Louis Aragon

Från Wikipedia
Louis Aragon
PseudonymAlbert de Routisie
Född3 oktober 1897
Paris, Frankrike
Död24 december 1982 (85 år)
Paris, Frankrike
YrkeFörfattare
NationalitetFrankrike Fransk
SpråkFranska
Verksam1919-1982
GenrerPoesi, essäistik, romankonst
DebutverkFeu de joie (1920)
HemortRue de Varenne[1] och Moulin de Villeneuve[1]
Make/makaElsa Triolet
InfluenserLautréamont, Dickens, Tolstoj

Louis Aragon, ursprungligen Louis-Marie Andrieux, född 3 oktober 1897 i Paris, död där 24 december 1982, var en fransk poet, essäist och romanförfattare med inflytande på såväl dadaismen som surrealismen och den socialistiska realismen. Han var gift med Elsa Triolet.

Verksamhet

Aragon började 1919 med att utge den avantgardistiska och dadaistiskt präglade tidskriften Littérature tillsammans med André Breton och Philippe Soupault. År 1920 debuterade han med diktsamlingen Feu de joie. Några år senare grundade han tillsammans med André Breton den franska surrealismen, och var förutom en produktiv poet även en av rörelsens få romanförfattare. Bonden i Paris (1926) anses som en av surrealismens viktigaste romaner.

Aragon var en av de första intellektuella som anslöt sig till det franska kommunistpartiet, omkring 1928. Ungefär samtidigt träffade han Vladimir Majakovskij i Paris, tillsammans med dennes svägerska, romanförfattaren Elsa Triolet, som Aragon senare skulle gifta sig med. Han uteslöts ur den franska surrealistgruppen 1932 efter ett besök i Sovjetunionen. Den långa slagkraftiga dikten Röd front ledde i början av 1930-talet till konfiskering av upplagan och åtal för "uppmaning till mord".[2] Åren 1934-1944 ägnade han sig åt en romansvit kallad le Monde réel, "den verkliga världen", i den socialistiska realismens anda. För Les Beaux quartiers (1936), den andra volymen i denna romanserie, tilldelades Louis Aragon litteraturpriset prix Renaudot samma år som den kom. Aurélien (1944), den fjärde och sista delen i vad som blev en tetralogi, hamnade på plats 51 när Le Monde 1999 inbjöd fransmännen att rösta fram 1900-talets 100 mest minnesvärda böcker. Boken utspelar sig efter första världskriget, på 1920-talet, och handlar om den olyckliga kärleken mellan den gifta kvinnan Bérénice Morel och krigsveteranen Aurélien Leurtillois.

Under andra världskriget var Aragon verksam inom den underjordiska motståndsrörelsen.

Många av hans kärleksdikter har tonsatts, av bl a Léo Ferré och George Brassens. På svenska medtogs dikter av honom i Henry G Gröndahls antologi Hjärtat och mörkret (1948).

Verk (urval)

Dikter

  • Feu de joie (Paris: Au Sans Pareil, 1920) Online (International Dada Archive)
  • Le Mouvement perpétuel (1925)
  • Le Grande gaîté (1929)
  • Persécuté persécuteur (1931)
  • Cantique à Elsa (1941)
  • Les Yeux d'Elsa (1942)
  • Les Poètes (1959)

På svenska

  • "Mimosa" och "Röd front", två dikter i svensk tolkning av Lasse Söderberg. Ingår i Fransk poesi 1910-1970 (Fibs Lyrikklubb, 1973)
  • "Rosor och syrener", i tolkning av Gunnar Harding. Fransk poesi 1910-1970 (1973)
  • "Den flyendes första framträdande" (översättning: Lasse Söderberg. I tidskriften Lyrikvännen, 1978: nr 1, s. 24-25

Romaner

  • Anicet ou le Panorama (Paris: Editions de la Nouvelle Revue Française, 1921) Online (International Dada Archive)
  • Les Aventures de Télémaque (Paris: Editions de la Nouvelle Revue Française, 1922) Online (International Dada Archive)
  • Le Paysan de Paris (1926)
  • Le Con d'Irène (1927, anonymt och 1968 under pseudonymen Albert de Routisie)
    • Irenes fitta (översättning Hans Johansson) (Vertigo, 1999)
  • Les Cloches de Bâle (1934)
  • Les Beaux quartiers (1936)
  • Les Voyageurs de l'impériale (1942)
  • Aurélien (1944)
  • La Semaine sainte (1958)

Noveller

  • Le Libertinage (1924)

Essäer

  • Une vague de rêves (1924)
  • Traité du style (1928)
    • Om stilen. Ingår i Gunnar Qvarnström (red.): Moderna manifest 3. Surrealism (Almqvist & Wiksell, 1973)
  • La Peinture au défi (1930)
    • Måleriet till trots. Ingår i Moderna manifest 3 (1973)

Redaktörskap

Referenser

Litteratur

  • Pierre Daix: Aragon (Éditions Taillandier, 2005)
  • Lillian Doherty: Louis Aragon. Ingår i: Rosemary M. Canfield Reisman (red.): Surrealist Poets (Salem Press, 2012)
  • Bengt Holmqvist: Aragon. Ingår i Den moderna litteraturen (Bonniers, 1966), s 146-150
  • Hans Johansson: Aragon - en parisisk bonde. Förord till romanen Bonden i Paris (Symposion, 1995)
  • Lasse Söderberg: Louis Aragon. Ingår i Fransk poesi 1910-1970 (Fibs Lyrikklubb, 1973)

Noter

  1. ^ [a b] hämtat från: franskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  2. ^ Dikten Röd front finns på svenska i diktantologin Fransk poesi 1910-1970.

Externa länkar

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Louis_Aragon&oldid=32614732”