Kvarteret Cephalus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Flygbild på kvarteret Cephalus.

Kvarteret Cephalus är ett kvarter i norra delen av Gamla stan i Stockholm med läge mellan Myntgatan, Salviigränd, Västerlånggatan och Storkyrkobrinken. Kvarterets bebyggelse revs 1945 i samband med nybyggandet av Kanslihusannexet.

Cephalus (grekiska kephalos) var i den grekiska mytologin, son till Hermes som hade gåvan att kunna förvandla sig, han nyttjade denna förmåga för att sätta sin makas trohet på prov.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Kvarteret Cephalus före regleringen

År 1942 beslöt riksdagen att ett annex till dåvarande kanslihuset skulle uppföras som innebar rivning av bebyggelsen i de fyra berörda kvarteren samt utplåning av tre gränder inom kvarteren. Rivningen av kvarteren Cephalus, Lychaon, Nessus och Minotaurus vållade stora protester. En av de häftigaste motståndarna var Vera Siöcrona, “Vera i Vintappargränd” som Evert Taube besjungit. Protesterna öppnade ögonen hos allmänheten för Gamla stans särart. Ur "kampen om Kolmätargränd" föddes Gamla stans hembygdsförening.[1]

Bevarad bebyggelse[redigera | redigera wikitext]

Striden hade inte tagit hänsyn till att byggnadsbeståndet var i mycket dåligt skick samt att en del av kvarterens västra sida redan var riven. Kanslihusannexets arkitekt, Arthur von Schmalensee, räddade ett tiotal hus längs Västerlånggatan och Storkyrkobrinken, genom att foga in dem i den nya stora byggnaden som upptar hela kvarteret.[2] I de gamla bevarade husen finns vackra bjälklag och unika kalkmålningar från 1600- och 1700-talen som har konserverads. Även de tre avklippta grändernas öppningar (Klockgjutargränd, Kolmätargränd och Stenbastugränd) mot Västerlånggatan finns kvar.

Kanslihusannexbyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Von Schmalensees byggnad har en cirkelrund stenlagd innergård med en diameter av cirka 20 meter, därunder befinner sig ett garage. Gårdens mitt smyckas av Ivar Johnssons skulptur “Morgon” som restes 1962. Den cirkelrunda formen återkommer i svängda korridorer som ger en rationell planlösning och sammanbinder hela komplexet. Fasaderna gestaltade von Schmalensee som en pastisch på 1700-talets putsarkitektur, vilket inte gillades av fackfolket.[3]

Kanslihusannexet blev klart 1950 och rymde först flera departement, senare enbart finansdepartementet, där Gunnar Sträng arbetade i 21 år. Idag finns i Förvaltningshuset, som det numera heter, bland annat socialdemokraternas partikansli[källa behövs]. Den runda platsen fick namnet Brantingtorget.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gamla stan, historien som lever, sida 210
  2. ^ Stockholms byggnader, sida 61
  3. ^ Guide till Stockholms arkitektur, sida 149

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]