Liturgisk färg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Liturgisk färg är ett sätt att i kyrkan markera olika stämningslägen för olika firningsdagar och tar sig uttryck i de färger som kyrkotextilierna och altardekorationer har under de olika perioderna av kyrkoåret. Färgvalet är en väsentlig del av kyrkans liturgi.

Katolska kyrkan[redigera | redigera wikitext]

Violett[redigera | redigera wikitext]

Violett är eftertankens, lidandets och botgöringens färg och används under fastan och advent.

Vitt[redigera | redigera wikitext]

Vitt används vid högtider, fester och minnesdagar (ej för martyrer) och även vid bl.a. kyrkoinvigningar och biskopsvigningar.

Grönt[redigera | redigera wikitext]

Används under tiden "under året", dvs. tiden mellan söndagen efter Trettondedagen (Herrens dop) och Askonsdagen samt från Annandag Pingst till lördagen före första söndagen i advent.[1]

Rött[redigera | redigera wikitext]

Rött är blodets, Andens och martyrernas färg. Används på Martyr- och Apostladagar, under pingsten.

Rosa[redigera | redigera wikitext]

Rosa kan användas som liturgisk färg istället för lila på Gaudete (tredje söndagen i Advent) och Lætare (fjärde söndagen i fastan).

Svart[redigera | redigera wikitext]

Svart används som liturgisk färg i mässor för de avlidna. (Requiemmässor)

Guld[redigera | redigera wikitext]

Kan ersätta andra färger vid högtider

Svenska kyrkan[redigera | redigera wikitext]

När de liturgiska färgerna används på året.

I Svenska kyrkan används de liturgiska färgerna i första hand på prästens och diakonens stola och prästens mässhake samt altarets antependium och nattvardskärlens textilier. Även blommornaaltaret brukar i någon mån anpassas efter de liturgiska färgerna. Det finns ingen officiellt fastställd färgkanon men årligen sedan 1972 ges liturgiska rekommendationer för kyrkorummet i Dagboken med kyrkoalmanacka som publiceras av Verbum förlag.

Bruket av liturgiska färger återintroducerades i Svenska kyrkan under det tidiga 1900-talet. Efter att reformationen verkligen lagts fast vid Uppsala möte 1593 och senare den framväxande pietismen och dess smak för det mer avskalade kom användningen av de liturgiska färgerna mer och mer ur bruk. Från 1800-talets början var det endast rött och svart som förekom. Det var från den högkyrkliga oxfordrörelsen i England och dess efterföljare men också nylutherdomen i Tyskland som intresset för kyrkoskrud och liturgiska färger hämtades till Sverige från mitten av 1800-talet[2]. Två personer som var viktiga för att de liturgiska färgerna återintroducerades var biskopen i Strängnäs Uddo Lechard Ullman och textilkonstnären Agnes Branting.

Vitt[redigera | redigera wikitext]

Vitt är glädjens, renhetens och festens färg och används förutom vid alla större högtider enligt nedan även vid dop och vigsel. Vitt används även allt oftare vid begravning. Såvida kyrkan inte helgats åt en martyr används vitt vid Kyrkmässa (årsdagen av en kyrkas invigning); är kyrkan helgad åt en martyr, används rött.

Helgdagar då vitt är liturgisk färg[redigera | redigera wikitext]

Blått/violett[redigera | redigera wikitext]

Violett är eftertankens och botgöringens färg och används främst under fastan (Fastetiden) och adventstiden. Blått är Marias liturgiska färg, med tonvikt på den himmelsblå färgen.

Helgdagar då blått/violett är liturgisk färg[redigera | redigera wikitext]

Rött[redigera | redigera wikitext]

Rött är eldens, blodets, Andens och martyrernas färg och används på de helgdagar som firas till minne av apostlarna och martyrer.

Helgdagar då rött är liturgisk färg[redigera | redigera wikitext]

Grönt[redigera | redigera wikitext]

Grönt är växandets och mognandets färg och används bland annat under Trefaldighetstiden för att symbolisera den växande tron.

Helgdagar då grönt är liturgisk färg[redigera | redigera wikitext]

Svart[redigera | redigera wikitext]

Svart är sorgens färg och används endast på Långfredagen, vid begravningar samt eventuellt på Alla själars dag. Svart används även vid requiemmässa.

Gult[redigera | redigera wikitext]

Gult, solens färg, kan förekomma som alternativ till vitt.

Grått[redigera | redigera wikitext]

Grått kan användas på Askonsdagen och på vardagarna under fastan.[3][2]

Evangelisk-Lutherska kyrkan i Finland[redigera | redigera wikitext]

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland använder sig av fem liturgiska färger: vitt, grönt, rött, violett/blått och svart. De liturgiska färgerna understryker kyrkoårets innehåll. I gudstjänsterna har kyrkotextilierna och vissa element i prästens liturgiska klädsel färg i enlighet med dagens liturgiska färg. Vanligtvis används helgdagens färg under hela den följande veckan.

Vitt[redigera | redigera wikitext]

Vitt är glädjens, tacksamhetens, renhetens och salighetens färg. Den är också symbolen för Gud, Kristus, himmelens änglar och det heliga. Vitt används på kyrkoårets stora helgdagar som julnatten och juldagen, påsknatten och påskdagen samt på trettondagen och Mikaelidagen. Vid sidan av vitt kan man också använda färgerna silver och guld. Vitt kan även användas vid dop, konfirmation, bröllop och begravningar.

Rött[redigera | redigera wikitext]

Rött är blodets, eldens och bekännelsens färg. Den används också som symbol för den heliga Anden och Kristus. Rött används bland annat på pingsten, Alla helgonsdag samt apostlarnas och martyrernas (Stefanus och Henrik) dag. Rött kan även användas vid konfirmationer. [4]

Grönt[redigera | redigera wikitext]

Grönt beskriver hoppet och det eviga livet men är också livets och vardagens färg. Grönt används från trettondagen till fastan samt på nästan alla helger som följer efter pingsten.

Violett[redigera | redigera wikitext]

Violett är ångerns, väntans och bättringens färg. Den används på andra, tredje och fjärde söndagen i advent samt under fastetiden och stilla veckan. Vid sidan av violett kan man också använda mörkblått som liksom violett symboliserar ånger och väntan.

Svart[redigera | redigera wikitext]

Svart är bedrövelsens, sorgens och förgänglighetens färg. Svart används endast på långfredagen och den därpå följande påsklördagen. Svart kan även användas vid begravningar.[5]

Användningen av färgerna, från kyrkoårets början[redigera | redigera wikitext]

Kyrkoåret slutar[6]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Margareta Ridderstedt: Vackert och värdigt. Liturgiska textilier från svenska atelijéer 1880-1930 . Stockholms universitet 2017. ISBN 978-91-7649-793-7
  • Sven-Åke Rosenberg: Släpet på hans mantel- En bok om kyrklig textilkonst. 1979

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mässbok, Katolska Biskopsämbetet/Katolska Liturgiska Nämnden, Stockholm 1989
  2. ^ [a b] Bengt Stolt: Kyrklig skrud enligt svensk tradition. Stockholm: Diakonistyrelsen bokförlag 1964, s. 34.
  3. ^ Carl Henrik Martling: Liturgik – en introduktion. Stockholm: Verbum 1996, s. 61.
  4. ^ ”Tjäna herren med glädje”. sid. 82. https://kyrkohandboken.fi/gt/tjana-herren-med-gladje.pdf. Läst 18 september 2022. 
  5. ^ ”Ordlista”. evl.fi. https://evl.fi/ordlista/-/glossary/word/Liturgiska+f%C3%A4rger. Läst 3 juni 2022. 
  6. ^ ”Kyrkoårskalendern”. Kyrkoårskalendern. https://www.kyrkoarskalendern.fi/. Läst 3 juni 2022. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]