Påskallavik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Påskallavik
Tätort
Påskallaviks kyrka
Land Sverige Sverige
Landskap Småland
Län Kalmar län
Kommun Oskarshamns kommun
Koordinater 57°09′54″N 16°27′14″Ö / 57.16500°N 16.45389°Ö / 57.16500; 16.45389
Area 117 hektar
Folkmängd 1 099 (2015)[1]
Befolkningstäthet 9,39 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Påskallavik
Postnummer 570 90
Riktnummer 0491
Tätortskod T2372
GeoNames 2684386
Påskallaviks läge i Kalmar län
Red pog.svg
Påskallaviks läge i Kalmar län
SverigesLän2007Kalmar.svg

Påskallavik är en tätort i Oskarshamns kommun i Kalmar län, beläget vid Kalmarsund, cirka 15 km söder om Oskarshamn.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Påskallavik växte fram mellan gårdarna Emmekalv, Älvehult, Nötö och Vånevik, vilka kan härledas till medeltiden. Påskallavik omtalas första gången i Karlskrönikan som Poska wiku. Nils Stensson (Natt och Dag) skall enligt krönikan. Ha flytt från fastlandet till kung Erik av Pommern på Gotland via Påskallavik.[2]

Namnet Påskallavik betyder "viken vid det kala berget där det växer pors". 1538 fanns under Älvehults gård ett humlebestånd på Porskäre öö, troligen är Porskäre öö de som nu heter Hulta fågelö utanför Påskallavik. Johannes Haquini Rhezelius beskrev 1634 att fanns en hamn vid Påskallavik. Troligen menas då en naturlig hamn, av allt att döma fanns här då ingen bebyggelse. 1685 förekommer en bofast familj för första gången i Döderhult kyrkböcker. Några år därefter blev Påskallavik en lydköping under Kalmar stad och tillstånd gavs att hålla marknader här.[3]

I böran av 1700-talet slog sig handelsmannen Ivar Böös ned som ombud för en kalmarborgare i Påskallavik. Ivar Böös köpte 1731 krogen i Emmekalv. Sedan Böös omkommit genom drunkning 1739 tog hans svärson Lars Callerström över hans handelsverksamhet och gård och friköpte Emmekalv 1 & 2 från övriga arvingar. Det var här utefter den så kallade "Strandavägen" som den första bebyggelsen började uppstå. Senare kom bebyggelsen även att gå in på Älvehults ägor och vid slutet av 1800-talet gick gränsen mellan Älvehult och Emmekalv mitt i samhället.[4]

Lars Callerström avled 1766. hans änka gifte 1767 om sig med handlaren Olaus Wickman från Döderhultsvik, vilken dock avled redan 1770. I äktenskapet med Lars Callerström föddes sönerna Edvard och Casper, av vilkaden förre tog över faderns verksamhet. Han startade en klädesfabrik och drev en väderkvarnssåg på Notö. Edvard Callerström lät uppföra en ny herrgård på platsen för den gamla Bööska gården. Edvard Callerström avled 1799 men hans änka Elisabeth drev vidare affärsrörelsen. 1814 anlade Elisabeth Callerström Emsfors pappersbruk. Då Elisabeth avled 1822 övertog affärsverksamheten av sönerna Erik och Nils Callerström. De anlade en mekanisk verkstad, ett skeppsvarv, en kvar och en vadmalsstamp på Notön. Man bedrev även rederiverksamhet. Under denna tid blev Påskallavik en betydande utskeppningshamn för timmer och bräder. Bönderna i omgivningar kom dock att beklaga sig över att familjen Callerström ägde i stort sett hela Påskallavik och därigen hade monopol på handeln via köpingen och själva kunde diktera prissättningen.[5]

Erik Callerström avled 1850 och brodern Nils drev därefter handelshuset vidare ensam. 1858 överlät han med vissa förbihåll papperbruket i Emsfors, handelsrörelsen, gästgivarrörelsen rederierna och fartygen och fastigheterna i Emmekalv, Nötö, Påskallavik och Vånevik samt arrendegådarna Skorpetorp, Glabo och Saltvik på sin son Erik Lorentz Callerström. Under de följande åren löste han ut sina syskon från rörelsen. 1873 installerades en fourdriniermaskin vid Emsfors bruk som kraftigt ökade sin kapacitet, på 1870-talet arbetade omkring 100 arbetare där, vilket även skapade arbetstillfällen i Påskallavik. Under denna tid börajde även granit att brytas i Vånevik och trakterna däromkring. Varorna utskeppade främst i Påskallavik. Erik Lorentz kallerström anlade ett frörenseri, en benkvarn och ett garveri i Påskallavik. Påskallaviks kyrka uppfördes 1865. 1878 uppförde även Påskallaviks missionsförening ett missionshus i köpingen. 1888 ombilades det Callerströmska handelshuset till aktiebolag. Handelsrörelsen övertogs av Erik Lorentz son Erik Callerström. Erik Callerström dog dock 1916 och 1917 såldes den Callerströmska rörelsen till konsul Gustaf Oscar Örn.[6]

1919-1975 fanns en järnvägslinje mellan Emsfors bruk och Påskallavik för transporter av pappersvaror mellan pappersbruket och hamnen i Påskallavik.[7]

Röde gubben[redigera | redigera wikitext]

På en holme i hamnen i Påskallavik står figuren "Röde gubben" 57°09′50″N 16°28′09″E / 57.163848°N 16.469193°Ö / 57.163848; 16.469193 (Röde gubben). Man tror att han kan ha något att göra med båtvarvet som fanns på Nötö under 1800-talet. Arbetarna på varvet kanske hittade en stock som såg ut som en gubbe, snickrade till den och satte upp den på holmen. Även lotsarna drogs med i arbetet och började måla gubben i rött, vitt och svart, som var de färger de målade sjömärkena med.

Enligt en annan förklaring var det en galjonsfigur som flöt i land från ett förlist skepp.

1945 bildades Röde Gubbens Orden, RGO. En av grundarna var konstnären Arvid Källström. Eftersom originalets trä ruttnade sönder så gjorde Källström en ny gubbe i betong, nästan 4 meter hög. Trägubben flyttades till ordens RGO-park, som finns på ett berg (Röde gubbens berg) i Påskallavik. Men efter ett tiotal år hade den murknat. Två RGO-medlemmar, Harald Andersson och Erik Aniansson, gjorde en ny gubbe i trä 1988 som de satte upp i parken. Huvudet av den gamla gubben finns bevarat i Callerströmska magasinet. Arvid Källström gjorde också Fredrikan som komplement till Blå Pojken på Källströmsgården.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Påskallavik var belägen i Döderhults socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Döderhults landskommun. Orten ingår sedan 1971 i Oskarshamns kommun.

Påskallavik var en lydköping under Kalmar stad, enligt Svenskt ortnamnslexikon från 1689.[8]. Enligt oklar källa som inte har stöd av andra blev Påskallavik officiellt en egen köping 1723. Påskallavik var från 1924 ett municipalsamhälle men utan dithörande stadgor och kom att kallas en municipalköping. Detta upplöstes 1956 och orten tillhörde därefter enbart landskommunen.

För kyrklig och judiciell tillhörighet har Påskallavik följt samma som Döderhults socken.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Påskallavik 1960–2015[1] [9]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
801
1965
  
878
1970
  
877
1975
  
955
1980
  
1 012
1990
  
1 085 105
1995
  
1 151 113
2000
  
1 144 113
2005
  
1 077 113
2010
  
1 083 112
2015
  
1 099 117

Källströmsgården[redigera | redigera wikitext]

I Källströmsgården finns stora skulpturer av konstnären Arvid Källström. Källström bodde och arbetade i Påskallavik under omkring 30 år.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Påskallaviks idrottsförening heter IF Stjärnan. Den har sin officiella Idrottsplats, Örnehed, på Nötö. Idrottsplatsen stod färdig 1935. Sedan 1960-talet finns även en bandyplan i Påskallavik.

IF Stjärnan Påskallavik kvalade i februari 2008 till Allsvenskan i bandy, som inför säsongen 2007/2008 blivit Sveriges näst högsta division, efter seger i två matcher mot AIK.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  2. ^ Det medeltida Sverige vol 4:2 Stranda härad
  3. ^ Ett stycke mark mot havet- Ur Påskallavikstraktens historia (red. Annika Stigsdotter & Ulla Gustafsson) s. 27-29
  4. ^ Ett stycke mark mot havet- Ur Påskallavikstraktens historia (red. Annika Stigsdotter & Ulla Gustafsson) s. 27-29
  5. ^ Ett stycke mark mot havet- Ur Påskallavikstraktens historia (red. Annika Stigsdotter & Ulla Gustafsson) s. 29-33
  6. ^ Ett stycke mark mot havet- Ur Påskallavikstraktens historia (red. Annika Stigsdotter & Ulla Gustafsson) s. 35-95
  7. ^ Ett stycke mark mot havet- Ur Påskallavikstraktens historia (red. Annika Stigsdotter & Ulla Gustafsson) s. 95
  8. ^ Svenskt ortnamnslexikon, 2003, s. 250
  9. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 13 december 2010.