Lawrence Ferlinghetti

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lawrence Monsanto Ferlinghetti
Lawrence Ferlinghetti, 2007.
Lawrence Ferlinghetti, 2007.
FöddLawrence Ferling
24 mars 1919
USA Yonkers, New York, USA
Död22 februari 2021 (101 år)
San Francisco, Kalifornien, USA
YrkeFörfattare, förläggare
NationalitetUSA Amerikan
SpråkFranska, Engelska
Verksam1955–
Genrerlyrik, dramatik, prosa
Litterära rörelserbeatgenerationen
Framstående verkSjälens cirkus
Make/makaSelden Kirby-Smith (1951-1976)[1]
BarnJulie Ferlinghetti
Lorenzo Ferlinghetti[1]
SläktingarLudwig Monsanto
Emily Monsanto

Lawrence Monsanto Ferlinghetti, född 24 mars 1919[2] i Yonkers, New York, död 22 februari 2021 i San Francisco, Kalifornien,[3] var en amerikansk författare, bokförläggare och översättare,[4] och en centralgestalt inom beatgenerationen.[5]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lawrence Ferlinghetti var yngst av fem söner till Carlo Ferling (tidigare Ferlinghetti) och Albertine Mendes-Monsanto. Albertine Monsanto kom från Lyon och härstammade från sefardiska judar från Portugal. Carlo Ferlinghetti (1872-1918) kom från Brescia i Italien och emigrerade till USA 1894 där han kortade sitt namn till Ferling. Han arbetade som auktionsförrättare och fastighetsmäklare i Little Italy, Manhattan och dog innan sonen föddes. Modern togs in på mentalsjukhus kort efter förlossningen och Lawrence togs om hand av sin franska faster Emily Monsanto. Den nya familjen flyttade till Strasbourg och Lawrence Ferlinghettis första språk var alltså franska.[6]

Efter fem år flyttade familjen tillbaka till New York och Lawrence placerades på barnhem i Chappaqua i delstaten New York. Emily Monsanto sökte arbete och blev guvernant hos den välbärgade familjen Bisland i Bronx.[1]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Lawrence Ferlinghetti började i privatskolan Riverdale Country School i Bronx. Hans fosterfar Presley Eugene Bisland, som studerat grekiska och latin, inspirerade pojken till litterära studier. Efter grundskolan gick han vidare till Northfield Mount Hermon School, en internatskola i Massachusetts. 1937 började han på University of North Carolina at Chapel Hill och fyra år senare tog han sin examen som journalist. Hösten 1941 sökte han sig till USA:s flotta där han tjänstgjorde under hela andra världskriget. Efter kriget kunde soldater studera vidare på statens bekostnad. Ferlinghetti tog en magisterexamen vid Columbia University i New York 1947. Därefter for han med en oceanångare till Frankrike. På resan träffade han sin blivande fru, Selden Kirby-Smith, som var barnbarn till generalen Edmund Kirby-Smith. Båda skulle studera vid Sorbonne i Paris och Ferlinghetti tog sin doktorsexamen där 1949.[1]

Krigstjänst[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 1941 hyrde Ferlinghetti och två vänner en liten ö i Casco Bay, Maine. De fångade hummer och tång från en roddbåt och lånade en större motorbåt för att sälja sin fångst i staden Portland. När han blev uttagen till krigstjänst sökte han till USA:s flotta och anmälde sig till reservofficersskolan i Chicago.[7] Ferlinghetti blev fartygschef på en patrullbåt som utrustats för ubåtsjakt.[a][9]

USS SC-661

År 1943 bestämdes att tre patrullbåtar av typ SC-661 skulle skänkas till den norska utefronten som opererade från Skottland. Tre patrullbåtar för ubåtsjakt lastades på libertyfartyg och anlände till Belfast, Irland i oktober. Ferlinghetti var fartygschef på SC-683 och förde patrullbåten till Dumbarton i Skottland. Han mötte fiskare från Norge, tränade dem drift av patrullbåtarna och användning av dess vapen. Därefter överlämnades de till Norges marinförsvar.[9]

Ferlinghetti deltog i Landstigningen i Normandie med en patrullbåt och förflyttades därefter till Stillahavskriget.[9]

City Lights[redigera | redigera wikitext]

City Lights bookstore vid China Town City Lights bookstore vid China Town
City Lights bookstore vid China Town

Ferlinghetti lämnade Paris 1951, reste tillbaka till New York och reste vidare med tåg över hela kontinenten till San Francisco. Snart kom hans fästmö Kirby efter och de gifte sig och fick en dotter och en son. Tillsammans med Peter D. Martin startade Ferlinghetti en tidskrift för poesi, som de kallade ”City Lights”[b] För att få spridning på tidskriften startade de också bokhandeln City Lights Books och började ge ut en serie poesiböcker. Den första var Ferlinghettis Pictures of the Gone World. Bokhandeln skulle bli väsentlig för utgivningen av den så kallade Beat Generation, som började i San Francisco och Greenwich Village i New York.[1]

Hösten 1955 läste Allen Ginsberg sin långa dikt Howl, tillägnad Carl Solomon, för en liten publik i San Francisco. Lawrence Ferlinghetti var där och hörde uppläsningen och ville ge ut dikten på City Lights. Två år senare kom Howl i tryck och väckte en storm av protester för det vulgära språket och samhällskritiken. Våren 1957 skickade City Lights 500 exemplar av Howl till en återförsäljare i England. Men tullen beslagtog försändelsen och Ferlinghetti åtalades för utgivning av obscen litteratur. Efter två månader beslutade dock åklagaren att lägga ner ärendet.[10]

År 2001 blev City Lights Bookstore ett kulturminnesmärke i San Francisco.[11]

Influenser[redigera | redigera wikitext]

På kaféer i Paris hade Ferlinghetti träffat anarkistsympatisören Kenneth Rexroth och inspirerades av de amerikanska exilförfattarna T. S. Eliot och Ezra Pound. När han kom till San Francisco träffade han åter Rexroth och de blev vänner.[1] Där inspirerades han även av William Carlos Williams’ dikter och versmått.[12]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Ferlinghetti har skrivit i en rad olika genrer, prosaberättelser, essäer, dramatik och lyrik. Hans texter kritiserar den konservativa samhällsordningen som rådde i USA på 1950-talet och skildrar samtidigt naturens under och människors svårigheter.[13] Hans författarskap trotsade populära politiska rörelser och speglade påverkan av amerikanska idiom och modern jazz.

Poesi[redigera | redigera wikitext]

Ferlinghetti skrev för folket och vände sig inte till en handfull välutbildade intellektuella. Han debuterade 1955 med diktsamlingen Pictures of the Gone World i City Lights serie Pocket poets 1955.[14]

Om du vill vara poet, skriv dikter som förmår möta en apokalyptisk tids utmaningar, även om det medför att de klingar apokalyptiskt.
Poetry as Insurgent Art, 2007, översättning Jonas Ellerström.[15]

Prosa[redigera | redigera wikitext]

Ferlinghetti har också skrivit prosa och dramatik. Hans första roman Her (1960) är ett självbiografiskt experiment och blev inte särskilt uppmärksammad. Hans nästa roman Love in the Days of Rage (1988) utspelar sig under studentupproret i Paris 1968 och fick ett stort genomslag.[16]

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

Ferlinghetti och City Lights blev en kanal för efterkrigstidens avantgarde och dissidenter från östblocket. Han brevväxlade med flera internationella poeter mellan åren 1954 och 1972 och gav ut poeter från Östtyskland, Sovjetunionen, Frankrike, Spanien och Chile. Han översatte bland annat Jacques Prévert och Ernst-Jürgen Dreyer.[17]

Bildkonst[redigera | redigera wikitext]

Affisch, utställning i Turin 2014.

Ferlinghetti var också aktiv som bildkonstnär under sex decennier och hans konst har visats på gallerier och museer runt om i USA och i Italien. Det går inte att placera in honom i någon strömning. Han målade för att påverka betraktaren att ta ställning. Han har målat kvinnor, författare, båtar, fåglar och politisk kamp.[18]

Politiskt engagemang[redigera | redigera wikitext]

Lawrence Ferlinghetti 2012

Ferlinghetti kritiserade USA:s utrikespolitik och var helt emot totalitarism. Han delade Kenneth Rexroths filosofiska anarkism, de spred bland annat italienska anarkistiska tidskrifter genom City Lights bokhandel. Han blev en ledare för efterkrigstidens avantgarde diktning.[19] Han förespråkade demokratisk socialism, som den praktiserades i Skandinavien. Ferlinghetti blev en symbol för motkulturen i San Francisco. Den 14 januari 1967 organiserade han en fest i Golden Gate Park för att lansera Summer of love i San Francisco.[20] Han skrev för folket, hans poesi var enkel och berörde ofta politiska frågor. Han var pacifist och stred för tryckfrihet.[21]

Han skriver i Populist Manifesto:

Poeter kom ut ur garderoben, öppna fönstret, öppna dina dörrar. Du har för länge varit i din stängda värld… Poesi ska lyfta allmänheten till högre nivåer …
Populist Manifesto.[22]

1968 skrev Ferlinghetti under ett upprop om att vägra betala skatt till USA:s krig mot Vietnam.[23] 1998 utnämndes han till San Franciscos hovskald för två år. I sitt installationstal föreslog han att den jordbävningsskadade motorvägen byggs om till en boulevard. Överallt i USA och Europa förstörs städerna av biltrafik.[24]

Verklista (urval)[redigera | redigera wikitext]

Lyrik[redigera | redigera wikitext]

  • Pictures of the Gone World (City Lights, 1955)
  • A Coney Island of the Mind (1958) (Själens cirkus, tolkningar av Thomas Kjellgren (Cavefors, 1976)
  • Starting from San Francisco (New Directions, 1961)
  • The Secret Meaning of Things (New Directions, 1970)
  • Open Eye, Open Heart (New Directions, 1973)
  • Who Are We Now? (New Directions, 1976)
  • Poetry as Insurgent Art (New Directions, 2007) (Genom eldslågorna, översättning: Jonas Ellerström, 2015)

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

  • 1963 – Unfair Arguments with Existence (New Directions)
  • 1964 – Routines (New Directions)

Romaner[redigera | redigera wikitext]

  • 1960 – Her[21]
  • 1988 – Love in the Days of Rage[21]
  • 2019 – Little Boy[25]

Pastisch[redigera | redigera wikitext]

Sonja Åkessons dikt Självbiografi i samlingen Husfrid, (1963) är en pastisch på en berömd dikt av Ferlingetthi med samma namn.

Antologier[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Amerikanska båtvarv byggde hundratals ubåtsjagare (Subchaser, SC). Dessa var byggda i trä, längd 34 meter och bestyckade med 40mm kanon, kulsprutor och sjunkbomber.[8]
  2. ^ City Lights (Stadens ljus) var en berömd Chaplinfilm.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] ”Lawrence Ferlinghetti Biography”. notablebiographies.com. Läst 21 december 2018.
  2. ^ ”Lawrence Ferlinghetti Celebrates His 100th Birthday With a Novel” (på engelska). The New York Times. https://www.nytimes.com/2019/03/21/books/review/lawrence-ferlinghetti-little-boy.html. Läst 27 mars 2019. 
  3. ^ https://www.washingtonpost.com/local/obituaries/lawrence-ferlinghetti-dead/2021/02/23/37b2a134-edd5-11df-abf5-a1622994c5f5_story.html
  4. ^ "Lawrence Ferlinghetti".ne.se. Läst 17 november 2018
  5. ^ "Lawrence Ferlinghetti biography". notablebiographies.com. Läst 17 november 2018.
  6. ^ ”Biography of Lawrence Ferlinghetti”. poemhunter.com. Läst 10 december 2018.
  7. ^ "Midshipmens school". northwestern.edu. Läst 22 december 2018.
  8. ^ ”SC-683”. navsource.org. Läst 12 december 2018.
  9. ^ [a b c] ”Poet Ferlinghetti chased subs in WWII”. sfgate.com. Läst 11 december 2018.
  10. ^ ”How Howl Changed the World”. slate.com. Läst 21 december 2018.
  11. ^ ”Ferlinghetti on the old San Fancisco”. citylights.com. Läst 13 januari 2019.
  12. ^ ”Ferlnghetti argues…”. sfgate.com. Läst 22 december 2018.
  13. ^ ”Lawrence Ferlinghetti 1919-”. songofamerica.net. Läst 22 december 2018.
  14. ^ ” Lawrence Ferlinghetti”. poetryfoundation.org. Läst 22 december 2018.
  15. ^ Ellerström 2015, s. 3.
  16. ^ ”Lawrence Ferlinghetti”. poetryfoundation.org. Läst 27 januari 2018.
  17. ^ ”Reinvent America and the World”. journals.openedition.org. . Läst 27 januari 2019.
  18. ^ ”Ferlinghetti Art”. ferlinghettiart.com. Läst 23 december 2018.
  19. ^ ”Reinvent America and the World”. journals.openedition.org. Läst 26 december 2018.
  20. ^ ”Summer of Love”. Sfgate. Läst 14 januari 2019.
  21. ^ [a b c] ”Politics, Painting and Other Art Forms” Arkiverad 27 december 2018 hämtat från the Wayback Machine.. biography.com. Läst 26 december 2018.
  22. ^ ”Populist Manifesto No 1”. poemhunter.com. . Läst 31 december 2018.
  23. ^ ”Ferlinghetti goes to jail”. sfchronicle.com. Läst 14 januari 2019.
  24. ^ ”Ferlinghetti named city's first poet laureate”. sfgate.com. Läst 14 januari 2019.
  25. ^ "Ferlinghetti celebrates his 100th Birthday". nytimes.com. Läst 22 mars 2019.
  26. ^ ”Lawrence Ferlinghetti, American poet”. britannica.com. Läst 13 januari 2019.
  27. ^ [a b] ”Honors and Accolades” Arkiverad 27 december 2018 hämtat från the Wayback Machine.. biography.com. Läst 13 januari 2019.
  28. ^ ”Lawrence Ferlinghetti’s ’experimental’ new book”. theguardian.com. Läst 13 januari 2019.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]