Kvistofta

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kvistofta
Kvistofta kyrka
småort
Kvistofta kyrka
Land Sverige Sverige
Landskap Skåne
Län Skåne län
Kommun Helsingborgs kommun
Distrikt Kvistofta distrikt
Koordinater 55°58′8″N 12°49′41″Ö / 55.96889°N 12.82806°Ö / 55.96889; 12.82806
Area 16 hektar (2015)[1]
Folkmängd 66 (2015)[1]
Befolkningstäthet 4,125 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Småortskod S2995[2]
Ortens läge i Skåne län
Red pog.svg
Ortens läge i Skåne län
SCB:s småortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata

Kvistofta är en småort i Helsingborgs kommun, belägen ovanför Rååns södra sluttning. SCB har före 2015 delat upp bebyggelsen i två småorter: "Kvistofta", beläget kring korsningen mellan Södra Kvistoftavägen och Aspavägen, och "Kvistofta kyrka", kyrkby i Kvistofta socken. Anledningen till detta är att samhället som SCB kallar Kvistofta kyrka inte uppnådde kriterierna för småort förrän 2005. Den södra bebyggelsen kallad Kvistofta sammanväxte 2015 med tätorten Vallåkra.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Orten har sitt ursprung i kyrkbyn och är belägen i ett område med rika förekomster av fornlämningar. Bland annat finns här ett antal gravhögar från bronsåldern. Byn kan möjligen härstamma från 1000-talet; ortnamnsefterledet "-toft" i betydelsen 'tomt, hustomt', härstammar troligen från vikingatiden. Förledet "kvist" är mer osäkert, men kan möjligen syfta på en åsrygg. Namnet skrevs 1351 Quistofthæ i samband med att kyrkan nämndes. Den nuvarande kyrkan är i romansk stil och uppförd under 1100-talet.

Ett skifte genomfördes i orten från och med år 1806, vilket innebar att större delen av de större gårdarna successivt flyttades ut. Innan dess hade bebyggelsen bestått av ett 15-tal bostadshus belägna längs Ryavägen. Då järnvägen mellan Helsingborg och Billeberga anlades 1865 drog man spåret längs Rååns dalgång, men stationen förlades i grannorten Vallåkra, trots att Kvistofta var större. År 1952 uppgick dåvarande Kvistofta kommun i Vallåkra landskommun, som 1971 inkorporerades i Helsingborgs kommun.


Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Kvistofta kyrka/Kvistofta 2005–2015
År Folkmängd Areal (ha)
2005
  
50 13#
2010
  
52 13#
2015
  
66 16#
Anm.:
 # Som småort.
Befolkningsutvecklingen i Kvistofta 1995–2010
År Folkmängd Areal (ha)
1995
  
77 20#
2000
  
79 20#
2005
  
74 18#
2010
  
84 26#
Anm.:
 # Som småort.

Samhället[redigera | redigera wikitext]

Orten omges till största delen av fullåkersbygd, förutom i norr, där Råån flyter fram. Området längs Råån har stora kulturhistoriska värden och en värdefull natur. Hela Kvistofta by omfattas av Rååns riksintresse för både kulturmiljövården och naturvården.

Bebyggelsen består idag av ett antal gårdar, samt gatehus från 1800-talet. Kyrkan med tillhörande kyrkogård dominerar i byggnadsmiljön. Vid kyrkan ligger även prästgården, som byggdes om 1848 efter ritningar av Carl Georg Brunius. Bebyggelsen i byn är klassad som kulturhistoriskt värdefull enligt plan- och bygglagen och får inte förvanskas.

Personer från orten[redigera | redigera wikitext]

Konstnären Peter Adolf Persson föddes i Kvistofta 1862.
Stålfarfar ligger begravd på Kvistofta kyrkogård.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016, läs online
  2. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sahlgren, Jöran (1925). Helsingborgstraktens ortnamn. I Helsingborgs historia I. Forntiden och den äldre medeltiden. Helsingborg: Killbergs bokhandel.
  • Kvistofta (2006). I Helsingborgs stadslexikon (s. 232–233). Helsingborg: Helsingborgs lokalhistoriska förening. ISBN 91-631-8878-3
  • Stadsbyggnadskontoret, Helsingborgs stad (2002). Översiktsplan för Helsingborgs stad, ÖP 2002 (s. 91). Helsingborg: Helsingborgs stad.
  • Stadsbyggnadskontoret, Helsingborgs stad (2005). Arkitekturguide för Helsingborg. Helsingborg: Helsingborgs stad. ISBN 91-975719-0-3