Kvaddans

Kvaddans i Viðareiði, Emil Krause 1904.

Kvaddans dansas i Sjónleikarhúsinum i Tórshavn.

Kvaddans, färöiska kvaðdansur (där -ur är en maskulin nominativändelse), är en dans som är unik för Färöarna. Den dansas till gemensam sång utan ackompanjemang, och de sånger som sjunges kallas kvad eller medeltida ballader. Beteckningen kvad kommer av kväda, ett äldre ord för att sjunga. En försångare leder sång och dans, och de övriga deltagarna stämmer in i omkvädet. Kvaddansen har liksom de så kallade medeltida balladerna ett ursprung flera hundra år tillbaka i tiden och dansas fortfarande, främst i dansföreningar, vid flera av årets högtider (ref).

Olika former av sång till dans har varit vanligt i Skandinavien liksom i stora delar av världen. Sånglekar dansades ursprungligen av unga vuxna liksom dansen till balladen. Det finns dock inget säkert källmaterial kring just balladdans eller kvaddans i Sverige. Den balladdans som utövas i Sverige idag är ett revivalfenomen; den färöiska dansen har inspirerat till efterföljd vid ett par olika tillfällen under 1900-talet (ref).

Dansen är en variant av den europeiska branle (en kedje- eller ringdans med två steg åt ena hållet och ett steg åt det andra). Kvaddansen rör sig oftast medsols i rummet med två steg åt vänster och ett åt höger (branlesteg) men har inte formen av ringdans utan danskedjan slingrar sig och fyller upp hela golvytan. Män och kvinnor blandas fritt i kedjan. De dansande håller varandra i händerna eller i armkrok, eller i en dubbelfattning där man både håller hand och armkrok. Dansstegen koordineras med accenterna i sången, ibland i ett relativt komplicerat mönster.

Viktiga inslag

Dansen kan sägas ha tre bärande element:

• Långa visor med berättande text och många verser; de dansande lever sig ofta in i handlingen.
• Kedjedans eller ringdans i sidled med branlesteg (två steg åt vänster, ett åt höger) som dansas medsols.
• Sång med omkväde. Sången leds i allmänhet av en skipare (försångare tillika dansledare), medan de dansande sjunger omkvädet tillsammans.

De dansande upplever ofta en koncentrerad närvaro under dansen, och rytm, stämmor och intensitet förändras ofta vid dramatiska partier i texten.

Sångtexter

De färöiska kvaddanstexterna kan indelas i tre huvudgrupper: färöiskt kvad, danska visor (ballader) och färöisk tättir. De danska visorna kom till Färöarna i form av tryckta folkvisor på 1600-talet. De färöiska visorna är betydligt äldre och har liksom den isländska litteraturen levt som muntlig litteratur, och nedtecknades för första gången vid 1700-talets slut. Den mest kända boken är Sandoyarbók med 93 visor, som skrevs ned mellan 1821 och 1831 av Johannes Klemmesen (även kallad Jóannes Króki).

Se även

• Kvad
• Kväde
• Medeltida ballader