Olle Ljungström

Från Wikipedia
Olle Ljungström
Olle Ljungström 2014.
FödelsenamnLars Olof Gustaf Ljungström
Pseudonym(er)Olle
Född12 augusti 1961
Riala, Norrtälje kommun
Död4 maj 2016 (54 år)
Sollebrunn, Alingsås kommun
Sverige
BakgrundSverige Svartsö, Stockholms län
MakaJosefine Broman
(g. 1990–1995; skild)
SläktingarOlof Ljungström (farfar)
Frithiof Bergne
(morfars far)
RollSångare, låtskrivare, gitarrist, konstnär
År som aktiv1977–2016
ArtistsamarbetenReeperbahn, Heinz & Young, Webstrarna
Webbplatswww.olleljungstrom.se
Utmärkelser
Cornelis Vreeswijk-stipendiet (2011)

Lars Olof Gustaf Ljungström, känd som Olle Ljungström, född 12 augusti 1961 i Riala församling i Stockholms län,[1] död 4 maj 2016 i Erska distrikt[2] i Sollebrunn, var en svensk sångare, gitarrist och låtskrivare.

Olle Ljungström växte upp på Björkholmen nära Svartsö i Stockholms skärgård. Han är son till Anders Ljungström och journalisten Misse Ljungström,[3][4] ogift Bergne, samt sonson till Olof Ljungström och sondotters son till Frithiof Bergne. Fadern var 20 år och modern 18 när Olle Ljungström föddes.[4]

Han inledde sin karriär som sångare och gitarrist i Reeperbahn (1979–1984) och var från 1993 soloartist. Han medverkade dessutom på Wilmer X' skiva Hallå världen med låten "Jag är bara lycklig när jag dricker" och på Webstrarnas låt "Vänner för livet", vars text är full av referenser till Reeperbahn-titlar. 1995 vann Ljungström musikpriset Rockbjörnen som årets manliga svenska artist. Ljungström skrev mycket säregna låttexter; en recensent i Dagens Nyheter skrev 2009 att "det finns ingen som kan ironisera bort ångest med sådan svalka som Olle Ljungström. Han är ångesthanteringens popmaestro."[5]

Vid sidan om musiken var Ljungström även tecknare och målare, som höll en rad utställningar i Sverige. Han medverkade även i den tredje säsongen av tv-programmet Så mycket bättre på TV4.

Olle Ljungström var 1990–1995 gift med manusförfattaren Josefine Broman (född 1964),[6] dotter till reklammannen Gunnar Broman och Lis, ogift Jonsson.[4]

Ljungström bodde från 2008 fram till sin död i Gräfsnäs i Alingsås kommun. Natten till 4 maj 2016 hittades Ljungström död i sin bostad. Han avled till följd av långvarig sjukdom. Ljungström led av diabetes, och hans liv kantades stundom av missbruk.[7]

Tiden med Reeperbahn

Huvudartikel: Reeperbahn
Olle Ljungström i Varberg, augusti 2010 under konserten Forever Young

Ljungström började sin karriär som musiker redan i 16-årsåldern, när han tillsammans med några kompisar bildade bandet Rotten Group. Bandet ändrade sedan namn till Lesbian Hardcore,[8] men hade fastnat vid namnet Reeperbahn när de gjorde sina första professionella spelningar år 1978, bland annat vid Långholmsparken.[9] Reeperbahn släppte sitt första album november 1979. I början var gruppen framförallt influerade av artister som Rolling Stones och T.Rex.[10] Gruppen hittade dock inte sin ljudbild omedelbart. I början användes exempelvis engelska såväl som svenska texter. När genombrottet kom 1981 med albumet Venuspassagen hade bandet dock hittat stilen, bestående dels av synthar vid sidan om gitarrerna, och man använde sig uteslutande av svenska texter. Under de första åren delade Ljungström gruppens textförfattaruppgift tillsammans med Dan Sundquist, men kom sedan alltmer i centrum när den sistnämnde lämnade gruppen 1982.[11] Sedan släppte Reeperbahn de hyllade skivorna Peep-Show och Intriger (båda 1983) innan bandet upplöstes efter sommarturnén 1984. Bandet har dock återförenats vid två turnéer, först 1986 på första Hultsfredsfestivalen och sedan 2010 på Forever Young. Ungefär samtidigt med att Reeperbahn gick mot slutet bildade Ljungström tillsammans med vännen Heinz Liljedahl ett band med namnet Heinz & Young, fast detta projekt blev mycket kortvarigt. De hann dock släppa albumet Buzzbuzzboys.

Under 1983 medverkade Reeperbahn-medlemmerna i Staffan Hildebrands ungdomsfilm G – som i gemenskap, där de spelade ett fiktivt band, Nürnberg 47. Ljungström har senare erkänt att han och övriga bandmedlemmar inte var särskilt entusiastiska om Hildebrands film: "Vi var inte särskilt stolta över att vara med i filmen då för den kändes för dum. Jag tillhörde väl inte målgruppen om man säger så."[12]

Tidigt på 1980-talet gjorde Ljungström även några spelningar tillsammans med Martin Sörling under gruppnamnet Sexophones.[13]

Solokarriären

Efter Heinz & Young tog sig Ljungström ett längre uppehåll från musiken. Han gick reklamskolan RMI Berghs och ägnade sig under några år med att skriva reklamtexter.[14] Han arbetade dessutom som fotomodell under en period. 1993 gjorde han dock comeback som musiker, den här gången som soloartist, när han släppte albumet Olle Ljungström på Telegram Records. Ljungström lär ha blivit sugen på att göra musik igen efter att han sjöng duett i Webstrarnas sång "Vänner för livet" 1991. I en intervju med Sydsvenskan uttalade Ljungström flera år senare: "Före Webstrarna hade jag inte en tanke på en solokarriär. Jag var reklamare och fotomodell, musikbranschen var för mig Piss Factory number one. Att syssla med musik var meningslöst. Tanken på att åter bli låginkomsttagare hade inte lockat mig."[15]

Precis som under Reeperbahn-tiden använde Ljungström som soloartist självskrivna texter på svenska, medan musiken (huvudsakligen rock-pop) oftast komponerades i samarbete med Heinz Liljedahl. Första soloalbumet följdes av albumen Världens räddaste man (1994), Tack (1995), Det stora kalaset (1998), En apa som liknar dig (2000) och Synthesizer (2002). Ljungström var även en flitig liveartist under dessa år; han uppträdde ett antal gånger på Hultsfredsfestivalen. Som soloartist etablerade han sig snabbt och mottog genomgående positiva recensioner under 1990-talet. Om Ljungströms första soloalbum från 1993 skrev till exempel Lars Lindström i Expressen: "Jag vet inte om det finns plats för en så uppenbar begåvning som Olle Ljungström i 90-talets Sverige. Men det borde göra det. Och vi borde vara rädda om honom."[16] Ljungström bidrog också ibland med låtar i andra sammanhang; till exempel gjorde han 1998 en cover på Cornelis Vreeswijk sin sång "Balladen om all kärleks lön" på hyllningsalbumet Den flygande holländaren 2. 1995 deltog Ljungström dessutom som panelmedlem i säsong 1 av tv-programmet Knesset på ZTV. Samma år vann han Rockbjörnen som "årets manliga svenska artist," och han nominerades även i kategorin "årets textförfattare."[17] 1999 fanns Olle Ljungström med på Aftonbladets lista över "århundradets 50 bästa svenska artister" (30:de plats).[18] Han medverkade även i den svenska versionen av filmen Asterix och Obelix möter Caesar (1999), som rösten åt figuren Trubadix.[19]

Mot 90-talets slut bildade Ljungström bandet Oslo tillsammans med konstnären Ernst Billgren.[20] Bandet gjorde några spelningar och släppte även en singel,[21] men lades sedan ner våren 2003.[22]

Efter sjätte soloalbumet Syntheziser blev Ljungström mer sällsynt i media under några år. Ungefär samtidigt med att skivan släpptes åkte han till Afghanistan för att medverka i Pål Hollenders film United States of Afghanistan,[23] och detta fick som följd att han skadades under en terrorattack; en bomb exploderade utanför Ljungströms hotellrum medan han satt och filmade med sin kamera.[24] 2005 medverkade han på Frondas låt "Miljoner Indianer". Samma år skrev och framförde Ljungström några låtar i samband med teaterföreställningen Krig hela tiden av Marcus Birro.[25] Låtarna fanns även med på albumet R U Sockudåpad? som gavs ut året därpå och var ett samarbetsprojekt tillsammans med Stry Terrarie (Ebba Grön, Imperiet med flera).[26][27] Förutom dessa projekt hördes inte så mycket om Ljungström under några år. Han uppmärksammades dock 2008 när hyllningsskivan Andra sjunger Olle Ljungström släpptes. De som medverkade på skivan är Kents vokalist Joakim Berg, Love Olzon, Thomas di Leva, Sara Isaksson, Alf, Lisa Miskovsky, Eric Gadd, Ane Brun och Emil Jensen, Andreas Mattsson, Uno Svenningsson, Tomas Andersson Wij och Bo Sundström. Samtidigt som hyllningsskivan släpptes florerade rykten om att Ljungström själv höll på att spela in sitt sjunde studioalbum. Resultatet blev skivan Sju som släpptes den 4 mars 2009. 14 nya låtar hade spelats in tillsammans med producenten Torsten Larsson, varav en av låtarna, "Hjältar", är en duett med Anna Järvinen. Alla låtar har utgått från akustiska gitarrer spelade av Ljungström och Larsson, varpå allehanda musiker och grannar har gästspelat genom inspelningsprocessen. Detta är det första soloalbum Ljungström gjort där hans tidigare samarbetare Liljedahl ej medverkat. Samma år visades dokumentären En film om Olle Ljungström på SVT och biografer, som regisserats av vännen Jacob Frössén. I filmen sammanfattar Ljungström sitt liv med dessa ord: "Att få allt man åtrår men inte kunna njuta av det".[28] Ljungström genomförde även en efterlängtad liveturné under detta år.

Olle Ljungström under Forever Young-turnén 2010

I december 2009 nominerades Ljungström till en Grammis som "årets manliga artist", som en av nio kandidater. Han kom dock inte med bland de fem finalisterna. Hans tolkning av Bellmans "Hvila vid denna källa" i IQ:s alkoholkampanj utnämndes till årets reklamlåt 2009. I mars 2010 återsläpptes Ljungströms fem första soloalbum i samlingsboxen Original Album Series hos Warner Music. Augusti 2011 tilldelades Ljungström Cornelis Vreeswijk-stipendiet.[29] Ungefär samtidigt släpptes en biografi om Ljungström i hardcover, Jag är både listig och stark, på Norstedts förlag. Sommaren 2012 medverkade Ljungström, tillsammans med bland andra Magnus Uggla, i den tredje säsongen av TV4:s produktion Så mycket bättre. Programmet sändes under hösten. 26 december 2012 släppte Warner Music albumet Så mycket Olle Ljungström, en dubbel-CD som innehåller både hans låtar från Så mycket bättre och ett urval äldre hits. 27 mars 2013 släppte Ljungström sitt åttonde album som soloartist, Släng in en clown.[30] På albumet hade han återigen samarbetat med Torsten Larsson. Samma året begav han sig även på en vår- och sommarturné.[31]

I oktober 2013 medverkade Ljungström i TV-programmet Moraeus med mera, med ett par äldre självskrivna låtar. 27 december samma år utnämndes han som en av "årets 10 mest spelade låtskrivare" i Sverige (nionde plats), tack vare Darin sin cover på låten "En apa som liknar dig" under Så mycket bättre.[32]

Ett av de sista officiella projekt som Ljungström genomförde innan sin död var en fotoutställning på Landskrona Fotofestival, som hölls augusti 2015.[33] Han fortsatte dock att skriva nya låtar nästan intill det sista, och hösten 2017 gjordes det klart att hans nionde studioalbum, Måla hela världen, kom att släppas postumt 8 december, 1,5 år efter Ljungströms bortgång.[34] Hans producent på senare år, Torsten Larsson, lär ha färdigställt albumets 11 spår några månader efter Ljungströms död.

Diskografi

Solo - studioalbum

Solo - EP / samlingsalbum

Solo - singlar / maxi

  • 1993 – Hur långt kan det gå? / Tivoli
  • 1993 – Jesus kan / Drömmar
  • 1993 – Minns i november / Psalm
  • 1994 – Vatten, sol och ängar / Gå aldrig din väg (promo)
  • 1994 – Robert Mitchum (promo)
  • 1995 – Överallt / Lalala
  • 1995 – Som du / Vad händer med oss
  • 1995 – Bara himlen ser på / Bambi
  • 1996 – Norrländska präriens gudinna / Bara på lek
  • 1997 – Nåt för dom som väntar / Du ligger under
  • 1998 – Jag och min far / Saker som jag samlat på
  • 1998 – Det betyder ingenting / Du är min
  • 1998 – Somnar om / Människor kan / Naken / Friheten (maxi)
  • 1999 – Happy End / Tiden står still
  • 2000 – En apa som liknar dig / Kvicksand
  • 2000 – Jag och Sverige
  • 2000 – Sthlm, Sthlm / Dansar med en ängel
  • 2001 – Du sköna värld / Jag spelar vanlig
  • 2002 – Feber / Vit som snö
  • 2002 – Sveriges sista cowboy
  • 2002 – Hey, Hey!
  • 2009 – Försökskanin
  • 2009 – Vila vid denna källa (IQ version) / Vila vid denna källa (akustisk)
  • 2013 – Världen är så mycket bättre nu
  • 2013 – Han kommer förbi (Remix)
  • 2017 – Världens renaste häxa

Reeperbahn - studioalbum / EP

Övriga album

Priser och utmärkelser

Källor

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Ljungström, Lars Olof Gustaf
  2. ^ ”Olle Ljungström är död”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article22756784.ab. Läst 4 maj 2016. 
  3. ^ Ljungströms mamma: "Han var väldigt sjuk" Artikel av Emma Hjortman i Expressen Nöje 4 maj 2016. Åtkomst 5 maj 2016.
  4. ^ [a b c] Sveriges befolkning 1970 (Version 1.00). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2002. Libris 8861349. ISBN 91-87676-31-1 
  5. ^ ”Olle Ljungström: "Sju"”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/olle-ljungstrom-sju/. Läst 4 mars 2009. 
  6. ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917 
  7. ^ ”Beskedet: Därför dog Olle Ljungström”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article22829515.ab. Läst 28 november 2017. 
  8. ^ ”Olle bortom bilden av Ljungström”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/kulturnoje/1.1514954-olle-bortom-bilden-av-ljungstrom. Läst 28 november 2017. 
  9. ^ ”Reeperbahn”. www.punktjafs.com. http://www.punktjafs.com/ny/reeperbahn_fakta.htm. Läst 28 november 2017. 
  10. ^ http://www.punktjafs.com/?p=725 Punktjafs.com: Reeperbahn
  11. ^ ”Reeperbahn | Punktjafs”. www.punktjafs.com. http://www.punktjafs.com/?p=725. Läst 28 november 2017. 
  12. ^ ”Havet ligger blankt, sjöng Olle Ljungström och desperationen vibrerade i vinylspåren”. Rockporten. http://www.rockporten.dk/Interwiev%20med%20Olle.htm. Läst 11 maj 2000. 
  13. ^ ”Reeperbahn - Expressen”. www.punktjafs.com. http://www.punktjafs.com/ny/reeperbahn_expressen2.htm. Läst 28 november 2017. 
  14. ^ ”Aftonbladet nöje: Olle Ljungströms andra yrke”. wwwc.aftonbladet.se. http://wwwc.aftonbladet.se/noje/9902/04/olle.html. Läst 28 november 2017. 
  15. ^ ”Sju svåra år senare”. Sydsvenskan. Arkiverad från originalet den 13 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090313063008/http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article417979/Sju-svara-ar-senare.html. Läst 6 mars 2009. 
  16. ^ Lindström, Lars: "Rösten är både spröd och stark," Expressen 1 april 1993, s. 46.
  17. ^ Svenska Dagbladet, 20 februari 1996, s. 5. Läst 15 september 2017.
  18. ^ ”Aftonbladet puls: Århundradets 50 bästa svenska artister”. wwwc.aftonbladet.se. http://wwwc.aftonbladet.se/puls/9912/24/svenskmusik.html. Läst 28 november 2017. 
  19. ^ Svenska Dagbladet, 3 augusti 2001, s. 51.
  20. ^ Svenska Dagbladet, 11 augusti 1999, s. 22. Läst 15 september 2017.
  21. ^ ”Ljungström och Billgren släpper singel”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article10233243.ab. Läst 28 november 2017. 
  22. ^ ”Oslo läggs ner i Oslo och blir dokumentär”. Expressen. http://www.expressen.se/noje/oslo-laggs-ner-i-oslo-och-blir-dokumentar/. Läst 28 november 2017. 
  23. ^ ”– Lyckoorgasmer är inte så kul”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article10305525.ab. Läst 28 november 2017. 
  24. ^ ”Olle Ljungström fängslade ett helt land”. Expressen. http://www.expressen.se/noje/olle-ljungstrom-fangslade-ett-helt-land--men-de-sista-dagarna-tillbringade-han/. Läst 28 november 2017. 
  25. ^ ”STRY”. www.stry.kajen.com. http://www.stry.kajen.com/rus.html. Läst 28 november 2017. 
  26. ^ Spektra. ”Marcus Birro pjäsdebuterar”. SvD.se. http://www.svd.se/marcus-birro-pjasdebuterar. Läst 28 november 2017. 
  27. ^ ”Biografi”. Olle. http://www.freewebs.com/olle-ljungstrom/biografi.htm. Läst 28 november 2017. 
  28. ^ http://weekend.di.se/nyheter/jag-ville-bo-i-ett-hus-pa-landet DI Weekend: "Jag ville bo i ett hus på landet." Ur Arkivet (februari 2009). Publicerad 4 maj 2016.
  29. ^ ”En värdig Cornelis-stipendiat”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/musik/en-vardig-cornelis-stipendiat. Läst 11 augusti 2011. 
  30. ^ ”Dubbelt albumaktuelle Olle Ljungström ger konserter nästa år”. Warner Music Sweden. http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/warnermusic/pressrelease/view/dubbelt-albumaktuelle-olle-ljungstroem-ger-konserter-naesta-aar-814480. Läst 20 november 2012. 
  31. ^ ”Olle Ljungström ut på turné”. gaffa.se. http://gaffa.se/nyhet/66726. Läst 28 november 2017. 
  32. ^ ”Årets mest spelade låtskrivare”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/kulturnoje/1.2224041-arets-mest-spelade-latskrivare?m=print. Läst 28 november 2017. 
  33. ^ ”Olle Ljungström ställer ut foton”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/n%C3%B6je/olle-ljungstr%C3%B6m-st%C3%A4ller-ut-foton-1.96236. Läst 28 november 2017. 
  34. ^ ”Olle hörs från andra sidan”. Nöjesbloggen. 17 november 2017. http://www.skd.se/nojesbloggen/2017/11/17/olle-hors-fran-andra-sidan/. Läst 28 november 2017. 

Externa länkar

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Olle_Ljungström&oldid=42248959”