Pollucit

	Pollucit
	Euhedral, kristall av färglös, genomskinlig och glänsande pollucit med frostad yta från Afghanistan (storlek: 2,7 x 2,4 x 1,2 cm)
Kategori	Zeolitmineral
Dana klassificering	77.1.1.2
Strunz klassificering	9.GB.05
Kemisk formel	Cs(Si2Al)O6 .nH2O
Färg	Vanligtvis färglös eller vit, grå, rosa, blå eller lila.
Förekomstsätt	Vantligvis massiv, sällsynta kristaller normalt trapezohedrala eller kubiska
Kristallstruktur	Isometriskt
Spaltning	Ingen observerad
Brott	Conchoidalt, ojämnt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	6,5 - 7
Glans	Glaskropp till oljig
Refraktion	Isotropisk eller mycket svagt anisotrop
Ljusbrytning	1,508 – 1,528
Transparens	Transparent till genomskinlig
Fluorescens	Ibland svagt fluorescerande i SW och LW UV-ljus
Streckfärg	Vit
Densitet	2,7 – 3,0
Löslighet	Lättlöslig i HF, upplöses med svårighet i varm HCl

Pollucit (Pollux), med formeln Cs(Si₂Al)O₆ .nH₂O, är ett vanligtvis färglöst, vattenhaltigt silikatmineral som innehåller cesium, med järn, kalcium, rubidium och kalium, som gemensamma ersättande element.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Pollucit bildar en fast lösningsserie med analcim. Det kristalliserar i isometrisk - hexoctahedrala kristallsystem som färglösa, vita, gråta, eller sällan rosa och blå massor. Välbildade kristaller är sällsynta. Det har en Mohs-hårdhet av 6,5 och en specifik vikt av 2,9. De har ett sprött brott och ingen klyvning.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Pollucit beskrevs först av August Breithaupt 1846 efter upptäckt på ön Elba, Italien. Det namngavs till Pollux, tvilling till Castor på grund av att det ofta finns i samband med petalit (tidigare känt som castorit). Det höga cesiuminnehållet missades vid den första analysen av Karl Friedrich Plattner 1848, men efter upptäckten av cesium 1860, kunde en andra analys 1864 visa den höga cesiumhalten i pollucit.

Dess typiska förekomst är i litiumrika granitpegmatiter i förening med kvarts, spodumen, petalit, amblygonit, lepidolit, elbait, kassiterit, kolumbit, apatit, eukryptit, muskovit, albit och mikroklin.

Större kända förekomster finns i Italien, Maine, Kina och Kanada. I Sverige har mineralet påträffats i pegmatiteter vid bl. a. Varuträsk i Västerbotten.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Omkring 82% av världens kända reserver av pollucit förekommer i närheten Bernic Lake i Manitoba, Kanada, där det bryts för dess cesiumhalt för användning vid oljeborrning. Denna malm har ca 20 vikt-% cesium.