Linköping HC

Linköping HC
Grundinformation
Grundad	4 augusti 1976
Fullständigt namn	Linköping Hockey Club
Smeknamn	Cluben
Liga	SHL
Ort	Linköping, Sverige
Hemmaarena	Saab Arena (kapacitet: 7 900)
Klubbfärg(er)
Pensionerade tröjnummer	# 7 Magnus Johansson # 10 Mats Andersson # 15 Stefan Jakobsson # 16 Mike Helber # 33 Fredrik Emvall
Nyckelpersoner
Ordförande	Christer Trädgårdh
VD	Carl-Johan Stålhammar
Sportchef	Broc Little
Tränare	Anders Karlsson
Ass. tränare	Mattias Zackrisson
Lagkapten	Christoffer Ehn
Ass. lagkapten	Fredrik Karlström Theodor Lennström
Meriter
SM-finaler	2 2007, 2008
SM-guld	0
SM-silver	2 2007, 2008
Seriesegrar	0
Säsonger i Sveriges högsta division	26
Säsonger i SHL	26
SHL:s maratontabell	9:a
Övrigt
Supporterklubb(ar)	White Lions Tifo Lincopia
Webbplats	lhc.eu
Svenska Hockeyligan 2026/2027

Linköping HC, förkortat LHC är en svensk ishockeyklubb från Linköping och spelar i Svenska hockeyligan (SHL), Sveriges högsta liga i ishockey. Klubben bildades ur BK Kentys ishockeysektion den 4 augusti 1976 och spelade för första gången i SHL (dåvarande Elitserien) säsongen 1999/2000. Sedan säsongen 2001/02 har Linköping genomgående spelat i högsta serien och som främsta meriter har man två SM-silver, säsongen 2006/07 och säsongen 2007/08. Laget spelar sina hemmamatcher i Saab Arena och har genom åren haft flera framstående profiler.

Bland klubbens mest meriterade spelare återfinns Magnus Johansson, som innehar klubbrekord för flest spelade matcher och assist, samt Håkan Karlsson, som är klubbens främste mål- och poänggörare genom tiderna. Målvakten Fredrik Norrena har flest hållna nollor medan Tony Mårtensson i slutspelssammanhang utmärker sig som främsta poängplockare. Fem spelare har fått sina tröjnummer pensionerade av klubben; Magnus Johansson (7), Mats Andersson (10), Stefan Jakobsson, Mike Helber (16) och Fredrik Emvall (33). I nutid leds Linköping HC av huvudtränaren Anders Karlsson, sportchef är Broc Little och verkställande direktör är Carl-Johan Stålhammar. På isen är Christoffer Ehn sedan säsongen 2025/26 lagkapten för Linköping.

Linköping HC Dam bildades 2006. Laget har spelat fem SM-finaler och vann guld säsongerna 2013/14 och 2014/15. Av damspelarna har Denise Altmanns nummer 22 pensionerats av klubben. Linköping HC:s ungdomssektioner har också nått framgångar. J20-laget har spelat fyra SM-finaler och vunnit tre av dessa; 2005/06, 2011/12 och 2021/22.

Historik

1942–1976: BK Robbi och BK Kenty

På 1940-talet fanns det en levande ishockeykultur i Linköping, med klubbar som Linköpings AIS och BK Derby. Kenty hade en fotbolls- och bandysektion men ingen ishockeyavdelning. Styrelsen övervägde att starta ishockey men ansåg sporten för dyr. 1942 tog därför några fotbollsspelare i Kenty initiativ och bildade ishockeyklubben BK Robbi. Robbi deltog inte i någon serie utan spelade främst mot andra kvartersklubbar. Matcherna ägde rum på Stångån nära Drottningbron, med sarg av brädor lånade från Göranssons brädgård och benskydd gjorda av ihoprullade tidningar. 1944 erbjöds Robbi att bli juniorlag åt Linköpings AIS, mot löftet att laget skulle få spela med ordentlig utrustning. När Robbi accepterade uppstod en diskussion inom Kenty; klubben ville att spelarna skulle representera Kenty även i ishockey, men styrelsen ansåg fortfarande att sporten var för kostsam. Lösningen blev att vända sig till Svenska Ishockeyförbundet, som beviljade möjligheten att köpa utrustning till rabatterat pris. Den 13 november 1945 lades BK Robbi ner och ishockeyverksamheten flyttades officiellt till Kenty.

Trots detta ställdes ishockeyn inför stora utmaningar, bland annat vädret som begränsade möjligheten att träna och spela. Under 1940-talet hann Kenty genomföra fem säsonger, men totalt spelades bara drygt 30 matcher. Klubben försökte även använda ett kylrum på en minkfarm i Ekholmen, där en betongplatta spolades med vatten som isbana. Stanken gjorde dock att spelarna bara kunde vistas där i ett par minuter. Behovet av en riktig isyta var stort, och först 1960 fick Kenty en konstfrusen isbana på Folkungavallen. På grund av bristande underhåll var klubben dock ofta tvungen att hyra isbanor i närområdet. Trots dessa hinder gick klubbens sportsliga utveckling framåt. I slutet av 1950-talet nådde Kenty division II, den näst högsta serien, och 1958 deltog laget även i kvalet till division I. Kvalmatcherna på Folkungavallen drog upp till 4 000 åskådare, men avancemanget misslyckades. Kenty etablerade sig dock i division II under hela 1960-talet.

Ett tillfälligt hot mot Kenty kom från kvarterslaget IK Terra, bildat 1954 för juniorer som inte platsade i Kenty. 1959 gick laget in i seriesystemet och avancerade snabbt, vilket ledde till konkurrens om sponsorer, publik och spelare. Situationen blev ohållbar och 1969 slogs IK Terra ihop med Kenty, utan att Kenty behövde ändra sitt namn.

När Kentys ishockeysektion nådde sportsliga framgångar under 1970-talet uppstod en intern konflikt inom föreningen, då styrelsen i första hand ville prioritera fotbollsverksamheten. Motsättningarna förstärktes ytterligare när det framkom att ishockeyspelarna hade utlovats ersättningar i form av traktamenten för vunna och oavgjorda matcher, något som beslutats utan styrelsens kännedom och väckte irritation. Samtidigt pågick en utveckling av ishockeyn i staden. Efter flera års diskussioner invigdes Stångebro Ishall den 21 september 1975, vilket gav laget tillgång till bättre tränings- och matchförhållanden. Den nya ishallen bidrog till en sportslig uppryckning, och laget gjorde en framgångsrik säsong där man var nära att nå kvalspel till den nybildade Elitserien. Framgångarna ledde även till ökande publiksiffror och förbättrade intäkter.

Trots detta tilldelades ishockeysektionen inte ökade ekonomiska resurser. Tvärtom framgår det av årsredovisningen för 1975 att verksamheten var kostnadskrävande, och att fotbollsavdelningen till och med fick låna ut medel för att täcka underskott. Situationen bidrog till en växande vilja inom ishockeysektionen att bryta sig loss och bilda en egen förening, samtidigt som moderföreningen såg en separation som en möjlig lösning på de ekonomiska och organisatoriska problemen. En drivande kraft i processen var Rolf Ö. Johansson, som arbetade för att få till stånd en uppdelning. Till slut enades parterna om att ishockeyverksamheten skulle brytas ut, under förutsättning att den nya föreningen övertog Kentys skulder på 120 000 kronor samt dess plats i seriesystemet. Vid ett medlemsmöte den 22 juni 1976, som hölls på Club-Caféet i Stångebrohallen, fattades beslutet att bilda en självständig ishockeyförening. I samband med detta utlystes en namntävling i tidningen Östgöta Correspondenten, där förslag som "Viggen Hockey" och "Filbyter Hockey" förekom. Det slutliga namnet blev dock Linköpings Hockey Club och föreningen bildades officiellt den 4 augusti 1976.

1976–1999: Division I och II

Linköpings HC spelade sina hemmamatcher i Stångebro Ishall fram till 2004.

Övergången från Kenty till Linköping HC fick inledningsvis ingen omedelbar sportslig effekt. Klubben debuterade i Division I Östra med Peder Rehnström som spelande tränare och slutade femma, på samma poäng som fjärdeplacerade Almtuna IS, men missade playoffspel till kvalserien på målskillnad. Under återstoden av 1970-talet etablerade sig laget i Division I, men säsongen 1979/80 slutade man sist i serien med endast sju poäng på 36 matcher och degraderades till Division II. I den sista omgången förlorade laget med 3–27 borta mot Örebro IK, vilket är den största förlusten i föreningens historia.

Nedflyttningen var en följd av flera samverkande faktorer. En omfattande spelaromsättning under flera år försvagade lagets kontinuitet, samtidigt som de ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna var begränsade. Relationen till kommunen var ansträngd, och ishockeyverksamheten prioriterades lågt i förhållande till andra evenemang i Stångebrohallen. För att få tillgång till is redan i augusti krävdes en avgift på 50 000 kronor, en summa klubben saknade. Situationen förvärrades ytterligare av ett inbrott där drygt 20 000 kronor stals. Klubbens ekonomiska läge stabiliserades tillfälligt genom externa initiativ. Fackklubbsordföranden Lennart Johansson organiserade insamlingar på sin arbetsplats, och i samband med säsongens sista match bidrog även publiken ekonomiskt. Därtill erhöll klubben stöd från lokala byggföretag. Spelarna accepterade att spela utan ersättning och tilldelades i stället individuella materialkonton. Trots detta kvarstod de ekonomiska problemen, inte minst sedan kommunen krävt återbetalning av ett tidigare lån på 100 000 kronor. Sportsligt förblev laget i Division II under början av 1980-talet, trots kvalspel 1983. Under säsongen 1982/83 utmärkte sig en anfallskedja bestående av Håkan Carlsson, Mats Andersson och Peter Lindgren, som tillsammans svarade för över 120 poäng på 22 matcher. Säsongen därpå, 1983/84, präglades av interna motsättningar mellan spelare, tränaren Göran Lindqvist och styrelsen, vilket kulminerade i att flera spelare lämnade klubben efter konflikter med ledningen.

Under mitten av 1980-talet förbättrade Linköping HC sin ekonomi genom minskade skulder och ökade sponsorintäkter, men de sportsliga resultaten förblev begränsade. År 1985 nådde laget kvalserien till division I, där man slutade sist, och under de följande två säsongerna misslyckades klubben med att ens kvalificera sig för kvalspel. Säsongen 1987/88, med Owe Holmberg som tränare, återvände laget dock till Division I. Efter säsongen inträffade en tragisk händelse då forwarden Mats Andersson avled under en studieresa i Turkiet. Som en hyllning till hans insatser i klubben pensionerades senare hans tröjnummer 10, som därefter inte längre används i A-laget.

Ett återkommande problem under denna period var klubbens ekonomi. Trots vissa förbättringar fortsatte skulderna att växa, och i slutet av 1980-talet uppgick de till omkring 1,5 miljoner kronor. Verksamheten gick med återkommande underskott, samtidigt som spelarbudgeten inför säsongen 1990/91 ökade med cirka 400 000 kronor. Försök att förbättra situationen genom att omförhandla hyran för Stångebrohallen misslyckades. Klubben planerade även att arrangera en större mässa i syfte att generera intäkter, men oenighet med kommunen om arrangemangets utformning resulterade i en mindre satsning som gav ett överskott på cirka 100 000 kronor.

Magnus Johansson debuterade för Linköping HC under säsongen 1990/91.

Våren 1991 hade skulderna vuxit till omkring 2,4 miljoner kronor, och klubben stod inför ett akut konkurshot. För att undvika konkurs genomfördes ett så kallat underhandsackord, där en oberoende part förhandlar med fordringsägare om att acceptera en reducerad återbetalning. Advokaten Lars Fock anlitades i denna roll och lyckades få fordringsägarna att acceptera en uppgörelse motsvarande 25 procent av de ursprungliga fordringarna. För fordringsägarna bedömdes detta vara ett bättre alternativ än en konkurs, där återbetalningen sannolikt hade blivit lägre. Kort därefter beslutade dock Svenska Ishockeyförbundet att tvångsdegradera klubben till division II. Förbundet ansåg att ackordsuppgörelsen innebar en otillbörlig konkurrensfördel. Beslutet väckte starka reaktioner inom klubben, som hänvisade till att andra föreningar, däribland Djurgårdens IF och Västerås IK, tidigare genomfört liknande uppgörelser utan motsvarande påföljder. Ärendet överklagades till Riksidrottsnämnden, som dock fastställde beslutet, och Linköping HC degraderades.

Nedflyttningen till division II kom att få betydande ekonomiska konsekvenser för Linköping HC, men bidrog samtidigt till att stabilisera verksamheten. Kostnaderna reducerades genom sänkta spelarlöner och minskade resekostnader, då avstånden i serien var kortare. Ytterligare besparingar gjordes genom att maten tillagades internt i stället för att beställas, och vid vissa bortamatcher använde spelarna egna bilar i stället för buss. Säsongen 1991/92 redovisade klubben ett överskott på över 400 000 kronor. Samma säsong tog Jim Brithén över som tränare, och laget vann Division 2 Södra A. I kvalserien till division I slutade dock Linköping sist, bakom bland andra IK Pantern, Borås HC och Västerviks IK, och missade därmed uppflyttning.

Säsongen 1992/93 blev en vändpunkt för klubben. Inför säsongen anslöt amerikanen Mike Helber, som rekryterats via kontakter med HC Vita Hästen. Trots alternativ i Nordamerika valde Helber spel i Sverige, där han snabbt fick en avgörande roll. Han svarade för 29 mål och 29 assist under säsongen och bidrog starkt till att Linköping vann kvalserien till division I. Det avgörande målet gjordes av Stefan Jakobsson i en bortamatch mot Tingsryds AIF, vilket säkrade avancemanget. Under de följande åren etablerade sig Linköping i division I och närmade sig successivt spel i högsta serien. Säsongen 1995/96 vann laget fortsättningsserien och nådde playoff 2, där man dock slogs ut av IF Troja-Ljungby. Efter säsongen genomfördes ett tränarbyte, och inför 1996/97 anställdes Tommy Boustedt, vilket väckte stor uppmärksamhet. Under hans ledning utvecklades laget offensivt, med den så kallade "MUM-kedjan" – bestående av Mike Helber, Ulf Söderström och Matthias Nilimaa – som tillsammans producerade 179 poäng. Även backparet Magnus Johansson och Erkki Saramaa hade framgångar. Linköping vann Division I södra, slutade fyra i Allsvenskan och tog sig till kvalserien efter segrar i playoff mot Nyköping Hockey och Västerviks IK.

Efter säsongen lämnade Boustedt för ett tränaruppdrag i Frölunda och tog med sig flera spelare från Linköping, trots tidigare löften om motsatsen. Han ersattes av Ulf Weinstock, som ledde laget vidare genom seriesystemet och åter till kvalserien, där uppflyttning till Elitserien endast missades med två poäng. Säsongen 1998/99 nådde klubben sitt genombrott. Linköping vann först Division I, slutade därefter tvåa i Allsvenskan och tog sig till kvalserien, där laget toppade tabellen efter sju omgångar. Avancemanget säkrades i den näst sista omgången genom en bortaseger mot Mora IK. I den avslutande matchen besegrades IF Björklöven med 7–3, varefter laget hyllades av tusentals supportrar på Trädgårdstorget.

1999–2010: Etablering i Elitserien

Roger Melin var huvudtränare i Linköping under totalt sex säsonger.

Inför Elitseriesäsongen 1999/2000 tippades Linköping HC som ett mittenlag, men laget fick en svag start och hamnade tidigt i botten av tabellen. Kritiken mot nykomlingen var stundtals hård, och laget beskrevs i vissa sammanhang som en "skam för Elitserien". Under säsongen präglades truppen av stor omsättning; utländska spelare som Oleg Jasjin och Rod Miller anslöt men blev kortvariga. Huvudtränaren Ulf Weinstock entledigades i november, men förändringarna gav inte önskat resultat. Linköping slutade sist i serien och tvingades spela kvalserien, där laget – under ledning av Stefan Lunner – återigen placerade sig i botten och degraderades. Trots nedflyttningen skapades förutsättningar för en snabb återhämtning. Enligt Mike Helber spelade klubbens ordförande Christer Mård en avgörande roll genom att säkra fortsatt stöd från näringslivet, trots degraderingen. Inför säsongen 2000/01 genomfördes flera förändringar i spelartruppen: målvakten Mattias Elm ersattes av Mikael Sandberg och den unge Johan Franzén värvades, samtidigt som poängledarna Ulf Söderström och Henrik Nordfeldt lämnade klubben. Linköping dominerade Allsvenskan Södra och vann serien med 13 poängs marginal till Bofors IK. Under säsongen noterades bland annat en 16–1-seger mot Mölndal Hockey på Nobeldagen. I den efterföljande Superallsvenskan slutade laget tvåa bakom Södertälje SK och kvalificerade sig därmed för kvalserien våren 2001. I kvalserien fick laget en svag inledning och hade efter fem omgångar endast en seger. Därefter följde en markant uppryckning, där Linköping vann sina återstående fem matcher. Den avslutande segersviten innebar att klubben säkrade avancemang och återvände till Elitserien.

Inför säsongen 2001/02 förstärkte Linköping HC truppen med flera etablerade spelare, däribland Per Eklund och Stefan Gustavsson, samt de NHL-meriterade Barry Richter och Brandon Convery. Laget gjorde sin bästa säsong någonsin och slutade på tionde plats i serien med 58 inspelade poäng. Efter säsongen genomfördes förändringar i ledarstaben. Huvudtränaren Bendelin lämnade sitt uppdrag, varefter Weiderstål fick huvudansvaret för laget. Samtidigt markerade perioden slutet på en era i klubben. Efter nio respektive tio säsonger i A-laget avslutade Erkki Saramaa och Mike Helber sina spelarkarriärer i Linköping. Som en hyllning till Helbers betydelse för klubben pensionerades senare hans tröjnummer 16.

Inför Elitserien i ishockey 2002/2003 förstärkte Linköping HC truppen med flera meriterade spelare, däribland Jan Mertzig, Mikael Håkanson, Thomas Johansson och Andreas Pihl. Laget fick en stark inledning på säsongen och låg trea i tabellen efter de fem första omgångarna, och befann sig under hösten länge på slutspelsplats. Under senhösten försämrades dock resultaten och efter en 2–9-förlust mot Leksand den 21 november meddelade huvudtränaren Mats Weiderstål att han var beredd att avgå, men fick fortsatt förtroende av styrelsen. Kort därefter lämnade lagkaptenen Stefan Gustafsson klubben för spel i Stockholm. Efter sju förluster på nio matcher hade Linköping fallit till jumboplatsen vid årsskiftet. Den 17 december entledigades Weiderstål och ersattes av Torgny Bendelin, men tränarbytet förändrade inte situationen, och laget tvingades till spel i Kvalserien till Elitserien i ishockey 2003. Där dominerade Linköping och vann nio av tio matcher. Den egna produkten Johan Bülow spelade en avgörande roll med åtta mål under kvalspelet. Nyförvärvet Jan Mertzig deltog endast i de första åtta matcherna av grundserien innan han tvingades avsluta sin karriär till följd av en blodpropp i låret.

Inför klubbens fjärde säsong i Elitserien tog Roger Melin över som huvudtränare för Linköping HC, efter att ha anslutit från Rögle BK. Samtidigt tillträdde Johan Hemlin som sportchef. Bland nyförvärven märktes särskilt den finske landslagsmålvakten Fredrik Norrena, som etablerade sig som förstemålvakt och noterade ett klubbrekord med nio hållna nollor under grundserien, samtidigt som han uppnådde en räddningsprocent på 93,86. Linköping slutade fyra i grundserien och kvalificerade sig därmed för sitt första SM-slutspel någonsin. I kvartsfinalen ställdes laget mot Timrå IK, som slutat sexa i serien, men förlorade matchserien med 1–4 i matcher.

Inför säsongen 2004/05 började Linköping HC spela sina hemmamatcher i den nybyggda arenan Cloetta Center (sedan säsongen 2014/15 benämnd Saab Arena). Säsongen präglades av NHL-lockouten 2004–05, vilket medförde att ett stort antal NHL-spelare anslöt till europeiska ligor. Linköping förstärkte truppen med spelare som Brendan Morrison, Mike Knuble, Henrik Tallinder och Kristian Huselius. Därtill värvades Tony Mårtensson, samtidigt som Magnus Johansson och Ulf Söderström återvände till klubben. Under säsongen producerade Huselius 49 poäng på 34 matcher. Han och Tallinder lämnade dock klubben efter att ha blivit misstänkta i samband med en uppmärksammad rättsprocess under Sweden Hockey Games. Linköping slutade tvåa i grundserien med 97 poäng på 50 matcher. I kvartsfinalen ställdes laget mot Södertälje SK. Trots en inledande ledning med 2–1 i matcher förlorade Linköping serien med 2–4 efter tre raka uddamålsförluster.

I början av 2007 värvades Rastislav Staňa som ny förstemålvakt i Linköping.

När NHL återupptog sitt spel säsongen därpå lämnade flertalet lockoutspelare Elitserien. Under inledningen av Elitserien i ishockey 2005/2006 fick Linköping en stark start och toppade serien efter tio omgångar med åtta segrar. Mot slutet av grundserien anslöt den kanadensiske forwarden Shane Willis, som senare blev lagets främste poängspelare i slutspelet med 11 poäng på 13 matcher. I kvartsfinalen besegrade Linköping Luleå HF med 4–2 i matcher och nådde därmed sin första semifinal i Elitserien. Där ställdes laget mot Frölunda HC. Linköping tog en ledning med 3–1 i matcher, men förlorade därefter tre raka matcher och slogs ut ur slutspelet.

Efter säsongen lämnade bland andra huvudtränaren Roger Melin och målvakten Fredrik Norrena Linköping HC. Melin ersattes av Gunnar Persson, medan Roman Čechmánek värvades som ny förstemålvakt. Klubben förstärkte även truppen med Ivan Majeský och Niklas Persson. Säsongen kom dock att präglas av sviktande resultat. I januari entledigades Persson från sitt uppdrag, och även Čechmánek lämnade klubben. Den assisterande tränaren Janne Karlsson tog därefter över som huvudtränare, samtidigt som Rastislav Staňa anslöt som ny förstemålvakt. Trots turbulensen slutade Linköping fyra i grundserien. I slutspelet besegrade laget Luleå HF med 4–0 i matcher i kvartsfinalen och Färjestads BK med 4–1 i semifinalen. I finalen ställdes Linköping mot Modo Hockey. Laget tog ledningen i matchserien både med 1–0 och 2–1, men förlorade till slut finalen med 2–4 i matcher.

Inför säsongen 2007/08 tappade Linköping bland andra lagkaptenen Magnus Johansson till Chicago Blackhawks samt Andreas Holmqvist till Frölunda HC. Samtidigt tillkom spelare som Patrik Zackrisson och Mattias Weinhandl. Weinhandl fick ett stort genombrott och gjorde 35 mål under grundserien, vilket innebar nytt klubbrekord samt seger i Elitseriens skytteliga. Linköping slutade tvåa i grundserien med 92 poäng, 15 poäng bakom seriesegrarna HV71. I slutspelet besegrade Linköping Djurgårdens IF i kvartsfinalen och Färjestads BK i semifinalen, båda med 4–1 i matcher. I finalen möttes Linköping och HV71, där Linköping tog en tidig ledning med 2–0 i matcher, men förlorade därefter fyra raka matcher och därmed finalserien med 2–4.

Säsongen 2008/09 blev Slavomir Lener den första utländska huvudtränaren i Linköping HC:s historia. Samtidigt lämnade tongivande spelare som Weinhandl, Mårtensson och Staňa för spel i KHL. Klubben förstärkte truppen med bland andra Andreas Jämtin och målvakten Daniel Henriksson, samt de tjeckiska landslagsspelarna Jaroslav Hlinka och Jan Hlaváč, vilka spelade på så kallade artistkontrakt. Linköping slutade tvåa i grundserien och fick därmed välja kvartsfinalmotståndare efter seriesegraren. Valet föll på Skellefteå AIK, ett lag man hade besegrat i samtliga möten under grundserien. Kvartsfinalserien blev dock jämn och avgjordes först i en sjunde match, där Skellefteå avgjorde efter två mållösa förlängningsperioder.

Inför säsongen 2009/10 återvände Magnus Johansson, Tony Mårtensson och Fredrik Norrena till klubben. Truppen förstärktes även med Niclas Hävelid, närmast från New Jersey Devils. Samtidigt lämnade Niklas Persson och Carl Gunnarsson klubben, medan Daniel Henriksson avslutade sin spelarkarriär. Under försäsongen deltog Linköping i Nordic Trophy, där laget nådde final men förlorade mot Djurgårdens IF med 1–4. I grundserien slutade Linköping trea, efter en svag avslutning där laget endast vann en av de åtta sista matcherna. I slutspelet ställdes Linköping mot Frölunda HC i kvartsfinalen. Trots ett underläge med 1–3 i matcher vände Linköping serien och vann. I semifinalen tog dock säsongen slut, då Djurgårdens IF segrade med 4–1 i matcher.

2010–2020: Försämrade sportsliga resultat

Carl Söderberg gjorde 95 poäng på 96 matcher för Linköping innan han lämnade laget för Boston Bruins 2013.

Under säsongen 2010/11 tog Hans Särkijärvi över som huvudtränare för Linköping HC. Samtidigt lämnade Tony Mårtensson återigen klubben för spel i KHL. Laget deltog i European Trophy 2010, men gick inte vidare från gruppspelet. I Elitserien slutade Linköping på femte plats och förlorade därefter en jämn kvartsfinalserie mot Skellefteå AIK efter sju matcher. Inför Elitserien i ishockey 2011/2012 förstärktes truppen med spelare som Johan Åkerman, Carl Söderberg och Pär Arlbrandt. Samtidigt avslutade Andreas Pihl sin spelarkarriär, medan Patrik Zackrisson flyttade till KHL. Under försäsongen nådde Linköping semifinal i European Trophy, där laget förlorade mot EC Red Bull Salzburg och därefter även bronsmatchen mot Luleå HF. Grundserien blev dock sportsligt svag. Laget noterade sin sämsta placering sedan säsongen 2002/03 och Särkijärvi entledigades under säsongen och ersattes av Harald Lückner. Linköping säkrade kontraktet först i den sista omgången och slutade tia, vilket innebar att klubben missade slutspelet för första gången på nio år.

Inför Elitserien i ishockey 2012/2013 lämnade flera tongivande spelare Linköping HC, däribland Jaroslav Hlinka, Jan Hlaváč, Fredrik Norrena och Mikael Håkanson, samt senare även Andreas Jämtin. Samtidigt återvände Roger Melin som huvudtränare, och truppen förstärktes med spelare som Simon Hjalmarsson, Mattias Weinhandl och Johannes Salmonsson. Linköping slutade femma i grundserien med 94 poäng. I slutspelet besegrade laget HV71 med 4–1 i matcher i kvartsfinalen. I semifinalen ställdes laget mot Skellefteå AIK; de fyra första matcherna gick till förlängning och slutade 2–2, men Skellefteå avgjorde därefter serien och vann med 4–1 i matcher. Kort efter slutspelet lämnade Carl Söderberg, som vunnit lagets interna poängliga, klubben för spel med Boston Bruins i Stanley Cup-slutspelet. Samtidigt avslutade Niclas Hävelid sin spelarkarriär.

Inför SHL 2013/14 (ligan bytte namn från Elitserien till SHL) värvade Linköping bland andra Jonas Junland, Chad Kolarik och Mattias Sjögren. Laget slutade nia i grundserien, trots att man noterade sin dittills högsta målproduktion i högsta serien. Pär Arlbrandt vann SHL:s poängliga med ett nytt klubbrekord för Linköping i högsta serien med på 71 poäng (53 matcher) medan Chad Kolarik blev skytteligavinnare med 30 mål. Via play-in tog sig Linköping till slutspelet efter att ha besegrat Modo Hockey med 2–0 i matcher. I kvartsfinalen ställdes laget mot Frölunda HC, där Linköping vände ett underläge och vann med 4–3 i matcher. I semifinalen mötte laget återigen Skellefteå AIK och förlorade, liksom föregående säsong, med 4–1 i matcher.

Den 1 juli 2014 bytte Cloetta Center namn till Saab Arena. Inför säsongen 2014/15 tappade Linköping HC flera tongivande spelare, däribland Pär Arlbrandt och Simon Hjalmarsson. Även målvakten Christian Engstrand lämnade klubben, medan Mattias Weinhandl i april 2014 meddelade att han avslutade sin karriär på grund av skadeproblem. Bland nyförvärven märktes Broc Little, Jeff Taffe och Nichlas Hardt. På ledarsidan skedde också förändringar: Mike Helber lämnade sitt uppdrag som klubbdirektör under hösten 2014, efter 13 år i rollen, och tidigare samma år hade Johan Hemlin lämnat posten som sportchef. I oktober 2014 efterträddes han av Fredrik Emvall, som samma månad även fick sitt tröjnummer pensionerat och upphissat i Saab Arena som den fjärde spelaren i klubbens historia. Sportsligt slutade Linköping fyra i grundserien. För tredje säsongen i rad vann en spelare från klubben SHL:s skytteliga, denna gång Broc Little med 28 mål på 55 matcher. I slutspelet tog sig laget till semifinal, där man för tredje året i följd slogs ut av Skellefteå AIK efter förlust med 1–4 i matcher.

Inför lagets 16:e säsong i Sveriges högsta serie, lämnade flera etablerade spelare klubben, däribland Jeff Taffe, Jacob Micflikier och Mattias Sjögren. Som ersättare värvades en rad nordamerikanska spelare, däribland Andrew Gordon, Garrett Roe, Rhett Rakhshani och Chad Billins. Samtidigt återvände Niklas Persson till klubben efter sex säsonger utomlands. I samband med att Magnus Johansson avslutat sin spelarkarriär utsågs Persson till ny lagkapten. Dan Tangnes över som huvudtränare, en roll han hade under tre säsonger.

Efter säsongen 2015/16 följde en period av sportslig nedgång och omställning för Linköping HC. Inför säsongen 2016/17 värvades spelare såsom Mathis Olimb och Niclas Bergfors, samtidigt som etablerade spelare lämnade klubben. Laget slutade fyra i grundserien men slogs ut i kvartsfinal. Under säsongen 2017/18 försämrades resultaten och Linköping slutade nia i grundserien. Säsongen kom även att uppmärksammas genom att Magnus Johansson, som avslutat sin spelarkarriär året innan, hyllades av klubben. Den 3 februari 2018 pensionerades hans tröjnummer 7 och hissades i taket i Saab Arena. Säsongen 2018/19 genomfördes ytterligare förändringar i spelartruppen i ett försök att vända utvecklingen. Tamgnes hade nu ersatts av Tommy Jonsson. Trots detta fick laget en svag säsong och slutade tolva i grundserien och missade SM-slutspelet.

Under SHL 2019/2020, med Tommy Jonsson som huvudtränare, fortsatte de sportsliga svårigheterna. Laget slutade elva i grundserien och missade slutspelet för andra året i rad. Perioden kännetecknades därmed av en tydlig förskjutning från tidigare topplaceringar till en position i den nedre halvan av serien.

Från 2020: Fortsatt svaga resultat

2010-talet avslutades med en nysatsning, där en nyemission startades för att stärka föreningens ekonomi, vilket blev en framgång då den fulltecknades och klubben stärkte det egna kapitalet med 9 miljoner kronor. I denna nysatsning lades en plan för att laget skulle spela final tre år senare. Nyemissionen följdes upp med möjligheten att teckna B-aktier under 2020, vilket ytterligare stärkte det ekonomiska läget. Tränaren som skulle leda "Cluben" in i 2020-talet var Bert Robertsson som skrev på ett kontrakt som skulle sträcka sig till 2022 och var tilltänkt att blåsa in en frisk vind i laget under dess tidigare nämnda plan. Säsongen 2019/20 slutade laget på elfte plats i tabellen, och missade därmed slutspel för andra året i följd. Inför säsongen 2020/21 stärkte laget truppen med bland andra Markus Ljungh, Niko Ojamäki och Oula Palve vilket fick flera experter att reagera positivt rörande lagbygget, säsongen började med att den tilltänkta första målvakten Jonas Gustavsson meddelade att han skulle lägga av med ishockeyn, trots kontrakt. Detta och underprestationer av tilltänkta nyckelspelare gjorde att laget låg i en bottenstrid med Brynäs IF, HV71, IK Oskarshamn och Malmö Redhawks.

Den 26 oktober 2020 meddelade föreningen att man pausar verksamheten, då flera fall av Covid-19 hade upptäckts bland spelare och ledare och man spelade inte på ungefär en dryg månad, detta då verksamhetspausen krockade med ett landslagsuppehåll. Efter uppehållet började laget vinna fler matcher, men detta räddade dock inte Robertsson som den 5 januari fick lämna sitt uppdrag som huvudansvarig, ett uppdrag som till slutet av säsongen delades av assisterande tränarna Daniel Eriksson och Johan Åkerman med Niclas Hävelid som assisterande tränare. Efter aktivitet på transfermarknaden då spelare som Tyler Morley, Alexander Johansson och Anton Karlsson anslöt och Oula Palve lånades ut till Brynäs vände formen och laget började ta flera vinster på rad. Denna formförändring såg laget gå från tabelljumbo, till att ligga på säker mark igen, detta trots att sannolikhetssidor som BTAM visade att det var 80 procents risk för kval.

Laget blev klara för fortsatt SHL-spel innan säsongens sista match spelades. Efter säsongen 2020/21 fastställdes det att Linköpings före detta assisterande tränare, Klas Östman, vänder tillbaka till föreningen och tar över huvudansvaret och bildar ett team med Gereon Dahlgren och Niclas Hävelid som assisterande tränare.

Damsektion

Klubben är även framgångsrika inom damhockey med två SM-guld, tre silver och ett brons. Klubben spelade sin senaste SM-finalserie säsongen 2018/2019.

Logotyp

Föreningens klubbmärke har alltid prytts av ett vitt lejon, en sällsynt art som upptäcktes i Afrika just i mitten av 1970-talet. Kopplingen till Linköpings stadsvapen blev naturlig, då ett lejon pryder den gamla stadssymbolen. 1995/96 tuffades lejonet och logotypen till en aning och fick en trekantig mer aggressiv form än det tidigare runda lejonet. Det var tränaren Jim Brithén och hans fru Barbro, som skissade fram den nya symbolen. Därefter fick en medlem i supporterklubben White Lions, Jesper Ulvan, hjälpa till med att forma slutprodukten. Brithéns grundtanke till det nya märket var att Linköpings dåvarande Lejon "korsades" med Quebec Nordiques då nya "Wolf"-logo. Den nya Linköpingsymbolen hade en puck med två tänder istället för bokstaven "ö" i Link-ö-ping, eftersom Linköping inte då var så etablerat att man förstod att det var ishockeyklubbens märke. Detta justerades sedan 2004 till ett riktigt "ö" av skälen att det dels med den svarta pucken såg ut som Link-Ping och dels att man startade ett samarbete med Kenty Damfotboll i Linköping som kom in under samma logotyp. 2009 inkorporerades även elitlaget i volleyboll, Team Valla, i lejonfamiljen som nu tydligt står för elit, modernt tänkande och strävan mot toppen.

Säsonger och rekord

Detta är en lista över Linköping HC:s senaste säsonger. För hela listan, se Linköping HC:s säsonger

Notera: SM = Spelade matcher, V = Vinster, F = Förluster, O = Oavgjort, ÖV = Övertidsvinst, ÖF = Övertidsförlust, P = Poäng, GM = Gjorda mål, IM = Insläppta mål

Uppdaterat: Efter säsongen 2025/26

Säsong	SM	V	F	ÖV	ÖF	P	GM	IM	Placering	Slutspel
2021–22	52	16	23	8	5	69	121	142	11:a	Missade slutspel
2022–23	52	16	21	4	11	67	133	165	12:a	Missade slutspel
2023–24	52	23	17	4	8	85	152	146	6:a	Förlorade kvartsfinalen, 0-4 (Skellefteå AIK)
2024–25	52	15	21	8	8	69	139	145	12:a	Missade slutspel
2025–26	52	17	26	4	5	64	119	148	11:a	Missade slutspel

Intern poängliga

Detta är en lista över de tio spelare som gjort flest poäng, mål och assists i Linköping HC sedan klubbens bildande säsongen 1976/77.

Senast uppdaterad: Efter säsongen 2025/26

•  *  – fortfarande aktiv i klubben

Notera: Nat. = Nationalitet SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assist; P = Poäng;

Grundserie

Poäng Spelare Nat. SM M A P Håkan Karlsson 290 213 193 406 Magnus Johansson 670 98 307 405 Michael Helber 366 204 177 381 Peter Lindgren 317 204 149 353 Broc Little 430 170 172 342 Mats Andersson 314 151 161 312 Ulf Söderström 350 112 193 305 Tony Mårtensson 312 85 192 277 Stefan Jakobsson 338 143 129 272 Peter Bülow 208 108 113 221

Mål Spelare Nat. M Håkan Karlsson 213 Michael Helber 204 Peter Lindgren 204 Broc Little 170 Mats Andersson 151 Stefan Jakobsson 143 Lars Svensson 129 Roland Skogh 120 Ulf Söderström 112 Peter Bülow 108

Assist Spelare Nat. A Magnus Johansson 307 Håkan Karlsson 193 Ulf Söderström 193 Tony Mårtensson 192 Michael Helber 177 Broc Little 172 Mats Andersson 161 Peter Lindgren 149 Jonas Junland 135 Mikael Håkanson 134

SM-slutspel

Poäng Spelare Nat. SM M A P Tony Mårtensson 67 12 40 52 Magnus Johansson 87 19 24 43 Mikael Håkanson 79 18 22 40 Niklas Persson 56 14 20 34 Joakim Eriksson 50 8 22 30 Jonas Junland 58 10 17 27 Pär Arlbrandt 24 10 12 22 Broc Little 27 10 12 22 Fredrik Emvall 74 11 10 21 Patrik Zackrisson 40 10 11 21

Mål Spelare Nat. M Magnus Johansson 19 Mikael Håkanson 18 Niklas Persson 14 Jan Hlaváč 12 Tony Mårtensson 12 Patric Blomdahl 11 Fredrik Emvall 11 Pär Arlbrandt 10 Simon Hjalmarsson 10 Broc Little 10

Assist Spelare Nat. A Tony Mårtensson 40 Magnus Johansson 24 Joakim Eriksson 22 Mikael Håkanson 22 Niklas Persson 20 Jonas Junland 17 Mattias Sjögren 14 Mattias Bäckman 14 Pär Arlbrandt 12 Broc Little 12

Lagrekord

Säsongen 2003/04 höll Fredrik Norrena nollan 9 gånger under grundserien.

• Mest poäng: 97 (2004–05)
• Flest vinster: 28 (2004–05)
• Flest mål: 174 (2013–14)

Spelarrekord grundserie

• Flest poäng: Pär Arlbrandt, 71 (2013–14)
• Flest mål: Mattias Weinhandl, 35 (2007–08)
• Flest assists: Tony Mårtensson, 50 (2007–08)
• Flest poäng av en back: Magnus Johansson, 49 (2009–10)
• Flest poäng av en junior: Jakub Vrána, 24 (2014–15)
• Flest mål av en junior: Jakub Vrána, 12 (2014–15)
• Flest utvisningsminuter: Sami Torkki, 161 (2006–07)
• Flest nollor: Fredrik Norrena, 9 (2003–04)

Spelarrekord slutspel

• Flest poäng: Niklas Persson, 18 (2007–08)
• Flest mål: Mattias Weinhandl, 7 (2007–08) & Pär Arlbrandt, 7 (2012–13)
• Flest assists: Tony Mårtensson, 15 (2007–08)
• Flest nollor: Fredrik Norrena, 2 (2005–06) & Rastislav Stana, 2 (2007–08)

Spelare

Nuvarande trupp

Uppdaterad 16 augusti 2026.

Nr	Nat	Spelare	Pos	S/H	Ålder	Värvad	Födelseort
40	SWE 	Bernhardt, DavidDavid Bernhardt	2.0 B	L	28	2025	Huddinge, Sverige
82	SWE 	Carpenhammar, MiltonMilton Carpenhammar	4.0 C	L	19	2026	Borlänge, Sverige
28	SWE 	Degerstedt, ArvidArvid Degerstedt	4.0 C	L	27	2026	Norrköping, Sverige
21	SWE 	Ehn, ChristofferChristoffer Ehn (C)	4.2 C/LW	L	30	2021	Lidköping, Sverige
18	CAN 	Elie, RemiRemi Elie	4.2 C/LW	L	31	2023	Green Valley, Kanada
5	SWE 	Fantenberg, OscarOscar Fantenberg	2.0 B	L	34	2022	Ljungby, Sverige
8	USA 	Giuttari, ZachZach Giuttari	2.0 B	R	30	2026	Warwick, USA
53	SWE 	Hofbauer, AdamAdam Hofbauer	4.0 C	L	23	2024	Bromma, Sverige
11	SWE 	Holmertz, OscarOscar Holmertz	4.0 C	L	18	2026	Linköping, Sverige
3	SWE 	Hultström, LinusLinus Hultström	2.0 B	L	33	2026	Vimmerby, Sverige
63	SWE 	Högberg, MarcusMarcus Högberg	1.0 M	L	31	2026	Örebro, Sverige
36	FIN 	Ignatjew, WaltteriWaltteri Ignatjew	1.0 M	L	26	2025	Helsingfors, Finland
	SWE 	Johnsson, JohanJohan Johnsson	4.2 C/LW	L	33	2024	Jönköping, Sverige
70	SWE 	Karlström, FredrikFredrik Karlström (A)	4.0 C	L	28	2025	Stockholm, Sverige
29	SWE 	Krantz, LokeLoke Krantz	7.0 RW	R	19	2025	Enköping, Sverige
48	FIN 	Kokkonen, MikkoMikko Kokkonen	2.0 B	L	25	2025	S:t Michel, Finland
19	SWE 	Larsson, LudvigLudvig Larsson	4.0 C	L	30	2026	Malmö, Sverige
81	SWE 	Lennström, TheodorTheodor Lennström (A)	2.0 B	L	32	2025	Stockholm, Sverige
20	USA 	Marody, CooperCooper Marody	4.0 C	R	29	2026	Brighton, USA
26	CAN 	Martin, MaxMax Martin	2.0 B	L	27	2025	Winnipeg, Kanada
22	SWE 	Nilsson, MelvinMelvin Nilsson	2.0 B	L	20	2025	Värmdö, Sverige
92	SWE 	Nybeck, ZionZion Nybeck	4.0 C	L	24	2025	Alvesta, Sverige
24	CAN 	Shinnimin, BrendanBrendan Shinnimin	6.0 LW	L	35	2026	East St. Paul, Kanada
38	SWE 	Södergran, JohanJohan Södergran	6.0 LW	L	26	2025	Stockholm, Sverige
46	SWE 	Söderlund, TimTim Söderlund	5.0 W	L	28	2026	Skellefteå, Sverige
	FIN 	Tuomaala, SamuSamu Tuomaala	5.0 W	R	23	2026	Björneborg, Finland
13	CZE 	Vrána, JakubJakub Vrána	5.0 W	L	30	2025	Prag, Tjeckien
17	SWE 	Öhrqvist, FelixFelix Öhrqvist	2.0 B	L	20	2024	Stockholm, Sverige

Pensionerade tröjnummer

De fem tröjorna som pensionerats av Linköping HC.

• 07 – Magnus Johansson, 1990–1997, 2004–2007, 2009–2015
• 10 – Mats Andersson, 1976–1989 †
• 15 – Stefan Jacobsson, 1988–1999
• 16 – Michael Helber, 1992–2002
• 33 – Fredrik Emvall, 1999–2010

Ledare

Tränare

• Peder Rehnström (1976/77, 1980/81, 1982/83)
• Kenneth Candevi (1977/78)
• Svante Larsson (1978/79 – 1979/80)
• Hans Lorentzon (1981/82)
• Hans Jöhnk (1983/84)
• Göran Lindqvist (1984/85 – 1985/86)
• Owe Holmberg (1986/87 – 1988/89)
• Roland Bond (1989/90)
• Hans Hansson (1990/91)
• Jim Brithén (1991/92 – 1992/93, 1994/95 – 1995/96)
• Urban Lang (1993/94)
• Tommy Boustedt (1996/97)
• Ulf Weinstock (1997/98 – 1999)
• Stefan Lunner (1999/00)
• Torgny Bendelin (2000 – 2001/02, 2002/03)
• Mats Weiderstål (2000 – 2002)
• Roger Melin (2003/04 – 2005/06, 2012/13 – 2014/15)
• Gunnar Persson (2006/07)
• Janne Karlsson (2006/07 – 2007/08)
• Slavomir Lener (2008/09 – 2009/10)
• Hans Särkijärvi (2010/11 – 2011/12)
• Harald Lückner (2012)
• Dan Tangnes (2015/16 – 2017/18)
• Tommy Jonsson (2018/19)
• Bert Robertsson (2019/20 – 2020/21)
• Daniel Eriksson (2021)
• Johan Åkerman (2021)
• Klas Östman (2021/22 – 2024)
• Anders Karlsson (2024/25, 2026/27 – nuvarande)
• Mikael Håkanson (2025/26)

Lagkaptener

• Per Samuelsson (1976/77)
• Kein Sandin (1983/84)
• Per Svensson (1989/90 – 1990/91)
• Magnus Johansson (1991/92 – 1993/94, 2004/05 – 2006/07, 2009/10 – 2014/15)
• Anders Mäki (1994/95)
• Stefan Jakobsson (1995/96)
• Mike Helber (1996/97 – 2001/02)
• Stefan Gustavsson (2002)
• Thomas Johansson (2002/03 – 2003/04)
• Fredrik Emvall (2007/08)
• Joakim Eriksson (2008/09)
• Niklas Persson (2015/16 – 2017/18)
• Eddie Larsson (2018/19 – 2020)
• Jonas Junland (2020 – 2022/23)
• Oscar Fantenberg (2023/24 – 2024/25)
• Christoffer Ehn (2025/26 – nuvarande)

Se även

• Linköpings HC 2009/2010
• Linköpings HC 2010/2011
• Linköpings HC 2011/2012
• Linköpings HC 2012/2013

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Linköping HC.
  Bilder & media
• Linköpings Hockey Club