Extremism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Extremism (latin: extremus) innebär att en åsikt eller tanke dras till sin yttersta spets utan utrymme för kompromisser eller pragmatism. Det är en ståndpunkt som kan mynna ut i politisk brottslighet.

Politisk extremism[redigera | redigera wikitext]

Det finns politiska organisationer som står för extremism eller driver extrema ståndpunkter i vissa frågor. I olika samhällen och tider kan olika partier eller åsikter tolkas som extrema, det vill säga ligga långt ifrån vad majoriteten tycker eller enbart långt ifrån den person eller grupp som utpekat partiet som extremt. Partier på ytterkanterna benämns ofta som extrema.

Extremism är ett historiskt relativt begrepp. Inte sällan är det som betecknas som extremism vid en tidpunkt en mer normal uppfattning vid en annan.[1]

Den amerikanske politikern Barry Goldwater yttrade en gång: "Extremism till frihetens försvar är inget fel."[2]

Religiös extremism[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Religiös extremism

Beteckningen religiös extremism eller fundamentalism används om religiösa grupper som tolkar sin tro bokstavstroget och strävar efter att tillämpa religiösa texter ordagrant.

Orsak[redigera | redigera wikitext]

Orsaken till att någon radikaliseras är oklar,[3] men det kan vara kopplat till rädsla för utanförskap och exkludering.[4] En teori är att, på grund av det mänskliga behovet av att tillhöra en social grupp, den som känner sig utesluten söker sig till extrema grupper,[3] men teorin saknar ännu empiriska bevis.[3]

En sammanställning av studier visade att muslimer i Storbritannien kände en ökad islamofobi och exkludering från samhället efter 11 september-attackerna 2001.[3] Efter terrorattentaten i Norge 2011 framställdes attentatsmannen som en sorgligt ensam människa.[4]

Extremism i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Antal våldsbenägna extremister[redigera | redigera wikitext]

Enligt Säkerhetspolisen finns det cirka hundra våldsbenägna högerextremister och lika många vänsterextremister samt cirka tvåhundra våldsbejakande unga islamistiska extremister I Sverige. Dessutom finns det militanta djurrättsaktivister.[5]

Enligt Säkerhetspolisen och BRÅ:s gemensamma rapport Våldsam politisk extremism – Antidemokratiska grupperingar på yttersta höger- och vänsterkanten från 2009,[6] där man analyserat antalet brott inom dessa grupper under en tioårsperiod, har 1 409 personer varit skäligen misstänkta för 9 329 brott under perioden. 2 432 bedöms politiskt motiverade och 734 av dessa har lett till fällande dom eller annan lagföring. De två grupperingarna har begått ungefär häften var av de politiskt motiverade brotten.[7] Det vanligaste brottet inom vit makt-miljön är hets mot folkgrupp, det vanligaste inom den autonoma vänstern är brott mot allmän ordning.[8]

Vad gäller våldsbrott är ca 400 fall totalt brott mot liv och hälsa under denna tioårsperiod. Vit makt-miljön står för ca 220 av dessa fall, och är den enda grupperingen som under perioden fullbordat mord eller dråp.[9]

Enligt Säkerhetspolisens rapport Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige från 2010[10] inbegrep denna grupp knappt 200 personer 2009.[11] Gruppen gjorde sig skyldig till 20 våldsbrott i Sverige under 2009.[12]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Extremism. NE band 6, s.81.
  2. ^ Barry Goldwater Wikiquote
  3. ^ [a b c d] Fernando Arias. "Utestängning en möjlig orsak till extremism", Studio Ett, Sveriges Radio, publicerad 14 november 2016. Åtkomst den 19 november 2016.
  4. ^ [a b] Helena Lindholm Schulz (professor i freds- och utvecklingsforskning). "Onda handlingar finns inom oss", Göteborgs-Posten, 28 juli 2011. Åtkomst den 19 november 2016.
  5. ^ DN, ”Extremismen är här för att stanna”, läst 110308
  6. ^ ”Våldsam politisk extremism 2009:15”. Säkerhetspolisen och BRÅ. 19 november 2009. http://www.sakerhetspolisen.se/download/18.635d23c2141933256ea1d1c/1381154798451/valdsam_polextr_2009.pdf. Läst 8 april 2014. 
  7. ^ Våldsam politisk extremism, sid 54
  8. ^ Våldsam politisk extremism, sid 56
  9. ^ Våldsam politisk extremism, sid 57
  10. ^ ”Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige”. Säkerhetspolisen. 19 november 2010. http://www.sakerhetspolisen.se/download/18.635d23c2141933256ea1d14/1381154798420/ijrapportweb.pdf. Läst 8 april 2014. 
  11. ^ Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige, sid 66
  12. ^ Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige, sid 69