Pyroklor

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pyroklor
Pyrochlor.jpg
Pyroklor från Uganda.
KategoriOxidmineral
Dana klassificering08.02.01.01
Strunz klassificering04.DH.15
Kemisk formel(Na,Ca)2Nb2O6(OH,F)
FärgSvart till brun,rödbrun, rödorange
FörekomstsättVanligtvis oktaedrar, spritt granulat eller massiv
KristallstrukturIsometriskt - Hexoktahedralt
Tvillingbildning111 sällsynt
Spaltning111 otydlig, kan vara avsöndring
BrottSubconchoidalt till ojämnt, splittrigt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)5 – 5,5
GlansGlasglans till hartsartad
LjusbrytningIsotrop, svag anomal anisotropi
TransparensSvaggenomskinligt till opak
StreckfärgVit
Specifik vikt4,45 – 4,90
RadioaktivitetVarabelt radioaktivt

Pyroklor är ett brunt till svart kristallint oxidmineral, som särskilt innehåller niobat och titanat av torium och cerium. Det är ofta metamikt (skador i kristallstrukturen) på grund av strålning från ingående radioaktiva ämnen. Pyroklor innehåller normalt mer än 0,05 % av naturligt förekommande uran och torium.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Pyroklor förekommer i pegmatitgångarAlnön i Sverige och på flera ställen i Norge. Det finns även i granit, pegmatit, syenit och greisen. Mineralet förekommer ofta tillsammans med nefelin och andra alkaliska mineral. Andra associerade mineral är zirkon, ägirin, apatit, perovskit och columbit.

Pyroklor beskrevs första gången 1826 i Larvik, Norge. Typlokalen är Stavern (Fredriksvärn) i Norge.[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

De tre största producenterna av niobmalm har brytning av pyroklorfyndigheter, varav de två största i Brasilien. En stor fyndighet utnyttjas även i Quebec, Kanada.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Typlokal enligt Mindat.org [1] läst 2016-08-11


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.