Hoppa till innehållet

Kulturell rasism

Från Wikipedia
Version från den 16 december 2014 kl. 19.26 av Flinga (Diskussion | Bidrag) (om man ska vara noga.. (psykiater är mer specifikt än bara "professor", som låter som ett auktoritetsargument - vad någon har för ämne är ofta rätt.. essentiellt.. ;)).)

Kulturell rasism eller kulturrasism är ett begrepp som används inom forskning för att beteckna fenomen som man ser som uttryck för en specifik typ av rasism och en vidareutveckling av den biologiska rasismen. "Kulturell rasism" används exempelvis av FN och diskrimineringsombudsmannen samt inom forskarvärlden för att beteckna vissa rasistiska ideologier, idéer, resonemang, argument och föreställningar.[1] Anförandena görs i ideologiska termer av "kulturkrock" och att kulturella skillnader legitimerar exkludering och diskriminering utefter rasföreställningar och rangordning av kultur som högre och lägre stående i relation till varandra. Exempel på sådana föreställningar och argument som ingår i anförandena kan vara "många invandrare jobbar inte och ägnar sig åt skattefusk", "många zigenare har en kulturell benägenhet att stjäla" eller "muslimer skaffar många barn, tar över Sverige och undviker svensk kultur".

Historiskt sett har rasbegreppet använts om hela kulturer och folkslag, bland annat genom biologistiskt motiverade tal om exempelvis "den svenska rasen" medan det idag är vanligare med tal om "svenska identiteten" eller "svenskhet", som båda är uttryck för kulturella egenskaper och föreställda distinkta kvaliteter.

Rasism och kulturrasism

Diskrimineringsombudsmannen menar att rasism "[u]rsprungligen [är] ett ord som beskriver uppdelningen av människor i ett rassystem där vissa raser biologiskt är underställda andra. Idag pratar man mer om kulturrasism – föreställningen om att kulturer är absoluta, oföränderliga och definierar individens egenskaper."[2]

Kulturrasism

Begreppet kulturrasism började användas i början av 1980-talet. I England och USA används även begreppen nyrasism (myntad av sociologen Martin Barker) och etnifiering för att beteckna samma fenomen. Under 1980- och 1990-talen har kulturrasism kommit att ersätta de tidigare allmänt accepterade formerna av biologisk rasism.[3]

Kulturrasism innebär en essentiell syn på kulturer. Kulturrasisten söker tillskriva en kultur vissa (negativa) värden. Dessa ställs ibland även mot den egna kulturen, som sägs sakna dessa negativa värden. De som anklagas för kulturrasism anklagas också ofta för att vara smygrasister. Enligt Marcello Vittorio Ferrada de Noli, psykiater och professor emiritus i folkhälsovetenskap, är kulturell rasism ett uttryck för "uppsåtligt politiskt bedrägeri eller av ett undermedvetet främlingsfientligt affektivt tillstånd" och att "kulturrasisten sällan vill, eller ytterst sällan kan, erkänna sin faktiska biologisk-etniska rasistiska inställning".[4]

Kulturrasism är besläktad med xenofobi (främlingsfientlighet), islamofobi, antisemitism och orientalism.[5] Den kulturella rasismen som specifikt riktar sig mot judar kallas antisemitism. Riktar den sig mot romer kallas den antiziganism, mot kristna kristofobi, och riktas den mot muslimer kallas den för islamofobi.

Det har genomförts flera vetenskapliga studier, både svenska och internationella, som visar på att rasism antar olika skepnader och uttryckssätt, exempelvis biologisk, religiös, vetenskaplig, och kulturell rasism. Inom forskningen skiljs begreppen och behandlas som egna enheter för rasistiska uttryck och skepnader.[3]

Ideologi

Kulturell rasism bygger på idén om nationen som en kulturell enhet och uttrycker rasistiska principer och tankar om essenser och rasmässiga "väsen", färdigheter och förmågor nedärvda genom kulturella praktiker och kulturell tillhörighet, varigenom skillnader mellan människor (kulturella och andra) förklaras.[6][7][8] Kulturrasismen syftar på kulturer istället för folkslag och skiljer sig därvidlag från den biologiska rasismen. Den kulturellt betingade rasismen omfattar en betraktelse av den egna etniska gruppens/rasgruppens kulturarv som överstående andra kulturers.[9]

” Kulturrasismen utgår från läran eller tron om att kultur är ett fenomen med eget ’väsen’ och given en gång för alltid. Kulturen framställs ofta som en färdighet man får för att man tillhör en viss etnisk grupp eller religion och att man bär med sig "kulturen" som ett bagage livet ut. Den ses som en egenskap som följer av ett slags självklar, gemensam identitet och ursprung.[8] „

Exkludering av Den andre blir därav viktig eftersom den kulturellt annorlunda blir ofrånkomligt problematisk för den "nationella identiteten".[6]

Diskrimineringsombudsmannen beskriver kulturrasismens ideologi som:

” Efter andra världskriget, i takt med att idén med olika biologiska raser blev kontroversiell, har begreppet kultur fått ökad betydelse i rasistiska resonemang. Forskare brukar tala om så kallad ”kulturrasism”. Istället för att utgå från biologi, används kultur som förklaringsmodell till hur människor är och vad de gör. Kultur ses som något fast och oföränderligt. Retoriken och syftet med uppdelningen är dock densamma som när man talar om biologiska raser. Stereotypa föreställningar om olika etniska gruppers kultur som väsenskilda och oförenliga med exempelvis den ”svenska” kulturen ligger till grund för kulturrasismen. Kulturer ses som oföränderliga och i mångt och mycket avgörande för en persons egenskaper.[10] „

Den nya högern

Detta avsnitt är en sammanfattning av Nya högern (kulturrörelse).

Den nya högerns främsta ideologiska bidrag och innovation var hur den gamla biologiska rasismen skulle ersättas med begreppet etnopluralism, vilken utgör grunden för den av Martin Barker myntade ideologiska beskrivningen nyrasism[11] eller det Michel Wieviorka beskrivit som kulturrasism[12]. Den nya högern vänder sig emot tanken på mångkulturella samhällen och att invandrade ska bevara sina vanor och traditioner i det nya hemlandet. De vill avskaffa mångkulturalismen till förmån för en etnisk heterogen värld med homogena stater i syfte att bevara föreställda unika, nationella särarter av olika folk.[13][14][15] Ståndpunkten är att mångkulturalism är rasism och leder till folkmord (ethnocide) och genom att anta den argumentationen vill den nya högern framställa sig som antirasistisk genom tvetydiga formuleringar som rätten till olikhet, enligt statsvetaren Tamir Bar-On.[15]

Referenser

Notförteckning

  1. ^ ”Slavery and racism”. Unesco press. http://www.unesco.org/bpi/eng/unescopress/2001/01-91e.shtml. Läst 17 december 2013. 
  2. ^ Diskrimineringsombudsmannen (DO): Rasism. Citat: ”Idag pratar man mer om kulturrasism –föreställningen om att kulturer är absoluta, oföränderliga och definierar individens egenskaper.” Läst 2013-12-17.
  3. ^ [a b] Centrum mot rasism: Kulturrasism. Läst: 17 december 2013.
  4. ^ Marcello Vittorio Ferrada-Noli: Att definiera kulturrasism. Läst: 20 juli 2012.
  5. ^ Otterbeck & Bevelander 2006, s. 9 f.
  6. ^ [a b] Wren 2001.
  7. ^ Centrum mot rasism: Kulturrasism. Läst: 20 juli 2012.
  8. ^ [a b] SOU 1989:13 1989.
  9. ^ Dovidio et al. 2001.
  10. ^ Diskrimineringsombudsmannen (DO): Vardagsrasism. Läst 2013-12-17.
  11. ^ Barker 1981.
  12. ^ Wieviorka 1998.
  13. ^ Minkenberg 1997.
  14. ^ Rydgren 2005.
  15. ^ [a b] Bar-On, Tamir (2001). ”The Ambiguities of the Nouvelle Droite, 1968-1999” (på engelska). The European Legacy 6 (3): sid. 333–351. 

Källförteckning

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kulturell_rasism&oldid=29170454”