Prärievarg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Prärievarg
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
California Death Valley Coyote.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Hunddjur
Canidae
Släkte Canis
Art Prärievarg
C. latrans
Vetenskapligt namn
§ Canis latrans
Auktor Say, 1823
Utbredning
Utbredningsområde enligt IUCN
Utbredningsområde enligt IUCN
Hitta fler artiklar om djur med

Prärievarg eller koyote (Canis latrans) är ett rovdjur inom familjen hunddjur som förekommer i Nord- och Centralamerika.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Prärievargen har spetsig nos, kort och stark hals samt relativt stora och breda öron som slutar i en spets. Den har tjock päls och är genomgående gulgrå på ovansidan, halsen och svansens ovansida är mörkare och undersidan ljusare. Oftast har svansen svart spets.[2] Den är 0,7–1 meter lång (huvud och bål) och har en mankhöjd på upp till 55 centimeter.[3] Svansen är cirka 40 centimeter lång[4] och den väger 8–22 kilogram.[3] Honor är allmänt något mindre och lättare än hanar.[2]

Tandformeln är I 3/3 C 1/1 P 4/4 M 2/3, och den har alltså 42 tänder.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Prärievargens utbredningsområde sträcker sig över stora delar av Nord- och Centralamerika, från Alaska och nordvästra Kanada söderut till västra Panama.[1] Dess utbredning har ökat snabbt på den nordamerikanska kontinenten sedan 1990-talet.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Prärievargen förekommer på prärien, i täta skogar och i öken.[1] Djuret har bra förmåga att anpassa sig till människan, varför den inte är ovanlig på jordbruksmark, i trädgårdar och nära bostäder.[1] Prärievargen livnär sig huvudsakligen på möss och hardjur. Mer sällan tar den fåglar, ormar och as.[6] Ibland kan det hända att en flock prärievargar dödar en sjuk eller svag hjort. I motsats till varg lever prärievargen även i mindre utsträckning av vegetabilisk föda. I närheten av människan letar den även föda i avfall och soptunnor.[2]

Det dokumenterades även prärievargar som jagade tillsammans med nordamerikansk grävling (Taxidea taxus). Prärievargen upptäcker gnagarnas bon med hjälp av luktsinnet och sedan kryper grävlingen in i boet och fångar de flesta byten. De gnagare som flyr från boet fångas av prärievargen.[3]

Arten är främst aktiv tidigt på morgonen och sent på kvällen. Under den kalla årstiden anpassar sig prärievargen efter aktivitetstiden av sina byten. I närheten av människans samhällen är den huvudsakligen aktiv när de flesta människor sover.[2]

Prärievargen lever oftast i släktgrupper med två till sex individer. Ibland uppträder de även ensamma. Flocken består vanligen av ett dominant föräldrapar, deras ungar och ibland tolereras andra vuxna individer i flocken. Större flockar har cirka 10 medlemmar. För kommunikationen har de olika läten och de ylar liksom vargar för att visa anspråk på ett revir. Dessutom markerar alfahannen reviret med körtelvätska.[2] Honan föder i genomsnitt sex ungar och dräktigheten varar i ungefär sextio dagar.[3]

Det förekommer hybrider mellan koyoter och hundar[3] men hybrider med varg är mycket ovanlig, eftersom prärievargen utgör ett av dess bytesdjur.[7] Andra fiender i djurriket är puman och olika örnar.[6]

Prärievargen och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Prärievargen är inte hotad utan istället har dess utbredningsområde ökat sedan 1990-talet. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Attacker mot människa[redigera | redigera wikitext]

Det har även förekommit attacker av prärievargar mot människor.[8] I sällsynta fall har dessa fått dödlig utgång. Kelly Keen, en treårig flicka dödades i augusti 1981 i Glendale, Kalifornien. Det mest kända händelsen är förmodligen den attack som resulterade i folksångerskan Taylor Mitchells död den 28 oktober 2009.[9]

Hare Indian dog[redigera | redigera wikitext]

Den utdöda amerikanska hundrasen Hare Indian dog som var vanlig hos indianfolket Sahtú i nordvästra Kanada[10] var möjligen en hybrid mellan prärievarg och tamhund eller en halvtam prärievarg. Liknande uppgifter finns i alla fall i äldre beskrivningar som i Nordisk familjebok.[11] Prärievargen är symbol och smeknamn för NHL-laget från Glendale, som heter Arizona Coyotes.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Sillero-Zubiri, C. & Hoffmann, M. 2004. Canis latrans. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061009.
  2. ^ [a b c d e f] Claudio Sillero-Zubiri, Michael Hoffmann, David Whyte Macdonald (15 juli 2004). ”Canids: Foxes, Wolves, Jackals and Dogs”. IUCN. sid. 81-87. http://www.carnivoreconservation.org/files/actionplans/canids.pdf. 
  3. ^ [a b c d e] R. Edwards (15 juli 2009). ”Coyote”. ARKive. http://www.arkive.org/coyote/canis-latrans/. Läst 22 oktober 2013. 
  4. ^ Coyote (Canis latrans). University of Washington, Olympic Natural Resources Center
  5. ^ SVT:Naturfilm/Urban Coyote (Läst 2013-03-25)
  6. ^ [a b] E. Tokar (15 juli 2001). ”Coyote” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Canis_latrans/. Läst 22 februari 2016. 
  7. ^ Canadian Parks and Wilderness Society – Eastern Wolf
  8. ^ Robert M. Timm & Rex O. Baker, A history of urban coyote problems (PDF), Proceedings of the 12th Wildlife Damage Management Conference, 2007.
  9. ^ CBSnews,Coyotes kill Toronto singer in Cape Breton, läst 2012-03-04.
  10. ^ ”Hare Indian dogs”. Song Dog Kennels. http://www.indiandogs.com/hare.htm. Läst 23 februari 2009. 
  11. ^ Kayoten, Nordisk familjebok, Uggleupplagan, band 13, s.1343

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]