Trophy

Hart Memorial Trophy

Jack Adams Award

Lester B. Pearson Award/Ted Lindsay Award

  • Bobby Clarke: 1973–1974
  • Eric Lindros: 1994–1995

NHL Plus/Minus Award

Vezina Trophy

  • Bernie Parent: 1973–1974, 1974–1975
  • Pelle Lindbergh: 1984–1985
  • Ron Hextall: 1986–1987

William M. Jennings Trophy

General manager[redigera | redigera wikitext]

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Lagkaptener[redigera | redigera wikitext]

1 Vann Stanley Cup med Flyers.

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Individuellt[redigera | redigera wikitext]

Poängledare[redigera | redigera wikitext]

Topp tio för mest poäng i klubbens historia. Siffrorna uppdateras efter varje genomförd säsong.
Pos = Position; SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assists; P = Poäng; P/M = Poäng per match * = Fortfarande aktiv i klubben ** = Fortfarande aktiv i NHL

Uppdaterat efter 2009-10

Spelare Pos SM M A P P/M
Bobby Clarke C 1,144 358 852 1,210 1.05
Bill Barber LW 903 420 463 883 .97
Brian Propp LW 790 369 480 849 1.07
Richard MacLeish C 741 328 369 697 .94
Eric Lindros C 486 290 369 659 1.35
Tim Kerr RW 601 363 287 650 1.08
John LeClair LW 649 333 310 643 .99
Mark Recchi RW 602 232 395 627 1.04
Rod Brind'Amour C 633 235 366 601 .94
Simon Gagné* LW 664 259 265 524 .78

Grundserien[redigera | redigera wikitext]

Slutspel[redigera | redigera wikitext]

  • Flest mål i ett slutspel: Reggie Leach, 19 (1975-76)
  • Flest mål av en back i ett slutspel: Andy Delmore, 5 (1999-00)
  • Flest assists i ett slutspel: Per-Erik Eklund, 20 (1986-87)
  • Flest poäng i ett slutspel: Daniel Brière, 30 (12 mål + 18 assists) (2009-10)
  • Flest poäng i ett slutspel av en rookie: Ville Leino, 21 (7 mål + 14 assists) (2009-10) (NHL-rekord)
  • Flest poäng av en back i ett slutspel: Doug Crossman & Chris Pronger, 18 (1986-87 & 2009-10)
  • Flest utvisningsminuter i ett slutspel: Dave Schultz, 139 (1973-74)

Lag[redigera | redigera wikitext]

  • Flest poäng under en säsong: 118 (1975-76)
  • Flest gjorda mål under en säsong: 350 (1983-84)
  • Flest insläppta mål under en säsong: 319 (1992-93)
  • Flest vinster under en säsong: 53 (1984-85, 1985-86)
  • Flest förluster under en säsong: 48 (2006-07)

Svenska spelare[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterat: 2012-06-01

Målvakter
Spelare # Från Till Matcher¹ Vinster¹ Förluster¹ Övertid¹ GAA¹ SVS%¹ Nollor¹ Matcher² Vinster² Förluster² Övertid² GAA² SVS%² Nollor² Stanley Cup
Lindbergh, PellePelle Lindbergh 31 1981 1985 157 87 49 - 3,46 .883 7 23 12 10 - 5,14 .841 3 0
Söderström, TommyTommy Söderström 30 1992 1994 78 26 35 - 3,71 .878 7 0 0 0 - 0,00 .000 0 0
Backlund, JohanJohan Backlund 30 2009 1 0 1 - 3,00 .917 0 1 0 0 - 0,00 .000 0 0
Utespelare
Spelare Pos # K/A Från Till Matcher¹ Mål¹ Assists¹ Poäng¹ PIM¹ Matcher² Mål² Assists¹ Poäng² PIM² Stanley Cup
Eriksson, ThomasThomas Eriksson B 8 1980 1982 25 1 10 11 18 7 0 2 2 6 0
Eriksson, ThomasThomas Eriksson B 8 1983 1986 183 21 62 83 79 12 0 1 1 6 0
Berglund, BoBo Berglund VF 37 1985 1986 7 0 2 2 4 0 0 0 0 0 0
Eklund, Per-ErikPer-Erik Eklund C 9 1985 1994 525 110 303 413 95 57 10 33 43 4 0
Samuelsson, KjellKjell Samuelsson B 8, 26 1986 1992 387 27 89 116 659 52 3 12 15 72 0
Roupé, MagnusMagnus Roupé VF 10 1987 1989 40 3 5 8 42 0 0 0 0 0 0
Renberg, MikaelMikael Renberg HF 19 1993 1997 258 109 132 241 166 44 14 19 33 24 0
Juhlin, PatrikPatrik Juhlin HF 12 1994 1996 56 7 6 13 23 13 1 0 1 2 0
Samuelsson, KjellKjell Samuelsson B 28 1995 1998 158 7 17 24 156 18 1 0 1 26 0
Renberg, MikaelMikael Renberg HF 19 1998 2000 108 19 36 55 46 6 0 1 1 0 0
Andersson, MikaelMikael Andersson HF 19 1999 2000 43 2 4 6 0 6 0 1 1 2 0
Samuelsson, UlfUlf Samuelsson B 55 1999 2000 49 1 2 3 58 0 0 0 0 0 0
Johnsson, KimKim Johnsson B 5 2001 2006 291 40 107 147 140 33 2 9 11 18 0
Ragnarsson, MarcusMarcus Ragnarsson B 28 2002 2004 113 9 15 24 90 27 1 5 6 20 0
Timander, MattiasMattias Timander B 3 2004 2004 34 1 4 5 19 18 2 4 6 6 0
Forsberg, PeterPeter Forsberg C 21 K 2005 2007 100 30 85 115 118 6 4 4 8 6 0
Printz, DavidDavid Printz B 28, 54 2005 2007 13 0 0 0 4 0 0 0 0 0 0
Jonsson, LarsLars Jonsson B 43 2006 2007 8 0 2 2 6 0 0 0 0 0 0
Gustafsson, ErikErik Gustafsson B 26 2010 30 1 4 5 6 7 1 1 2 2 0
Lilja, AndreasAndreas Lilja B 6 2011 46 0 6 6 34 10 0 0 0 6 0
Grossman, NicklasNicklas Grossman B 8 2012 22 0 6 6 10 9 0 1 1 8 0

¹ = Grundserie

² = Slutspel

Övertid = Vunnit matcher som har gått till övertid. | GAA = Insläppta mål i genomsnitt | SVS% = Räddningsprocent | Nollor = Hållit nollan det vill säga att motståndarlaget har ej lyckats göra mål på målvakten under en match. | K/A = Om spelare har varit lagkapten och/eller assisterande lagkapten | PIM = Utvisningsminuter

Första draftval[redigera | redigera wikitext]

(1968–1973, 1979–1981, HF)

Vald som nummer fem.

(1969–1977, HF)

Vald som nummer åtta.

(, C)

Vald som nummer sex.

(1971–1973, 1974–78, C)

Vald som nummer åtta.

(1971–1980, VF)

Vald som nummer nio.

(1972–1984, VF)

Vald som nummer sju.

(1975–1989, C)

Vald som nummer ett.

(1976–1978, B)

Vald som nummer 17.

(1977–1986, B)

Vald som nummer 17.

(1978–1988, B)

Vald som nummer sex.

(1978–1991, C)

Vald som nummer sju.

(1978–1979, HF)

Vald som nummer 14.

(1979–1994, VF)

Vald som nummer 14.

(1984–1988, B)

Vald som nummer 21.

(1981–1989, B)

Vald som nummer 16.

(1982–2001, C)

Vald som nummer fyra.
  • 1983: Flyers saknade val i förstarundan.
  • 1984: Flyers saknade val i förstarundan.
  • 1985: Glen Seabrooke (Flyers)

(1986–1989, C)

Vald som nummer 21.

(1986–1996, B)

Vald som nummer 20.

(1990, 1992–1994, 1995–1997, 2000–2001, 2002–2004, B)

Vald som nummer 20.

(1991–1995, VF)

Vald som nummer 14.

(1990–2007, C)

Vald som nummer fyra.

(1994–2004, 2005–2008, 2011, C)

Vald som nummer sex.

(, VF)

Vald som nummer sjua.

(1992–1998, VF)

Vald som nummer 15.

(1999–2013, MV)

Vald som nummer 22.

(1996–2016, HF)

Vald som nummer 15.

(1999–2015, VF)

Vald som nummer 22.

(2000–2001, 2003–2004, 2005–2006, MV)

Vald som nummer 22.

(2000–, HF)

Vald som nummer 28.

(2005–2012, B)

Vald som nummer 27.

(2003–2013, B)

Vald som nummer fyra.

(2005–, C)

Vald som nummer elva.

(2005–2016, C)

Vald som nummer 24.

(2006–2016, HF)

Vald som nummer 29.

(2008–, HF)

Vald som nummer 22.

(2009–, HF)

Vald som nummer två.

(2008–, B)

Vald som nummer 19.

(2011–, C)

Vald som nummer åtta.

(2013–, C)

Vald som nummer 20.

(2017–, B)

Vald som nummer elva.

(2017–, B)

Vald som nummer 17.

(2016–, B)

Vald som nummer sju.

(2016–, HF)

Vald som nummer 24.

(, C)

Vald som nummer 22.

(2017–, C)

Vald som nummer två.

(, C)

Vald som nummer 27.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Philadelphia Flyers”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/teams/flyers. 
  2. ^ ”2021–22 Philadelphia Flyers roster and statistics: Scoring regular season”. Hockey-Reference.com. https://www.hockey-reference.com/teams/PHI/2022.html#all_skaters. 
  3. ^ Collective bargaining agreement between National Hockey League and National Hockey League Players' Association – 11.17 Currency. NHL.com. 2013. sid. 71. http://www.nhl.com/nhl/en/v3/ext/CBA2012/NHL_NHLPA_2013_CBA.pdf 
  4. ^ Hanson, Drew. ”NHL salaries not as advertised”. TheHockeyWriters.com. https://thehockeywriters.com/nhl-salaries-not-as-advertised/. 
  5. ^ ”Martin Jones”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/martin-jones. 
  6. ^ ”Carter Hart”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/carter-hart. 
  7. ^ ”Keith Yandle”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/keith-yandle. 
  8. ^ ”Travis Sanheim”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/travis-sanheim. 
  9. ^ ”Ivan Provorov”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/ivan-provorov. 
  10. ^ ”Nick Seeler”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/nick-seeler. 
  11. ^ ”Justin Braun”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/justin-braun. 
  12. ^ ”Rasmus Ristolainen”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/rasmus-ristolainen. 
  13. ^ ”Ryan Ellis”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/ryan-ellis. 
  14. ^ ”Travis Konecny”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/travis-konecny. 
  15. ^ ”Kevin Hayes”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/kevin-hayes. 
  16. ^ ”Sean Couturier”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/sean-couturier. 
  17. ^ ”Zack MacEwen”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/zack-macewen. 
  18. ^ ”Derick Brassard”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/derick-brassard. 
  19. ^ ”Scott Laughton”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/scott-laughton. 
  20. ^ ”Oskar Lindblom”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/oskar-lindblom. 
  21. ^ ”James van Riemsdyk”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/james-van-riemsdyk. 
  22. ^ ”Claude Giroux”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/claude-giroux. 
  23. ^ ”Patrick Brown”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/patrick-brown. 
  24. ^ ”Nate Thompson”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/nate-thompson. 
  25. ^ ”Morgan Frost”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/morgan-frost. 
  26. ^ ”Samuel Morin”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/samuel-morin. 
  27. ^ ”Max Willman”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/max-willman. 
  28. ^ ”Joel Farabee”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/joel-farabee. 
  29. ^ ”Cam Atkinson”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/cam-atkinson. 
  30. ^ ”Front Office”. NHL.com/Flyers. https://www.nhl.com/flyers/team/front-office. 
  31. ^ [a b] ”Flyers finalize 2019-20 Coaching Staff”. NHL.com/Flyers. https://www.nhl.com/flyers/news/flyers-finalize-2019-20-coaching-staff--philadelphia-flyers/c-307239810. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]