Niob

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Niob
Nummer
41
Tecken
Nb
Grupp
5
Period
5
Block
d
V

Nb

Ta
ZirkoniumNiobMolybden
   


Generella egenskaper
Ämnesklass      Övergångsmetall
Relativ atommassa 92,90638(2) u
Utseende Grå metallisk
Fysikaliska egenskaper
Densitet 8 570 kg/m3 (273 K)
Smältpunkt 2 750 K (2 477 °C)
Kokpunkt 5 017 K (4 744 °C)
Molvolym 10,83 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 26,4 kJ/mol
Ångbildningsvärme 696,6 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 145 (198) pm
Kovalent radie 137 pm
1:a jonisationspotential 652,1 kJ/mol
2:a jonisationspotential 1 380 kJ/mol
3:e jonisationspotential 2 416 kJ/mol
4:e jonisationspotential 3 700 kJ/mol
5:e jonisationspotential 4 877 kJ/mol
6:e jonisationspotential 9 847 kJ/mol
7:e jonisationspotential 12 100 kJ/mol
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Kr] 4d4 5s1
e per skal 2, 8, 18, 12, 1
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 5, 3 (svag syra)
Elektronegativitet 1,6 (Paulingskalan)
Diverse
Ljudhastighet 3 480
Elektrisk konduktivitet 6,93 106 A/(V × m)
Mohs hårdhet 6
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Niobisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
91Nb syntetisk 680 år ε 1,253 91Zr
92Nb syntetisk 3,47 * 107 år β-
ε
0,356
2,006
92Mo
92Zr
93Nb 100 % 93Nb, stabil isotop med 52 neutroner
93mNb syntetisk 16,13 år 0,031 93Nb
94Nb syntetisk 20 300 år β- 2,045 94Mo
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Niob är ett mycket sällsynt metalliskt grundämne som tillhör övergångsmetallerna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Niob upptäcktes första gången år 1801 av Charles Hatchett, genom framställning av noib(V)oxid ur det niobrika mineralet columbit, och kallade det nyupptäckta ämnet columbium, efter upptäcktens anknytning till Amerika. Materialet hade sänts till England över hundra år tidigare av John Wintrop, den förste guvernören i Connecticut. [1]

Man trodde länge att ämnet var identiskt med tantal. Heinrich Rose visade 1844 att så inte var fallet och gav det namnet niobium. Metallen framställdes av den svenske kemisten Christian Wilhelm Blomstrand år 1864 genom att upphetta niobklorid i vätgas. [1]

Namnet niob kommer av Niobe, Tantalus dotter i den antika grekiska mytologin, och gavs på grund av ämnets likhet med tantal.[2]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Columbit[redigera | redigera wikitext]

Columbit är en viktig niobmalm. I detta är niob ofta förenat med järn (Fe) och mangan (Mn), utöver syre (O): (Fe,Mn)Nb2O6. Föreningen med järn kallas ferrocolumbit (järncolumbit), niobit eller columbit-(Fe),[3] med mangan manganocolumbit eller columbit-(Mn).[4]

Järncolumbit finns tillsammans med kryolit, på Grönland och i Norge, liksom tillsammans med granit på flera platser i såväl Europa som Nordamerika. Järnkolumbit bildar svarta, rombiska kristaller.

En columbitrik malm är coltan (columbit-tantalit), där columbiten bildat en fast lösning med det likartade tantal-rika mineralet tantalit ((Fe,Mn)Ta2O6).

Euxenit[redigera | redigera wikitext]

Ett annat mineral, som innehåller niob är euxenit, där även terbium ingår.

Niobföreningar[redigera | redigera wikitext]

  • Niobsyra, HNb2O3

Användning[redigera | redigera wikitext]

Legeringar med niob används bland annat till extra starka svetsfogar och komponenter i jetmotorer.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 1182 
  3. ^ Barthelmy, David. ”Columbite-(Fe) Mineral Data”. Mineralogy Database, webmineral.com. http://webmineral.com/data/Columbite-%28Fe%29.shtml#.Uiog93_4Lkw. Läst 6 september 2013. 
  4. ^ Barthelmy, David. ”Columbite-(Mn) Mineral Data”. Mineralogy Database, webmineral.com. http://webmineral.com/data/Columbite-%28Mn%29.shtml#.UioigH_4Lkw. Läst 6 september 2013.