Norra Fronten

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fred på Västra Arningefortet, det grönskar i skottgluggen, maj 2011.

Norra fronten var en befästningslinje för att skydda Stockholm mot angrepp från norr. Anläggningen byggdes 1904-1916 på initiativ av huvudsakligen Palmqvistska fonden till Stockholms befästande.

Norra Fronten bestod av Danderydslinjen och Sollentunalinjen och var den yttre av två huvudstadslinjer i norr. Det fanns även en front i södra Stockholm, Södra Fronten. Norra och Södra fronten kunde bemannas som mest med cirka 40 000 soldater.[1] Försvarslinjen ingick i försvarsorganisationen fram till 1952.[2]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Kring sekelskiftet 1900 kom ett nytt försvarspolitiskt tänkande då centralförsvaret avlöstes av ett gräns- och kustförsvar. Man utnyttjade de sjösystem som omger Stockholm och säkrade passagerna mellan dem med ett 30-tal befästningar av varierande storlek. Försvarslinjen kallades på grund av sitt utseende för korvlinjen. Bygget finansierades av privatpersoner som samlades i "Föreningen för Stockholms fasta försvar" och "Palmqvistska fonden till Stockholms befästande". Medan "Föreningen för Stockholms fasta försvar" i första hand ägnade sig åt Södra Fronten satsade "Palmqvistska fonden till Stockholms befästande" istället på Norra Fronten.[3]

Själva byggarbetena utfördes av militär, som stod under civil ledning. Sedan skänktes anläggningarna till militären.[4] Det var så kallade landstormare, värnpliktiga som var över 32 år, som fick bemanna anläggningarna.

Norra fronten[redigera | redigera wikitext]

Korvlinjens sträckning med Norra och Södra Fronten inlagd på en nutida karta.

Syftet med Norra Fronten var att försvara Stockholm på landsidan mot en norrifrån kommande angripare som landstigit exempelvis i Roslagen.[5] Norra Frontens Danderydslinje (med Hägernäspasset, Täbypasset och Albypasset) och Sollentunalinje sträckte sig från Östra Ryd i Österåkers kommun till Ed i Upplands Väsby kommun och hade en sträckning av närmare 25 kilometer. Anläggningen bestod av ett så gott som linjärt fort- och löpgravssystem.

Norra Fronten bekostades huvudsakligen av privata medel men bemannades av krigsmakten (Göta livgarde och Landstormen). Hjärtat i Täbypasset utgjordes av sju sammanhängande betongfort, i folkmun kallade "infanterikorvar". Mellan forten slingrade sig en sammanhängande linje av skyttegravar.[6] Bland dem fanns Östra Arningefortet, som skänktes av Carl Robert Lamm till försvaret och invigdes den 31 maj 1915 i närvaro av Gustaf V och kronprinsen Gustaf (VI) Adolf.[7] Försvarslinjen var i stort sett färdigutbyggd 1916. Från den kunde ett samman­hängande eldsystem läggas mot en inkräktare.

Norra Fronten moderniserades i samband med andra världskriget, men efter 1952 hade den förlorad sin strategiska betydelse. Idag har nästan samtliga anläggningar i öppen mark tagits bort men anläggningarna i skogsmark finns kvar. Ett exempel är artilleriställningen i närheten av Karby gård. Karby batteri är efter drygt 100 år förvånansvärt välbehållet; även Västra Arningefortet i Arninge industriområde är i mycket bra skick. Det senare har markägaren renoverat på egen bekostnad.[4]

Bilder av fort och batteriställningar i urval[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Föreningen för Stockholm fasta försvar, läst 2011-05-05
  2. ^ Utforskare om Måndalsfortet, läst 2011-05-06
  3. ^ Huddinge kommun om Korvlinjen, läst 2011-05-08 Arkiverad 19 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ [a b] Dagens Nyheter: När Korvlinjen var huvudstadens fasta försvar (2003-06-14), läst 2011-05-07.
  5. ^ Täby Hembygdsförening om Norra Fronten, läst 2011-05-08
  6. ^ Om Korvlinjen, läst 2011-05-07
  7. ^ Dagens Nyheter om "Bunkerliv", läst 2011-05-08

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Leif Törnquist (huvudförfattare) (2007). Svenska borgar och fästningar. Medströms bokförlag. ISBN 91-7329-001-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]