Stig Järrel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stig Järrel
Stig Järrel ca 1940–1950-tal.
Stig Järrel ca 1940–1950-tal.
Född Stig Karl Olof Ohlson
8 februari 1910
Malmberget, Sverige
Död 1 juli 1998 (88 år)
Monte Carlo, Monaco
Aktiva år 1931–1979
Maka Karin Juel
(1937–1948)
Ingrid Backlin
(1948–1960)
Aase Kjær
(1960–1998)
Betydande roller
Caligula i Hets
IMDb SFDb
Stig Järrel som latinlektorn Caligula i Alf Sjöbergs Hets (1944).

Stig Karl Olof Järrel, ursprungligen Ohlson, född 8 februari 1910 i Malmberget, Norrbottens län, död 1 juli 1998[1] i Monte Carlo, var en svensk skådespelare och revyartist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Stig Järrel var en av 1900-talets mest välkända svenska skådespelare. Han hade ett brett register och behärskade allt från revy till dramatik. Som treåring flyttade han med familjen till Stockholm och redan som fyraåring deklamerade han dikter. I Södra Latin kom han med i en teateraktiv gymnasieförening som hade Alf Sjöberg som regissör och som bland annat satte upp Strindbergs pjäs I Rom. Sjöberg yrkade på att Stig skulle sluta skolan och söka in vid Dramaten. Men hans mor sade ifrån, han skulle ta studenten först. Han kom in på Dramatens elevskola 1929 efter uppspelning av utdrag ur I Rom och Othello. I samma årskurs gick Georg Rydeberg, Gunnar Olsson, Olof Widgren, Bror Bügler, Märta Dorff, Hjördis Petterson, Sten Hedlund, Solveig Hedengran, Sven Magnusson, Stina Ståhle och Sonja Sjöstrand.

I samband med detta bytte han efternamn från Ohlsson till Järrel, inspirerad av Sven Jerrings namn. Han fick småroller på Dramaten och 1931 turnerade han med Hjalmar Lundholm i folkparkerna i en repertoar som pendlade mellan tragedi och fars. Han blev aldrig premiärelev på Dramaten. I början av 1930-talet arbetade han hos Gösta Ekman d.ä. i fyra säsonger och lade där grunden till sitt yrke. Han var Gyldenstern i Hamlet och Karenin i Det levande liket av Tolstoj.

År 1934 hörde Valdemar Dalquist Järrel imitera kolleger i en kamratkrets och han engagerades till Blancheteatern där han gjorde åtta imitationer. På Blanche fick han sitt genombrott som den patologiske mördaren i Emlyn Williams thriller Måste 1936 och senae som uråldrig statsminister i En dotter av Kina. Han gav lyrikaftnar tillsammans med Karin Kavli och framträdde i två Taggenrevyer 1941–42. Till Nya Teatern kom Järrel redan 1938 varvid Sandro Malmquist lät honom ännu inte fyllda 30 spelad Tartuffe. Han spelade Charleys tantSödran 1940, en förstudie till Lilla Märta-filmerna 1945 och 1948. Under Per-Axel Branner på Nya Teatern utvecklades Stig Järrel på så sätt att inga roller tycktes honom främmande. Han spelade i Strindbergs Kamraterna 1941, var en Jean mot Karin Kavli i Fröken Julie 1942, gjorde den gamle gubben i Tobaksvägen och spelade Tjechov och Molière. Järrel kom tillbaka till Dramaten under 1940-talet. Hans revykarriär upptog dock så stor plats att det blev långt mellan teaterrollerna. Han brukade resa över till Lilla Teatern i Helsingfors för att spela några kvällar hos Vivica Bandler. Han gjorde 131 filmroller och stod framför kameran som mest under 1940- och 50-talen då han höll ett snitt på sex filmer om året. Det fanns år när ingen kunde undgå att höra Järrel i radio. Han blev en flitig uppläsare av Dagens Dikt, hans sketchade i Lilla Variéten och Dagens Revy.

Han filmdebuterade 1935 i Edvard Persson-filmen Larsson i andra giftet. En av hans mest minnesvärda roller är som den sadistiske läraren Caligula i Alf Sjöbergs Hets (1944); det var också en av få filmroller som Järrel själv var nöjd med. Han spelade Carmencitas argentinske pappa i Evert Taube-filmen Sjösalavår, gestaltade en luffare i Vägen till Klockrike, han var silvertjuven Alfredo i Astrid Lindgren-filmen Rasmus, Pontus och Toker, och i komedin Fram för lilla Märta uppträdde han förklädd till kvinna. Själv framhöll Stig Järrel i efterhand tre av sina filmer som mer lyckade än de andra: Första divisionen, Hets och Fram för lilla Märta. Hasse Ekman använde honom i 18 av sina filmer.

I radio framträdde han under flera år i radioserien Enslingen Johannes med Gösta Bernhard. Stig Järrel har beskrivits som ett komiskt geni.[källa behövs] Han var snabbtänkt och kvick i repliken. Sin improvisationsförmåga fick han utlopp för i radioserier som Tjugo frågor och På minuten.

Han var den ledande komikern i Kar de Mumma-revynBlancheteatern och Folkan i 34 år. På revyscenen blev han känd som den koleriske och sanningssägande figuren Fibban Karlsson som häcklade makthavare och politiker i vassa monologer. 1965 tilldelades han Karl Gerhards hederspris. I slutet av 1970-talet spelade han fars hos Per GerhardVasateatern; Min fru går igen (1978) och Sängkammarfars (1980). Sin sista roll framför filmkameran gjorde han i julkalendern Trolltider (1979) där han spelade maktmästaren Gorm.

1980-talet drog han sig tillbaka och bosatte sig i RoquebruneFranska rivieran.

Vid sidan av skådespeleriet var Stig Järrel även känd som en hängiven pokerspelare. Detta besjungs av Povel Ramel i visan "Gräsänkling Blues" där textraden "vårt hembiträde Anna<...>förlorade jag i poker till Stig Järrel i förrgår natt" förekommer. Han skrev också sångtexter.[källa behövs]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Stig Järrel var mellan 1937 och 1948 gift med Karin Juel och mellan 1948 och 1960 med Ingrid Backlin. Han blev far till Henrik S. Järrel och Helen Åberg, född Järrel, i äktenskapet med Backlin. Stig Järrel gifte sig för tredje gången den 19 mars 1960 i Roms stadshus Campidoglio med Aase Kjær (1912–2006) från Odense.[2]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1931 Thomas Diaforius Den inbillade sjuke
Molière
Olof Molander Dramaten
1932 Weller Till Hollywood
George S. Kaufman och Marc Connelly
Gösta Ekman Vasateatern[3]
Leendets land
Franz Lehár
Gösta Ekman Konserthusteatern[4]
Notarien Kanske en diktare
Ragnar Josephson
Gösta Ekman Vasateatern[5][6]
Johansen Mästerkatten i stövlarna
Palle Rosenkrantz
Gösta Ekman Vasateatern[7]
Bäraren "Patrasket"
Hjalmar Bergman
Gösta Ekman Vasateatern[8]
Broadway
Philip Dunning och George Abbott
Mauritz Stiller Vasateatern[9]
Adam och Evorna
Sigurd Hoel och Helge Krog
Gösta Ekman Gösta Ekmans Folkteater[10]
Kyrkoherden I de bästa familjer
Anita Hart och Maurice Braddell
Gösta Ekman Gösta Ekmans Folkteater[11]
1933 Charleys tant
Brandon Thomas
Gösta Ekmans Folkteater[12]
Tordick Middag kl. 8
George S. Kaufman och Edna Ferber
Gösta Ekman Vasateatern[13][14]
Pierre Pistole Banken
Louis Verneuil
Hjalmar Peters Vasateatern[15]
1934 Rosenkrantz
Marcellus
Hamlet
William Shakespeare
Per Lindberg Vasateatern[16][17]
Dr. Bradley Män i vitt
Sidney Kingsley
Per Lindberg Vasateatern[18]
Paul Gabriel Natten till den 17:de
Lajos Zilahy
Gunnar Olsson Vasateatern[19][17][20]
Gesällen Bödeln
Pär Lagerkvist
Per Lindberg Vasateatern[21]
1935 Ragnar Knatting Härmed hava vi nöjet, revy
Kar de Mumma, Karl-Ewert och Alf Henrikson
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[22]
Georg von Silberberg Karriär-karriär
Gábor Drégely
Gösta Ekman Vasateatern[23][24]
Micky Lindley Livets gyllene ögonblick
Keith Winters
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[25]
Viktor Michajlovitj Karenin Fedja eller Det levande liket
Lev Tolstoj
Per Lindberg Vasateatern[26][27]
1936 Donald Bättre mans barn
Gertrude Friedberg
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[28]
Dan Måste
Emlyn Williams
Arthur Natorp Blancheteatern[29]
Armand Därom tiger munnen
Roger Martin du Gard
Per Lindberg Blancheteatern[30]
Ek Hm, sa greven, revy
Kar de Mumma
Harry Roeck Hansen Blancheteatern[31][32]
Ronnie Trent Getingboet
G.S. Donisthorpe
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[33]
Wang Yun En dotter av Kina
Hsiung Shih-i
Johan Falck Blancheteatern[34]
1937 Prins William Kunglighet
Robert E. Sherwood
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[35]
Morten Bang Hans första premiär
Svend Rindom
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[36]
Joseph Min son är min
David Herbert Lawrence
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[37]
1939 Roger Christian
Yvan Noé
Martha Lundholm Vasateatern[38]
Dr Franz Jura Konserten
Hermann Bahr
Martha Lundholm Vasateatern[38]
1940 Harold Goff Hyggliga människor
Irwin Shaw
Olof Molander Blancheteatern[39]
Lord Fancourt Babberley Charleys tant
Brandon Thomas
Leif Amble-Naess Södra teatern,
flyttad till Vasateatern[40][41]
1941 Magnus Gabriel De la Gardie Christina
August Strindberg
Per-Axel Branner Nya teatern[42]
1942 Munken går på ängen
Carl Gandrup
John Zacharias Nya teatern[43]
1943 Skriszevinsky Raid i natt
Terrence Rattigan
Per-Axel Branner Nya teatern[44]
1945 Baron Patrik Sinclair Av hjärtans lust
Karl Ragnar Gierow
Rune Carlsten Dramaten
1949 Edgar Dödsdansen
August Strindberg
Gunnar Olsson Blancheteatern[45]
1951 Oscar Vem är Sylvia?
Terence Rattigan
Martha Lundholm Vasateatern[46]
1952 Mr Alfred Davidson Regn
John Colton och Clemence Randolph
Martha Lundholm Vasateatern[47]
1955 Medverkande Flyttkalas, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Naess Folkan[48]
1964 Medverkande Stockholmare, vet du vaad, revy
Kar de Mumma
Jackie Söderman Folkan[48][49]
1971 Får jag lov att presentera Oscar Wilde
Micheál Mac Liammóir
Hasse Ekman Riksteatern[50]
1978 Charles Condomine Min fru går igen
Noël Coward
Per Gerhard Vasateatern[51][52]
1979 Ernest Sängkammarfars
Alan Ayckbourn
Per Gerhard Vasateatern[53]

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1941 Herr Karlsson, institutets innehavare Bliv er själv eller pengarna tillbaka! Ett besök på psykiska korrektionsinstitutet, radiokabaret
Nils-Georg, Einar Hylin och Nils Söderman[54]
1941 Har den äran!, radiokabaret
Nils Perne och Sven Paddock[55]
1942 John Herr Dillman får besök
Bigi Wennberg och Gösta Rybrant
Carl-Otto Sandgren[56]
1944 Kammarherre Berndt Hawerskiöld Amiralinnan
Hilding Östlund
Gunnar Olsson[57]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Det rinner så mörka floder: dikter, 1940
  • Lapp på luckan, 1957
  • Fröknarna på Tuna, 1959
  • Vers, 1962
  • Svar på tal, 1968
  • Jag – en gycklare, 1969
  • Från mun till mun: teaterhistorier samlade av Stig Järrel, 1970
  • Våra bästa vänner, 1971 (med Aase Järrel)
  • Sicilien – ön i våra hjärtan (med Aase Järrel)
  • I rampljuset: en vänbok, 1985
  • Limerickar och annat på vers, 1990

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Stig Järrel på Svensk Filmdatabas”. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=60060. Läst 15 juni 2016. 
  2. ^ Panorama 60 – en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek, red. Per-Erik Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1960 s.99
  3. ^ ”Till Hollywood”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14581&pos=350. Läst 11 juli 2015. 
  4. ^ Petterson, Hjördis; Kretz Inga Maria (1983). Rosor & ruiner. Stockholm: Prisma. sid. 93. Libris 7407145. ISBN 91-518-1680-6 
  5. ^ Teateralmanack 1932 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1932 (1933) s. 162
  6. ^ ”Kanske en diktare”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14553&pos=351. Läst 11 juli 2015. 
  7. ^ ”Mästerkatten i stövlarna”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14403&pos=352. Läst 11 juli 2015. 
  8. ^ ”"Patrasket"”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14404&pos=355. Läst 11 juli 2015. 
  9. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 8. 24 oktober 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-10-24/290/8. Läst 4 januari 2016. 
  10. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 5 november 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-11-05/302/9. Läst 4 januari 2016. 
  11. ^ Oscar Rydqvist (20 november 1932). ”'I de bästa familjer' på Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-11-20/317/24. Läst 4 januari 2016. 
  12. ^ Teater, musik, film”. Dagens Nyheter: s. 7. 2 februari 1933. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-02-02/31/7. Läst 14 juli 2015. 
  13. ^ ”Middag kl. 8”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14402&pos=363. Läst 12 juli 2015. 
  14. ^ Teateralmanack 1933 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1933 (1934) s. 181
  15. ^ ”Banken”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14284&pos=29. Läst 5 juli 2015. 
  16. ^ ”Hamlet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14433&pos=365. Läst 14 juli 2015. 
  17. ^ [a b] Teateralmanack 1934 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1934 (1935) s. 184
  18. ^ ”Män i vitt”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14191&pos=368. Läst 14 juli 2015. 
  19. ^ Från Stockholms teatrar i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1935) s. 125
  20. ^ ”Natten till den 17:de april”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14254&pos=370. Läst 14 juli 2015. 
  21. ^ ”Bödeln”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14174&pos=372. Läst 14 juli 2015. 
  22. ^ Revysuccès på Blancheteatern”. Dagens Nyheter: s. 13. 5 maj 1935. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1935-05-05/121/13. Läst 8 januari 2016. 
  23. ^ ”Som man är klädd”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14200&pos=373. Läst 14 juli 2015. 
  24. ^ Teateralmanack 1935 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1935 (1936) s. 185
  25. ^ Från Stockholms teatrar i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1936) sid. 126
  26. ^ ”Fedja eller Det levande liket”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14203&pos=374. Läst 14 juli 2015. 
  27. ^ Från Stockholms teatrar i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1935) s. 394
  28. ^ Bo Bergman (18 januari 1936). ”'Bättre mans barn' på Blancheteatern”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-01-18/16/28. Läst 16 april 2016. 
  29. ^ ”Måste”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22202&pos=91. Läst 18 april 2016. 
  30. ^ Oscar Rydqvist (26 mars 1936). ”Blanche-teaterns premiär”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-03-26/83/9. Läst 19 april 2016. 
  31. ^ ”Hm, sade greven”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22205&pos=94. Läst 28 juli 2015. 
  32. ^ Oscar Rydqvist (9 april 1936). ”'Hm, sade greven' på Blancheteatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-04-09/97/1. Läst 9 januari 2016. 
  33. ^ ”Getingboet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22206&pos=95. Läst 19 april 2016. 
  34. ^ ”En dotter av Kina”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22207&pos=97. Läst 19 april 2016. 
  35. ^ Bo Bergman (7 januari 1937). ”'Kunglighet' på Blancheteatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-01-07/5/11. Läst 19 april 2016. 
  36. ^ ”Hans första premiär”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22209&pos=99. Läst 20 april 2016. 
  37. ^ ”Min son är min”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22210&pos=100. Läst 20 april 2016. 
  38. ^ [a b] Teateråret 1939 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1939 (1940) s. 178
  39. ^ ”Hyggliga människor”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22084&pos=109. Läst 21 april 2016. 
  40. ^ Oscar Rydqvist (27 oktober 1940). ”'Charleys tant' på Södra teatern”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1940-10-27/294/12. Läst 25 augusti 2015. 
  41. ^ Stockholms teatrar 1940 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1940 (1941) s. 211
  42. ^ Oscar Rydqvist (27 december 1941). ”Strindbergs 'Christina' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1941-12-27/351/12. Läst 30 januari 2016. 
  43. ^ Petterson, Hjördis; Kretz Inga Maria (1983). Rosor & ruiner. Stockholm: Prisma. sid. 92. Libris 7407145. ISBN 91-518-1680-6 
  44. ^ Oscar Rydqvist (29 oktober 1943). ”'Raid i natt' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-10-29/294/11. Läst 25 augusti 2015. 
  45. ^ ”Dödsdansen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22240&pos=148. Läst 24 april 2016. 
  46. ^ ”Vem är Sylvia?”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14167&pos=458. Läst 4 maj 2016. 
  47. ^ ”Regn”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14159&pos=459. Läst 4 maj 2016. 
  48. ^ [a b] Petterson (1983), sid 141
  49. ^ Barbro Hähnel (10 maj 1964). ”Kar de Mummas stjärnstall”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-05-10/125/23. Läst 22 augusti 2015. 
  50. ^ Får jag lov att presentera Oscar Wilde : en enmansföreställning i två avdelningar, Svensk mediedatabas
  51. ^ Åke Lundqvist (22 september 1978). ”Järrel räddar utslätad fars”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1978-09-22/258/14. Läst 22 augusti 2015. 
  52. ^ Petterson (1983), sid 164
  53. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1979). ”Harmonisk fyrväppling på sängkanten”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-22/257/14. Läst 17 april 2016. 
  54. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 1 februari 1941. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1941-02-01/30/22. Läst 30 januari 2016. 
  55. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 24. 15 november 1941. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1941-11-15/311/24. Läst 30 januari 2016. 
  56. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 20. 14 februari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-14/43/20. Läst 30 januari 2016. 
  57. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 28. 20 maj 1944. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-05-20/135/28. Läst 2 februari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]