Mustafa Dzjemilev
| Mustafa Dzjemilev | |
.JPG) Dzjemilev år 2014 | |
Krims mejlis ordförande | |
| Tid i befattningen 1991–2013 | |
| Företrädare | befattning griundades |
|---|---|
| Efterträdare | Refat Tjubarov |
Verchovna Radas representant | |
| Innehar befattningen | |
| Tillträdde befattningen 1998– | |
| Född | 13 november 1943 Mizhritjtjya, Ryska SFSR, Sovjetunionen |
| Nationalitet | ukrainsk |
| Politiskt parti | Petro Porosjenko-blocket |
| Barn | 3 |
Mustafa Abdülcemil Dzjemilev (krimtatariska: Mustafa Abdülcemil Cemilev, Мустафа Абдульджемиль Джемилев, ryska: Мустафа́ Абдулджеми́ль Джеми́лев, ukrainska: Мустафа́ Абдульджемі́ль Джемі́лєв), född 13 november 1943, Ai-Serez (nu Mizhritjtjya), Autonoma socialistiska sovjetrepubliken Krim, Ryska SFSR, Sovjetunionen, är en ukrainsk politiker som under lång tid ansågs som folklig ledare för de 250 000 krimtatarerna, som numera leds av Refat Tjubarov. Dzjemilev sitter i Ukrainas parlament för Petro Porosjenko-blocket och satt tidigare för Folkrörelsen för Ukraina, Vårt Ukraina – Folkets självförvarsblock och Fäderneslandsförbundet.
Bakgrund och privatliv
[redigera | redigera wikitext]Dzjemilev växte upp i Uzbekistan sedan krimtatarerna hade deporterats från Krim i slutet av det andra världskriget.[1]
Dzjemilev är gift med en kvinna som heter Safinar.[2] Paret har tre barn.[3]
Som aktivist
[redigera | redigera wikitext]Dzjemilev började sin karriär när han var i tjugoårsåldern, då han grundade en ungdomsorganisation som förde en kampanj för att krimtatarerna skulle få komma tillbaka hem till Krim. På grund av detta avskedades han från flygplansfabriken och togs sedan till rättegång av KGB, officiellt för att han undvek sin värnplikt. Enligt Dzjemilev själv var orsaken att han agerade för krimtatarernas rättigheter. Sammanlagt satt han 15 år i fängelse.[4]
I fängelset började Dzjemilev en hungerstrejk som tog 303 dagar. Han tvångsmatades med ett rör.[3]
Dzjemilev friades år 1983 och sedan flyttade han tillsammans med sin familj till Saky. Familjen tillbringade bara tre dagar på Krim innan de skickades tillbaka till Uzbekistan. Där jobbade Dzjemilev som låssmed och diversarbetare.[3]
Politisk karriär i Ukraina
[redigera | redigera wikitext]Då Krimtatarernas mejlis (krimtatarernas högsta beslutande organ) grundades år 1991, valdes Dzjemilev till dess ordförande. Han fortsatte i befattningen fram till 2013 då han efterträddes av Refat Tjubarov.[5]
För första gången valdes Dzjemilev till Verchovna Rada år 1998.[1] Sist återvaldes honom år 2019 då han representerade Petro Porosjenko-blocket.[6][7]
Den ryska ockupationsmakten i Krim förklarade Dzjemilev för persona non grata på halvön.[8] Dzjemilev befann sig under Krims genomförda folkomröstning 2014 i Turkiet. Där höll han sedan, sedan det preliminära resultatet av folkomröstningen offentliggjorts, en gemensam presskonferens med Turkiets utrikesminister Ahmet Davutoğlu. Dzjemilev förklarade där att Krimtatarernas mejlis i likhet med Turkiet betraktade folkomröstningen som olaglig och hävdade att resultatet hade manipulerats av Ryssland.[9] Han hade innan valet uppmanad alla krimtatarer att bojkotta omröstningen.[10] Ryssland utfärdade 22 april 2014 ett förbud för Dzjemilev att besöka Krim i fem år för hets mot folkgrupper och extremism.[11]
Dzjemilev har fungerat som gerillagruppen Ateş politiska ledare.[12]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]
Ukrainas hjälte (Ukraina, 2023)[13]
riddare av Frihetsorden (Ukraina, 2018)[14]
riddare av Republikorden (Turkiet, 2014)[15]
riddare av Förtjänstorden (Litauen, 2015)[16]
storkors av Republiken Polens förtjänstorden (Polen, 2022)[17]
1 klassen av Tjeckiens förtjänstmedalj (Tjeckien, 2024)[18]
_ribbon_bar.svg){kind=small}
_ribbon_bar.svg){kind=small}
_BAR.svg){kind=small}
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 ”Mustafa Dzhemilev” (på engelska) (pdf). European Parliament. 2014. https://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2014_2019/documents/d-ru/dv/dru_dua_20161214_10/dru_dua_20161214_10en.pdf. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”Мустафа Джемілєв. «Я поклявся...»” (på ukrainska). Крым.Реалии. 13 november 2019. https://ua.krymr.com/a/mustafa-dzhemiliev-ya-pokliavsia/29596635.html. Läst 7 april 2026.
- 1 2 3 ”Джемілєв Мустафа” (på ukrainska). LB.ua. 2026. https://lb.ua/file/person/862_dzhemiliev_mustafa.html. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”Mustafa Dzhemilev” (på engelska). Deutsche Welle. https://www.dw.com/en/mustafa-dzhemilevs-battle-for-crimea/a-17678056. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”Chubarov elected chairman of Mejlis of Crimean Tatars” (på engelska). Kyiv Post. 28 oktober 2013. https://archive.kyivpost.com/article/content/ukraine-politics/chubarov-elected-chairman-of-mejlis-of-crimean-tatars-331083.html. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”Результаты внеочередных выборов народных депутатов Украины 2019” (på ryska). Украинская правда. https://www.pravda.com.ua/rus/articles/2019/07/21/7221526/. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”Десятка партії Порошенка: Парубій, Геращенко, Джемілєв” (på ukrainska). Українська правда. https://www.pravda.com.ua/news/2019/06/09/7217580/. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”В соцмережах пишуть, що російська влада Криму оголосила Джемілєва персоною нон-грата” (på ukrainska). unian.ua. 22 mars 2014. https://www.unian.ua/politics/899358-v-sotsmerejah-pishut-scho-rosiyska-vlada-krimu-ogolosila-djemileva-personoyu-non-grata.html. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”Davutoğlu: Referandumun sonuçları kabul edilemez” (på turkiska). Hürriyet. 17 mars 2014. https://www.hurriyet.com.tr/dunya/davutoglu-referandumun-sonuclari-kabul-edilemez-26025327. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”Krimtatarer oroliga för massaker”. SVT Nyheter. 14 mars 2014. https://www.svt.se/nyheter/krimtatarer-oroliga-for-massaker. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”Tatarledare förbjuden att besöka Krim”. SVT Nyheter. 22 april 2014. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/tatarledare-forbjuden-att-besoka-krim. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”Atlantic Council Publishes Article on Resistance Movements in Crimea” (på engelska). Crimea Platform. 3 mars 2025. https://crimea-platform.org/en/news/analitychnyy-tsentr-atlantic-council-opublikuvav-stattiu-pro-rukhy-sprotyvu-v-krymu/. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”УКАЗ ПРЕЗИДЕНТА УКРАЇНИ №749/2023” (på ukrainska). Офіційне інтернет-представництво Президента України. Arkiverad från originalet den 13 november 2023. https://web.archive.org/web/20231113145220/https://www.president.gov.ua/documents/7492023-48873. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”Президент привітав лідера кримськотатарського народу Мустафу Джемілєва з ювілеєм” (på ukrainska). Офіційне інтернет-представництво Президента України. Arkiverad från originalet den 22 april 2019. https://web.archive.org/web/20190422015736/https://www.president.gov.ua/news/prezident-privitav-lidera-krimskotatarskogo-narodu-mustafu-d-51022. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”Kırımoğlu'na Cumhuriyet Nişanı tevcih töreni” (på turkiska). Anadolu Ajansı. 15 april 2014. https://www.aa.com.tr/tr/pg/foto-galeri/abdulcemil-kirimogluna-cumhuriyet-nisani. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”Apdovanotų asmenų duomenų bazė 2024” (på litauiska). Lietuvos Respublikos Prezidento kanceliarija. 2026. https://www.lrp.lt/lt/prezidento-veikla/apdovanojimai/apdovanotu-asmenu-duomenu-baze/27252?sqid=1d25b59428b85c120ab2a33c2b3e588d08da4fcd. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”Dzhemilev, three other Crimean Tatars receive Poland’s state awards” (på engelska). ukrinform.net. 7 februari 2022. https://www.ukrinform.net/rubric-polytics/3399038-dzhemilev-three-other-crimean-tatars-receive-polands-state-awards.html. Läst 7 april 2026.
- ↑ ”PŘEHLEDNĚ: Seznam všech vyznamenaných” (på tjeckiska). Novinky. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2024. https://web.archive.org/web/20241028213230/https://www.novinky.cz/clanek/domaci-prehledne-seznam-vsech-vyznamenanych-28-rijna-2024-40494807. Läst 7 april 2026.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||
