Midway-klass

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Flag of the United States.svg Midway-klass
USS Midway före SCB-110 ombyggnaden.
USS Midway före SCB-110 ombyggnaden.
Allmänt
Typ Hangarfartyg
Varv New York Navy Yard
Newport News Shipbuilding
Operatörer  USA:s flotta
Före Essex-klass
Efter Forrestal-klass
I tjänst mellan 10 september 1945 – 11 april 1992
Planerade 6
Färdigställda 3
Utrangerade 3
Bevarade USS Midway
Tekniska data
Deplacement 45 000 ton
Längd 295 meter
Bredd 34 meter
Djupgående 10 meter
Framdrift
Kraftkälla 12 × ångpannor
Huvudmaskin 4 × Westinghouse-växlade ångturbiner
Maskinstyrka 212 000 shp[1]
Prestanda
Maxfart 33 knop
Lastförmåga
Besättning 4 104 man
Beväpning
Luftvärnsartilleri 18 × 5-tums (127 mm) kanoner
21 × kvadrupla 40 mm automatkanoner
Robotar 16 × Sea Sparrows
Flygplan 130–145

Midway-klassen var en fartygsklass bestående av tre hangarfartyg byggda för amerikanska flottan. Klassen beställdes i slutet av andra världskriget och influerades av brittiska erfarenheter av hangarfartyg med pansrat flygdäck. Det första fartyget i klassen USS Midway (CV-41) togs i tjänst precis efter Japans kapitulation, den 10 september 1945. Midway var även det sista fartyget i klassen att tas ur tjänst i april 1992.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

HMS Illustrious operationer kring Malta visade på nyttan av pansrat flygdäck och brandsektionering av hangardäcket. För att spara vikt som behövdes till det pansrade flygdäcket så slopades de planerade batterierna av 8-tums kanoner och installationen av 5-tums luftvärnskanoner reducerades från dubbellavetter till enkelmontage. Till skillnad från brittiska hangarfartyg där det pansrade flygdäcket var en del av skrovets struktur så behöll Midway det amerikanska bruket att hangardäcket var den översta delen av skrovet och flygdäcket var en del av överbyggnaden. Den resulterade konstruktionen gav en klass av stora hangarfartyg som kunde bära en betydligt större flyggrupp än den tidigare Essex-klassen, 130 flygplan jämfört med 100.

Under 1950-talet genomgick alla tre fartygen ombyggnadsprogrammet SCB-110. Vilket innebar en ombyggnad till ett vinklat flygdäck, installation av ångkatapulter, spegellandningssystem och andra system som möjliggjorde baserandet av nya tyngre jetplan ombord.

Fartyg[redigera | redigera wikitext]

USS Midway (CV-41)[redigera | redigera wikitext]

Påbörjad: 27 oktober 1943, Sjösatt: 20 mars 1945, Tagen i tjänst: 10 september 1945, Avrustad: 17 mars 1997, Museum: 2004[2]

USS Franklin D. Roosevelt (CV-42)[redigera | redigera wikitext]

Påbörjad: 1 december 1943, Sjösatt: 29 april 1945, Tagen i tjänst: 27 oktober 1945, Avrustad: 1 oktober 1977, Skrotad: 1978[3]

USS Coral Sea (CV-43)[redigera | redigera wikitext]

Påbörjad: 10 juli 1944, Sjösatt: 2 april 1946, Tagen i tjänst: 1 oktober 1947, Avrustad: 30 april 1990, Skrotad: 2000[4]

En General Dynamics F-111B kommer in för landning på hangarfartyget USS Coral Sea i juli 1968.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”CV-41 MIDWAY class”. Federation of American Scientists. https://fas.org/man/dod-101/sys/ship/cv-41.htm. Läst 20 april 2015. 
  2. ^ ”USS MIDWAY (CVB-41)”. NavSource Online. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2015. https://www.webcitation.org/6b6GcKE9G?url=http://www.navsource.org/archives/02/41.htm. Läst 20 april 2015. 
  3. ^ ”USS FRANKLIN D. ROOSEVELT (CVB-42)”. NavSource Online. http://www.navsource.org/archives/02/42.htm. Läst 20 april 2015. 
  4. ^ ”USS CORAL SEA (CVB-43)”. NavSource Online. http://www.navsource.org/archives/02/43.htm. Läst 20 april 2015.