Rödtoppebi
| Rödtoppebi Status i världen: Nära hotad[1] Status i Sverige: Nära hotad[2] | |
 Rödtoppebi, hona. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Sommarbin Melittidae |
| Släkte | Blomsterbin Melitta |
| Art | Rödtoppebi M. tricincta |
| Vetenskapligt namn | |
| § Melitta tricincta | |
| Auktor | Kirby, 1802 |
| Synonymer | |
|
Andrena quadricincta Eversmann, 1852[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Rödtoppebi (Melitta tricincta) är en art i insektsordningen steklar som tillhör överfamiljen bin och släktet blomsterbin.[4] Den har två underarter, nominatunderarten Melitta tricincta tricincta Kirby, 1802 och Melitta tricincta meridionalis Hedicke, 1933[3].
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Rödtoppebiet har en kroppslängd på 10 till 12 millimeter.[2] Mellankroppen har svart grundfärg[5] med gråbrun päls, och bakkroppen är svart med smala vita hårränder i bakkanterna på tergit[a] 2 till 4, och mörka hårränder på bakkanterna till tergit 5 och 6[2]. Hanen påminner om honan, men är smalare, och behåringen är generellt ljusare och längre.[2] Ett kännetecken för arten är också de typiskt "sågade" antennerna.[5]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten förekommer i Europa från Storbritannien och Iberiska halvön österut via Kazakstan till nordöstra Sibirien, samt norrut till Sverige.[2][1]
I Sverige finns arten i framför allt i Skåne, men även på Öland, Södermanland och Uppland, samt med något enstaka fynd på Gotland och i Västmanland. Arten är troligen utdöd i Blekinge och Småland.[2]
Den saknas i Finland[6] och Norge, men finns i Danmark på Själland och Saltholm[2]. Den förväntas sprida sig till den konstgjorda ön Pepparholm.[2]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Rödtoppebiet är ett solitärt bi, det vill säga att det bildar inte samhällen.[5] Honan gräver ensam ut ett bo i vegetationstäckt mark, gärna i tätpackad sandjord eller i lerjord, ofta på kalkgrund. Det består av en nästan vertikal, central gång, från vilken det utgår horisontella sidogångar till en larvcell per gång. Bona anläggs nära växtplatser för näringsväxten rödtoppa.[2]. Hanarna patrulleringsflyger[b] på några decimeters höjd för att locka till sig oparade honor.[2] Som de flesta bin med denna vana sker patrullerandet i god sämja. De involverade hanarna tar inte bara pauser för att dricka nektar tillsammans[2], de sover även i stora sällskap[7]. Det förefaller som om honorna är monogama, och bara parar sig en gång, med en enda hane.[7]
Flygtiden är slutet av juli till början av september [2] och arten har bara en generation per år[5]. Habitatet utgörs av lågbevuxen gräsmark med rikligt med näringsväxterna rödtoppor (i familjen snyltrotsväxter). Biet är högt specialiserat i sitt födoval och samlar bara pollen från rödtoppor, som rödtoppa, åkerrödtoppa och gultoppa. Nektar hämtas även den från rödtoppor, men även från ärtväxter som käringtand, sötväpplingar och klövrar, samt från kransblommiga växter som knölsyska och isop.[2]
Boparasit till rödtoppebiet är prickgökbiet, vars larver lever av den insamlade näringen efter det värdägget eller -larven dödats.[2]
Status[redigera | redigera wikitext]
Arten är rödlistad som nära hotad både globalt och i Sverige. Främsta hotet både globalt och i Sverige är minskad tillgång på näringsväxterna rödtoppor, bland annat på grund av ökad användning av bekämpningsmedel, rödtoppor ses ofta som ogräs, byggnation och skogsplantering.[1][2].
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
- ^ Patrulleringsflygning är vanlig hos många bihanar, både bland solitära bin och sociala sådana (dock inte bland honungsbin, men väl bland annat humlor). De involverade hanarna flyger bestämda rutter i naturen, där de ofta avsätter feromoner på uppstickande objekt som bland annat växtstänglar, för att locka till sig honor som ännu inte blivit parade.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Michez, D. & Nieto, A. 2012 Melitta tricincta . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 27 september 2023.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Rödtoppebi Melitta tricincta”. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/102661/detaljer. Läst 25 september 2023.
- ^ [a b c d] ”Melitta tricincta Kirby, 1802”. Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=753707#null. Läst 25 septemner 2023.
- ^ Gärdenfors (ed.), U. (2010). ”Melitta tricincta Kirby, 1802 | rödtoppebi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/102661/details?lang=sv. Läst 24 september 2023.
- ^ [a b c d] ”Sägehornbienen: Melitta tricincta” (på tyska). Wildbienen. https://www.wildbienen.de/eb-mtric.htm. Läst 26 september 2023.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Melitta”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204560. Läst 25 september 2023.
- ^ [a b] Nilsson, L.A. & Alves-dos-Santos, I. (2009). ”The oligolectic solitary bee Melitta tricinta Kirby, 1802 (Sw. rödtoppebi) in Sweden (Hymenoptera, Apoidea, Melittidae).” (på engelska). Entomologisk Tidskrift (Uppsala) 130 (2). ISSN 0013-886x. https://www.sef.nu/download/entomologisk_tidskrift/et_2009/ET2009%20sid85_982.pdf.
|