Rörhöna

Från Wikipedia
Rörhöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljRallar
Rallidae
SläkteGallinula
ArtRörhöna
G. chloropus
Vetenskapligt namn
§ Gallinula chloropus
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Synonymer

Fulica chloropus Linnaeus, 1758
Gallinula brodkorbi McCoy, 1963

Gallinula galeata

Rörhöna (Gallinula chloropus) är en fågel som tillhör familjen rallar. Tidigare behandlades taxonen i Amerika ofta som underarter till rörhönan, men idag betraktas den nearktiska populationen som god art, amerikansk rörhöna Gallinula galeata.

Utbredning och taxonomi

Tidigare behandlades den amerikanska populationen av rörhöna som underart till gamla världens rörhöna. På grund av genetiska skillnader och skillnader i läte har den getts artstatus och får då det vetenskapliga namnet Gallinula galeata.[2]Gamla världens rörhöna förekommer i Europa, Asien och Afrika. De nordligare häckpopulationerna flyttar vintertid till mer tempererade områden.

Rörhönan (utan galatea-gruppen) delas upp i fem underarter:[2]

Förekomst i Sverige

I Sverige förekommer den talrikast från Skåne till Uppland och vidare i mindre antal till Dalarna och norrut utmed Östersjökusten.[3] Den var sällsynt ända in på 1880-talet, men är numera talrikare. Flertalet flyttar söderut på vintern.

Utseende och läte

Rörhönan är utseendemässigt distinkt med genomgående mörk fjäderdräkt förutom breda vita sidor på undre stjärttäckarna, vita streck längs kroppssidorna, gulgröna ben, röd näbb och näbbsköld, och gul näbbspets. Näbbskölden når långt upp. Tårna är långa och kantade med en smal hudsöm. Rörhönan är 31-33 cm lång och har ett vingspann på 49-53 cm. Juvenilerna är gråbrun med vit haka. Den har en rad olika gurglande läten och utstöter ett högt skrikande läte när den känner sig hotad. Rörhönan har ett typiskt knyckigt rörelsemönster och håller ofta stjärten ganska högt när den går.[4] Den amerikanska populationen (galatea-gruppen) skiljer sig mycket lite från gamla världens rörhöna till utseendet men har ett annat läte.[2]

Ekologi

Rörhöna med dununge.
Juvenil rörhöna av nominatformen chloropus.

Rörhönan lever vid vassrika stränder av sjöar, åar, dammar och i våtmarker. Den lever av en mängd olika växtmaterial och mindre vattenlevande djur. De födosöker i närheten av vatten eller i vattnet, ibland tippar den kroppen framåt och snappar, eller betar efter växtmaterial under vattnet. Den håller sig ofta dold men kan på vissa platser uppträda ganska orädd. Den är revirhävdande.

Rörhönan bygger ett korgformat bo som den placerar direkt på marken i tät vegetation. Den första kullen, som läggs på vårkanten består vanligtvis av 8 ägg men kan variera från 6-10 stycken. När den lägger en andra kull består den ofta av 5-8, eller färre, ägg. Äggen är grågula med mörkare mindre fläckar. Samma bo kan återanvändas av olika honor. Båda föräldrarna ruvar äggen i cirka tre veckor och tar sedan hand om ungarna. Ungarna blir flygga efter 40–50 dagar, blir vanligtvis självständig några veckor senare och kan lägga sin egen första kull redan året därpå. När ungarna känner sig hotade kan de klättra upp på sina föräldrar och föräldrarna kan då sällsynt flyga iväg kortare sträckor med ungarna.[5][6]

Hot och status

Rörhönan har ett mycket stort utbredningsområde och en mycket stor global population som uppskattas till mellan 3 900 000–8 100 000 individer.[1] Den globala utvecklingstrenden är okänd men trots detta bedöms den inte vara hotad utan IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1]

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Gallinula chloropus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27
  3. ^ Artportalen (2012) Sverigeatlas över rörhöna tom 2009-12-31, läst 2012-04-09
  4. ^ Svensson et al., 2009
  5. ^ Mann (1991)
  6. ^ Snow et al. (1998)

Källor

  • Mann, Clive F. (1991): Sunda Frogmouth Batrachostomus cornutus carrying its young. Forktail, vol.6, sid:77-78. PDF fulltext
  • Snow, David W.; Perrins, Christopher M.; Doherty, Paul & Cramp, Stanley (1998): The complete birds of the western Palaearctic on CD-ROM. Oxford University Press. ISBN 0-19-268579-1
  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 126-127. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Gallinula, 1904–1926.