Rörhöna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rörhöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Flickr - Rainbirder - Moorhen(Gallinula chloropus).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljRallar
Rallidae
SläkteGallinula
ArtRörhöna
G. chloropus
Vetenskapligt namn
§ Gallinula chloropus
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Gallinula chloropus distribution map.png
Synonymer

Fulica chloropus Linnaeus, 1758

Gallinula brodkorbi McCoy, 1963
Hitta fler artiklar om fåglar med

Rörhöna (Gallinula chloropus) är en fågel i familjen rallar som förekommer i Europa, Asien och Afrika. Den liknar sothönan med huvudsakligen svart fjäderdräkt, men har vita sidor på undre stjärttäckarna och rött på näbb och pannsköld, ej vitt. Rörhönan hittas i våtmarker och vasskantade dammar, åar och sjöar, där den oftast håller sig dold, även om den kan uppträda orädd på vissa platser. Den mycket lika arten amerikansk rörhöna behandlades tidigare som en del av rörhönan, men urskiljs numera som egen art på grund av framför allt genetiska och lätesmässiga skillnader.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Rörhönan är 31–33 cm lång och har ett vingspann på 49–53 cm. Utseendet är distinkt med genomgående mörk fjäderdräkt förutom breda vita sidor på undre stjärttäckarna, vita streck längs kroppssidorna, gulgröna ben, röd näbb och näbbsköld, och gul näbbspets. Näbbskölden når långt upp. Tårna är långa och kantade med en smal hudsöm. Juvenilerna är gråbrun med vit haka.[2]

Rörhönan har ett typiskt knyckigt rörelsemönster och håller ofta stjärten ganska högt när den går. Den har en rad olika läten, bland annat gurglande "kjorrrl!", skarpa "ki-keck" och spruckna "kreck-kreck-kreck" som upprepas långa stunder, även nattetid i flykten.[2]

Den amerikanska rörhönan (G. galeata), tidigare behandlad som underart, är till utseendet närapå identisk, men har något mindre gult på näbbhalvan och pannskölden sträcker sig högre upp och är mer tvärt avskuren. Ungfågeln är vidare gulare på näbb och ben, och är mörkare rökgrå i ansiktet och på halsen. Dess skrattande läten skiljer sig markant från rörhönans.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Rörhönan förekommer i Europa, Asien och Afrika. De nordligare häckpopulationerna flyttar vintertid till mer tempererade områden. Den delas numera upp i fem underarter med följande utbredning:[4]

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Tidigare behandlades amerikansk rörhöna (Gallinula galeata) som en del av rörhönan, men har getts artstatus på grund av framför allt lätesmässiga och genetiska skillnader[5] där rörhönan i begränsad mening är mer avlägset släkt med galeata än med goughrörhönan (G. comeri) och mörk rörhöna (G. tenebrosa). Den senare har även den behandlats som en del av rörhönan, men de båda arterna häckar sympatriskt där deras utbredningsområden möts.[3]

Genetiska studier[6] har också visat att rörhönsen traditionellt placerade i Gallinula inte är varandras närmaste släktingar. Den afrikanska arten mindre rörhöna är istället systerart till både Gallinula-rörhönsen och sothönsen i Fulica och har därför flyttats till det egna släktet Paragallinula. Vidare står den sydamerikanska fläcksidiga rörhönan egentligen närmast sumphönsen i Porzana och har även den lyfts ut till ett eget släkte, Porphyriops.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige förekommer den talrikast från Skåne till Uppland och vidare i mindre antal till Dalarna och norrut utmed Östersjökusten.[7] Den var sällsynt ända in på 1880-talet, men är numera talrikare. Flertalet flyttar söderut på vintern.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Rörhönan lever vid vassrika stränder av sjöar, åar, dammar och i våtmarker. Den lever av en mängd olika växtmaterial och mindre vattenlevande djur som den födosöker i närheten av vatten eller i vattnet. Ibland tippar den kroppen framåt och snappar, eller betar efter växtmaterial under vattnet. Den håller sig ofta dold men kan på vissa platser uppträda ganska orädd.

Rörhönan bygger ett korgformat bo som den placerar direkt på marken i tät vegetation. Den första kullen, som läggs på vårkanten består vanligtvis av åtta ägg men kan variera från sex till tio stycken. När den lägger en andra kull består den ofta av fem till åtta, eller färre, ägg. Äggen är grågula med mörkare mindre fläckar. Samma bo kan återanvändas av olika honor. Båda föräldrarna ruvar äggen i cirka tre veckor och tar sedan hand om ungarna. Ungarna blir flygga efter 40–50 dagar, blir vanligtvis självständig några veckor senare och kan lägga sin egen första kull redan året därpå. När ungarna känner sig hotade kan de klättra upp på sina föräldrar och föräldrarna kan då sällsynt flyga iväg kortare sträckor med ungarna.[8][9]

Rörhöna med dununge.
Juvenil rörhöna av nominatformen chloropus.
Rörhönans ägg.

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Rörhönan har ett mycket stort utbredningsområde och en mycket stor global population som uppskattas till mellan 3 900 000–8 100 000 individer.[1] Den globala utvecklingstrenden är okänd men trots detta bedöms den inte vara hotad utan IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1]

I Sverige är populationen livskraftig och stabil. Beståndet uppskattas till mellan 5 000 och 7 400 häckande individer.[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2015 Gallinula chloropus . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 7 januari 2020.
  2. ^ [a b] Svensson et al., 2009
  3. ^ [a b] del Hoyo, J., Collar, N., Christie, D.A. & Kirwan, G.M. (2020). Common Gallinule (Gallinula galeata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467254 19 januari 2020).
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  5. ^ Groenenberg, D.S.J., Beintema, A.J., Dekker, R.W.R.J. & Gittenberger, E. (2008) Ancient DNA elucidates the controversy about the flightless island hens (Gallinula sp.) of Tristan da Cunha. PLoS ONE 3(3): e1835. doi:10.1371/journal.pone.0001835
  6. ^ García-R, J.C., G.C. Gibb, and S.A. Trewick (2014), Deep global evolutionary radiation in birds: Diversification and trait evolution in the cosmopolitan bird family Rallidae, Mol. Phylogenet. Evol. 81, 96-108.
  7. ^ Artportalen (2012) Sverigeatlas över rörhöna tom 2009-12-31[död länk], läst 2012-04-09
  8. ^ Mann (1991)
  9. ^ Snow et al. (1998)
  10. ^ Artfakta om rörhöna, ArtDatabanken.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mann, Clive F. (1991): Sunda Frogmouth Batrachostomus cornutus carrying its young. Forktail, vol.6, sid:77-78. PDF fulltext
  • Snow, David W.; Perrins, Christopher M.; Doherty, Paul & Cramp, Stanley (1998): The complete birds of the western Palaearctic on CD-ROM. Oxford University Press. ISBN 0-19-268579-1
  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 126-127. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Gallinula, 1904–1926.