Republiken Krim

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För Autonoma republiken Krim 1991–2014, se Autonoma republiken Krim.
Republiken Krim
Республика Крым
Flagga
ValspråkПроцветание в единстве
Protsvetanije v jedinstve
Välstånd i enighet
Huvudstad
(och största stad)
Simferopol
Officiella språk Ryska, krimtatariska och ukrainska
Statsskick Republik
 -  Guvernör Sergej Aksionov
Nationalförsamling Krim-parlamentet
Självständighet från Ukraina 
 -  Deklarerad 11 mars 2014[1] 
Area
 -  Totalt 26 080 km² [2]
Befolkning
 -  2012 års uppskattning 1 963 008 [2]
 -  Befolkningstäthet 75,3 inv./km² 
Valuta Rysk rubel ([[ISO 4217|RUB]])
Tidszon UTC +2 (+4 Moskvatid från 30 mars 2014)
Topografi
 -  Högsta punkt Roman-Kosj, 1545 m ö.h.

Republiken Krim (ryska: Республика Крым, krimtatariska: Къырым Джумхуриети (Qırım Cumhuriyeti), ukrainska: Республика Крим) är ett deklarerat federationssubjekt till Ryska federationen i Östeuropa. Republiken ligger på halvön Krim och har en yta på cirka 25 500 kvadratkilometer, med omkring 2,3 miljoner invånare (2005).[3] Krims största städer är Simferopol (huvudstad), Sevastopol, Kertj, Jevpatorija, Jalta och Feodosija. Republiken gränsar till Ukraina i norr och Svarta havet i övriga väderstreck (med Azovska sjön i nordost). Majoritetsspråket på halvön är ryska, följt av krimtatariska och ukrainska.

Krimkrisen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Krimkrisen

Bakgrund och 2014[redigera | redigera wikitext]

1992–2014 var Krim en del av Ukraina och styrdes från 1995 av en politisk representation direkt tillsatt från Kiev. 27 februari 2014 etablerades en utbrytarregering i Krimrepubliken, i protest mot Jatsenjukregeringens maktövertagande på nationell nivå (se Euromajdan).

27 februari ockuperade maskerade män ett antal viktiga byggnader på Krim, inklusive parlamentsbyggnaden och två flygplatser.[4][5][6] De förstörde nästan all telekommunikationsutrustning och Internetförbindelser mellan Krim och övriga Ukraina.[7]

Medan parlamentsbyggnaden var under belägring, avskedade parlamentet den lokala regeringen och ersatte ordföranden för det lokala ministerrådet (ibland benämnd som Krims premiärminister) Anatolyi Mohyljov med Sergej Aksionov.[8] De ryska trupperna som var stationerade på Krim enligt ett bilateralt avtal förstärktes, och två fartyg från den ryska Baltiska flottan kränkte ukrainskt vatten.[9][10]

Den nya Krimregimen utlyste en folkomröstning om anslutning till Ryssland.

Ryska federationens inblandning i konflikten, genom militärövningar i Ukrainas närhet och inblandning i maktförskjutningen på Krim, fick internationella konsekvenser. Diplomatiska kontakter mellan USA och Ryssland togs på hög nivå,[11] och Nato varnade 2 mars 2014 Ryssland om att dess aggressioner kommer att leda till konsekvenser.

De nya makthavarna i Ukraina har höjt säkerhetsberedskapen, inkallat reservister och bett Nato om hjälp för att stärka kontrollen över sitt eget territorium.[12] Många drar paralleller med Rysslands ingripande i andra före detta Sovjetrepubliker med gräns mot Ryssland (se Abchazien och Sydossetien).

18 mars 2014, Vladimir Putin, Vladimir Konstantinov, Sergej Aksionov och Aleksej Tjalij undertecknade avtalet med Ryssland om Republiken Krims upptagning i Ryssland.

Krims parlamentet deklarerade republikens självständighet från Ukraina 11 mars 2014.[1] Den nya Krim-regimen genomförde en folkomröstning om Krims framtid 16 mars 2014, där nästan 97 % av deltagarna röstade för en anslutning till Ryssland. Siffrorna är dock tvivelaktiga och ska inte ses som representativa för befolkningen då många proukrainska tatarer avstod från att rösta. Dagen efter erkände Ryssland som första stat Krims självständighet.[13]

2015[redigera | redigera wikitext]

Krims anslutning till Ryska federation har fått mycket begränsat internationellt erkännande. Ryska federationens beslut att inte förhandla med Ukraina om Krims status har fått internationell kritik och lett till fortsatta ekonomiska och politiska sanktioner från bland annat EU och USA.[14] Trots Rysslands unilaterala anslutning av Krim har dock halvön fortsatt varit beroende av leveranser från fastlandet (dvs. Ukraina) för det mesta av sin elektricitet och dricksvatten, samt för många konsumtionsvaror.[15]

I november 2015 sprängdes kraftledningar som då ledde elektricitet till Krims två miljoner invånare. Detta skedde genom något som betecknats som ett sabotage, av en grupp ukrainska nationalister och etniska krimtatarer. Efter sprängningen mörklades halvön, och Rysslands krav på att Ukraina skulle återställa elleveranser till Krim möttes oväntat nog av ett beslut av Ukraina att inleda en blockad mot varuleveranser till halvön.[15] Flaskhalsen på båtarna mellan Port Kavkaz och Kertj försvinner i och med byggstarten av en kombinerad väg- och järnvvägsbro mellan Kertj och Taman via ön Tuzla vilket kommer att göra det lättare att föra in och ut varor.[16]

Ryssland förser Krim med elström via undervattenskablar på totalt, när alla steg är utbyggda, 1315 MW, där två linjer togs i drift i december 2015 och tredje och fjärde linjerna tas i drift i mars respektive april 2016.[17][15] Ukrainas tveksamhet i att återupprätta handelsförbindelser och elleveranser till Krim ledde senare till att Ryssland 1 januari 2016 säger upp sitt frihandelsavtal med Ukraina.[18]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Sammanlagt har republiken 2 033 700 invånare enligt senaste folkräkningen år 2001. Folktätheten är enligt officiell siffra 78 personer per kvadratkilometer.[19] Enligt uppskattning från år 2005 bodde där då cirka 2,3 miljoner;[3] enligt en annan uppskattning 2 005 127 invånare år 2007.

Större städer på Krim är Simferopol (342 500 invånare år 2005), Sevastopol (360 000 invånare; bas för den rysk-ukrainska Svartahavsflottan), Kertj (152 200 invånare), Jevpatorija (105 200 invånare), Jalta (90 000 invånare) och Feodosija (69 200 invånare 2004). Andra städer är Dzjankoj, Alusjta, Krasnoperekopsk, Saky (Saki), Alupka, Armjansk, Balaklava, Bachtjisaraj, Bilohirsk (Belogorsk; Karasubazar), Staryj Krym och Sudak, med flera. Enligt en mätning bor omkring 1 274 300 personer, eller 62,7 %, i städer, medan resterande 759 400 personer, 37,3 %, bor på landsbygden.[20] Statistiskt sett finns 16 städer, 56 samhällen och 957 byar.[21]

Enligt folkräkningen 2001 är de viktigaste etniska grupperna ryssar (58,32 % av republikens befolkning), ukrainare (24,32 %), krimtatarer (12,1 %), vitryssar (1,44 %), tatarer (0,54 %), armenier (0,43 %) och judar (0,22 %). Mindre grupper, om cirka 0,2 % vardera, är polacker, moldavier och azerier; grupper om cirka 0,1 % är uzbeker, koreaner, greker, tyskar, mordviner, tjuvasjer, romer, bulgarer, georgier och marier.[22] Det finns uppskattningsvis runt 1200 krimtjaker och 800 karaimer.[23][24]

Det viktigaste språket är ryska (77 % av befolkningen), därefter krimtatariska (11,4 %) och ukrainska (10,1 %).[25] Bland mindre språk märks tatariska, vitryska, armeniska, ungerska, polska och rumänska.

De slaviska grupperna ryssar, ukrainare och bulgarer med flera, samt greker, är främst ortodoxt kristna. Många armenier tillhör Armeniska apostoliska kyrkan. Krimtatarerna och vissa andra grupper är främst sunnimuslimer. Judar, krimtjaker och karaimer hör traditionellt till den judiska religionen.[26] Det finns även protestantiskt kristna.

Historiskt har Krim varit befolkad av en mängd folkslag, bland vilka märks goter, kallade krimgoter, från omkring 250 f.Kr. fram till 1700-talet samt av krimtatarer från 1400-talet. Enligt den sovjetiska folkräkningen 1939 hade Krim 1 126 429 invånare, varav 51,5 procent var ryssar och 25,9 procent krimtatarer. Enligt folkräkningen 1989 uppgick krimtatarerna på Krim till endast 38 000 personer, detta efter att de åter börjat återvända efter exilen i Centralasien.

Befolkningen avtog från uppskattningsvis 2 549 800 år 1991[27] till 2 033 700 år 2001.[19] Antalet födslar per år minskade från 32 600 år 1990 till 15 200 år 2000.[28] Orsaken är den ekonomiska recessionen på 1990-talet, som medfört ett antal sociala problem (se vidare under ekonomi).

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Krim indelas administrativt i 25 regioner: 14 rajoner, med främst landsbygd, och 11 stadskommuner. Varje region består av storstads-, stads- och bysamhällen.

Republikens administrativa indelning
1. Bachtjisaraj rajon
2. Bilohirsk rajon
3. Dzjankoj rajon
4. Kirovske rajon
5. Krasnohvardijske rajon
6. Krasnoperekopsk rajon
7. Lenine rajon
8. Nizjnohirskyj rajon
9. Pervomajske rajon
10. Rozdolne rajon
11. Saky rajon
12. Simferopol rajon
13. Sovjetskyj rajon
14. Tjornomorske rajon
  • Stadskommuner:
15. Alusjta kommun
16. Armjansk kommun
17. Dzjankoj kommun
18. Jevpatorija kommun
19. Kertj kommun
20. Krasnoperekopsk kommun
21. Saky kommun
22. Simferopol kommun
23. Sudak kommun
24. Feodosija kommun
25. Jalta kommun
26. Sevastopol kommun

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Krimhalvön förklarar sig självständigt - svenska.yle.fi
  2. ^ [a b] GeoHive Ukraine Population Statistics Arkiverad 17 december 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] Nationalencyklopedin, internetupplagan: uppslagsordet "Krim".
  4. ^ ”Gunmen Seize Government Buildings in Crimea” (på engelska). The New York Times. 27 februari 2014. http://www.nytimes.com/2014/02/28/world/europe/crimea-ukraine.html?hpw&rref=world&_r=0. Läst 2 mars 2014. ”Masked men with guns seized government buildings in the capital of Ukraine's Crimea region on Thursday, barricading themselves inside and raising the Russian flag after mysterious overnight raids that appeared to be the work of militant Russian nationalists who want this volatile Black Sea region ruled from Moscow.” 
  5. ^ ”Armed men seize two airports in Ukraine's Crimea, Yanukovich reappears” (på engelska). Reuters. 1 mars 2014. http://www.reuters.com/article/2014/02/28/us-ukraine-crisis-idUSBREA1Q1E820140228. Läst 2 mars 2014. 
  6. ^ (på engelska) Putin ready to invade Ukraine; Kiev warns of war, 2014-03-01, http://www.reuters.com/article/2014/03/01/us-ukraine-crisis-idUSBREA1Q1E820140301, läst 2 mars 2014 
  7. ^ "Telecom services sabotaged in Ukraine's Crimea region". Upi.com. Läst 2 mars 2014. (engelska)
  8. ^ "Crimean parliament dismisses autonomous republic's government". Kyivpost.com, 2014-02-27. Läst 2 mars 2014. (engelska)
  9. ^ http://www.reuters.com/article/2014/03/01/us-ukraine-crisis-warships-idUSBREA200VA20140301
  10. ^ http://uk.reuters.com/article/2014/02/28/ukraine-crisis-helicopters-idUKR4N0IH00420140228
  11. ^ The White House (2014-03-01): "Readout of President Obama’s Call with President Putin". Whitehouse.gov. Läst 2 mars 2014. (engelska)
  12. ^ "Ukraine calls up reservists after Russian deployment". Bbc.com, 2014-03-02. Läst 2 mars 2014. (engelska)
  13. ^ SVT: Ryssland erkänner Krim 2014-03-17.
  14. ^ Eland, Ivan (2015-08-06): "Continued G-7 Sanctions Against Russia, But Does Russia Have a Perspective?". huffingtonpost.com. Läst 17 december 2015. (engelska)
  15. ^ [a b c] "Ukraine imposes economic blockade on a blacked-out Crimea". ft.com, 2015-11-23. Läst 17 december 2015. (engelska)
  16. ^ Недопустимое название” (på ru). Википедия. https://ru.wikipedia.org/wiki/%25D0%259C%25D0%25BE%25D1%2581%25D1%2582_%25D1%2587%25D0%25B5%25D1%2580%25D0%25B5%25D0%25B7_%25D0%259A%25D0%25B5%25D1%2580%25D1%2587%25D0%25B5%25D0%25BD%25D1%2581%25D0%25BA%25D0%25B8%25D0%25B9_%25D0%25BF%25D1%2580%25D0%25BE%25D0%25BB%25D0%25B8%25D0%25B2. Läst 12 mars 2016. 
  17. ^ Недопустимое название” (på ru). Википедия. https://ru.wikipedia.org/wiki/%25D0%25AD%25D0%25BD%25D0%25B5%25D1%2580%25D0%25B3%25D0%25BE%25D0%25BC%25D0%25BE%25D1%2581%25D1%2582_%25D0%25B2_%25D0%259A%25D1%2580%25D1%258B%25D0%25BC. Läst 12 mars 2016. 
  18. ^ ”Rússia suspèn l'acord de lliure comerç amb Ucraïna” (på katalanska). ccma.cat. 16 december 2015. http://www.ccma.cat/324/russia-suspen-lacord-de-lliure-comerc-amb-ucraina/noticia/2703093/. Läst 17 december 2015. 
  19. ^ [a b] Allukrainska folkräkningen 2001 Arkiverad 31 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  20. ^ Allukrainska folkräkningen 2001 Arkiverad 8 januari 2005 hämtat från the Wayback Machine.
  21. ^ http://www.rada.crimea.ua/news/20070505-oon1_en.pdf[död länk]
  22. ^ Ukrainska folkräkningsmyndighetens sida om Krims befolknings etniska tillhörighet enligt folkräkningen 2001 Arkiverad 27 april 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  23. ^ The Red Book of the Peoples of the Russian Empire: The Crimean Jews
  24. ^ The Karaite Encyclopedia: Karaims of Crimea Arkiverad 2 juli 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  25. ^ Allukrainska folkräkningen 2001 Arkiverad 27 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  26. ^ UNPO: Interreligious relations in multireligious society: problems and tasks
  27. ^ Cook, Bernard A., Europe Since 1945: "Crimea", Taylor & Francis 2001.
  28. ^ Information Portal Autonomous Republic of Crimea Arkiverad 24 juni 2010 hämtat från the Wayback Machine.