Hoppa till innehållet

Rupert av Pfalz

Från Wikipedia
Rupert av Pfalz
Född17 december 1619 (g.s.)[1][2][3]
Prag[4][5][6]
Död29 november 1682[7][1][2] ​eller ​1682[8]
London[9]
BegravdWestminster Abbey[9]
SysselsättningGravör, militär ledare[6], amiral[6], uppfinnare, politiker, etsare[6]
Befattning
Ledamot av Kronrådet
MakaMargaret Hughes
PartnerFrances Bard
BarnDudley Bard (f. 1667)[10]
Ruperta Hughes (f. 1671)[10]
FöräldrarFredrik V av Pfalz[11][6]
Elisabet Stuart[11]
SläktingarKarl I Ludvig av Pfalz (syskon)[11][6]
Elisabet av Böhmen (syskon)
Sofia av Pfalz (syskon)[11]
Maria Stuart
Utmärkelser
Royal Fellow of the Royal Society (1665)[12]
Strumpebandsorden
Redigera Wikidata

Rupert av Pfalz, hertig av Cumberland, född 27 december[13] 1619 i Prag, Böhmen, Kejsardömet Österrike, död 29 november 1682 i London, var en tysk-brittisk furste, fältherre och amiral. Han var tredje son till kurfursten Fredrik V av Pfalz och Elizabeth Stuart samt guvernör för Hudson Bay-kompaniet.

Sedan han under Fredrik Henrik av Oranien i Nederländerna lärt krigsyrket och 1636 en tid för studier vistats i England, deltog han 1638 i fälttåget mot de kejserliga i Westfalen, tillfångatogs vid Vlotho (17 oktober samma år) och hölls i fångenskap i Linz, tills den engelske diplomaten Sir Thomas Roe 1641 hos kejsaren utverkade hans frigivning. Rupert kom i juli 1642 till England och erbjöd sin morbroder, konung Karl I, sin tjänst i striden mot parlamentet. Han blev chef för konungens kavalleri. Hans framgångar vid Worcester och Edgehill 1642, vid Chalgrove field och Bristol 1643 blev i det stora hela utan frukter. Året därefter sökte han rädda York undan Thomas Fairfax men blev slagen vid Marston Moor (2 juli 1644). I november samma år blev han utnämnd till hela den kungliga arméns överbefälhavare och förlorade även det avgörande slaget vid Naseby (14 juni 1645). På grund av dessa nederlag blev han i september av konung Karl utvisad ur England. Rupert fick vid Oxfords kapitulation parlamentets tillåtelse att fritt lämna England (1646).[14] Efter Karls död kom prins Rupert 1649 med en flotta till Irlands kuster, möttes där av Robert Blake, jagades ned till Spanien och fortsatte sedermera som korsar ända bort i västindiska vattnen.

1653 kom han till Frankrike, vistades 1654-60 i Tyskland och blev efter Stuartarnas restauration ledamot av Karl II:s råd (1662). 1665 var Rupert en av befälhavarna på den flotta, som utanför Lowestoft besegrade holländarna 13 juni, och 1666 förde han befäl tillsammans med George Monck i fyradagarsslaget och slaget vid North Foreland mot Michiel de Ruyter. 1673 kommenderade han åter engelska flottan emot de Ruyter, men med föga framgång (slaget vid Texel den 21 augusti), då den franske amiralen blottställde honom. Detta bidrog att göra honom till Frankrikes motståndare vid hovet, och han anslöt sig därefter politiskt allt närmare till Shaftesbury och lantpartiet.

Prins Rupert ägnade ett livligt intresse åt naturvetenskaperna, är bekant för flera uppfinningar ("prinsmetall", en blandning av koppar och zink) och skall i England ha infört den av hans vän Ludwig von Siegen uppfunna mezzotintogravyrkonsten.

Rupert hade 1668 sänt ett par fartyg till Hudson Bay för att söka en genomfart till Stilla havet och tog 1670 ledande andel i bildandet av Hudson Bay-kompaniet. Områden på vilka kompaniet hade fribrev benämndes länge Ruperts land.

Rupert avled ogift och ligger begravd i Henrik VII:s kapell i Westminster Abbey. Inom Englands pärsvärdighet bar han sedan 1644 titeln hertig av Cumberland.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Rupert, prins av Pfalz, 1904–1926.
  1. ^ [a b] Find a Grave, Rupert Von Der Pfalz, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Prince Rupert, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, Rupert von der Pfalz, Duke of Cumberland, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, läs online och läs online, läst: 1 november 2021, licens: verk skyddade av upphovsrätt.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, 118791621, läst: 13 april 2024.[källa från Wikidata]
  7. ^ RKDartists, läs online, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, datos.bne.es , läst: 30 juli 2018.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] RKDartists, läst: 1 november 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b c d] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 309, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ Datum i artikeln följer nya stilen, vilken ligger tio dagar senare än den gamla.
  14. ^ ”Från Amsterdam den 2. Decemb.”. Ordinari Post Tijdender: s. 3. 17 december 1645. https://tidningar.kb.se/2979645/1645-12-17/edition/145134/part/1/page/3/. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]