Charles F. Adams-klass

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Flag of the United States.svg Charles F. Adams-klass
USS Henry B. Wilson (DDG-7), juni 1983
USS Henry B. Wilson (DDG-7), juni 1983
Allmänt
TypRobotjagare
Operatörer USA:s flotta
 Bundesmarine
 Australiens flotta
 Greklands flotta
FöreFarragut-klass
EfterKidd-klass
UnderklasserLütjens-klass (Tyskland)
Perth-klass (Australien)
Byggda mellan1958 – 1964
I tjänst mellan1960 – 1993
Fartyg tillhörande klassenSe Fartyg i klassen
Antal byggda29
Bevarade2
Tekniska data
Deplacement3 300 ton (tom)
4 500 ton (fullastad)
Längd133 meter
Bredd14 meter
Djupgående4,6 meter
Framdrift
Kraftkälla4 × Foster Wheeler ångpannor
Huvudmaskin2 × General Electric ångturbiner
Maskinstyrka70 000 hk
Propellrar2
Prestanda
Maxfart30 knop
Räckvidd4 500 NM vid 20 knop
Lastförmåga
Besättning383 man
Beväpning
Huvudartilleri2 × 127 mm kanoner
Torpeder6 × 324 mm torpedtuber
Ubåtsjaktvapen8 × RUR-5 ASROC
Robotar40 eller 42 × RIM-24 Tartar eller RIM-66 Standard MR
SensorerRadar: AN/SPS-10 ytspaningsradar
AN/SPS-37 och AN/SPS-39 luftspaningsradar
AN/SPG-51 och AN/SPG-53 eldledningsradar
Sonar: AN/SQS-23 eller AN/SQS-24
MotmedelAN/SLQ-32 störsändare (efter modernisering)
AN/SLQ-25 Nixie torpedmål
Källa: [1]
Hitta fler artiklar om fartyg med

Charles F. Adams-klassen var en klass robotbeväpnade jagare som byggdes under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Totalt 29 fartygs byggdes, 23 för USA:s flotta, tre för Västtysklands flotta och tre för Australiens flotta.[2]

Fartygen i klassen började att moderniseras och livstidsförlängas i slutet av 1970-talet, men under regeringen Reagan avbröts moderniseringsprogrammet till förmån för nybyggnation av Ticonderoga-klass och Arleigh Burke-klass. Alla fartyg i amerikansk tjänst utrangerades runt 1990. Fyra fartyg såldes till Greklands flotta medan de övriga skrotades eller sänktes som skjutmål. De tyska och australiensiska fartygen utrangerades runt tio år senare. De grekiska fartygen var i tjänst några år in på 2000-talet innan även de skrotades.[3]

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Charles F. Adams-klassen är baserad på Forrest Sherman-klassen, men skrovet är förlängt med 6 meter för att ge plats åt ubåtsjaktsystemet ASROC mellan skorstenarna. Dessutom är det aktersta kanontornet utbytt mot en robotlavett för Tartar-robotar. De tretton första fartygen fick en Mk 11 lavett medan de följande fick en Mk 13. Trots att Mk 13 bara kunde avfyra en robot i taget (två för Mk 11) så var omladdningstiden bara åtta sekunder jämfört med arton sekunder för Mk 11. Mk 13 kunde dessutom laddas med upp till sju olika typer av robotar (åtta om man även räknar med den övningsrobot som var hårdkodad i systemet) vilket gjorde det möjligt att avfyra t.ex. Harpoon-robotar. Även Mk 11 fick kapacitet att avfyra Harpoon-robotar i samband med New Threat Upgrade.

New Threat Upgrade[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1970-talet stod det klart att den första generations robotjagare inte hade den kapacitet som behövdes för att erbjuda ett effektivt luftförsvar. Därför planerades moderniseringsprogrammet New Threat Upgrade för alla fartygsklasser beväpnade med Tartar-, Terrier- eller Talos-robotar. Uppgraderingen innebar att luftvärnsrobotarna byttes ut mot modernare Standard MR- eller Standard ER-robotar. Även radar-, eldlednings- och stridsledningssystemen moderniserades. Men på grund av prioritering av nybyggnation så var det bara Tattnall, Goldsborough och Benjamin Stoddert som fick en komplett modernisering. På övriga fartyg genomfördes den bara delvis.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Jagarna i Charles F. Adams-klassen har spelat en viktig roll i många av USA:s insatser under kalla kriget; Kubakrisen, Vietnamkriget, Gisslankrisen i Iran, Inbördeskriget i Libanon, operation Praying Mantis och Invasionen av Grenada. Vid tiden för Kuwaitkriget var jagarna vid slutet av sin livslängd och bara två, den amerikanska USS Sampson och den australiensiska HMAS Brisbane, var på plats i Persiska viken för operation Desert Shield.

Export[redigera | redigera wikitext]

Västtyskland[redigera | redigera wikitext]

Tre fartyg (Lütjens, Mölders och Rommel) byggdes för Deutsche Marine under slutet av 1960-talet. Lütjens-klassen var de sista ångdrivna fartygen i tyska flottan och också de sista jagarna i tyska flottan. Trots att ersättaren (Sachsen-klass) är både större och kraftigare beväpnade så klassas de ändå som fregatter.

De tyska fartygen skiljer sig från de amerikanska genom att ha ytterligare en mast på den bakre skorstenen för en 3D luftspaningsradar. Det har också gjort att skorstenen har en annorlunda utformning för att inte störa radarn. De har också mindre djupgående genom att sonaren har flyttats till en bulb.

Australien[redigera | redigera wikitext]

HMAS Perth (D38), 1990. Mellan skorstenarna syns Ikara-systemet och den lådformade överbyggnaden för Ikara-robotarna.

Tre fartyg (Perth, Hobart och Brisbane) byggdes för Australiens flotta i början av 1960-talet. Trots det stora brittiska inflytandet och arvet i den australiensiska flottan så valde man för första gången att köpa in en amerikansk design eftersom Charles F. Adams-klassen var på flera punkter överlägsen det brittiska alternativet County-klassen.

De australiensiska fartygen skiljer sig från de amerikanska genom att ha två stycken Ikara-system i stället för ASROC. Dessa togs bort i samband med moderniseringen 1990–1991 och ersattes med Phalanx-kanoner.

De australiensiska jagarna deltog i Vietnamkriget som en del av den amerikanska sjunde flottan. Deras huvudsakliga uppgift var beskjutning av landmål, men även som luftförsvarseskort. De deltog i operation Market Time och operation Sea Dragon vars syfte var att förhindra försörjning av nordvietnamesiska styrkor sjövägen. Under kriget så träffades Perth av nordvietnamesisk artillerield i oktober 1967 medan Hobart anfölls av misstag av USA:s flygvapen i juni 1968.

Perth-klassen utrangerades mellan 1999 och 2001. Alla tre sänktes för att fungera som konstgjorda rev; Perth utanför Albany, Hobart utanför Yankalilla och Brisbane utanför Mooloolaba. Kommandobryggan och det främre kanontornet från Brisbane står bevarade vid Australian War Memorial i Canberra.

Grekland[redigera | redigera wikitext]

I en strävan att modernisera sin flotta köpte Greklands flotta i början av 1990-talet fyra stycken Charles F. Adams-klass jagare från USA:s flotta som efter kalla krigets slut hade ett överskott av fartyg. Fartygen som döptes till Kimon (f.d. USS Semmes), Nearchos (f.d. USS Waddell), Formion (f.d. USS Joseph Strauss) och Themistocles (f.d. USS Berkeley) ersatte äldre jagare av Fletcher-klass, även de köpta från USA. Man köpte även jagaren USS Richard E. Byrd för att användas som reservdelar till de övriga fartygen. De var dock bara i grekisk tjänst i drygt tio år innan de skrotades.[4]

Fartyg i klassen[redigera | redigera wikitext]

 USA:s flotta
Namn Sjösatt Tagen i tjänst Avrustad Öde
USS Charles F. Adams (DDG-2) 8 september 1959 10 september 1960 1 augusti 1990 Museiefartyg i Jacksonville
USS John King (DDG-3) 30 januari 1960 4 februari 1961 30 mars 1990 Skrotad i februari 1999
USS Lawrence (DDG-4) 27 februari 1960 6 januari 1962 30 mars 1990 Skrotad i februari 1999
USS Claude V. Ricketts (DDG-5) 14 juni 1960 5 maj 1962 31 oktober 1989 Skrotad i november 2002
USS Barney (DDG-6) 10 december 1960 11 augusti 1962 17 december 1990 Skrotad i februari 2006
USS Henry B. Wilson (DDG-7) 22 april 1959 17 december 1960 2 oktober 1989 Sänkt som skjutmål 15 augusti 2003
USS Lynde McCormick (DDG-8) 28 juli 1959 3 juni 1961 1 oktober 1991 Sänkt som skjutmål 14 februari 2001
USS Towers (DDG-9) 23 april 1959 6 juni 1961 1 oktober 1991 Sänkt som skjutmål 9 oktober 2002
USS Sampson (DDG-10) 21 maj 1960 24 juni 1961 24 juni 1991 Skrotad i oktober 2003
USS Sellers (DDG-11) 9 september 1960 28 oktober 1961 31 oktober 1989 Skrotad i september 2004
USS Robison (DDG-12) 27 april 1960 9 december 1961 1 oktober 1991 Skrotad i juni 1994
USS Hoel (DDG-13) 4 augusti 1960 16 juni 1962 1 oktober 1990 Konverterad till kraftverkspråm i Manaus, Brasilien 1997
USS Buchanan (DDG-14) 11 maj 1960 7 februari 1962 1 oktober 1991 Sänkt som skjutmål 14 juni 2000
USS Berkeley (DDG-15) 29 juli 1961 15 december 1962 30 september 1992 Såld till Grekland som Themistocles 1 oktober 1992. Skrotad i februari 2004
USS Joseph Strauss (DDG-16) 9 december 1961 20 april 1963 1 februari 1990 Såld till Grekland som Formion 1 oktober 1992. Skrotad i februari 2004
USS Conyngham (DDG-17) 18 maj 1962 13 juli 1963 30 oktober 1990 Skrotad i april 1994
USS Semmes (DDG-18) 20 maj 1961 10 december 1962 14 april 1991 Såld till Grekland som Kimon 13 september 1991. Skrotad hösten 2006
USS Tattnall (DDG-19) 26 augusti 1961 13 april 1963 18 januari 1991 Skrotad i mars 2000
USS Goldsborough (DDG-20) 15 december 1961 9 november 1963 29 april 1993 Såld till Australien som reservdelar. Skrotad i augusti 1994.
USS Cochrane (DDG-21) 18 juli 1962 21 mars 1964 1 oktober 1990 Skrotad i november 2000
USS Benjamin Stoddert (DDG-22) 8 januari 1963 12 september 1964 20 december 1991 Sjönk 3 februari 2001 på väg till skrotning
USS Richard E. Byrd (DDG-23) 6 februari 1962 7 mars 1964 27 april 1990 Såld till Grekland som reservdelar. Sänkt som skjutmål 19 juni 2003
USS Waddell (DDG-24) 26 februari 1963 28 augusti 1964 1 oktober 1992 Såld till Grekland som Nearchos 1 oktober 1992. Sänkt som skjutmål 29 maj 2006
 Bundesmarine
Namn Sjösatt Tagen i tjänst Avrustad Öde
Lütjens (D185) 11 augusti 1967 22 mars 1969 18 december 2003 Skrotad 2012
Mölders (D186) 13 april 1967 23 februari 1969 28 maj 2003 Museiefartyg i Wilhelmshaven
Rommel (D187) 1 februari 1969 2 maj 1970 30 september 1998 Plundrad på reservdelar och skrotad 2004
 Australiens flotta
Namn Sjösatt Tagen i tjänst Avrustad Öde
HMAS Perth (D 38) 26 september 1963 17 juli 1965 15 oktober 1999 Sänkt som konstgjort rev 24 november 2001
HMAS Hobart (D 39) 9 januari 1964 18 december 1965 12 maj 2000 Sänkt som konstgjort rev 5 november 2002
HMAS Brisbane (D 41) 5 maj 1966 16 december 1967 19 oktober 2001 Sänkt som konstgjort rev 31 juli 2005. Kommandobryggan och ett kanontorn är bevarat i Canberra.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”DDG-2 Charles F. Adams”. Global Security. 22 juli 2011. http://www.globalsecurity.org/military/systems/ship/ddg-2-specs.htm. 
  2. ^ ”Charles F. Adams class”. Destroyer History Foundation. Arkiverad från originalet den 25 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110725231649/http://destroyerhistory.org/coldwar/charlesfadamsclass/. 
  3. ^ ”DDG-2 Charles F. Adams”. Federation of American Scientists. 28 februari 1999. http://fas.org/man/dod-101/sys/ship/ddg-2.htm. 
  4. ^ ”Kimon (ex-Adams) Destroyers”. Global Security. 24 mars 2013. http://www.globalsecurity.org/military/world/europe/hs-kimon.htm. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Charles F. Adams-class destroyer, tidigare version.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lütjens-class destroyer, tidigare version.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Perth-class destroyer, tidigare version.