Målgest
En målgest kallas, som ordet lyder, en gest idrottsutövare gör när de gör mål. Gesten görs för att fira målet.
Ofta firas ett mål genom att man höjer den ena eller båda armarna i ren, spontan glädje över att ha lyckats göra mål. I bland annat bandy, innebandy och ishockey brukar spelarna höja klubban då de gjort mål. Ibland brukar spelarna även kramas eller ge varandra handklapp.
De mer speciella målgesterna hade framför allt sin storhetstid inom fotbollen under 1990-talet, då många spelare övade in personliga målgester som de gjorde till sina egna signum.
I sporter där spelarna inte gör mål, kan liknande så kallade segergester göras när de aktiva vunnit eller nått framgång i en tävling. Som exempel kan nämnas "Brysselsteget" som tennisspelaren Jonas Björkman använder och utförsåkaren Anja Pärsons vana att kasta sig i snön som en säl när det stod klart att hon har vunnit ("Sälen").
Berömda målgester[redigera | redigera wikitext]
Fotboll[redigera | redigera wikitext]
- Kennet Andersson - domartecken för mål i australisk fotboll[1]; av många tolkat som två dragna pistoler[2]
- Hugo Sánchez, Faustino Asprilla, Julius Aghahowa, Obafemi Martins med flera - volter[3]
- Bebeto - vagga barnet (VM 1994, då han och hans fru fått barn)[4]
- Thomas Brolin - hoppiruett[5]
- Brandi Chastain - tog av sig tröjan och visade sin BH[6], omdiskuterat i USA.
- Robbie Fowler - "låtsas sniffa kokain" (1999), avstängd fyra matcher[7]
- Kameruns herrar - dans vid hörnflaggan[8]
- Julius Aghahowa - ett antal bakåtvolter i rad som hade dugt i ett gymnastikmästerskap. Han gjorde den bland annat efter att ha gjort mål i fotbolls-VM 2002 mot Sverige.
Ishockey[redigera | redigera wikitext]
- Jonas Bergqvist - "helikoptern"[9]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Jag får fortfarande rysningar av minnet”. Aftonbladet. 30 maj 2002. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article75613.ab. Läst 2 november 2008.
- ^ Carina Kero Esberg (22 maj 2015). ”Läsarnas bidrag till topp 15-listorna”. Sportbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article20833597.ab. Läst 13 februari 2016.
- ^ Andreas Cedhamre (8 januari 2009). ”Fem uppseendeväckande målgester”. Sportstory. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100825042749/http://www.sportstory.se/columns/viewPost.php?id=2. Läst 14 februari 2016.
- ^ Fredrik Jönsson (14 mars 2013). ”"Bebetos son klar för Juventus"”. Sportbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/italien/article16419397.ab. Läst 14 februari 2016.
- ^ Lasse Bernfalk (13 juni 2008). ”Det känns lite som VM 1994”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/det-kanns-lite-som-vm-1994/. Läst 14 februari 2016.
- ^ Keijo Liimatainen (19 september 2002). ”Damfotbollen i USA blev ingen succé”. Svenska dagbladet. http://www.svd.se/damfotbollen-i-usa-blev-ingen-succe. Läst 14 februari 2016.
- ^ Emil K. Lagnelius (30 september 2011). ”Galna målgester”. Sportbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/article13704023.ab. Läst 14 februari 2016.
- ^ Andreas Lundin (12 juni 2010). ”VM-historiens fräckaste målgester”. Svenska dagbladet. http://www.svd.se/vm-historiens-frackaste-malgester. Läst 14 februari 2016.
- ^ Emil K. Lagnelius (9 januari 2012). ”De läckraste målgesterna”. Sportbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/shl/article14186178.ab. Läst 13 februari 2016.
| |||||||||||||||||||