Nimitz-klass

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nimitz-klass
USS Nimitz (CVN-68)
USS Nimitz (CVN-68)
Allmänt
TypHangarfartyg
VarvNewport News Shipbuilding Company
Operatörer USA:s flotta
FöreKitty Hawk-klass
Enterprise-klass
EfterGerald R. Ford-klass
Byggda mellan1968–2009
I tjänst mellan3 maj 1975 –
Planerade10
Färdigställda10
Aktiva10
USS Nimitz (CVN-68)
USS Dwight D. Eisenhower (CVN-69)
USS Carl Vinson (CVN-70)
USS Theodore Roosevelt (CVN-71)
USS Abraham Lincoln (CVN-72)
USS George Washington (CVN-73)
USS John C. Stennis (CVN-74)
USS Harry S. Truman (CVN-75)
USS Ronald Reagan (CVN-76)
USS George H.W. Bush (CVN-77)
Tekniska data
Deplacement100 000–106 300 ton
Längd i vattenlinjen317,0 meter
Längd över allt332,8 meter
Bredd76,8 meter
Bredd i vattenlinjen40,8 meter
Djupgående12,5 meter (max)
Framdrift
FramdriftAtomdrift
Kraftkälla2 × Westinghouse A4W tryckvattenreaktorer
Huvudmaskin4 × ångturbiner
Maskinstyrka260 000 shp (194 MW)
Prestanda
Hastighet30+ knop
RäckviddObegränsad distans; 20-25 år
Lastförmåga
BesättningSkeppskompani: 3 200
Flygflottilj: 2,480
Beväpning
Bestyckning16–24 × RIM-7 Sea Sparrow-robotar
3–4 × Phalanx CIWS eller RIM-116 Rolling Airframe Missiles
Pansar2,5 tum (64 mm) Kevlar över viktiga utrymmen
Flygplan85–90 flygplan och helikoptrar
SensorerAN/SPS-48E 3-D luftspaningsradar
AN/SPS-49(V)5 2-D luftspaningsradar
AN/SPQ-9B målradar
AN/SPN-46 flygledningsradar
AN/SPN-43C flygledningsradar
AN/SPN-41 landstigningsradar
4 × Mk 91 NSSM styrsystem
4 × Mk 95 radar

Nimitz-klass är en fartygsklass bestående av 10 atomdrivna hangarfartyg i USA:s flotta som är numrerade med konsekutiva skrovnummer mellan CVN-68 och CVN-77.[a][1]

Typfartyget i klassen är döpt efter amiralen Chester W. Nimitz. Med en totallängd på 333 meter och ett fullastat deplacement på över 100 000 ton, är dessa de största örlogsfartygen i världen.[2]

Istället för gasturbiner eller diesel-elektriskt maskineri för framdrivning som för många moderna örlogsfartyg, använder hangarfartygen två A4W tryckvattenreaktorer som driver fyra ångturbiner och kan producera en maxhastighet på över 30 knop (56 km/h) och en maximaleffekt på cirka 260 000 shp (190 MW). Som en följd av användningen av kärnkraft kan fartygen operera i över 20 år utan tankning och har en förutspådd livslängd på över 50 år.[2]

Nimitz-klassen är en av två fatygsklasser som är i aktiv tjänst i den amerikanska flottan, den andra är den efterföljande Gerald R. Ford-klass.[1]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Alla tio hangarfartyg i Nimitz-klassen tillverkades vid Newport News Shipbuilding i Newport News, Virginia. Typfartyget i klassen, USS Nimitz, togs i tjänst den 3 maj 1975. Nimitz-klassen är en vidareutveckling av grunddesignen som användes för Forrestal- och Kitty Hawk-klasserna. Nimitz-klassen är även den första serietillverkade hangarfartygsklassen med kärnkraftsdrift och skiljer sig tekniskt mot den enda dessförinnan tillverkade hangarfartyget med kärnkraftsdrift, USS Enterprise (CVN-65), som hade fler och mindre tryckvattenreaktorer. Kärnbränslet ombord räcker för över 20 års oavbruten drift innan utbyte krävs.

Det vinklade flygdäcket på fartygen använder ångkatapulter (CATOBAR) för katapultstart och stålvajrar för landning. Det vinklade flygdäcket skapar mer yta för flygverksamheten uppe på flygdäck, jämfört med rakt placerade landningsvajrar som fanns på hangarfartygen under andra världskriget. Användningen av ett CATOBAR-system möjliggör ett bredare spektrum av flygplan än med STOVL-systemet som används på mindre hangarfartyg (exempelvis Queen Elizabeth-klass i Storbritanniens flotta) liksom på amfibiefartyg i USA:s flotta av Tarawa- och Wasp-klass.

Flygplan anpassade för användning på hangarfartyg med CATOBAR kräver grövre landningsställ och betydande skydd mot korrosion jämfört med vad som är fallet med landbaserade flygplan. Anpassning till hangarfartygens systemkrav ger därför sämre kapacitet och kortare räckvidd jämfört med landbaserat flyg. Den stora fördelen är dock att hangarfartyget inte behöver något värdlands godtyckliga tillstånd för att befinna sig på internationellt vatten (vilket är fallet vid användning av flygbaser/flygplatser på annan stats territorium) och den begränsade räckvidden kan kompenseras med lufttankningsflyg från USA:s flygvapen.

En flygflottilj (engelska: Carrier Air Wing) ombord på fartygen består vanligtvis av upp till 90 flygplan och helikoptrar. C-2 Greyhound, även kallat för "COD" (förkortning för Carrier Onboard Delivery) är en transportflygplan som används för att transportera personal, last och besökare till och från fartyget. E-2 Hawkeye är det fartygsbaserade radarspaningsplanet. Under Nimitz-klassens långa tjänstgöringstid har flera olika typer av stridsflygplan, såväl jakt- och attackflygplan, använts och som har tagits ur drift: A-4 Skyhawk, A-6 Intruder, A-7 Corsair II, F-4 Phantom II, F-14 Tomcat, F/A-18 Hornet och S-3 Viking. Stridsflygplanen på 2020-talet består mestadels av F/A-18E/F Super Hornet, EA-18G Growler (modifierad för elektronisk krigföring) samt F-35 C Lightning II.

Förutom sina flygplan har även fartygen kortdistansvapen för luftvärnsbekämpning och robotförsvar. Det mer långräckviddiga skyddet erhålls från eskorterande kryssare i Ticonderoga-klass och jagare i Arleigh Burke-klass.

Sedan 1970-talet har Nimitz-klassens hangarfartyg deltagit i många övningar, väpnade konflikter och operationer världen över, däribland Operation Eagle Claw i Iran, Gulfkriget 1991, och mer nyligen i Irakkriget samt Afghanistankriget.

Det tionde och sista i klassen, USS George H.W. Bush, togs i tjänst den 10 januari 2009.

Fartyg i klassen[redigera | redigera wikitext]

USS Nimitz (CVN-68)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: USS Nimitz (CVN-68)
Den allra första hangarfartygslandningen med en F-35C Lightning II, ombord på USS Nimitz i Stilla havet 3 november 2014.

USS Dwight D. Eisenhower (CVN-69)[redigera | redigera wikitext]

USS Carl Vinson (CVN-70)[redigera | redigera wikitext]

USS Theodore Roosevelt (CVN-71)[redigera | redigera wikitext]

USS Theodore Roosevelt (CVN-71) under färd i Stilla havet, 25 januari 2020.

USS Abraham Lincoln (CVN-72)[redigera | redigera wikitext]

Inspelning av långfilmen Stealth - Det osynliga hotet ombord på USS Abraham Lincoln (CVN-72), 15 juni 2004.

USS George Washington (CVN-73)[redigera | redigera wikitext]

Aktervy när USS George Washington (CVN-73) mottar förnödenheter från trängfartyget USNS Walter S. Diehl under färd (underway replenishment).

USS John C. Stennis (CVN-74)[redigera | redigera wikitext]

USS John C. Stennis (CVN-74) inne för underhåll på Puget Sound Naval Shipyard.

USS Harry S. Truman (CVN-75)[redigera | redigera wikitext]

USS Ronald Reagan (CVN-76)[redigera | redigera wikitext]

USS Ronald Reagan (CVN-76) i Magellans sund.

USS George H.W Bush (CVN-77)[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nimitz-class aircraft carrier, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bokstäverna CVN betecknar typ av fartyg: "CV" skrovklassificeringssymbolen för hangarfartyg och "N" indikerar atomdriven framdrivning. Numret efter CVN betyder att det är det 68:e stora hangarfartyget ("CV").
  1. ^ [a b] ”Aircraft Carriers - CVN” (på engelska). navy.mil. Department of the Navy. https://www.navy.mil/Resources/Fact-Files/Display-FactFiles/Article/2169795/aircraft-carriers-cvn/. Läst 19 mars 2022. 
  2. ^ [a b] Polmar, Norman (2004) (på engelska). The Naval Institute Guide to the Ships and Aircraft of the U.S. Fleet. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. sid. 112. ISBN 978-1-59114-685-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]