Söderköpings riksdag

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Söderköpings riksdag hölls den 30 september 1595 och var det sista av de många riksmöten, som hållits i Söderköping (Nordisk Familjebok uppger 18 möten). Närvarande vid riksmötet, förutom hertigen och hans hov och knektar, mellan fyra- och femhundra representanter från ständerna.

Ett av de två huvudsyftena med ständernas sammankallande var att stärka hertigens ställning på bekostnad av kung Sigismund, som vistades i Polen. Det andra var att göra rent hus med de återstående katolikerna i landet. Det var ett spänt förhållande mellan riksrådet och Karl, som redan tidigare krävt att vara riksföreståndare när Sigismund inte befann sig i landet. Innan Sigismund avrest till Polen blev det bestämt att styrelsen av landet gemensamt skulle skötas av hertigen och rådet. Rådsmännen hade räknat med att öka sin makt när kungen befann sig i Polen, men hertigen hade under både Eriks och Johans regeringstid stärkt sin militära ställning. De mäktiga rådsherrarna blev snabbt varse var makten skulle ligga, och såg sig tvungna att erkänna hertigen som riksföreståndare.

Alla katolska präster fick sex veckor på sig att lämna landet. Hertig Karl ville även landsförvisa alla som inte erkände den evangeliska tron, men ständerna, framför allt adeln, lyckades få igenom en kompromiss. Den gick ut på att de med ”främmande bekännelse” inte skulle få tillträde till högre ämbeten, men i övrigt ”njuta Sveriges lag”. Följden blev att Vadstena kloster stängdes efter mer än tvåhundra års verksamhet, och de kvarvarande elva nunnorna begav sig till Sankt Britas kloster i Danzig.

Det så kallade Onsdagsbröllopet fick sin rättsliga följd på riksdagen 1595. Johan Gyllenstierna ålades att be om nåd och betala 2000 daler till den lurade Erik Bielke och 800 daler till Uppsala universitet.

Källor[redigera | redigera wikitext]