Maria Schildknecht

Från Wikipedia
Maria Schildknecht
Maria Schildknecht 1920.
Maria Schildknecht 1920.
Född31 mars 1881
Stockholm, Sverige
Död19 februari 1977 (95 år)
Göteborg, Sverige
Aktiva år1899–1957
MakeHelge Wahlgren
(1918–1958; hans död)
IMDb
Maria Schildknecht som Ofelia i Hamlet 1914.
Sven Miliander och Maria Schildknecht i GengångareGöteborgs stadsteater 1937.

Maria Schildknecht, även Maria Schildknecht-Wahlgren, född 31 mars 1881 i Stockholm, död 19 februari 1977 i Göteborg,[1] var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Schildknecht studerade vid Dramatens elevskola 1898–1899. Hon var därefter anställd hos Ottilia Littmarck 1899–1900 och vid Oskar Textorius och Gustav Adolf Gardts lyrisk-dramatiska turné 1900–1901. Schildknecht fortsatte därefter sina studier dels under ledning av Karl Nygren dels August Lindberg och Betty Hennings och debuterade därefter på Dramaten 1905, där hon var verksam som uppläsare och deltog i kortare turnéer.[2] Under 1908–1909 var hon engagerad vid Intima teatern, som drevs av August Falck, och spelade bland annat i August Strindbergs Påsk.

Under sin tid på Dramaten 19101936 etablerade hon sig som en ledande karaktärsskådespelare. Bland rollerna i Strindbergs pjäser kan nämnas Kristina i Mäster Olof 1910, Tekla i Fordringsägare 1915, Abel i Kamraterna 1916, titelrollen i Fröken Julie 1917, Alice i Dödsdansen och lagmanskan i Advent 1926. Andra berömda kvinnoporträtt är Rebecka i Rosmersholm 1914 och titelrollen i Hedda Gabler, båda av Ibsen, liksom rollen som Iokaste i Konung Oidipus 1919, Klytaimestra i Agamemnon 1919 och som amman i Medea 1936. Schildknecht hade en modern osentimental, närmast frän, framtoning i sitt skådespeleri. Hon avskedades från Dramaten av dess chef Olof Molander tillsammans med maken Helge Wahlgren på julafton 1935.

Schildknecht flyttade därefter till Stadsteatern i Göteborg, där hon sammanlagt spelade 62 roller fram till avskedet 1957.

Hon var även verksam som pedagog och präglade Dramatens utbildning åren 1916–1936. I Göteborg grundade hon Maria Schildknechts elevskola 1941 och ledde den i sex år, varefter den bytte namn till Göteborgs Stadsteaters elevskola då den sammanfördes med stadsteatern.

Maria Schildknecht medverkade endast i en film, Flickornas Alfred 1935.

Schildknecht mottog Göteborgs stads förtjänsttecken den 4 juni 1948.[3]

Hon gifte sig 1918 med regissören och skådespelaren Helge Wahlgren och var gift med honom fram till hans död 1958. Makarna är begravda på Södra kyrkogården i Kalmar.[4]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Minnesbilder. Göteborg: Bergendahls boktr. 1959. Libris 1391391 

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1915 Fru de Verceil Äventyret
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers
Karl Hedberg Dramaten
1920 Elfrida Paradsängen
Gunnar Heiberg
Karl Hedberg Dramaten
1921 Ella Almkvist Svenskt folk
Ivar Thor Thunberg
Gustaf Linden Dramaten
Alice Dödsdansen
August Strindberg
Gustaf Linden Dramaten
Elektra Elektra
Hugo von Hofmannsthal
Tor Hedberg Dramaten
1922 Henriette Storm Erna
Einar Fröberg
Gustaf Linden Dramaten
1923 Lady Brocklehurst Den beundrandsvärde Crichton
J. M. Barrie
Karl Hedberg Dramaten
1926 Fru Inger Fru Inger till Östråt
Henrik Ibsen
Helge Wahlgren Helsingborgs stadsteater
1931 Fru Falken Thalias barn
Tor Hedberg
Gustaf Linden Dramaten
Jemima Karusellen
George Bernard Shaw
Gustaf Linden Dramaten
Lisa Anell Jag har varit en tjuv!
Sigfrid Siwertz
Olof Molander Dramaten
Miss Rachel Pickwick-klubben
František Langer efter Charles Dickens
Olof Molander Dramaten
1932 Fru Klara Sang Över förmåga
Björnstjerne Björnson
Alf Sjöberg Dramaten
1933 Olofs moder Mäster Olof
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
1934 Åse Per Gynt (Peer Gynt)
Henrik Ibsen
Per Lindberg Kungliga Operan[5]
1935 Skräcktanten Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Rune Carlsten Dramaten
1936 Fru Scharling Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf
Dramaten
1940 Farmor Farmor och vår Herre
Hjalmar Bergman
Knut Ström Göteborgs stadsteater,
29 november 1940
1947 Fru Åström Dagen slutar tidigt
Ingmar Bergman
Ingmar Bergman Göteborgs stadsteater[6]
Portvakterskan Ett drömspel
August Strindberg
Olof Molander Göteborgs stadsteater,
13 september 1947
Mormor Mig till skräck
Ingmar Bergman
Ingmar Bergman Göteborgs stadsteater[7]
1948 Mrs. Lavinia Penniman Arvtagerskan
Henry James
Helge Wahlgren Göteborgs stadsteater,
6 november 1948
1949 Brott och brott
August Strindberg
Knut Ström Göteborgs stadsteater,
22 januari 1949
1950 Tiggerska Juana Guds ord på landet
Ramón del Valle-Inclán
Ingmar Bergman Göteborgs stadsteater[8]
Fru Tarve Kärlek
Kaj Munk
Torsten Hammarén Göteborgs stadsteater,
24 november 1950
1951 Mrs Crane Det kommer ett skepp
Samson Raphaelson
Helge Wahlgren Göteborgs stadsteater,
24 november 1951
1952 Dans under stjärnorna
Jean Anouilh
Helge Wahlgren Göteborgs stadsteater
1953 Tante Fröken Rosita eller Blommornas språk
Federico Garcia Lorca
Dramaten,
januari 1953
1954 Karmelitersystrarna
Georges Bernanos
Helge Wahlgren Göteborgs stadsteater,
1 april 1954

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  2. ^ Schildknecht, Maria i Svenska män och kvinnor (1949)
  3. ^ Anföranden av stadsfullmäktiges ordförande vid utdelning av Göteborgs stads förtjänsttecken 1948–1952.
  4. ^ ”Schildknecht-Wahlgren, Maria och Wahlgren, Helge Richard”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/153991453. Läst 14 januari 2023. 
  5. ^ B. B-n (14 april 1934). ”Gösta Ekman-Per Gynt: Ibsen-reprisen på Operan”. Dagens Nyheter: s. 1. https://arkivet.dn.se/tidning/1934-04-14/99/1. Läst 23 mars 2024. 
  6. ^ ”Dagen slutar tidigt”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/dagen-slutar-tidigt. Läst 16 oktober 2015. 
  7. ^ ”Mig till skräck”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/mig-till-skräck. Läst 16 oktober 2015. 
  8. ^ ”Guds ord på landet”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/guds-ord-på-landet. Läst 17 oktober 2015. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]