Lundsångare

Från Wikipedia
Lundsångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLövsångare se text
Phylloscopidae
SläktePhylloscopus
ArtLundsångare
P. trochiloides
Vetenskapligt namn
§ Phylloscopus trochiloides
AuktorSundevall, 1837
Utbredning

Lundsångare (Phylloscopus trochiloides) är en östeuropeisk och asiatisk tätting som tillhör familjen lövsångare (Phylloscopidae) som tidigare ingick i den idag uppdelade familjen sångare.[2]

Utbredning och systematik

Lundsångaren har en mycket komplicerad och omtvistad systematik. Länge argumenterades att lundsångaren var en av mycket få exempel i djurvärlden på en ringart, en art där en cirkulär utbredning gör att individer från ändarna av populationen möter varandra och där uppträder som två olika arter, reproduktivt isolerade från varandra. Detta fenomen är dock ifrågasatt och anses av vissa som föråldrat.

Ringartsteorin applicerat på lundsångaren, där den antas ha vidgat sitt utbredningsområde åt olika håll runt Himalaya för att sedan mötas i Sibirien och där uppträda som två arter.

Vad gäller lundsångaren har vidare studier visat att individernas variation i utbredningsområdet inte är klinal, det vill säga gradvis, utan visar istället plötsliga förändringar i både arvsmassa och utseende. Dessa resultat tolkas så att lundsångaren snarare består av flera arter. De allra flesta auktoriteter delar därför idag upp den i tre:[3][2] lundsångare, sibirisk lundsångare (P. plumbeitarsus) och kaukasisk lundsångare (P. nitidus). Sveriges ornitologiska förenings taxonomikommitté har dock ännu inte urskilt sibirisk lundsångare som egen art, utan behandlar den som en del av lundsångaren.

Lundsångare i begränsad betydelse delas in i fyra underarter med följande utbredning:

  • Phylloscopus trochiloides viridanus – nordöstra Europa till Centralasien och Afghanistan; övervintrar så långt söderut som till södra Indien
  • Phylloscopus trochiloides trochiloidesHimalaya till Tibet och västra Kina; övervintrar från norra Indien till Indokina
  • Phylloscopus trochiloides ludlowi – västra Himalaya (Gilgit och Kashmir till Kumaon); övervintrar så långt söderut som till södra Indien
  • Phylloscopus trochiloides obscuratus – nordvästra Kina till Tibet; övervintrar söderut till Myanmar, Thailand och Indokina

Förekomst i Sverige

Lundsångaren häckar i norra Sverige, särskilt i granskog, ibland med inslag av lövträd. I södra Sverige observeras den dock oftare i lövskog. Den har expanderat österifrån och kom till Sverige under första hälften av 1900-talet. Den är vanligare i Finland, och syns oftast i den östra delen av Sverige, till exempel på Holmöarna. Lundsångarna i Sverige tillhör rasen Ph. t. viridanus, som är den vanligaste i Europa. Den brukar anlända till Sverige i maj-juni och flytta i augusti.

Det första fyndet gjordes i Lund 1939 av ornitologen Gustaf Rudebeck. Den första häckningen konstaterades i Visby 1953. Sedan 1950-talet förekommer lundsångaren årligen i Sverige, dock inte i stort antal. Beståndet uppskattas i Svensk Fågelatlas till kanske 100 par.

Utseende och läte

Lundsångaren är cirka 10–11 centimeter lång. Till utseendet påminner den om lövsångaren men den utmärker sig genom ett långt vitt ögonbrynsstreck. Den är grågrön på ovansidan och gråvit undertill. Den är mindre än sin nära släkting nordsångaren. Sången är en högljudd och gäll snabb drill. Locklätet påminner om sädesärlans.

Ekologi

Lundsångaren återfinns i skogar både i låglandet och i bergstrakter, upp till 4.500 meter över havet. Den trivs i blandskogar med björk eller i skogar med lönn, bok eller lind uppblandat med björk och tall. Vidare trivs den i parker, trädgårdar, flodnära buskmarker, sumpskogar med pil och poppel. I Centralasien påträggas den i blandad tajgaskog med gran, i nordvästra Himalaya huvudsakligen i ekskog, men också på alpängar med björk, en, rhododendron. Vintertid ses den i alltifrån låglänt blandskog till plantage, törnbuskmarker, kanter av jordbruksmarker, trädgårdar och mangroveskogar.[4]

Liksom de flesta sångare äter lundsångaren främst insekter, men också spindlar, kräftdjur, mollusker, fläderbär och enstaka frön. Den födosöker på alla nivåer, från låga buskar till högt upp i trädtopparna, genom att plocka föda från lövverket men också fångainsekter i flykten eller på marken.[4]

Boet byggs av gräs, blad och mossa och läggs på marken i tät växtlighet eller upp till tre meter upp i ett hål i ett träd. Den lägger 3-7 ägg per kull som ruvas enbart av honan i tolv till 13 dagar.[5]

Lundsångaren och människan

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det 14,4-19,7 miljoner par.[1]

Namn

Fågeln har på svenska också kallats grön lövsångare.[6]

Referenser

Texten bygger delvis på en översättning av Greenish Warbler i engelskspråkiga Wikipedia, läst 12 september 2005

Noter

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Phylloscopus trochiloides Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi :  10.14344/IOC.ML.7.3.
  4. ^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet hbw
  5. ^ Clement, P. (2017). Greenish Warbler (Phylloscopus trochiloides). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad https://www.hbw.com/node/58887 26 december 2017).
  6. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

Källor

Externa länkar