Pollucit

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pollucit
Pollucite-193819.jpg
Euhedral, kristall av färglös, genomskinlig och glänsande pollucit med frostad yta från Afghanistan (storlek: 2,7 x 2,4 x 1,2 cm)
KategoriZeolitmineral
Dana klassificering77.1.1.2
Strunz klassificering9.GB.05
Kemisk formelCs(Si2Al)O6 .nH2O
FärgVanligtvis färglös eller vit, grå, rosa, blå eller lila.
FörekomstsättVantligvis massiv, sällsynta kristaller normalt trapezohedrala eller kubiska
KristallstrukturIsometriskt
SpaltningIngen observerad
BrottConchoidalt, ojämnt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)6,5 - 7
GlansGlaskropp till oljig
RefraktionIsotropisk eller mycket svagt anisotrop
Ljusbrytning1,508 – 1,528
TransparensTransparent till genomskinlig
FluorescensIbland svagt fluorescerande i SW och LW UV-ljus
StreckfärgVit
Densitet2,7 – 3,0
LöslighetLättlöslig i HF, upplöses med svårighet i varm HCl

Pollucit (Pollux), med formeln Cs(Si2Al)O6 .nH2O, är ett vanligtvis färglöst, vattenhaltigt silikatmineral som innehåller cesium, med järn, kalcium, rubidium och kalium, som gemensamma ersättande element.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Pollucit bildar en fast lösningsserie med analcim. Det kristalliserar i isometrisk - hexoctahedrala kristallsystem som färglösa, vita, gråta, eller sällan rosa och blå massor. Välbildade kristaller är sällsynta. Det har en Mohs-hårdhet av 6,5 och en specifik vikt av 2,9. De har ett sprött brott och ingen klyvning.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Pollucit beskrevs först av August Breithaupt 1846 efter upptäckt på ön Elba, Italien. Det namngavs till Pollux, tvilling till Castor på grund av att det ofta finns i samband med petalit (tidigare känt som castorit). Det höga cesiuminnehållet missades vid den första analysen av Karl Friedrich Plattner 1848, men efter upptäckten av cesium 1860, kunde en andra analys 1864 visa den höga cesiumhalten i pollucit.

Dess typiska förekomst är i litiumrika granitpegmatiter i förening med kvarts, spodumen, petalit, amblygonit, lepidolit, elbait, kassiterit, kolumbit, apatit, eukryptit, muskovit, albit och mikroklin.

Större kända förekomster finns i Italien, Maine, Kina och Kanada. I Sverige har mineralet påträffats i pegmatiteter vid bl. a. Varuträsk i Västerbotten.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Omkring 82% av världens kända reserver av pollucit förekommer i närheten Bernic Lake i Manitoba, Kanada, där det bryts för dess cesiumhalt för användning vid oljeborrning. Denna malm har ca 20 vikt-% cesium.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]