Olof Burman

Från Wikipedia
Olof Burman
FöddOlof Algot Burman
16 februari 1915
Sverige Hietaniemi socken, Norrbottens län
Död8 februari 1987 (71 år)
Adelsö församling, Stockholms län
Yrke/uppdragtjänsteman hos nykterhetsorganisationer och inom alkoholistvården
Känd förförste ordförande för IOGT-NTO

Olof Algot Burman, född 16 februari 1915 i Hietaniemi socken, död 8 februari 1987 i Adelsö församling,[1][2] var den förste förbundsordföranden i IOGT-NTO 1970–1973. Under sitt yrkesliv verkade han som tjänsteman (ofta i ledande ställning) inom den svenska alkoholistvården. Burman var 1974 ledamot av riksdagens alkoholpolitiska utredning.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Olof Burman föddes i Hietaniemi socken i Norrbotten. Han tog 1939 medicine examen vid Uppsala universitet.[2]

Verksamhet inom alhoholistvården[redigera | redigera wikitext]

1945 blev Burman direktörsassistent vid den statliga alkoholistanstalten Venngarn.[2]

Burman var ombudsman för länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs län 1947 och var då hemmahörande i Mariestad.[3] 1949 blev han direktör för Svartsjöanstalten och fyra år senare dito för Stockholms stads nykterhetsnämnd,[2] en tjänst han stannade på mer än ett decennium.[4][5]

År 1955 avskaffades motboken. Detta ledde till att alkolholskadorna ökade och att den statliga missbrukarvården började byggas ut. Burman tyckte att platsbristen på de statliga anstalterna var väldigt dålig.[6]

Burman ansåg att det var möjligt att bota kroniska alkoholmissbrukare med lämpliga terapeutiska medel.[6]

Senare år[redigera | redigera wikitext]

Åren 1962–70 var Olof Burman ledamot i Stockholms stads nykterhetsnämnd, och åren 1971–73 var han kanslichef för IOGT-NTO i Stockholm.

Även i övrigt var Burman aktiv inom den svenska godtemplarerörelsen. 1965–70 hade han posten som överstetemplare i IOGT. Han var med i utredningen om den planerade sammanslagningen mellan IOGT och NTO.[7] Vid sammanslagningen 1970 blev han förste ordförande i IOGT-NTO, och han var organisationens ordförande fram till 1973.

Burman var ledamot i riksdagens alkoholutredning 1974,[8] där han önskade en 20-procentig minskning av alkoholkonsumtionen i Sverige fram till 1985.[9]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Burman, Olof: "Stockholm och nykterheten". artikel i Sociala meddelanden, år 1958, Nr1-Nr 6, sid 27ff.
  • Burman, Olof: "Nykterhetsläget i dagens Sverige", artikel i Blå boken 1962[10]
  • Burman, Olof: Vad är det för fel på mellanölet, Mölnlycke 1974[11]
  • Burman, Olof: Vår framtida alkoholpolitik – betänkande i sammandrag, Sober förlag 1974
  • Burman, Olof: IOGT-NTO 100 år, Sober förlag 1979
  • Burman, Olof: Tankar som blev verklighet Sober förlag 1993

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2013, (Version 6.0) Sveriges släktforskarförbund (2014) ISBN 9187676648
  2. ^ [a b c d] Olof Burman i Vem är det 1985
  3. ^ Sociala meddelanden, årgång 1947, sid. 118 scb.se. Läst 27 december 2016.
  4. ^ "STOCKHOLM OCH NYKTERHETEN". sid 17ff i Sociala meddelanden, 1958 / scb.se. Läst 27 december 2016.
  5. ^ "Föreningen yngre jurister vid Svea hovrätt". SvJT 1959, s. 218. Läst 27 december 2016.
  6. ^ [a b] Edman, Johan (2004): "Torken. Tvångsvården av alkoholmissbrukare i Sverige 1940-1981.", s. 140, 240 Stockholms universitet. Läst 27 december 2016.
  7. ^ Ekeroth, Eva (2015-10-08): "Den krångliga namnfrågan". Arkiverad 28 december 2016 hämtat från the Wayback Machine. accentmagasin.se. Läst 27 december 2016.
  8. ^ "Böcker om alkohol, narkotika, läkemedel och sniffningsmedel". Arkiverad 28 december 2016 hämtat från the Wayback Machine. hb.se / Bibliotekshögskolan 1978. Läst 27 december 2016.
  9. ^ "Riksdagens protokoll 1975/76:61". riksdagen.se. Läst 27 december 2016.
  10. ^ "Kommentarer till innehållsöversikterna 1925-1949 och 1950-1976". docplayer.se. Läst 27 december 2016.
  11. ^ "IOGT-NTO: Älvsborgs distrikt av IOGT-NTO". Arkiverad 28 december 2016 hämtat från the Wayback Machine. arkivinformation.se. Läst 27 december 2016.