Paus (släkt)

Från Wikipedia
Version från den 25 april 2016 kl. 13.04 av Wvs (Diskussion | Bidrag) (red. inledn.)
Prästen Hans Paus (1656–1715)

Paus (tidigare också Pauss och de Paus) är en norsk och svensk patriciersläkt. Släkten är känd i Oslo sedan 1500-talet och medlemmarna var kyrkoherdar, häradshövdingar och andra ståndspersoner under 1600- och 1700-talet, sedan även skeppsredare, handelsmän och godsägare. I Sverige äger en gren av ätten herrgården Herresta i Södermanland. Godsägaren och kammarherren Christopher Tostrup Paus förlänades av påven Pius XI ärftlig grevlig värdighet och flyttade till Sverige 1914.

Historia

Aase Povelsdatter Paus (död 1713) (målad ca. 1685)

Släktens äldsta man enligt genealogen S.H. Finne-Grønn är Hans Olufsson (1500–70), som var präst i Norge under reformationstiden och kanik (sekulärkanik) vid Mariakyrkan i Oslo. Mariakyrkan var det kungliga kapellet, vars prost sedan 1314 var Norges rikes kansler. Prästerna vid Mariakyrkan var enligt ett kungligt brev ex officio medlemmar av adeln och kanikerna hade rang av riddare (icke ärftlig).[1][2][3] Hans Olufssons prebende, Deleviks prebende, bestod av inkomsten av 43 gårder och gårdparter, motsvarende nio fullgårder. Sonen Povel Hansson (f. ca. 1545–50) var borgare i Oslo, handelsman och skeppsredare. Hans två soner var enligt Finne-Grønn Hans Povelsson Paus (f. 1587), kyrkoherde i Fredrikstad, och Peder Povelsson Paus (f. 1590), kyrkoherde och prost i Øvre Telemark (norra delen av nuvarande Telemark fylke), som länge varit känd som familjens äldsta säkra stamfäder.[4][4][5][6]

Medlemmar av släktena Altenburg och Paus kort efter Napoleonkrigen. Henrik Ibsens mor Marichen Altenburg till höger.

Från Peder Povelsson Paus härstammar en talrik släkt, med kyrkoherder, häradshövdingar, officerare och andra ståndspersoner under 16- och 1700-talet, från 1800-talet även skeppsredare, handelsmän, godsägare, industrimän, Stortingsledamot, kammarherre, diplomater och konstnärer. Stålgrossistföretaget Ole Paus grundades 1872 av Ole Paus (1846–1931). Industriföretaget Paus & Paus grundades 1906 av bröderna Alf Paus (1869–1945) och Nicolai Paus.

Henrik Ibsens mormor Hedevig Christine Paus (1763–1848) tillhörde släkten, och fadern Knud Ibsen var styvson till Hedvigs bror, skeppsredaren Ole Paus (1776–1855). I ett brev till Georg Brandes skriver Ibsen att släkten var bland de patricier-familjer som dengang dominerte stedet og omegnen, alltså Skien.[7][8]

Paus i Sverige

Christopher de Paus, greve, påvlig kabinettskammarherre, ägare av Trystorp och Herresta

Till Sverige inkom kammarherren, godsägaren och konstsamlaren Christopher Tostrup Paus (1862–1943) 1914, och förvärvade där godset Trystorp i Närke samma år. Han var arvinge till Tostrup & Mathiesen, ett av Norges största timmerföretag, konvertit till katolska kyrkan, riddare av Malteserorden och förlänades 25 maj 1923 av påven (Pius XI) ärftlig (agnatisk primogenitur) grevlig värdighet. Den grevliga ätten de Paus var från 1924 i Sverige medlem av Ointroducerad adels förening och infördes i föreningens adelskalender från 1925, men utslocknade 1943 med Christopher Paus.

En linje av ätten bosatta i Sverige härstammar från Herman Christopher Paus (1897–1983), född i Christiania och inflyttad till Sverige) och grevinnan Tatyana Tolstoy (1914–2007), född i Halmbyboda, Uppsala, dotter till Lev Tolstoj (1869–1945) och sondotter till Lev Tolstoj (1828–1910)),[9] och äger sedan 1938 herrgården Herresta, som köptes 1923 av greve Christopher Paus.

I Sverige bodde även Thorleif Paus (1881–1976), norsk affärsman och före detta konsul i Wien, som ägde Kvesarums slott i Södra Rörum i Skåne från 1936. Paus var gift i andra äktenskap med änkegrevinnan Ella Moltke, född Glückstadt.[10] Han var farfar till vissångaren Ole Paus.

Medlemmar

Sigill och vapen

Povel Paus (1625–1682) använde i sitt sigill på Suveränitetslagen år 1661 en vakande trana
Grevligt vapen för Christopher Paus
Sigill för greve Christopher de Paus.

Kyrkoherde i Hjartdal Povel Pedersson Paus (1625–1682), som den nu levande släkten härstammar från, var bland de 87 norska representanter för prästeståndet som undertecknade Suveränitetslagen år 1661 – Danmark-Norges nya konstitution – och hans sigill på Suveränitetslagen visar en stående trana med kula i ett upphöjt klo, en vakande trana, vänd mot sinister.[11]

Povel Paus' son, häradshövding i Øvre Telemark Cornelius Paus (1662–1723), förde vapen med en vildman, och Cornelius' brorson, häradshövding Peder Paus (1691–1759), förde vapen med en duva med olivkvist i näbben på en orm.[12]

Dagens vapen antogs i slutet av 1800-talet, inspirerad av ett vapen från 1300-talet, och är blasonerad i Hallvard Trættebergs bok Norske By- og Adelsvåben som: Rød bunn, sølv oksehode med hals øverst til høire gullstjerne.[13] Detta vapen fastställdes även genom det grevliga adelsbrevet som tilldelades Christopher Paus. I Sveriges ointroducerade adels kalender är detta vapen blasonerad som:

I rödt fält ett silfverne oxhofvud, växande ur vänstra sköldranden, samt i öfre högra hörnet en gyllene sexuddig stjärna; två hjälmer, på den högra två buffelhorn, växelvis delade i silfver och rödt, på den vänstra en vinge i silfver och svart; hjälmtäcken till höger i silfver och rödt, till vänster i silfver och svart.'[14]

Vapnet har också använts som sköld med rangkrona.

Referenser

  1. ^ Sverre Bagge: «Kanslerembedet og Mariakirken i Oslo», Oslo bispedømme 900 år, Universitetsforlaget, Oslo 1975, s. 143–161.
  2. ^ Sverre Bagge: Den kongelige kapellgeistlighet 1150–1319, Universitetsforlaget, 1976, ISBN 9788200014584, s. 175
  3. ^ Gave- og stadfestingsbrev fra kong Håkon Magnusson til Mariakirken i Oslo
  4. ^ [a b] Finne-Grønn, S. H. (1943). Slekten Paus : dens oprindelse og 4 første generasjoner. Oslo: Cammermeyer.
  5. ^ Finne-Grønn, S. H. (1910). «Ætten Paus' stamfædre ved aar 1600», i Norsk tidsskrift for genealogi, personalhistorie, biografi og literærhistorie, bd. I, s. 68–80
  6. ^ «Paus». Aschehoug og Gyldendals Store norske leksikon, 4. utgave (2005–2007). Oslo: Kunnskapsforlaget.
  7. ^ Ibsen, Henrik (14. september 1882). Brev till Georg Brandes, Henrik Ibsens skrifter
  8. ^ Høgvoll, Arvid; Bærland, Ruth (1996). Henrik Ibsen: herregårder, kammerherrer, godseiere og proprietærer : brokker av en slektshistorie
  9. ^ Nikolai Puzin, The Lev Tolstoy House-Museum In Yasnaya Polyana, 1998, med en översikt över Leo Tolstojs ättlingar
  10. ^ Paus, Thorleif, i Vem är Vem? : Skåne, 1948 s. 440
  11. ^ Allan Tønnesen (red.), Magtens besegling. Enevoldsarveregeringsakterne af 1661 og 1662 underskrevet og beseglet af stænderne i Danmark, Norge, Island og Færøerne, Heraldisk Selskap/Syddansk Universitetsforlag, Odense 2013, s. 372, ISBN 9788776746612
  12. ^ Hans Krag (1955). Norsk heraldisk mønstring 1699–1730, bd. I.
  13. ^ Trætteberg, Hallvard (1933): Norske By- og Adelsvåben
  14. ^ Gerber, Tage von (1924). ”de Paus”. Sveriges ointroducerade adels kalender 1925. Malmö: Sveriges Ointroducerade Adels Förening. sid. 94 

Se även

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Paus_(släkt)&oldid=34249971”