Mustafa Dzjemilev

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mustafa Dzjemilev
Mustafa Abdülcemil Kırımoğlu.jpg
Född13 november 1943 (77 år)
Mezjduretsjje
MedborgarskapSovjetunionen och Ukraina
Utbildad vidTasjkents institut för bevattning och mekaniserat jordbruk, Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPolitiker
BefattningMedlem av Verchovna Rada
tredje Verchovna Rada (1998–2002)[1]
Medlem av Verchovna Rada
fjärde Verchovna Rada (2002–2006)[2]
Medlem av Verchovna Rada
femte Verchovna Rada (2006–2007)[3]
Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (2006–2015)[4]
Medlem av Verchovna Rada
sjätte Verchovna Rada (2007–2012)[5]
Medlem av Verchovna Rada
sjunde Verkhovna Rada (2012–2014)[6]
Medlem av Verchovna Rada
åttonde Verkhovna Rada (2014–2019)
Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (2015–)[4]
Politiskt partiFolkrörelsen för Ukraina, Fäderneslandsförbundet och Europeisk solidaritet[7]
ReligionIslam och Sunniislam
UtmärkelserHedersdoktor (1996)[8]
Nansenpriset (1998)[9]
Hedersdiplom från Ukrainas ministerkabinett (2003)[10]
Victor Gollancz-prisen (2005)[11]
Orden "För intellektuell tapperhet" (2007)[12]
Rättvisans ljus (2011)[13]
Republikorden (2014)[14]
Hedersdoktor (2014)[15]
Solidaritetspriset (2014)[16]
Hedersdoktor (2014)[17]
Litauens förtjänstorden (2015)[18]
Honoris causa (2016)[19]
Ukrainas frihetsorden (2018)[20]
Namngivet skjutvapen
Fjärde klass av Jaroslav den vises orden
Femte klass av Jaroslav den vises orden
Redigera Wikidata

Mustafa Abdülcemil Dzjemilev (krimtatariska: Mustafa Abdülcemil Cemilev, Мустафа Абдульджемиль Джемилев, ryska: Мустафа́ Абдулджеми́ль Джеми́лев, ukrainska: Мустафа́ Абдульджемі́ль Джемі́лєв), född 13 november 1943, Ai-Serez (nu Mizhritjtjya), Autonoma socialistiska sovjetrepubliken Krim, Ryska SFSR, Sovjetunionen, är en krimsk/ukrainsk politiker som under lång tid ansågs som folklig ledare för de 250 000 krimtatarerna, som numera leds av Refat Tjubarov. Dzjemilev sitter i Ukrainas parlament för Petro Porosjenko-blocket och satt tidigare för Folkrörelsen för Ukraina, Vårt Ukraina – Folkets självförvarsblock och Fäderneslandsförbundet.

Dzjemilev växte upp i Uzbekistan sedan krimtatarerna hade deporterat från Krim i slutet av det andra världskriget. Han återkom till Krim 1989.

Regeringen i Krim förklarade Dzjemilev för persona non grata på halvön.[21] Dzjemilev befann sig under Krims genomförda folkomröstning 2014 i Turkiet. Där höll han sedan, efter att det preliminära resultatet av folkomröstningen offentliggjorts, en gemensam presskonferens med Turkiets utrikesminister Ahmet Davutoğlu. Dzjemilev förklarade där att Krimtatarernas mejlis (krimtatarernas högsta beslutande organ) i likhet med Turkiet betraktade folkomröstningen som olaglig och hävdade att resultatet hade manipulerats av Ryssland.[22] Han hade innan valet uppmanad alla krimtatarer att bojkotta omröstningen.[23] Ryssland utfärdade 22 april 2014 ett förbud för Dzjemilev att besöka Krim i fem år för hets mot folkgrupper och extremism.[24]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, w1.c1.rada.gov.ua.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, w1.c1.rada.gov.ua.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, w1.c1.rada.gov.ua.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Members A-Z since 1949, Europarådets parlamentariska församling, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, w1.c1.rada.gov.ua.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, w1.c1.rada.gov.ua.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, itd.rada.gov.ua.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.memleket.com.tr.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.unhcr.org.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, zakon.rada.gov.ua.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.gfbv.de.[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.ji-magazine.lviv.ua.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, ucu.edu.ua.[källa från Wikidata]
  14. ^ läs online, www.tccb.gov.tr.[källa från Wikidata]
  15. ^ läs online, www.comu.edu.tr.[källa från Wikidata]
  16. ^ läs online, www.rp.pl.[källa från Wikidata]
  17. ^ läs online, uludag.edu.tr.[källa från Wikidata]
  18. ^ läs online, www.lrp.lt.[källa från Wikidata]
  19. ^ läs online, www.mruni.eu.[källa från Wikidata]
  20. ^ läs online, zakon.rada.gov.ua.[källa från Wikidata]
  21. ^ "The Russian government of Crimea announced Dzhemiliev persona non grata". Unian.ua, 2014-03-21. (engelska)
  22. ^ "Davutoğlu: Referandumun sonuçları kabul edilemez". Hürriyet, 2014-03-17. (turkiska)
  23. ^ Krimtatarer oroliga för massaker - SVT.se
  24. ^ Tatarledare förbjuden att besöka Krim - SVT.se