National Hockey League 2007/2008

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
NHL
Säsong 2007/2008
Vinnare Detroit Red Wings (Stanley Cup efter slutspel)
Vinnare av poängligan Aleksandr Ovetjkin, Washington Capitals 112p (65+47)
Totalt antal mål 6.847
Målsnitt/match 5,57

National Hockey League 2007/2008 var den 90:e säsongen av NHL, där samtliga 30 lag spelade 82 grundseriesmatcher innan det avgjorts vilka 16 lag som gick vidare till slutspelet. Grundserien spelades under perioden 29 september 2007 till 6 april 2008. Slutspelet om Stanley Cup var avgjort den 4 juni 2008Detroit Red Wings tog sin elfte titel genom finalseger över Pittsburgh Penguins med 4-2 i matcher. Svensken Nicklas Lidström blev också historisk som den första icke nordamerikanske lagkapten som fått lyfta Stanley-Cup bucklan.

Den 1 mars 2007 meddelade NHL officiellt att den reguljära säsongen skulle börja den 29 september 2007, med dubbelmöte i The 02 i London. Det blev första gången som tävlingsmatcher i NHL spelades i Europa. I båda matcherna möttes Anaheim Ducks och Los Angeles Kings. Mike Cammalleri, Los Angeles, gjorde säsongens första mål då Los Angeles premiärslog Anaheim med 4-1. Då lagen möttes igen dagen därpå vann Anaheim med 4-1.

Aleksandr Ovetjkin, Washington Capitals, vann poängligan på 112 poäng (65 mål + 47 assist).

Den 56:e upplagan av NHL:s All Star-match spelades i Philips Arena i Atlanta den 27 januari 2008.

Ligaaffärer[redigera | redigera wikitext]

Denna säsongen introducerdes nya matchtröjor från Reebok som skall användas av samtliga lag i NHL där lagen valfritt kan välja färger och placera sin logotyp på. Detta innebar att Buffalo, Tampa Bay, Vancouver, Washington, Ottawa, San Jose och Columbus fick byta sina logotyper.

Den 17 september 2007 meddelade NHL att den 1 januari 2008 skulle matchen mellan Buffalo Sabres och Pittsburgh Penguins spelas på en utomhusrinkRalph Wilson Stadium i Buffalo, en match som Pittsburgh Penguins vann med 2-1 efter straffläggning inför 71 217 åskådare medan snö föll. Det var första gången en NHL-tävlingsmatch spelades på utomhusrink i USA. I Kanada hade det skett en gång tidigare då Edmonton Oilers och Montreal Canadiens spelade på Commonwealth Stadium i Edmonton den 22 november 2003.

New Jersey Devils började spela i sin nya anläggning Prudential Center i Newark, New Jersey. Dock fick man inleda säsongen med nio bortamatcher, då nya anläggningen Prudential Center inte står helt klar vid säsongspremiären utan kunde invigas först den 25 oktober 2007.

I matcherna mellan de olika konferenserna så får lagen i Northeast Division åka och möta lagen i Pacific Division; lagen i Pacific Division får åka och möta lagen i Atlantic Division; lagen i Atlantic Division får åka och möta lagen i Northwest Division; lagen i Northwest Division får åka och möta lagen i Southeast Division; lagen i Southeast får åka och möta lagen i Central Division och lagen i Central Division sluter cirkeln då de får åka och möta lagen i Northeast Division.

2007 års Stanley Cup-finalister Anaheim Ducks och Ottawa Senators möts första gången för denna säsong den 3 mars 2008 i Anaheim.

I april 2008 införde NHL Sean Avery-regeln som ska hindra spelare från att störa målvakterna.

Grundserien[redigera | redigera wikitext]

Eastern Conference[redigera | redigera wikitext]

Not: SM = Spelade matcher, V = Vunna, F = Förlorade, ÖTF = Övertidsförlust, GM = Gjorda mål, IM = Insläppta mål, Pts = Poäng, MSK = Målskillnad

  • Lag i GRÖN färg till slutspel.
  • Lag i RÖD färg har spelat klart för säsongen.

Lagen som kvalificerade sig för slutspel förutom de fyra divisionsvinnarna var de tolv lag (sex i varje konferens) som hade mest poäng i grundserien.

Atlantic Division SM V F ÖTF GM IM Pts MSK
Pittsburgh Penguins 82 47 27 8 247 216 102 +31
New Jersey Devils 82 46 29 7 206 197 99 +9
New York Rangers 82 42 27 13 213 199 97 +14
Philadelphia Flyers 82 42 29 11 248 233 95 +15
New York Islanders 82 35 38 9 194 243 79 -49
Northeast Division SM V F ÖTF GM IM Pts MSK
Montreal Canadiens 82 47 25 10 262 222 104 +40
Ottawa Senators 82 43 31 8 261 247 94 +14
Boston Bruins 82 41 29 12 212 222 94 -10
Buffalo Sabres 82 39 31 12 255 242 90 +13
Toronto Maple Leafs 82 36 35 11 231 260 83 -29
Southeast Division SM V F ÖTF GM IM Pts MSK
Washington Capitals 82 43 31 8 242 231 94 +11
Carolina Hurricanes 82 43 33 6 252 249 92 +3
Florida Panthers 82 38 35 9 216 226 85 -10
Atlanta Thrashers 82 34 40 8 216 272 76 -56
Tampa Bay Lightning 82 31 42 9 223 267 71 -44

Western Conference[redigera | redigera wikitext]

Central Division SM V F ÖTF GM IM Pts MSK
Detroit Red Wings 82 54 21 7 257 184 115 +73
Nashville Predators 82 41 32 9 230 229 91 +1
Chicago Blackhawks 82 40 34 8 239 235 88 +4
Columbus Blue Jackets 82 34 36 12 193 218 80 -25
St. Louis Blues 82 33 36 13 205 237 79 -32
Northwest Division SM V F ÖTF GM IM Pts MSK
Minnesota Wild 82 44 28 10 223 218 98 +5
Colorado Avalanche 82 44 31 7 231 219 95 +12
Calgary Flames 82 42 30 10 229 227 94 +2
Edmonton Oilers 82 41 35 6 235 251 88 -16
Vancouver Canucks 82 39 33 10 213 215 88 -2
Pacific Division SM V F ÖTF GM IM Pts MSK
San Jose Sharks 82 49 23 10 222 193 108 +29
Anaheim Ducks 82 47 27 8 205 191 102 +14
Dallas Stars 82 45 30 7 242 207 97 +35
Phoenix Coyotes 82 38 37 7 214 231 83 -17
Los Angeles Kings 82 32 43 7 231 266 71 -35

System[redigera | redigera wikitext]

Vid vinst (oavsett om den kommit efter full tid, sudden death eller straffläggning) ges det två poäng. Vid förlust ges det noll poäng, såvida den inte kommer efter sudden death eller straffläggning, då det ges en poäng för förlusten. Det bästa laget i varje division går vidare till slutspel samt de 5 lag som placerar sig högst i var sin Conference (exklusive lagen som vunnit sin division). Detta ger totalt ytterligare tio lag, vilket totalt innebär att 16 lag spelar i slutspelet. Om två lag hamnar på samma poäng avgörs placering i division och om de går vidare till slutspel av följande faktorer (i fallande ordning):

  1. Antalet matcher spelade: det lag som spelast minst antal matcher placerar sig högst. Detta går såklart endast att applicera under säsongen och inte för att besluta vilka lag som går vidare till slutspel.
  2. Antalet vunna matcher: det lag som vunnit flest antal matcher placerar sig högst.
  3. Antalet poäng lagen emellan: det lag som tagit flest poäng i de matcher som spelats mellan lagen i fråga placerar sig högst.
  4. Målskillnaden: det lag med bäst målskillnad (differensen mellan antalet gjorda mål och antalet insläppta mål) placerar sig högst.

Poängligan[redigera | redigera wikitext]

Not: SM = Spelade matcher, M = Mål, A = Assists, Pts = Poäng, +/- = Plus/Minus, PIM = Utvisningsminuter

Spelare Lag SM M A Pts +/– PIM
Ryssland Aleksandr Ovetjkin Washington Capitals 82 65 47 112 +28 40
Ryssland Jevgenij Malkin Pittsburgh Penguins 82 47 59 106 +16 78
Kanada Jarome Iginla Calgary Flames 82 50 48 98 +27 83
Ryssland Pavel Datsiuk Detroit Red Wings 82 31 66 97 +41 20
Kanada Joe Thornton San Jose Sharks 82 29 67 96 +18 59
Sverige Henrik Zetterberg Detroit Red Wings 75 43 49 92 +30 34
Kanada Vincent Lecavalier Tampa Bay Lightning 81 40 52 92 -17 89
Kanada Jason Spezza Ottawa Senators 76 34 58 92 +26 66
Sverige Daniel Alfredsson Ottawa Senators 70 40 49 89 +15 34
Ryssland Ilja Kovaltjuk Atlanta Thrashers 79 52 35 87 -12 52

Målvaktsligan[redigera | redigera wikitext]

GP = Spelade matcher; TOI = Istid (minuter); W = Vinster; L = Förluster; OT = Övertid/straff förlust; GA = Goals Against; SO = Hållna nollor; Sv% = Räddnings procent; GAA = Goals Against Average

Spelare Lag GP TOI W L OT GA SO Sv% GAA
KanadaChris Osgood Detroit Red Wings 43 2,408 27 9 4 84 4 .914 2.09
TjeckienDominik Hašek Detroit Red Wings 41 2,350 27 10 3 84 5 .902 2.14
KanadaJean-Sébastien Giguère Anaheim Ducks 58 3,310 35 17 6 117 4 .922 2.12
KanadaMartin Brodeur New Jersey Devils 77 4,635 44 27 6 168 4 .920 2.17
Ryssland Jevgenij Nabokov San Jose Sharks 77 4,560 46 21 8 163 6 .910 2.14

Slutspelet[redigera | redigera wikitext]

The Stanley Cup

16 lag gör upp om Stanley Cup. Samtliga matchserier avgörs i bäst av sju matcher.

  Conference Kvartsfinaler Conference Semifinaler Conference Finaler Stanley Cup Final
                                     
1  Montreal Canadiens 4     1  Montreal Canadiens 1  
8  Boston Bruins 3     6  Philadelphia Flyers 4  


2  Pittsburgh Penguins 4 Eastern Conference
7  Ottawa Senators 0  
    6  Philadelphia Flyers 1  
  2  Pittsburgh Penguins 4  
3  Washington Capitals 3  
6  Philadelphia Flyers 4  
4  New Jersey Devils 1   2  Pittsburgh Penguins 4
5  New York Rangers 4     5  New York Rangers 1  


  E2  Pittsburgh Penguins 2
(Lagen omseedas efter kvartfinalerna)
  W1  Detroit Red Wings 4
1  Detroit Red Wings 4     1  Detroit Red Wings 4
8  Nashville Predators 2     6  Colorado Avalanche 0  
2  San Jose Sharks 4
7  Calgary Flames 3  
  1  Detroit Red Wings 4
  5  Dallas Stars 2  
3  Minnesota Wild 2  
6  Colorado Avalanche 4   Western Conference
4  Anaheim Ducks 2   2  San Jose Sharks 2
5  Dallas Stars 4     5  Dallas Stars 4  

Stanley Cup-finalen[redigera | redigera wikitext]

Detroit Red Wings vs. Pittsburgh Penguins

Stanley Cup-final 2008
Match 1
Dag Datum Hemmalag Bortalag Resultat Arena Ställning
Lördag 24 maj Detroit Pittsburgh 4 - 0 Joe Louis Arena, Detroit 1 - 0
Match 2
Dag Datum Hemmalag Bortalag Resultat Arena Ställning
Måndag 26 maj Detroit Pittsburgh 3 - 0 Joe Louis Arena, Detroit 2 - 0
Match 3
Dag Datum Hemmalag Bortalag Resultat Arena Ställning
Onsdag 28 maj Pittsburgh Detroit 3 - 2 Mellon Arena, Pittsburgh 1 - 2
Match 4
Dag Datum Hemmalag Bortalag Resultat Arena Ställning
Lördag 31 maj Pittsburgh Detroit 1 - 2 Mellon Arena, Pittsburgh 1 - 3
Match 5
Dag Datum Hemmalag Bortalag Resultat Sudden Arena Ställning
Måndag 2 juni Detroit Pittsburgh 3 - 4 49:57 Joe Louis Arena, Detroit 3 - 2
Match 6
Dag Datum Hemmalag Bortalag Resultat Arena Ställning
Onsdag 4 juni Pittsburgh Detroit 2 - 3 Mellon Arena, Pittsburgh 2 - 4

Detroit Red Wings vann finalserien med 4-2 i matcher

Detroit Red Wings vann sin elfte Stanley Cup titel. Nicklas Lidström blev den förste europeiske lagkaptenen som fick lyfta Stanley cup-pokalen. Henrik Zetterberg utsågs till slutspelets mest värdefulle spelare. Och tre spelare blev i och med vinsten medlemmar i Trippelguldklubben Henrik Zetterberg, Niklas Kronwall och Mikael Samuelsson alla vann VM och OS med Tre kronor 2006.

Poängligan slutspelet[redigera | redigera wikitext]

Not: SM = Spelade matcher, M = Mål, A = Assists, Pts = Poäng

Spelare Lag SM M A Pts
Henrik Zetterberg Detroit 22 13 14 27
Sidney Crosby Pittsburgh 20 6 21 27
Marián Hossa Pittsburgh 20 12 14 26
Pavel Datsiuk Detroit 22 10 13 23
Jevgenij Malkin Pittsburgh 20 10 12 22
Johan Franzén Detroit 16 13 5 18
Mike Ribeiro Dallas 18 3 14 17
Daniel Briere Philadelphia 17 9 7 16
Ryan Malone Pittsburgh 20 6 10 16

Debutanter[redigera | redigera wikitext]

Några kända debutanter under säsongen:

Sista matchen[redigera | redigera wikitext]

Bland de som gjorde sin sista säsongen i NHL märks:

NHL awards[redigera | redigera wikitext]

2007–2008 NHL awards
Presidents' Trophy: Detroit Red Wings
Prince of Wales Trophy: Pittsburgh Penguins
Clarence S. Campbell Bowl: Detroit Red Wings
Art Ross Trophy: Aleksandr Ovetjkin, Washington Capitals
Bill Masterton Memorial Trophy: Jason Blake, Toronto Maple Leafs
Calder Memorial Trophy: Patrick Kane, Chicago Black Hawks
Conn Smythe Trophy: Henrik Zetterberg, Detroit Red Wings
Frank J. Selke Trophy: Pavel Datsiuk, Detroit Red Wings
Hart Memorial Trophy: Aleksandr Ovetjkin, Washington Capitals
Jack Adams Award: Bruce Boudreau, Washington Capitals
James Norris Memorial Trophy: Nicklas Lidström, Detroit Red Wings
King Clancy Memorial Trophy: Vincent Lecavalier, Tampa Bay Lightning
Lady Byng Memorial Trophy: Pavel Datsiuk, Detroit Red Wings
Lester B. Pearson Award: Aleksandr Ovetjkin, Washington Capitals
Maurice "Rocket" Richard Trophy: Aleksandr Ovetjkin, Washington Capitals
NHL Plus/Minus Award: Pavel Datsiuk, Detroit Red Wings
Roger Crozier Saving Grace Award: Dan Ellis, Nashville Predators
Vezina Trophy: Martin Brodeur, New Jersey Devils
William M. Jennings Trophy: Dominik Hašek & Chris Osgood, Detroit Red Wings
Lester Patrick Trophy: Brian Burke, Phil Housley, Ted Lindsay, Bob Naegele Jr
NHL Lifetime Achievement Award: Gordie Howe

All-Star[redigera | redigera wikitext]

Första laget   Position   Andra laget
Jevgenij Nabokov, San Jose Sharks M Martin Brodeur, New Jersey Devils
Nicklas Lidström, Detroit Red Wings B Brian Campbell, Chicago Black Hawks
Dion Phaneuf, Calgary Flames B Zdeno Chára, Boston Bruins
Jevgenij Malkin, Pittsburgh Penguins C Joe Thornton, San Jose Sharks
Jarome Iginla, Calgary Flames HF Aleksej Kovaljov, Montreal Canadiens
Aleksandr Ovetjkin, Washington Capitals VF Henrik Zetterberg, Detroit Red Wings

Källor[redigera | redigera wikitext]