Oscar Almgren (arkeolog)

Oscar Almgren, född 9 november 1869 i Stockholm, död 13 maj 1945 i Uppsala, var en svensk arkeolog. Han utnämndes 1913 till professor i nordisk och jämförande fornkunskap vid Uppsala universitet.

Almgren avlade studentexamen vid högre allmänna läroverket å Södermalm 1886 och inskrevs samma år vid Uppsala universitet. Han avlade filosofie kandidatexamen 1889 i klassiska och nordiska språk och började sedan intressera sig för arkeologin. År 1897 blev han filosofie doktor och docent i jämförande fornkunskap. Almgren blev 1910 antikvarie vid Vitterhetsakademin. Åren 1914–1925 var han professor i arkeologi vid Uppsala universitet. Almgren deltog i fältarbetet vid undersökningen av Läby runstensbro, på Åloppeboplatserna, under utgrävningen av Hågahögen med flera platser.

Almgren utnämndes till hedersdoktor vid universitetet i Königsberg 1924 och till hedersledamot av Finska fornminnesföreningen 1920, och hedersledamot av Svenska fornminnesföreningen 1930. Han blev hedersledamot av Stockholms nation i Uppsala 1912 och av Upplands nation 1915. Åren 1901–1941 var han medlem i Upplands fornminnesförening, 1910–1948 sekreterare och redaktör för dess tidskrift, och 1910–1917 föreningens skattmästare. Han deltog verksamt i bildandet av Disastiftelsen 1927 och stiftelsen Geijersgården 1934.

Bibliografi (i urval)

Studien über nordeuropäische Fibelformen der ersten nachchristlichen Jahrhunderte mit Berücksichtigung der provinzialrömischen und südrussischen Formen, Stockholm 1897. Almgrens internationellt omtalade avhandling, nytrycktes i Leipzig 1923.
Från Uppländska gravfält - flera av delarna 1898-1921
Sveriges fasta fornlämningar 1904 - 3:e upplagan 1934
Kung Björns hög och andra fornlämingar vid Håga, på föranstaltande av H. K. H. Prins Gustaf Adolf undersökta 1902-03. Stockholm 1905
Uppländska stenåldersboplater, Fornvännen, Årgång I, 1906
Älgbilden från Alunda, jämte några ord om stenåldersfolken i Uppland - Upplands fornminnesförenings tidskrift 1910-12.
Die älter Eisenzeit Gotlands, 1912
Zur Bedeutung des Markomannenreiches, Mannus 1913.
Handledning i kulturminnesvård, Uppsala 1924.
Hällristningar och kultbruk bidrag till belysning av de nordiska bronsåldersristningarnas innebörd, Stockholm 1927.
Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution, artikel i Fornvännen 1931.
Våra minnesmärken från Hedenhös, Stockholm 1933.
Nordische Felszeichnungen als religiöse Urkunden, Frankfurt am Main 1934.