Nikos Kazantzakis

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nikos Kazantzakis
Nikos Kazantzakis.jpg
FöddΝίκος Καζαντζάκης
1883 (g.s.)[1][2]
Heraklion
Död26 oktober 1957[1][3][4] (74 år)
Freiburg im Breisgau
BegravdHeraklion
MedborgarskapGrekland[5]
Utbildad vidAtens universitet, doktorsexamen
Ursulines Skole i Naxos[6] Arbcom ru editing.svg
SysselsättningManusförfattare, filosof, dramatiker[2], skribent[2], poet[2], översättare, journalist, politiker
BefattningGrekisk minister utan portfölj (1945–1946)
MakaGalateia Kazantzakē
(g. 1910–1926)
Heleni Kazantzaki
(g. 1945–)
UtmärkelserGræske statslitteraturpris (1956)
NamnteckningNikos-kazantzakis-signature.svg
Redigera Wikidata

Nikos Kazantzakis, född 18 februari 1883 i Heraklion, Kreta, död 26 oktober 1957 i Freiburg, var en grekisk författare, poet, översättare, dramatiker och filosof.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kazantzakis studerade juridik i Aten och bodde flera år i Paris där han studerade statskunskap och filosofi och bland annat följde filosofen Henri Bergsons föreläsningar. Efter andra världskriget verkade han som departementschef och minister. Från 1946 bodde han utomlands, främst på Franska rivieran. Han skrev på franska och nygrekiska. Han debuterade 1906 med skådespelet Ximerónei och berättelsen Ophis kai Krino. Han har förutom romaner skrivit om Bergson och Nietzsche[7], reseskildringar, skådespel och verseposet Odysseia, 1938.

På hans gravsten i Heraklion står:

Jag hoppas ingenting
Jag fruktar ingenting
Jag är fri

Hans mest kända verk är Víos kai politeia tou Aléxi Zorbá, 1946 (Spela för mig, Zorbas, 1949) och O teleftaíos pirasmós, 1955 (Kristi sista frestelse, 1988), som både blivit berömda filmer, se Zorba och Kristi sista frestelse.

Kazantzakis var nominerad till Nobelpriset i litteratur fjorton gånger åren 1947 till 1957.[8]

Bibliografi utgivet på svenska[redigera | redigera wikitext]

Kazantzakis grav
  • Spela för mig, Zorba, 1949, som Spela för mig, Zorba 1973 (Vios ke politia tou Alexi Zorba)
  • Den eviga vandringen uppåt, 1950
  • Den sista frestelsen, 1952, som Kristi sista frestelse 1988 (O telefteos pirasmos)
  • Frihet eller död, 1955 (Eleftheria i thanatos)
  • Min helige Franciscus: Pax et bonum, 1956
  • Tjurdansen: Ur Kazantzakis Odyssia (Odysse): Sjätte sången, verserna 1-75, 284-317, 340-352, 522-550, 564-608, ingår i Kris 1979: Juli
  • Nikos Kazantzakis filosofiska testamente: Ett urval, ingår i Studies in Mediterranean archaeology 60, 1988
  • Odysseia: Ett modernt epos. Prologen och första sången, ingår i Studies in Mediterranean archaeology 64, 1988
  • Rapport till Greco: Självbiografisk roman, 2006 (Anaphora ston Greko)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)
  2. ^ [a b c d] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 18854, läs online, läst: 1 april 2021, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Nikos-Kazantzakistopic/Britannica-Online, omnämnd som: Nikos Kazantzakis, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  4. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w65437b8, omnämnd som: Nikos Kazantzakis, läs online, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Libris, 2 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018, (Källa från Wikidata)
  6. ^ läs online, www.naxos.gr, (Källa från Wikidata)
  7. ^ ”ΠΡΟΣΩΠΟ – Βιβλιοnet” (på amerikansk engelska). https://biblionet.gr/%cf%80%cf%81%ce%bf%cf%83%cf%89%cf%80%ce%bf/. Läst 17 maj 2021. 
  8. ^ ”Nomination database: Nikos Kazantzakis”. Nobelprize.org. http://www.nobelprize.org/nomination/archive/show_people.php?id=4747. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]